9789177955726

Familjeband

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 1

2022-07-04 18:19

KATRINE

WESSEL Familjeband

Översättning: Eva-Maria Gelotte

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 3

2022-07-04 18:19

Originalets titel: Familiebånd © Katrine Wessel, 2021 Publicerad enligt överenskommelse med Pitch Forlag AS Omslag av Hanne Løvdal Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden 2022 ISBN : 978-91-7795-572-6 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se

Papper fran

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 4

2022-07-04 18:19

Älska sanningen, men förlåt felsteget VOLTAI RE

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 5

2022-07-04 18:19

1 Trondheim, maj 1903 – Var du tvungen att komma hem på det viset, Fredrik? Och i dag av alla dagar? Du vet hur mycket jag har sett fram emot den här dagen!

Gitte borrade den bruna, nästan gyllene blicken i honom och suckade. – Inte bara kommer dina föräldrar och Ellinor och Juul hit på besök för första gången. Vi ska också meddela den stora nyheten.

Hennes blick smalnade. – Eller hade du glömt det?

Fredrik slog täcket åt sidan och släpade sig ur sängen. Det måste vara långt fram på dagen. Han stapplade bort till fönstret och lutade sig tungt mot karmen. Deras lägenhet låg på hörnet av Dronningens gate och Munkegaten, visavi landshövdingeresidenset. Det var ett pråligt hus, rest i nygotisk stil efter en brand år 1879, och hade både gesimser, burspråk och gotiska kolonner. Det luktade fortfarande nymålat i rummet, något som inte gjorde den dunkande huvudvärken bättre. Han slöt ögonen medan Gittes röst fortsatte att gnissla som en rostig såg bakom honom. Det var inte hennes fel, hon hade all rätt att vara arg och besviken. Han kunde fortfarande inte begripa vad som hade tagit åt honom kvällen före. Hur kunde han ha låtit det gå så alldeles över styr? Han som alltid var måttfull.

En öl då och då, men sällan något starkare. Tills i går …

Fredrik vände sig halvt mot hustrun och var glad att hon stod en bit bort. Så slapp hon känna lukten av hans sötaktiga, kväljande 7

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 7

2022-07-04 18:19

andedräkt. Så fräsch och pigg hon såg ut. Gitte hade alltid en glöd omkring sig. Friska kinder och glittrande ögon. Frodig, men inte fetlagd. Hon var varm, omsorgsfull och hemkär. Älskade att ordna det bästa för honom, och nu hade han gjort henne besviken.

– Självklart har jag inte glömt det. Jag har sett fram emot den här dagen lika mycket som du. Han pressade fram ett halvhjärtat leende och hoppades att hon skulle gå sin väg, så han kunde få vara i fred med smärtan och skammen. Det var önsketänkande.

– Tänk om grannarna såg dig? fortsatte Gitte och bleknade vid tanken. – Hur blir det om Henrik eller Ingeborg såg dig? De är de enda vi känner i huset, och Ingeborg och jag håller på att bli goda väninnor, Fredrik. Vi har faktiskt en förhoppning om att Henrik och du ska lära känna varandra bättre också.

– Om så var, att en av dem såg mig, är det knappast någon ­skandal, eller hur? Fredrik slog ut med armarna. – Jag är säker på att Henrik tar sig ett glas då och då, han också.

– Om det bara hade varit ett glas … Gitte himlade uppgivet med ögonen. – Nu går jag in i matsalen för att se till att dukningen går som den ska, och när jag kommer tillbaka, förväntar jag mig att du är nyskrubbad och påklädd!

Fredrik vilade pannan mot den kalla rutan när dörren stängdes om hustrun. Det var första söndagen i maj, och träden i landshövdingeresidensets trädgård hade fått ett svagt grönt skimmer.

I fjärran kunde han höra kyrkklockorna från Vår Frue och Nidarosdomen slå i unison samklang. Det var kanske där han borde ha varit. I kyrkan för att be om förlåtelse och råda bot på alla synder.

Han skakade uppgivet på huvudet och våndades direkt. Ta dig samman, förmanade han sig själv. Du har bara dig själv att skylla för det eländiga tillståndet du befinner dig i.

Endast brottstycken från kvällen och natten stod klart för honom. Det hade börjat under anständiga former på Harmonien.

8

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 8

2022-07-04 18:19

Han hade druckit vin och låtit sig övertalas att ta en konjak till kaffet. Hans svåger, Karsten Kolbjørnsen, Gittes lillebror, hade varit där. Och Sigurd Solstad, en av Christians gamla klasskamrater, som Fredrik aldrig hade kunnat fördra. Sigurd var osympatisk och irriterande, men hade ett oförklarligt kvinnotycke. Karsten hade varit speciellt munter och hade till slut lyckats övertala Fredrik att följa med dem vidare.

Efter Harmonien hade de gått till Grand, där de hade slagit sig samman med flera av Karstens och Sigurds festglada vänner. Från Grand var promenaden kort till handelshuset Winthers kontor på Fjordgaten. Där och då hade det verkat som en god idé att avrunda kvällen med en pokerrunda och några drinkar som Fredrik fick stå för …

Fredrik slöt ögonen. Han fick vad han hade förtjänat, om några timmar skulle han som tur var känna sig bättre. När han öppnade ögonen igen såg han Henrik, Ingeborg och lilla Astrid, deras dotter, snedda över gatan mot huset. De var alla klädda i söndagskläder, och den lilla flickan skrattade mot föräldrarna, medan de ljusa flätorna dansade på ryggen. Innan jul skulle Gitte, han och det nya barnet också vara en familj.

