Yvonne De Geer
Är det nåt särskilt med dig?
Polaris
De Geer, NY.indd 3
10/03/2022 13.10
Bokförlaget Polaris, Stockholm © Yvonne De Geer 2022 Omslag av Martin Farran-Lee Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos ScandBook AB, 2022 isbn 978-91-7795-671-6 www.bokforlagetpolaris.se
De Geer, NY.indd 4
10/03/2022 13.10
Till min käre son
5
De Geer, NY.indd 5
10/03/2022 13.10
Att vara släkt Jag hade hunnit bli ganska trött på släkten som begrepp. Som adoptivbarn snubblar man ständigt. Man både är – och inte är – släkt med släkten. – Är du släkt med Yvonne? – Jo, vi är släkt. Fast hon är adopterad! Juridiskt sett är ett A-barn ett ”äkta” barn med arvsrätt och alla andra rättigheter. Men identiska kan de aldrig bli. Lika lite som en kopia kan bli ett original. Detta gäller framförallt inom högadeln där man än i dag odlar en blodsromantik. Där heter det: ”Blod är tjockare än vatten.” Som barn undrade jag alltid vad som menades med det. Men vågade inte fråga. Kände på mig att det var minerat område. Andra farliga frågor var: varför är det adliga blodet blått? Varför duger inte mitt röda? Sist men inte minst: Varför rinner det blåa blodet bara genom männens ådror? 7
De Geer, NY.indd 7
10/03/2022 13.10
För att få ett korrekt svar på mina frågor gick jag som upprorisk tonåring till adelns organisation Riddarhuset i Gamla stan. Hela deras existens hänger på att adligt blod just är blått. Där arbetar en skara eldsjälar (de flesta adliga) med att hålla liv i föreställningen om det blåa blodets exklusiva och biologiska gemenskap. Riddarhusets arbetsuppgifter är två: uppdatera Adelskalendern samt hålla ett öga på adelns stamtavlor. Detta har hållit dem sysselsatta sedan 1626, då Riddarhuset kom till. I min barndom låg deras kalender alltid framme på släktens salongsbord. Den gick under namnet Skvallran och fungerade som adelns Vem är det. Medan ”gemene man” tvingas rita släktträd och leta i kyrkböcker för att få reda på sin släkt, behöver den blåblodige bara slå upp sin ätt i Adelskalendern. – Jag skulle vilja ha en definition på blått blod! sa jag till riddarhusmannen bakom det pampiga skrivbordet. – Blått blod är en metafor som syftar på adel och förnäma anor, svarade han artigt och inövat. – Men i så fall – varför rinner den där metaforen för det mesta genom manliga ådror? frågade jag. – Det blåa blodet PULSERAR enligt den agnatiska principen! –? – Alltså genom manslinjen! 8
De Geer, NY.indd 8
10/03/2022 13.10
– Varför det? – Därför att en adlig ätt är en kedja av fäder och söner som för adelskapet vidare. Moderns släkt räknas inte! – Varför det? Utan henne skulle det ju inte kunna bli en kedja! – Därför att när adliga döttrar gifter sig får inte deras adelskap överföras på deras barn. – Varför det? – Nu har jag inte tid längre! sa riddarmannen irriterat. Min tid är alltför dyrbar för sådana här plebejiska struntfrågor! Jag fick beröm av pappa. – Ingen vettig människa bryr sig om vad dom där stofilerna tänker och tycker. Riddarhuset är en löjeväckande anomali i vår moderna tid! Jakob fällde denna hårda dom i sin egenskap av medlem av friherrliga ätten De Geer af Finspång, nr 312, introducerad på Riddarhuset år 1798. I sina Minnen skriver han: ”Jag har alltid haft en närmast onormal brist på intresse för genealogi och adelskalendrar. Förmodligen som en reaktion mot min far som ständigt talade om att den var gift med den och den, född si och så, son till X eller Y. Dessa släktallianser ansågs borga för en stabil stånds mässighet och grundlade en idiotisk klassmedveten själv 9
De Geer, NY.indd 9
10/03/2022 13.10
överskattning. Man ansåg sig ha rätt att se ner på dem som stod utanför och inte tillhörde det översta skiktet.” Pappa hade en säregen förmåga att alltid vara sig själv i alla situationer. En egenskap som jag beundrade. Och själv saknade. När han nu helt frankt slog fast att Riddarhuset var en löjeväckande inrättning och ingenting att bry sig om, fylldes jag därför av ett stort lugn. Då var ju släktens synpunkter på blodets exklusivitet heller inget att bry sig om! Rena amsagor, enligt Jakob.
