li sa
k l e y pa s
Löften i vintertid
Översättning: Emma Majberger
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 1
2021-12-07 12:18
li sa
k l e y pa s
Löften i vintertid
Översättning: Emma Majberger
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 3
2021-12-07 12:18
Originalets titel: Devil in Winter © 2006 by Lisa Kleypas Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Översatt av Emma Majberger Omslag av Eric Thunfors Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden ISBN : 978-91-7795-621-1 Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2021 www.bokforlagetpolaris.se
Papper fran
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 4
2021-12-07 12:18
Till Christina, Connie, Liz, Mary och Terri för vänskap som får mitt hjärta att sjunga Med kärlek, L.K.
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 5
2021-12-07 12:18
KAPITEL 1
London, 1843 Sebastian, lord St Vincent, betraktade den unga kvinnan som precis hade trängt sig in i hans Londonresidens och det slog honom att det kanske var fel arvtagerska som han hade försökt föra bort förra veckan. Trots att bortförande inte, förrän helt nyligen, hade stått på Sebastians långa lista över illdåd, borde han ha tänkt igenom det bättre. När han tänkte tillbaka, hade Lillian Bowman varit ett vansinnigt val, även om hon just då hade sett ut att vara den perfekta lösningen på Sebastians dilemma. Hennes familj var förmögen, medan Sebastian var adlig och i ekonomiskt trångmål. Och Lillian hade verkat kunna bli en lovande sängkamrat, med sitt mörka hår, sin skönhet och sitt eldiga temperament. Men han borde ha valt ett mer följsamt byte. Lillian, en livlig amerikansk arvtagerska, hade gjort våldsamt motstånd tills hennes trolovade, lord Westcliff, kommit till undsättning. Miss Evangeline Jenner, denna lammlika uppenbarelse som nu stod framför honom, var så olik Lillian Bowman som det bara gick. Sebastian såg på henne med illa dolt förakt och funderade över vad han visste om henne. Evangeline var det
7
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 7
2021-12-07 12:18
enda barnet till Ivo Jenner, beryktad innehavare av en av Londons mest kända spelklubbar, och en kvinna som hade rymt med honom – bara för att snabbt inse sitt misstag. Även om Evangelines mor kom från en anständig familj, var fadern inte mycket bättre än avskum. Men trots den skamliga stamtavlan, hade Evangeline kunnat vara ett tillräckligt gott parti om det inte vore för hennes fruktansvärda blygsel som yttrade sig i en förfärlig stamning. Sebastian hade hört män elakt säga att de hellre skulle gå med tagelskjorta tills huden blödde, än att försöka samtala med henne. Naturligtvis hade Sebastian därför gjort sitt bästa för att undvika henne i möjligaste mån. Det hade inte varit svårt. Den blyga Evangeline Jenner var van att gömma sig i hörnen. De hade aldrig riktigt talat med varandra – en omständighet som verkat passa dem båda rätt väl. Men nu gick det inte att undvika längre. Av någon anledning hade miss Jenner dykt upp oinbjuden i Sebastians hem, dessutom skandalöst sent på kvällen. För att göra situationen än mer komprometterande, kom hon utan förkläde – och att befinna sig ensam med Sebastian i mer än en halv minut var tillräckligt för att ödelägga en flickas rykte. Han var dekadent och omoralisk, dessutom var han perverst stolt över det. Han var skicklig på sitt egenvalda tidsfördriv – att förföra kvinnor – och hade nått en nivå som få män kunde drömma om. Sebastian lutade sig tillbaka i stolen och såg med förrädiskt lugn på när Evangeline steg närmare. Biblioteket låg i mörker, förutom den lilla brasan i eldstaden vars flackande ljus lekte mjukt över den unga kvinnans ansikte. Hon såg inte ut att vara mer än tjugo år – hennes ansikte var ungt och ögonen var oskuldsfulla, vilket alltid väckte hans förakt. Oskuldsfullhet var inte något som Sebastian högaktade eller beundrade. 8
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 8
2021-12-07 12:18