En rörelse i ytterkanten av synfältet fångade hans uppmärksamhet. En kvinna promenerade på andra sidan av gatan. Hennes hatt var enkel och mörkblå. Håret ljust. Hon ställde sig vid staketet som stängde ute allmogen från parken. Det verkade som om hon tittade efter något. Ett husnummer eller kanske en butik? De låg ju tätt längs gatan. Men det var söndag, och affärerna var stängda. Vänta­ ­de hon på någon, kanske? Med ens lyfte hon huvudet och tittade upp på fasaden. Han borde ha dragit sig tillbaka, men hann inte.

Eller så ville han inte. Något gjorde att han inte kunde röra sig en millimeter. Deras blickar möttes. Han skulle ha känt igen hennes ansikte bland en miljon andra. Ljust, vackert och skinande.

9

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 9

2022-07-04 18:19

– Emma … viskade han.

– Vad sa du?

Fredrik tvärvände. Han hade inte hört att Gitte hade kommit tillbaka. Hustrun kom bort till honom och strök handflatan över hans bröstkorg. – Jag ber om förlåtelse för att jag blev så arg på dig.

Vattnet till karet är varmt nu.

Hon doftade av sötaktiga blommor och mogen frukt. Vanligtvis skulle han ha njutit av den. Nu fick lukten honom att känna sig ännu sämre. Kroppen stretade emot hennes mjuka smekningar.

Händerna verkade för varma, för pressande. Han hade bara lust att vända sig om igen, för att få en sista glimt av Emma.

– Min stackars Fredrik, så blek du är. Gitte såg upp på honom.

– Beklagar att jag tjatar. Det är bara alla förväntningarna … Jag vill så gärna att allt ska vara perfekt i dag. Hon log och sträckte på halsen mot fönstret. – Såg du något intressant där ute?

Det flaxade en duva förbi fönstret i samma ögonblick.

Fredriks läppar delade sig, men det kom bara ut några torra ljud.

Ett infall fick honom att spärra utsikten för henne, även om det var dumt. Om Gitte såg Emma stå där, skulle hon inte veta vem hon var. Att Emma var kvinnan Fredrik hade varit villig att offra allt för.

Både familjen, namnet och förmögenheten.

– Inget intressant, stammade han och kysste henne på pannan.

– Bara några förbipasserande. Kyrkobesökare, skulle jag tro? Du ska varken oroa dig för besöket eller för mig, min kära. Ge mig bara några minuter, så …

Gitte kastade huvudet bakåt och skrattade drillande. – Jag tror du behöver mer än några minuter, Fredrik. Du behöver ett långt och varmt bad – och en ordentlig skrubbning. Jag ber husan fylla karet.

Fredrik stönade högt när hon försvann ut i köket. Han var en komplett idiot som hade låtit synen av Emma påverka honom.

Han hade bara blivit så överraskad. Hade inte sett henne på … Det 10

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 10

2022-07-04 18:19

måste vara tre år sedan, minst. De hade mötts i Juuls sport­affär när han skulle köpa en cykel till Anna, bedragerskan som hade utgett sig för att vara Tildas systers barnbarn. Emma hade stått och p ­ ratat med sin syster, Karen, och han mindes att hon hade sett tärd och mager ut, men ändå … ändå fantastisk. Och förlovad. Han kunde fortfarande återkalla smärtan när hon julen 1899 hade berättat för honom att hon hade förlovat sig i Namsos, där hon arbetade på telegrafen.

Var det därför han hade reagerat som han gjorde nu? Som om hjärnan och hjärtat inte stod i förbindelse med varandra. Förnuftet talade om för honom att han inte borde slösa så mycket som en blick på henne. Hjärtat, däremot, hade ökat takten vid synen av henne, efterföljt av en lätt stickning i fingrarna och kallsvett på ryggen. Nej, det berodde säkert bara på alkoholen som höll på att lämna kroppen ut via varenda por, vartenda andetag och varenda hjärtesuck …

Han undrade hur mycket Emma visste om honom – och om Gitte. Om det nya livet han levde. Gift och i ny lägenhet på en av stadens bästa adresser. Det måste vara en slump att Emma hade stannat utanför hans hus … Var det inte det? Eller hade hon sökt upp honom i förhoppning om att få en glimt av allt det hon aldrig skulle kunna få med honom? Hon skulle bara veta att de väntade en liten en också. Fredrik slöt ögonen. Så självupptagen han var som tänkte så. Varför skulle hon göra det? Emma bodde i Namsos och var själv gift. Kanske hade hon både ett eller två barn, såvitt han visste. Hon offrade honom säkert inte en tanke. Fredrik såg på klockan och tog ett djupt andetag. Det fanns fortfarande tid att försöka bli en hel människa igen. *

11

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 11

2022-07-04 18:19

Ellinor Hagen stod i dörröppningen och betraktade spektaklet som utspelade sig framför henne. På golvet, på den stora persiska mattan, låg hennes make med tre uppsluppna, klättrande apekatter över sig. De skrattade så de tjöt. Juul försökte försvara sig så gott han kunde. Han höll armarna i kors framför ansiktet medan han bönföll att de måste skona hans liv. Eva var den första som fick syn på henne. Dottern var röd om kinderna och de stora, blå ögonen lyste.

– Se, mor! Vi leker lejon och tigrar som angriper far!

– Lejon och tigrar? Allt jag kan se, är tre apekatter. Ellinor log.

– Se bara till att far kommer levande ur det. Vi ska på söndagsmiddag om en liten stund.

Det rörde sig under högen av vilda djur. Juul satte sig upp, med håret åt alla håll. Han kämpade fortfarande för att hålla tigrarna och lejonen på avstånd. – Så, så, låt mig åtminstone få tala med mor i en sekund.

Barnen lossade greppet, men bara till en viss grad. Juul log lätt skamsen mot Ellinor.