10
De Geer, NY.indd 10
10/03/2022 13.10
Vad ska det bli av dig? – Jag frågar mig vad det ska bli av dig! sa pappa vid frukostbordet hösten 1950. Om han hade lagt betoningen på ”av”, skulle jag ha blivit ledsen. Att han betonade ”bli”, signalerade vänlig omtanke. – Nästa år fyller du 21 och är myndig. Tänker du fortsätta som städerska? På våren hade jag tagit studenten och sedan dess tvättat korridorer och patienter på Södersjukhuset i Stockholm. Att tjäna pengar var en svindlande upplevelse för adelsflickan, vars enda inkomst dittills varit en uppseendeväckande låg veckopeng. Anledningen till detta var familjens motto: Noblesse oblige. En äkta aristokrat måste genomgå en spartansk uppväxt för att sedan kunna klara livets påfrestningar och lockelser, hette det. Eftersom jag varken var det ena eller andra – vare sig äkta eller aristokrat – fann jag familjens självpåtagna ok lika betungande som obegripligt. 11
De Geer, NY.indd 11
10/03/2022 13.10
– Nå, sa pappa, vilken bana tänker du slå in på? Kunde man slå in på en bana med hjälp av en penna? Den frågan hade jag dittills aldrig vågat ställa till pappa. Den dök upp när jag ett år tidigare lyckats få in en novell och ett par dikter i Svenska Dagbladet. Mamma upphöjde mig till geni. Pappa plattade till mig. Själv fylldes jag av hybris. Var det inte svårare än så här att skriva? – Låt nu inte det här stiga dig åt huvudet! Det var inte så dumt det du totade ihop, men lite mer skärpa skulle nog inte skadat! sa pappa. Jag tröstade mig med att eftersom han betonade ”lite” i fråga om substantivet ”skärpa”, så var det inte lika kritiskt som det lät. Mammas ord om ”lyhördhet” och ”sensibilitet” lindrade också svedan efter pappas skärpa. Men just därför hade jag svårt att ge ett rakt svar på pappas fråga om livsval. Om jag sa: – Jo, pappa, det enda jag vill göra är att skriva! Då visste jag exakt hans svar: – Att skriva är inget yrke! Sedan skulle han tillägga: – Det finns bara en handfull tillräckligt begåvade författare i det här landet som kan leva på sina verk. Som alltid levde pappa som han lärde. Han försörjde sig som jurist och affärsman, men ägnade all sin lediga tid åt att 12
De Geer, NY.indd 12
10/03/2022 13.10
skriva antinazistiska artiklar i Torgny Segerstedts tidning GHT samt egna böcker om utrikespolitik. Så jag satt tyst. – Det ante mig att du inte hade nåt svar att komma med! sa pappa i triumferande ton. – Så därför gick jag upp till Ivar Anderson igår. Om du inte visste det, så är han chefredaktör på Svenska Dagbladet och jag känner honom sen Tisdagsklubben. Jag sa honom som det var – att du är klipsk och redan haft en novell i hans tidning. Och frågade honom om och hur en flicka kunde bli journalist! Förstummad stirrade jag på pappa. – Ivar sa att det tyvärr var tunnsått med kvinnliga journalister. Han var inne på tanken att kvinnor kanske drog sig för den långa och krångliga utbildningen. Först måste man gå igenom en kurs i journalistik och sedan arbeta som volontär på en landsortstidning i minst två år. Skulle du tycka det var krångligt? sa pappa. Den enda utbildning som fanns för blivande journalister år 1951 var Set Poppius journalistskola. En privatskola som journalisten Set fyra år tidigare startat tillsammans med sin hustru Ebba, kallad Goll. Han hade hand om undervisningen, hon om kassan och kaffet. Utbildningen var på min tid tre månaders kvällskurs tre gånger i veckan. Då fick vi tolv elever lära oss att ur olika 13
De Geer, NY.indd 13
10/03/2022 13.10
vinklar arbeta med journalistikens Sex Frågor: Vem? Vad? Var? När? Hur? Varför? På dagarna gick jag på skrivmaskinskurs hos Halda på Norrmalmstorg. Redan första lektionen sporrade Set oss tolv med att det fanns två stipendier att slåss om. Filantropen bakom stipendierna var Sets gode vän – chefen för Högerpressens Nyhetsbyrå i Stockholm. Stipendiet utgjordes av 250 kr i månaden under tre månaders garanterad tjänstgöring på en högertidning i landsorten. Jag lyckades få det ena stipendiet. Stolt skyndade jag hem för att berätta att jag fått tjänst på Smålands Allehanda i Jönköping. – Ett sånt stipendium är då sannerligen inte mycket att skryta med! sa pappa misslynt. Begriper du inte att du i själva verket blivit såld till en högertidning! Om det åtminstone varit en liberal tidning …