Även om det mest gentlemannamässiga hade varit att resa sig upp, verkade det inte vara någon poäng med artiga gester med tanke på omständigheterna. I stället vinkade han nonchalant mot den andra stolen bredvid eldstaden. »Slå er ner om ni vill«, sa han. »Fast jag hade inte stannat särskilt länge om jag var ni. Jag blir lätt uttråkad, och ryktet säger att ni inte är en sprudlande samtalspartner.« Evangeline ryggade inte för hans fräckhet. Sebastian kunde inte låta bli att undra hur hon hade uppfostrats för att bli så immun mot förolämpningar, när vilken annan flicka som helst skulle ha rodnat eller brustit i gråt. Antingen var hon en mes eller anmärkningsvärt tålig. Evangeline tog av sig slängkappan, hängde den över den ena sammetsklädda stolskarmen och satte sig. Panelhöna, tänkte Sebastian och mindes att hon inte bara var väninna med Lillian Bowman, utan även med Lillians lillasyster Daisy och Annabelle Hunt. De fyra unga kvinnorna hade suttit längs väggen under ett antal baler och soaréer den senaste säsongen, en grupp ständiga panelhönor. Men nu såg det ut som om deras otur hade vänt, för Annabelle hade till sist lyckats fånga en make och Lillian hade precis förmått lord Westcliff att fria. Sebastian trodde dock inte att deras goda lycka skulle sträcka sig till den här hämmade flickan. Sebastian var frestad att fråga henne om anledningen till hennes besök, men han fruktade att det skulle leda till en lång stammande harang som bara skulle plåga dem båda. Han väntade därför tålmodigt medan Evangeline verkade överväga vad hon skulle säga. Under tiden som tystnaden lade sig betraktade Sebastian henne i de dansande flammorna och kunde förvånat tillstå att hon såg bra ut. Han hade aldrig riktigt tittat på 9
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 9
2021-12-07 12:18
henne, bara fått ett intryck av en tilltufsad, rödhårig flicka med dålig hållning. Men hon var ljuvlig. Under tiden som Sebastian såg på henne kände han en lätt pirrning sprida sig i musklerna och hur de små håren i nacken reste sig. Han satt avslappnat kvar i stolen, men fingertopparna gjorde små avtryck i den mjuka sammetsklädseln. Så konstigt det var att han aldrig hade lagt märke till henne, när det ändå fanns en hel del att lägga märke till. Hennes hår, som hade den ljusaste nyans av rött han någonsin sett, såg ut att mättas av elden och glödde med en magisk hetta. De tunna ögonbrynsbågarna och de tjocka ögonfransarna var mörkbruna, men hennes hud var typisk för en rödhårig person, blek med små fräknar över näsa och kinder. Sebastian roades av de små guldfläckarna som var utströdda som på måfå av en vänlig fe. Dessutom hade hon omodernt fylliga läppar som var naturligt rosa och stora, runda, blå ögon … söta, men känslolösa ögon, som på en vaxdocka. »Jag f-fick reda på att min väninna miss Bowman nu är lady Westcliff«, kommenterade Evangeline försiktigt. »Hon och greven reste vidare till Gr-Gretna Green efter att han … gjort sig av med er.« »›Slagit mig sönder och samman‹ skulle vara en mer passande beskrivning«, sa Sebastian skämtsamt, och visste att de mörka blåmärkena på hans käke från Westcliff ursinniga knytnävar inte skulle undgå hennes blick. »Han verkade inte ta det så bra att jag lånade hans trolovade.« »Ni fö-förde bort henne«, sa Evangeline lugnt. »›Att låna‹ innebär en avsikt att lämna tillbaka det man lånat.« Sebastian kände hur han drog på mungiporna för första gången på länge. Hon var tydligen inte någon dumbom. »Bort 10
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 10
2021-12-07 12:18
förde då, om ni nu ska vara så noga. Är det därför ni har kommit, miss Jenner? För att avlägga rapport om det lyckliga paret? Jag orkar inte höra mer om det. Ni bör säga något intressant snart, annars är jag rädd att ni måste gå härifrån.« »Ni v-ville ha miss Bowman för att hon är en arvtagerska«, sa Evangeline. »Och ni behöver gifta er med någon som har pengar.« »Det stämmer«, erkände Sebastian. »Min far, hertigen, har misslyckats med sin enda plikt här i livet: att bevara familjeförmögenheten intakt så att han kan lämna över den till mig. Min plikt är att fördriva tiden och vänta på att han ska dö. Jag har skött mitt jobb galant. Men hertigen har inte skött sitt. Han har hafsat med familjefinanserna och för närvarande är han oförlåtligt fattig och än värre, vid god vigör.« »Min far är rik«, sa Evangeline uttryckslöst. »Och döende.« »Gratulerar.« Sebastian studerade henne noga. Han var inte förvånad över att Ivo Jenner hade en ansenlig förmögenhet från spelklubben. Jenner’s var det ställe dit Londons herrar gick för att förlusta sig med spel, god mat, starka drinkar och billiga glädjeflickor. Atmosfären var extravagant och samtidigt lätt sjabbig. Tjugo år tidigare hade Jenner’s varit andrahandsvalet till den legendariska Craven’s, den största och mest framgångsrika spelklubben England någonsin haft. Men när Craven’s brann ner till grunden, och dess ägare avstått från att bygga upp den igen, hade Jenner’s automatiskt tagit över en rad förmögna stamgäster vilket hade ökat populariteten. Jenner’s gick visserligen inte att jämföra med Craven’s. En klubb speglade ofta ägarens personlighet och stil, och Jenner själv saknade bådadera. Derek Craven hade helt klart varit en showman. Ivo Jenner däremot, var en valhänt vilde, en före 11