– Var det i dag? Han tittade på klockan. – Och i dag som det är löpträning …

– Du hade glömt det. Ellinor himlade med ögonen. – Varför förvånar det mig inte?

Juul kunde inte fördra sociala sammankomster, i alla fall inte av den formella sorten som krävde att han ledsagade henne på middagar med viktiga affärsmän och möjliga bidragsgivare till Alberts Minde – skolan för obemedlade kvinnor på Kongens gate. Enligt honom själv föredrog han att se färg torka, och Ellinor brukade svara att det hade han möjlighet att göra varje dag hemma, för det var fortfarande många rum i palatset på Munkegaten som skrek efter några strykningar med färg – och mer därtill.

– Jag trodde det var en annan söndag, mumlade han. – När du säger det, minns jag det så klart, och löpträning är det varje söndag. Är det många bjudna?

12

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 12

2022-07-04 18:19

– Bara Karl, Cecilia och vi två. Gittes bror kanske också kommer, jag vet inte. Hon gick inte miste om det lilla missnöjda stönet.

– Karsten är inte så illa, Juul. Du har bara träffat honom vid ett par tillfällen. Senaste gången var väl på Fredriks och Gittes bröllop i februari? Det är för tidigt att döma honom.

– Nå … Juul drog på det. – Han drack sig nästan medvetslös på bröllopet, och ryktena vill ha det till att han spelar mer än han är på kontoret. Är det jag som minns fel, eller tafsade han inte på flera av Gittes väninnor?

– Prata inte så inför barnen! sa Ellinor varnande. Tack och lov verkade Eva och tvillingarna mindre intresserade av vuxenpratet och mer roade av att bygga ett hus av klossar. – Dessutom tafsade han inte, sa hon i en mer dämpad ton. – Han blev helt enkelt … lite närgången, och det är något helt annat.

– Du menar pinsam …

Hon suckade uppgivet. Juul var ungefär lika bra på att argumentera som hon. – Du får inte glömma att Gitte och Karsten miste båda föräldrarna med bara några få månaders mellanrum. Det kan väl ha betydelse för hur Karsten uppför sig? Han är ung.

– Fredrik är också ung, och han har upplevt stor sorg han också, men han uppför sig inte så där på grund av det … Juuls blick smalnade. – Jag känner sådana som Karsten Kolbjørnsen, Ellinor. De kommer in i butiken titt som tätt. Unga karlar som tror att de äger världen bara för att de har mer pengar på banken än andra.

– Får jag påminna dig om att du också har det? Ellinor log skälmskt.

– Nej, du och Eva, korrigerade Juul henne. – Ni har det, Ellinor.

Jag bara bor här. Han blinkade innan han började kittla Olav och Julie igen. De fnissade inte, de gapskrattade högt.

Eva, däremot, sprang bort till Ellinor och grep hennes hand.

– Jag vill också till farbror Fredrik och faster Gitte. Jag vill träffa farmor.

13

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 13

2022-07-04 18:19

Ellinor strök henne över håret. – Inte i dag, min kära. I dag är det bara de vuxna som är bjudna. Dotterns söta ansikte byttes snabbt till en sur min. – Men jag kan fråga farmor om du kan följa med henne till ridhuset en dag? Skulle du tycka om det – att se på hästarna?

Besvikelsen var som bortblåst. Eva nickade så flätorna dansade.

Hon påminde henne alltid om Christian när ivern tog överhanden. De stora ögonen lyste upp. Kroppen som nästan vibrerade av spänning. Eva hade lika mycket liv och fart i sig som Christian hade haft. Dessutom trivdes hon bäst ute, oavsett årstid. Eva var temperamentsfull, men samtidigt känslig. Det var inte långt mellan tårar och skratt.

Ellinor kastade en blick omkring sig. Det stora rummet hade tidigare varit Tildas salong. Det hände att Ellinor undrade om den ­auktoritativa änkefrun skulle ha bifallit allt de hade gjort med hennes hem. Det hade varit en gradvis restaurering. Rum för rum. Det var mycket som återstod, men de hade kommit ett stycke på väg. Sovrummen på andra våningen stod klara. Detsamma med salongen.

Tildas gamla stol stod där fortfarande. Den hade hon helt enkelt inte haft hjärta till att göra sig av med. Men stolen hade åtmin­stone blivit omklädd, i ett rödrosa tyg som Cecilia ansåg likna­­de det stolen hade haft en gång i tiden. Innan solen, ljuset och tidens tand blekt det. Golven var slipade och mattor ersatta med nya. Den mörkröda och dystra tapeten var utbytt mot en mycket ljusare och l­ättare.

Cecilia hade haft ett finger med i det mesta. Svärmodern hade ett speciellt öga för mode, inredning och detaljer och, inte minst, mycket mer tid att ägna sig åt sådana saker. Själv hade ­Ellinor mer än nog med att hålla ordning på det stora hus­hållet, hant­verkarna och barnen. Tack och lov för att de hade Helga Larsen till att förestå Alberts Minde, och en ekonomidirektör som tog hand om det administrativa och förmögenheten. Om dygnet hade haft fler ­timmar, 14

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 14

2022-07-04 18:19

skulle hon gärna ha hjälpt Juul i butiken. Han hade händerna fulla nu när öppningen av en sportaffär nummer två stod för dörren. Hon kastade en blick bort på maken och insåg att hon hade varit så upptagen med sitt att hon knappt hade gjort sig besvär med att fråga hur det gick med hans arbete.