14
De Geer, NY.indd 14
10/03/2022 13.10
Smålands Allehanda Den 2 maj 1951 öppnade jag dörren till Smålands Allehanda i Jönköping. Med en duns kolliderade den med telefonväxelns bås. Över disken tittade en kvinna upp. – Oj minsann! Har hon redan kommit! Hon? – Det är väl Redaktörn som söks? Tänka sig att man kommer att koppla till en HON! Det är förresten jag som är Viran! Våran Viran i växeln, som grabbarna säger. Redaktörn sitter till höger i korridoren! ”Red-sekr.” stod det på dörren. Jag svalde hårt. Knackade. – KOM IN! dånade det genom dörren. Bakom skrivbordet satt en man med glasögonen halvt hängande över näsan, skrynkligt ansikte, slipsen på sned. – Jaha, goddag, det är alltså så här Ni ser ut! Jag heter Axelsson, slå Er ner! sa han och lutade sig tillbaka i skrivbordsstolen som gav till ett skärande gnissel. – Den här gamla stolen är lika urgammal som huset. 15
De Geer, NY.indd 15
10/03/2022 13.10
Jaha, så får jag väl säga välkommen då! Apropå stol så kan jag inte sticka under stol med att det varit oro i lägret inför Er ankomst. Vi är ju inte precis vana vid kvinnliga pennskaft. Ni är den första som dyker upp! Kvinnligt pennskaft? – Vi har alltid bara haft manliga volontärer. Så det här blir en omställning för oss alla. Det hoppas jag Ni förstår och är medveten om! Vi här på redaktionen får ju liksom tänka oss mera för nu sedan Ni… eftersom … tja, hur ska jag nu uttrycka saken … hrm … Sa Axelsson och letade efter hjälp uppe i taket. När ingen kraft från ovan uppenbarade sig, drog han fram en stor näsduk och började putsa sina glasögon Jag insåg att något var fel. Var det mig det var fel på? Ville han inte ha mig? Det hettade i örsnibbarna och hjärtat började banka av oro. Som om han hörde bankandet, tittade han plötsligt upp. Stolen gnisslade till. Högtidligt satte han glasögonen på näsan och gav mig en skarp blick. – Allright, lika bra tala klarspråk. Alltså unga dam: På den här redaktionen hoppar inga halta löss! Vi har annat att göra än att hoppa snedsprång. Alltså och således – INGET HOR PÅ ARBETSPLATSEN! Det ställer bara till med allsköns elände. Och det vill Ni väl inte vara upphov till? Upphov till vadå? Vad var HOR? Förvirrad stirrade jag på honom. Han stirrade tillbaka 16
De Geer, NY.indd 16
10/03/2022 13.10
och jag kunde se hur hans ansiktsfärg började övergå i rött. Han såg ut som pappa brukade göra före ett koleriskt utbrott. HOR var tydligen ett farligt ord. Skyndsamt sa jag därför: – Nej aldrig i livet! Självfallet inte! – Då säger vi väl det – ville bara varna Er, sa Axelsson i lättad ton och drog upp näsduken ur fickan. Inte för att torka glasögonen, utan pannan. – Jaha, så var då det överståndet! Lika så gott vi går ronden. – Är Ni släkt med Jakob De Geer? sa chefredaktör Gösta Ekberg innan jag ens hunnit över tröskeln. Han kunde ju inte veta att den frågan alltid fyllde med mig med obehag. Jag tvingade mig att svara: – Ja, han är min far. För det var han ju juridiskt sett. Hade jag använt det intima ordet ”pappa”, hade han framstått som min biologiske far, och jag som en av blodet. Hade jag sagt ”adoptivfar”, skulle det väckt närgångna frågor. Hur jag än svarade kändes det fel. – Aha, se där, mitt i prick! sa Ekberg. – Ni ska veta att Er far är en man jag högaktar. En ärans man med civilkurage. Hans antinazistiska artiklar i GHT blev en väckarklocka. Intressant att få arbeta med hans dotter! 17
De Geer, NY.indd 17
10/03/2022 13.10