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 11
2021-12-07 12:18
detta boxare som aldrig riktigt varit bra på något, men som på något mirakulöst sätt hade blivit en lyckad affärsman. Och här var nu Jenners dotter, hans enda barn. Om hon skulle erbjuda honom det som Sebastian misstänkte, hade han inte råd att avstå. »Jag vill inte ha era gr-gratulationer«, sa Evangeline som svar på hans tidigare kommentar. »Vad vill ni ha då?« frågade Sebastian mjukt. »Kom till saken, är ni snäll. Det här börjar bli långtråkigt.« »Jag vill vara med min far de sista dagarna i hans l-liv. Min mors familj tillåter mig inte att träffa honom. Jag har försökt fly till hans klubb, men de fångar mig alltid och bestraffar mig. Denna gång vill j-jag inte tillbaka till dem. De har planer som jag tänker undvika – om det så ska kosta mig livet.« »Vad är det för planer?« manade Sebastian. »De försöker tvinga mig att gifta mig med en av mina kusiner. Mr Eustace Stubbins. Han tycker in-inte om mig, och inte jag om honom heller … Men han är villig att spela en roll i familjens planer.« »Som går ut på att lägga vantarna på er fars förmögenhet när han dör?« »Ja. Först övervägde jag äktenskapet eftersom jag tänkte att mr Stubbins och jag skulle ha ett eget hem … Och jag tänkte … att livet skulle kunna bli uthärdligt om jag bara slapp bo med r-resten av dem. Men mr Stubbins berättade att han inte har för avsikt att flytta någonstans. Han vill stanna under familjens tak … Och jag tror inte att jag överlever där.« När hon mötte Sebastians likgiltiga tystnad tillade hon tyst: »Jag tror att de tänker d-döda mig efter att de har fått min fars pengar.« Sebastians blick rörde sig inte från hennes ansikte när han sa: »Så hänsynslöst av dem. Men var kommer jag in i det hela?« 12
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 12
2021-12-07 12:18
Evangeline lät sig inte provoceras utan gav honom bara en blick som vittnade om en medfödd inre styrka som Sebastian aldrig förr stött på hos en kvinna. »Jag erbjuder er att gifta er med mig«, sa hon. »Jag vill ha ert beskydd. Min far är för sjuk och svag för att hjälpa mig och jag vill inte bli en börda för mina vänner. De skulle säkert erbjuda sig att skydda mig, men trots det skulle jag alltid behöva vara på min vakt och frukta att mina släktingar skulle lyckas hämta mig och tvinga mig att göra som de vill. En ogift kvinna har så litet att säga till om, både socialt och juridiskt. Det är inte r-rättvist … men jag har inte råd att slåss mot väderkvarnar. Jag behöver en m-make. Ni behöver en rik hustru. Och vi är båda två lika desperata, vilket får mig att tro att ni nog kan gå med på mitt fö-förslag. I så fall skulle jag vilja att vi ger oss av till Gretna Green i kväll. Nu. Jag är säker på att mina släktingar redan letar efter mig.« Tystnaden som följde var laddad och tung. Sebastian såg ovänligt på henne. Han litade inte på henne. Förra veckans misslyckade bortrövande och bröllopsfiasko var inte något han önskade återuppleva. Ändå hade hon rätt om en sak. Sebastian var desperat. Precis som alla hans fordringsägare kunde vittna om, var han en man som tyckte om att klä sig elegant, äta gott, leva väl. Den snåla, månatliga summa han fick från hertigen skulle snart upphöra och han hade inte tillräckligt för att klara sig må naden ut. För en man som inte hade något emot att ta den lätta vägen, var erbjudandet en gudagåva. Om hon verkligen tänkte fullfölja det. »Skåda inte en given häst i munnen«, sa Sebastian oberört. »Men hur snart kommer er far att dö? En del ligger för döden i åratal. Väldigt dålig stil att låta folk vänta, har jag alltid tyckt.« 13
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 13
2021-12-07 12:18