– Hur förlöpte samtalet med Karens syster i går? Jag glömde alldeles att fråga …

Juul såg upp. – Med Emma? Jo, det gick fint. Hon verkar ansvarsfull och ordentlig. Dessutom är hon genuint intresserad av friluftsliv och speciellt av cykling, även om hon inte äger någon cykel själv. Hon kan bli viktig med tanke på att vi vill locka till oss fler kvinnliga kunder. Jag hade inga betänkligheter vad det gäller att erbjuda henne platsen.

Ellinor nickade. Emma hade kommit tillbaka till Trondheim efter att ha bott utanför staden i några år. I Namsos, om hon inte mindes fel, där Emma hade arbetat som telegrafist. Det var nästan besynnerligt att hon nu höll till godo med att stå i sportaffären på Nordre gate. Men samtidigt hade inte Emma någon formell utbildning, så vitt Ellinor visste, och det var helt säkert rusning efter de välbetalda tjänsterna på telegrafen. – Om hon bara har några av Karens egenskaper, är hon mer än tillräckligt kvalificerad för att expediera i affären. Karen är faktiskt den mest plikttrogna, unga kvinnan jag har mött. Hårt arbetande och ambitiös – oavsett hon sitter i skolbänken själv eller hjälper till med undervisningen.

Det blir nästan för mycket av det goda ibland.

Juul såg frågande på henne medan han hanterade Olav över ena axeln och Julie över den andra. – På vilket sätt då? Jag trodde det var precis sådana egenskaper du värdesatte hos en kvinna, Ellinor.

Som du önskar för Eva och Julie också.

– Jo … Men det kan bli för mycket av det goda, inte sant? Karen unnar sig ingenting, hon går knappt på kafé med de andra flickorna. Lite roligt ska man väl unna sig i den åldern också?

15

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 15

2022-07-04 18:19

– Innan allt det här kommer … Juul såg spjuveraktigt på barnen innan han drog upp dem som om de skulle ha varit två säckar med mjöl. Ett barn under varje arm. De sprattlade för att komma loss.

Ellinor fylldes med en omedelbar värme. Tacksamheten kunde nästan överväldiga henne ibland. Tanken på hur livet kunde vända, hur sorg och glädje gick hand i hand, och på människans unika förmåga att klara båda delar. – Jag måste byta om, sa hon med grötig röst. – Inte vet jag vad jag ska ha på mig …

– Den rosa! utbrast Eva. Så hon hade alltså lyssnat …

Ellinor log mot henne. – Den rosa klänningen? Tycker du det?

Dottern nickade ivrigt.

– Tja, varför inte? Det är ju vår trots allt. Ellinor kastade en blick mot fönstret. April hade bjudit på några varma dagar som hade färgat allt ljusgrönt. Det var en fin dag att promenera från huset till Fredriks och Gittes lägenhet. Det var bara att följa Munkegaten norrut och ta till höger vid landshövdingeresidenset. Hon såg på dottern igen. – Då blir det den rosa.

16

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 16

2022-07-04 18:19

2 Fredrik hade tagit på sig en vit skjorta och ljusgrå kostym. Allt var så stärkt och nystruket att det var svårt att röra sig naturligt, men Gitte verkade belåten när han kom in i salongen.

– Du ser mycket stilig ut, sa hon och rättade till hans kravatt.

– Du passar i lägenheten. Eller så passar den dig. Hon skrattade.

– Å, som jag gläder mig åt att visa alla runt. Även om Cecilia har sett det mesta, tillade hon snabbt. – Tänk, vårt allra första hem tillsammans, Fredrik, är det inte spännande?

Han nickade och log snett. De hade kommit överens om det.

Att de skulle börja med att köpa lägenhet, och att hus fick komma senare. Han hade ett öga på en fin tomt på sydsidan av Öen, i sluttningen ner mot älven. Det var enkelt att ta sig dit både till fots och på cykel nu när gångbron över till skridskoarenan på Nidarø stod färdig. Det var ändå ett stycke från stadskärnan, det skulle erkännas, och han var förberedd på att tvingas bearbeta Gitte för att få henne att vilja flytta dit, hon som var uppvuxen i centrum som han.

Det skulle bli lättare när barnen kom, och behovet av både trädgård och mer tummelplats gjorde sig gällande.

Det gick en rysning genom honom när det ringde på dörren.

Det skarpa ljudet kändes som stickande knivar.

– Kommer du? Gitte stack armen under hans. – Jag vill att vi ska ta emot gästerna tillsammans.

17

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 17

2022-07-04 18:19

* Trots att det var mitt på ljusa dagen, blev det aldrig helt ljust i det lilla köket på Nordre gate. Det hade bara ett fönster, som vette mot bakgården, och dit ner nådde solen aldrig riktigt. Karen tyckte ändå att det var fint att ha fått sitt eget. Hon hade bott här sedan hon slutade som barnflicka hos Ellinor Hagen.

Karen betraktade Emma som glodde tankfullt ner i koppen med kaffe. Systern var röd om kinderna efter en promenad, medan Karen hade gjort skolarbete. Emma hade sagt att hon gärna ville se vad som var förändrat sedan hon var i staden senast.

– Nå, var det mycket nytt att se? frågade Karen.

Emma såg upp från koppen och ryckte likgiltigt på ena axeln.

– Något nytt är det alltid. Jag hade inte sett den nya kyrkspiran färdig. Den är ganska imponerande, domkyrkan framstår som ännu mer storslagen, tycker du inte det?

Karen måste hålla med om det. En spetsig spira, som sträckte sig rakt mot himlen, verkade passande för en katedral.

– Och så är det nya lägenhetshus på vartenda hörn, för att inte tala om alla affärerna som har dykt upp. Även om det inte på långt när är så många som i huvudstaden, självklart, tillade Emma. – Vad hände förresten med Frantzéns butik? Jag minns hur uppgivna både fru Ellinor och du var över honom. Sprätten.