Sa chefredaktören och skakade min hand. Jag kramade den tillbaka. Hans positiva sätt att säga ”arbeta med hans dotter” fick mig att växa invärtes. Med sitt raka, lite burdusa sätt påminde han om pappa. Sportchefen Dick gick rakt på sak. – Nämen se tjenare donnan! Ja jeklar i min lilla låda och dra mig baklänges på en kärra … hahaha … det hade man väl aldrig trott att man skulle få lira med en tjej … fast fan vet om det blir på samma planhalva … hahaha … men för tusan välkommen alla gånger i alla fall! Sa Dick och dunkade mig entusiastiskt på axeln. Han var liten och trind, hjässan led brist på hår, huvudet var runt som en fotboll, i mungipan hängde (alltid) en Havanna cigarr. Såg ut att vara tio år äldre än jag. Harry Rosengren, signaturen ”Rosen”, uttryckte saken mer sofistikerat. Han var tidningens stjärnreporter och hade som bisyssla att hålla ett öga på Böcker och Teater. Såg bra ut med sitt kolsvarta hår och ljusa blå ögon. Men det fanns något hos honom som fick mig att bli vaksam. – O tempora, o mores! Här står alltså nutiden framför oss förkroppsligad i denna unga dam, vår nya medarbetare på vår arena som hitintills varit en maskulin tilja och där vi nu alla kommer att … kommer att … hm … alltså … Axelsson kom till undsättning. – Bra sagt Rosen! Vi ser alla fram emot ett intressant 18
De Geer, NY.indd 18
10/03/2022 13.10
samarbete med vår nya medarbetare. Speciellt du Rosen kan ju med din breda erfarenhet hjälpa henne på traven och tipsa henne om vårt yrkes fallgropar och vad man måste se upp med. Med mera och så vidare! Sa Axelsson med en viss ironi i rösten. Rosen såg något slokande ut. Han, Stjärnreportern, skulle lära upp en okunnig novis i yrket. Till råga på allt av fel kön. – Jaha, näste man till rakning! sa Axelsson. Det blir Jonte – alias Jonas Eriksson. Han hejdade sig. – Nä visst ja, han stack ju redan igår! Då ses ni först om en månad. Tja, då blir det Håkan. Han är vår egen politiska reporter! Hans sätt att betona ”egen” sa mig att här låg ett inlindat budskap. Så jag ställde artigt den fråga jag kände på mig att han ville höra: – Är det vanligt att en landsortstidning har egen politisk reporter? Axelsson lyste upp. – Nä, det är bara de stora drakarna som håller sig med såna. Men när skandalblaskan Expressen startade för några år sen med specialreportrar, så sa Ekis att vi ska väl inte vara sämre. Håkan är akademiker och vet vad han pysslar med. Bara han visste det med barnskaran också … Sa Axelsson med en suck och knackade på Håkans dörr. Som inte öppnades. 19
De Geer, NY.indd 19
10/03/2022 13.10
– Vad var det jag sa. För många blöjor som vanligt! Jag stirrade på Axelsson. Vad menade han? – Håhåjaja, då väntar Janehög, sa Axelsson. Han sitter på kassakistan, snål som en gris som alla ekonomidirektörer. I lägre ton tillade han: – Hur nån frivilligt kan hitta på ett trestavigt namn som Ja-ne-hög … hette Svensson förut … har politiska ambitioner … tror väl att Janehög syns bättre än Svensson på en valsedel … Den trestavige flög upp ur sin stol så fort han såg Axelsson och mig, slog ut med armarna och utbrast: – Med spänning har vi sett fram mot detta celebra besök från vår huvudstad! Låt mig därför få säga ett lika hjärtligt som humbelt välkommen till vårt tidningshus här i Smålands Jerusalem! Celebert? Den trestavige var uppenbart en smilfink. Han visade sig vara den ende på tidningen som anspelade på det adliga namn som slumpen utrustat mig med. Sist i raden var två äldre frilansande herrar som refererade kommunfullmäktiges förehavanden plus allt kyrkligt. Medarbetade gjorde också en härskara av lokalredaktörer och notisjägare. – Uppriktigt sagt räknas dom inte in i redaktionen, eftersom dom får betalt per rad, sa Axelsson lite nedlåtande. – Men nu är det dags att inspektera Ert rum! Mycket till rum är det inte, men det får duga så länge. 20
De Geer, NY.indd 20
10/03/2022 13.10
I slutet av korridoren låg ett krypin, som till stor del upptogs av en rasslande teleprinter. Men det innehöll också ett skrivmaskinsbord med en gammal Halda plus en äkta nersutten redaktörsstol med armstöd. Och det fanns ett fönster! Jag svalde av lycka. En vecka senare när jag och Viran hade lagt bort titlarna, avslöjade hon sanningen om mina blivande kolleger. – Jonte var så skraj för dig, så han smet som en blixt när han hörde du skulle komma idag. Ett fruns på redaktionen var onaturligt, sa han. Rosen ska du se upp med! Han vill låta fin och snackar som en bok men skvallrar bakom ryggen. Och så är han periodare och syltar alltid in sig med fel brudar. Håkan är en hygglig typ som du kan lita på. Fast han har alldeles för många ungar där hemma. Dick är en hyvens kille, men före detta Svensson är rena skallerormen!
21
De Geer, NY.indd 21
10/03/2022 13.10