»Ni kommer inte att behöva vänta länge«, hördes hennes tunna röst. »Jag har fått veta att han nog bara har ett par veckor kvar att leva.« »Vilken garanti har jag för att ni inte ändrar er innan vi kommer till Gretna Green? Ni vet vilken sorts man jag är, miss Jenner. Jag behöver väl knappast påminna er om att jag försökte föra bort och förföra en av era väninnor förra veckan?« Evangeline mötte hans blick. Till skillnad från hans ögon, som var ljusblå, var hennes mörkt safirblå. »Försökte ni våldta Lillian?« frågade hon spänt. »Jag hotade med det.« »Skulle ni ha gjort allvar av ert hot?« »Jag vet inte. Jag har aldrig gjort det förut, men som ni säger är jag desperat. Och apropå det … föreslår ni ett konvenansparti, eller kommer vi att dela säng då och då?« Evangeline brydde sig inte om hans fråga utan stod på sig. »Skulle ni ha tvingat er på henne eller inte?« Sebastian såg retsamt på henne. »Om jag nekar, miss Jenner, hur skulle ni då kunna veta om jag ljuger? Nej, jag skulle inte ha våldtagit henne. Är det svaret ni vill ha? Tro det, om det känns bättre så. Nu tillbaka till min fråga …« »Jag kommer att gå till sängs med er en gång, så att äktenskapet blir lagligt«, sa hon. »Sedan aldrig mer.« »Underbart«, mumlade han. »Jag brukar ändå sällan gå till sängs med en kvinna mer än en gång. Det blir satans långtråkigt när nyhetens behag har lagt sig. Dessutom skulle jag aldrig vara så borgerlig att jag trånade efter min egen hustru. Det skulle få mig att se ut som om jag inte hade råd med en älskarinna. Sedan är det ju frågan om att ge mig en arvinge … men så länge ni är diskret, tror jag inte ens att jag bryr mig om vems barn det är.« 14
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 14
2021-12-07 12:18
Hon blinkade inte ens. »Jag vill att en del av a-arvet sätts undan till mig. En stor del. Räntan ska bara vara min och jag kommer använda pengarna som jag vill – utan att behöva stå till svars inför er.« Sebastian insåg att hon inte var alls dum, trots att stamningen skulle lura många att tro det. Hon var van vid att bli underskattad, ignorerad, avfärdad … och han anade att hon vände det till sin fördel när hon kunde. Det intresserade honom. »Jag skulle vara galen om jag litade på er«, sa han. »Ni skulle kunna bryta vår överenskommelse när som helst. Och ni skulle vara en ännu större galning om ni litade på mig. För när vi väl är gifta, kan jag göra livet ännu värre för er än er mors familj någonsin drömt om att göra.« »Jag föredrar att det är någon som jag väljer«, sa hon bistert. »Hellre ni än Eustace.« »Det ger inte en särskilt bra bild av Eustace«, sa Sebastian och log. Hon log inte tillbaka utan sjönk bara ihop lite i stolen, som om en stor spänning hade lämnat henne, och hon såg rakt på honom. Sebastian kände en pirrande våg gå hela vägen från huvudet till tårna. Det var inte något nytt för honom att med lätthet åtrå en kvinna. Han hade för längesedan förstått att han var mer sensuell än de allra flesta män, och att vissa kvinnor fick det att slå gnistor i honom och tända hans lust mer än vanligt. Av någon anledning var denna märkliga, stammande flicka en av dem. Han ville ha henne. Han föreställde sig hennes kropp i fantasin, armar och ben, kurvor och hud han inte ännu hade sett, hennes stjärts rundning under hans kupade händer. Han ville känna doften av 15
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 15
2021-12-07 12:18
henne i sin näsa och över sin hud … hennes långa hår över sin hals och sitt bröst … Han ville göra onämnbara saker med hennes mun och med sin egen. »Då är det bestämt«, mumlade han. »Jag accepterar ert förslag. Det finns naturligtvis mycket mer att diskutera, men vi har två dagars resa framför oss innan vi är framme i Gretna Green.« Han reste sig från stolen, sträckte på sig och log när han såg hur hennes blick snabbt gled över hans kropp. »Jag ska se till att vagnen spänns för och att min kammartjänare packar mina kläder. Vi far om en timme. Och bara så att ni vet, om ni får för er att backa ur under resan, så kommer jag att strypa er.« Hon gav honom en hånfull blick. »Ni sk-skulle inte vara så nervös om ni inte hade försökt det här med ett ovilligt offer f-förra veckan.« »Touché. Så då kan vi betrakta er som ett villigt offer?« »Ett ivrigt offer«, sa Evangeline kort, med en min som avslöjade att hon ville komma iväg på en gång. »Min favoritsort«, sa han och bugade hövligt innan han lämnade biblioteket.
16
Kleypas-Löften i vintertid-Tryckoriginal-211207.indd 16
2021-12-07 12:18