Det var nästan vemodigt att tänka på honom. Frantzén hade varit en naturlig del av gatubilden. Till och med fru Ellinor hade lärt sig tycka om honom och hans excentriska beteende. Karen misstänkte att de båda tyckte om konkurrensen. – Han stängde butiken och flyttade söderut för att ta hand om en åldrande syster, men jag tror det var konkurrensen från alla de andra butikerna, inte minst modemagasinet Matheson, som blev för mycket för honom. Hagen gjorde klokt i att satsa på sportutrustning och cyklar. Berättade han 18

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 18

2022-07-04 18:19

för dig att han ska öppna ännu en butik, på Olav Tryggvasons gate?

Ett försäljningsställe med både nya och begagnade cyklar …

Emma nickade, innan hon med ens spärrade upp ögonen. – Jag höll på att glömma spårvagnen. Det var så jag tvingades hoppa åt sidan när den kom susande. I Kristiania var jag van vid att passa mig för den, men här …

Karen var tvungen att skratta. – Så fort går den då inte. Det tar nästan en halvtimma från Buran till Ilevollen. Det skulle ha gått snabbare med cykel. Men du har rätt, det är hela tiden något nytt, även för oss som bor här. Träffade du någon bekant på din väg, då?

Hon smuttade på det varma kaffet.

– Skulle jag det? frågade Emma så skarpt att Karen nästan satte kaffet i vrångstrupen.

– Nej … Men det hade väl inte varit så konstigt om du stötte på någon du kände? En skolkamrat eller något? Hon såg granskande på systern. Läpparna var hårt sammanbitna, och det fanns antydan till en svag, röd rand runt hennes ögon. Hade Emma gråtit? Det gick en stöt genom Karen. Hon hade sett så fram emot att Emma skulle flytta tillbaka från huvudstaden, men för Emma hade inte livet blivit som hon hade sett framför sig. Det hade satt spår i systern.

– Du verkar inte så glad, började Karen sökande. – Jag trodde du var nöjd med att vara tillbaka i Trondheim, för att ha fått arbete i butiken och …

– Det är jag också! avbröt Emma henne bryskt. – Det är bara det att … Hon suckade tungt och sjönk ihop i axlarna. – Det är bara det att jag såg henne i dag, sa hon tyst. – Bara flyktigt, hon var på väg in i huset de bor i. Av deras kläder att döma skulle jag tro att de kom från gudstjänst …

Karen lutade sig uppgivet mot stolsryggen. – Du lovade, Emma!

Inte bara mig och mor, utan dig själv också. Du lovade att du inte skulle söka upp henne när du kom tillbaka till Trondheim. Du höll med om att det var för allas bästa, det minns du väl?

19

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 19

2022-07-04 18:19

Det gick en stund innan Emma sa något. – Du förstår det inte, viskade systern till slut. Hon stirrade på Karen med stora, nästan desperata ögon. – Du förstår inte hur svårt det är. Att ha sitt barn, sin egen dotter, boende i samma stad, bara några hus bort. Hon bor på Dronningens gate, Karen. Bara ett stenkast bort. Det är … det är nästan outhärdligt.

Karen visste inte vad hon skulle säga. Hon hade fruktat det här, men de hade talat om det när Emma kom från Kristiania för en kort vecka sedan, och systern hade verkat så stark och bestämd. Så … så förnuftig. Emma hade sagt att hon inte hade något intresse av att söka upp barnet. Det var inte ens säkert att adoptiv­föräldrarna och flickan bodde i staden fortfarande, hade hon sagt. Hon var fast besluten att hon hade lagt allt det smärtsamma bakom sig, att hon såg framåt och hade börjat på nytt.

Men hon hade saknat hemstaden och familjen i storstaden, och därför ville hon tillbaka till Trondheim. Det var det Emma hade sagt. Hade allt varit en lögn?

– Du visste att det skulle bli svårt, började Karen. – Du visste det redan den dagen du förstod att du var med barn. Och när du födde henne, var du fast besluten om att det var den bästa, den enda lösningen. Du var tvungen att lämna henne ifrån dig, Emma. Det fanns ingen annan utväg. Karen sökte efter något i ansiktet som visade att Emma höll med, att hon förstod. Men hennes ansikte verkade tomt, som om alla känslor var utraderade.

– Hon kunde ha varit hos mor, sa Emma tyst. – Mor eller tvillingarna kunde ha tagit hand om henne medan jag arbetade.

Karen rynkade pannan. Hade hon hört rätt? – Mor kunde inte ha tagit hand om henne, Emma, och det vet du. Hon är änka och har tre munnar att mätta. Hur skulle hon ha tagit hand om ett spädbarn ovanpå det hela? Och Solveig och Sara har skolan att tänka på.

20

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 20

2022-07-04 18:19

– Jonas hjälper då till? Han arbetar i verkstaden, han är vuxen.

Och tvillingarna ligger inte långt efter, sa Emma och sköt fram underläppen.

Karen blev mer irriterad än förtvivlad. Emma var så förbaskat envis. Ibland hade hon mest lust att skaka förnuft i henne.

– Jonas är lärling på mekaniska verkstaden, Emma. Han kan inte försörja sig själv ens på den lönen han får, utbrast hon en aning för högt och kastade en blick mot taket. Helga och Ragnhild hade ­flyttat in i lägenheten ovanför när fru Ellinor och herr Hagen flyttat in i änkefru Skjønbergs palats. Karen hoppades att de inte kunde höra dem genom golvet. Att Emma hade fött ett barn utan att vara gift, var en väl bevarad hemlighet, och så måste det förbli.

Inte minst för Emmas skull.

Dåligt samvete for genom henne när hon såg på Emma igen.

I systerns ögon och ansikte fanns det nu en bitter smärta.

– Du vet likaväl som jag att det var det enda sättet att lösa det på, fortsatte Karen med lugn röst den här gången. – Du borde aldrig ha övertalat den du nu förmådde övertala, att avslöja vilka hennes adoptivföräldrar var. Det hade varit bättre om du inte visste det.

Emma blev inte arg. I stället satte hon näsan i vädret. – Jag ville försäkra mig om att hon kom till ordentliga människor. Är det så konstigt?

– Något de också är, Emma. De har säkert både fin lägenhet, pengar och …

– Som om det är det viktigaste? Emma fnyste. – Mor och far hade inte mycket pengar, men det blev då folk av oss? Hade vi inte en bra uppväxt, kanske?

– Du vet vad jag menar. Karen suckade uppgivet innan hon lutade sig framåt och grep tag i systerns hand. – Se på mig, kommenderade hon mjukt. Emma lydde, men bara med knapp nöd.

– Du gjorde det enda rätta när du lämnade henne ifrån dig, och 21

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 21

2022-07-04 18:19

det är mer än två år sedan du födde henne och flyttade till faster Kirsten i Kristiania.

– Två och ett halvt år. På dagen, korrigerade Emma henne.

Hennes ögon blev blanka.

– Två och ett halvt, upprepade Karen. – Du gjorde ett val den gången, och du kan inte göra något för att …

– Hon har samma hårfärg som jag, avbröt Emma. – Hon är lika ljus, och jag är säker på att ögonen är blå, de var i alla fall det när hon föddes … Hon hade på sig en fin vit söndagsklänning och …

– Emma! Du måste sluta! Jag ber dig! Förstår du inte att du gör allt ont värre? För dig själv. Barnet vet inte vem du är. Hon har det bra som hon har det.

– Men det har inte jag, sa Emma och svalde tungt. Hon slog ner blicken. – Dessutom såg jag honom där också.

Karen kände sig trött med ens. Det hade varit en lång vecka, och den lediga dagen skulle utnyttjas till att hämta krafter till en ny och krävande vecka i skolan, inte till att gräla med systern. – Menar du adoptivfadern?

Emma skakade på huvudet.

– Fredrik Winther. Han stod i fönstret på tredje våningen och såg ner på mig. Kan du fatta det? Att Fredrik Winther bor i samma hus som min dotter?

Karen gapade. Hon visste att Fredrik Winther och hustrun hade flyttat in i en ny lägenhet, för hon hade hört fru Ellinor nämna det för Helga. Det var inte ovanligt att Karen fick en skymt av honom från tid till annan, för Fredrik Winther var engagerad i Alberts Mindes styrelse, och han tittade in i sportaffären för att få en pratstund med herr Hagen rätt som det var. Om hon träffade honom på gatan, utväxlade de artiga nickningar, men de stannade aldrig och pratade med varandra. Det skulle inte ha varit naturligt.

– Du vet väl att han är gift nu? Karen såg undersökande på systern.

Emma nickade kort.

22

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 22

2022-07-04 18:19

– Jag läste det i någon tidning. Fredrik Winther och Birgitte Kolbjørnsen. Ett vackert vinterbröllop, stod det. Eller var det societetsbröllop, jag minns inte …

Karen drog djupt efter andan. Romansen mellan systern och Fredrik Winther hade varit stormig och fullständigt opassande. En romans som aldrig kunde föra med sig annat än hjärtesorg och förtvivlan. Älskade Emma honom fortfarande? Efter allt som hade skett? – Så du såg honom, sa hon så behärskat hon förmådde. – Såg han dig också?

Emma vred på sig. – Jag tror det … Nu undrar han säkert över vad jag gjorde där. Hennes ögon vidgades. – Tänk om han tror att jag spionerade på honom, Karen? Det skulle vara fruktansvärt pinsamt. Det sa ”dunk” när Emmas panna träffade bordsskivan.

Som om det inte vore pinsamt nog att hon spionerade på barnet, tänkte Karen, men visste bättre än att säga det högt. Emma hade det svårt nog som det var. Men det kunde inte fortsätta på det här sättet. Emma hade kommit tillbaka till Trondheim och familjen, och hon tänkte inte se på när lillasystern kastade bort livet på drömmar som aldrig skulle bli till något.

– Emma Moen, nu måste du lyssna noga, sa Karen och använde sin myndiga lärarinneröst. – Du är ung, och du har hela livet framför dig. Du födde ett barn som var avlat i ett förhållande som aldrig skulle bli till något mer. Han var gift, Emma, och du sa det själv: Han skulle aldrig lämna hustrun och barnen för dig.

Emma rörde sig inte. Hur länge skulle hon ligga så där? Det var på tiden att ta sig samman.

– Ditt val gav dig möjlighet att börja på nytt.

Emma lyfte huvudet sakta från bordet. Det var ett märke där pannan hade vilat mot bordsskivan. Hon hade ett frånvarande drag över ögonen, som om hon redan hade gett upp.

– Grip chansen! Glöm allt som hände i Namsos, förmanade Karen henne. Det gällde att vara sträng, att få Emma att förstå.

23

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 23

2022-07-04 18:19

– Glöm Fredrik Winther och … Hon svalde tungt. – Och glöm barnet.

Det blev alldeles tyst i det lilla köket. Emma satt med slutna ögon. Karen kunde se att hon försökte svälja gråten.

– Jag kan inte glömma henne, viskade systern till slut. – Det är omöjligt.

– Då måste du åtminstone finna dig i situationen, oavsett hur ont det gör.

Emma hade självklart rätt, Karen kunde inte veta hur det kändes att bära fram ett barn, bara för att lämna det ifrån sig. Sitt eget kött och blod. Men hon hade yngre syskon, och hon hade passat Eva när hon var liten. Även om hon bara hade varit fru Ellinors dotters barnflicka, hade hon blivit fäst vid jäntungen.

– Du lämnade henne ifrån dig, Emma. Du gjorde ett val. Lita på att det är till det bästa, både för dig och för henne, och låt dem få leva sitt eget liv.

Lättad såg hon att systern nickade tungt flera gånger.

– Du har rätt, Karen. Du har alltid det, viskade Emma och pressade fram ett leende. – Jag ska hålla mig ifrån henne …

Karen visste inte om systern själv trodde på det hon själv sa.

– Du har framtiden för dig. Tänk noga på vad du vill fylla den med.

Systern skrattade.

– Du talar som den lärarinna du är, Karen. Jag tror faktiskt att du föddes sådan, det säger mor också. Alltid så förnuftig, i motsats till mig …

Karen hade alltid varit den förnuftiga. Hon visste vad hon ville, och vart hon ville. Att bli lärarinna och i stånd till att försörja sig själv. Hon var på god väg mot målet nu. Om en dryg månad skulle hon bli utexaminerad från Alberts Minde, och hon hade redan sökt en tjänst. Ändå hände det att hon kände sig tom, att hon hade en förnimmelse av att hon gick miste om något stort och viktigt. Tan24

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 24

2022-07-04 18:19

karna gick omedelbart till Alfred och hans varma leende, men hon sköt raskt bort dem.

Nu var det Emma som grep tag i hennes hand över bordet.

– Du ska inte bekymra dig för mig, Karen. Jag lovar, jag ska hålla mig undan henne och göra dig stolt. Jag ska bli den bästa expediten i hela Trondheim. Emma såg skälmskt på henne. – Snart vill varenda fröken ha en cykel från Hagen ski & sykkel. Vänta bara och se!

25

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 25

2022-07-04 18:19

3 – Lägenheten har blivit alldeles underbar!

Cecilia hade vandrat från rum till rum och tagit god tid på sig att studera alla detaljer – från de rikt dekorerade rosornamenten i taket till de tunga sammetsgardinerna och sidenklädda möblerna.

– Det betyder mycket att höra från en så stilsäker kvinna som du, sa Gitte och fick ett strålande leende från svärmodern tillbaka.

– Det var fint sagt, dear. Det har varit en glädje att komma med idéer, även om det har visat sig att min son har starka åsikter när det kommer till arkitektur, utsmyckningar och sådant. Ja, du också, självklart. Hon strök handen över en stol i mörkt trä, med en böjd rygg som var rikt utskuren, som kronbladen på en blomma.

– Intressant … Vad var det du kallade den här stilen igen? Hon såg på Fredrik.

Han kunde inte hålla räkning på alla gånger han hade talat om det för henne, och han misstänkte att hon frågade med vilje, för att understryka vad hon ansåg om den. Modern var inte dum. – Art nouveau, mor.

– Javisst! Det var det. Fransk … Lilly kommer att tycka om den.

Hon är ju lite … vad ska jag säga … blomstrande av sig. Hon såg ömt på Gitte igen. – Ja, Lilly är min faster och Roses svärmor. Du kommer tids nog att förstå vad jag menar när du träffar henne i sommar. Du vet väl att Fredrik drömde om att bli arkitekt när han 26

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 26

2022-07-04 18:19

växte upp? Om inte det hade varit för … Hon knep raskt ihop munnen och tittade ut genom fönstret och ner på gatan. – Så ljust och luftigt det är här uppe. Mycket ljusare än i rummen på Kjøpmanns­ gaten. Hon suckade och vände sig mot maken. – Vad tycker du, Karl, har det inte blivit alldeles charmerande?

Karl stod och vägde på hälarna och nickade. – En fin lägenhet på alla sätt. Och ni hade väl god utsikt mot hopen av arbetare som demonstrerade i fredags? Ryktet säger att de var fler än någonsin tidigare, och att polismästaren och hans män stod redo med batongerna.

Fredrik ryckte på axlarna. – Jag var på kontoret och lade inte märke till något bråk.

Karl brummade. – De slutar aldrig kräva, eller hur? Och nu är det åtta timmars arbetsdag det tjatas om … Somliga blir aldrig nöjda. Han skakade på huvudet. – Och grannarna? Är de anständiga människor?

– Karl då! sa Cecilia överseende innan Fredrik hann svara.

– Självklart är de anständiga människor. Det här är inte lägenheter för vem som helst?

– Vi har blivit bekanta med paret på våningen under oss, skyndade Gitte sig att säga och tillade: – Hittills. De heter Henrik och Ingeborg Thoresen. Han är advokat, tycker jag mig minnas.

Mycket behagliga, båda två. Dessutom har de en alldeles bedårande dotter, lilla Astrid.

Gitte gav Fredrik en flyktig och hemlighetsfull blick. De hade kommit överens om att deras egen nyhet skulle annonseras under måltiden. På det sättet skulle de ha något att tala om och skåla för.

– Thoresen … Cecilia smakade på namnet. – Jag tror jag har träffat hans mor. Vid ett eller annat välgörenhetstillfälle. Eller kanske var det på ridklubben …

– Bra. Då är det klargjort, sa Fredrik och slog ihop händerna i ett halvhjärtat försök att verka engagerad. Rastlösheten stack i 27

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 27

2022-07-04 18:19

honom. Småprat om familjeförhållanden och bekanta var det sista han orkade med nu. Han kände moderns granskande blick på sig och visste vad som väntade. Snart skulle hon komma med en eller annan anmärkning om hur trött han såg ut, att han måste komma ihåg att få tillräckligt med sömn och använda halsduk även om det var sol ute, för vårluften kunde vara kall. Som om han fortfarande var en liten pojkvasker. Han hade tappat räkningen på alla de gånger han hade sagt att han var vuxen nu, och att hon måste låta honom få leva sitt eget liv. Han var till och med gift. Var det inte precis det hon hade önskat för honom i så många år? Att han skulle finna sig en kvinna av god klass, som kunde se till att ge hennes son den omsorg han behövde nu när hon inte kunde ge den till honom längre?

– Du ser blek ut, Fredrik, sa hon bekymrat.

Fredrik var tvungen att le. – Bara lite trött …

– Du var kanske på klubben i går, min son? Fadern såg lurigt på honom. – Själv tackade jag nej. Jag kom inte hem från Hitra förrän sent i går kväll …

Han blev avbruten av det skärande ljudet från ringklockan.

– Det måste vara Ellinor och Juul, sa Gitte entusiastiskt. – Då saknar vi bara Karsten, så kan vi sätta oss till bords.

Fredrik hade nästan lyckats förtränga att de hade bjudit svågern.

Han misstänkte att Karsten var lika lite begiven på brunch och småprat som han själv. * Emma blev sittande vid köksbordet medan Karen diskade kaffe­ kopparna. Storasystern hade alltid rätt, och det irriterade henne, samtidigt som det kändes betryggande. Karen var klartänkt och nykter och lät sällan känslorna ta överhand. Det hade varit generöst 28

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 28

2022-07-04 18:19

av Karen att erbjuda henne att bo hos sig. Hon kunde ha flyttat tillbaka till modern och småsyskonen i lägenheten i Møllenberg, men hon hade bott för länge hemifrån och upplevt för mycket för att vilja det. Hon var en annan än den unga, oskyldiga Emma som hade serverat punschbollar och furstekaka på Halseths konditori. En annan än den naiva Emma som hade låtit sig smickras och förföras – och luras – i Namsos. En annan än den förtappade Emma som satte sig på tåget till Kristiania efter att dottern var född och bortlämnad.

Emma flyttade blicken från Karen och mot fönstret. Den lilla strimman av sol som hade trängt ner på bakgården för en stund sedan, var borta nu. Vem var hon i dag? Vilken upplaga av Emma hade hon återvänt till hemstaden som? Hon ville så gärna tro att åren i huvudstaden, som extrahjälp i gammelfaster Kirstens fruktoch tobaksbutik på Stortingsgaten, hade läkt alla sår och gjort henne hel igen. Åtminstone att de hade gjort henne mogen, kanske till och med gjort henne starkare. Att människorna i storstaden hade öppnat hennes ögon och hennes sinne. Faster Kirsten hade tagit med henne på allt från konstutställningar till Tivoli och lärt henne röka cigarr i bakre rummet i den lilla, överfyllda butiken.

Hon hade expedierat viktiga personer – skådespelare så väl som stortingsrepresentanter och konstnärer. Så varför hade hon önskat återvända till Trondheim? Hon stöttade hakan i handen medan hon funderade. Hon kunde intala sig själv, om och om igen, att hon hade lämnat Kristiania för att hon hade fått nog av storstaden, av faster Kirstens höga arior när butiken var tom på kunder, och för att den starka tobakslukten satte sig i alla kläder och fick håret att stinka som en askkopp. Att saknaden efter modern och syskonen blev för stor. Hon kunde säga allt det här, men visste att hon ljög både för sig själv och andra.

Hon hade inte väntat sig att se Fredrik på Dronningens gate.

Att han av alla människor skulle upptäcka henne. Det var inte så 29

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 29

2022-07-04 18:19

de skulle ses igen efter alla år som hade gått. Hon hade föreställt sig det många gånger, i tankarna. De skulle mötas av en händelse på gatan, Fredrik skulle promenera arm i arm med hustrun, men hon skulle vara förberedd och gå med höjt huvud. Kanske nicka lätt och säga ”god dag”, innan de passerade varandra och fortsatte vidare i var sin riktning. Hon skulle inte vända sig tillbaka. Inte vara nyfiken på om han vände sig om och såg efter henne. Till nöds en snabb blick över axeln, men det var allt. Och hustrun skulle säkert fråga vem den kvinnan han hälsade på var. Vad skulle Fredrik svara?

Inte sanningen, så klart. Kanske att hon var systern till en som hade arbetat för dem.

Efter hand skulle han nog få veta att hon expedierade i Juul Hagens butik. Det skulle kanske förvåna honom. Kanske skulle han undra vad som hade hänt i Namsos. Men han hade lagt det förflutna bakom sig. Han hade valt familjen framför henne. Emma knöt händerna. Nej, det hade definitivt inte blivit så som hon hade tänkt. I stället hade hon stått där som en annan idiot och stirrat mot hans hus. Sett honom rakt in i ögonen. Som en hundvalp. Oavsett hur ihärdigt hon försökte, förmådde hon inte bli kvitt bilden av honom. Fredrik hade verkat blek. Ansiktet hade nästan gått i ett med de ljusa gardinerna. En bit av henne ville vinka, men armen hade inte lytt. Hon ville le, men hade ingen mimik. Till slut hade hon inte haft något annat val än att gå därifrån – och hoppas att han skulle förstå att det inte var på grund av honom som hon stod där och glodde. Att det inte var för att hon inte förmådde glömma eller ta sig vidare. Den verkliga orsaken till att hon stod där, fick ändå aldrig komma i dagen. Att den lilla flickan med sidenband i det ljusa håret som precis hade gått in i samma hus som han bodde i, var hennes dotter. Astrid hette hon.

30

Wessel-Winther del 8-Inlaga-Tryckoriginal-220704.indd 30

2022-07-04 18:19