KATRINE
WESSEL Ellinors modiga val
Översättning: Eva-Maria Gelotte
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 3
2021-09-13 12:09
Vad skulle livet ha varit om vi inte hade mod att pröva? v inc ent van gog h
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 5
2021-09-13 12:09
1 Rosenlyst, augusti 1899 – Är det här verkligen nödvändigt, Ellinor? Kunde vi inte bara ha druckit te i lusthuset, som vi brukar? Till nöds tagit en tur i vagnen, med suffletten nere? Svärmoderns klagande röst hördes bakom Ellinor, men hon valde den här gången att låtsas som om hon inte hörde henne och fortsatte bort längs den smala kärrvägen som gick mellan åkrarna som sträckte sig från lantstället Rosenlyst och ner till Trondheimsfjorden. Det blåste, som det ofta gjorde här ute, men vinden hade fortfarande en antydan av sommar i sig. Om inte varm, så var den åtminstone uppfriskande. Ellinor älskade hur vinden rufsade i hennes hår och fick kjolen att dansa runt benen. Hon slöt ögonen. Njöt av den frihetskänsla hon upplevde av att vistats ute i naturen. Hon hade saknat den friheten i sitt rum på Kjøpmannsgaten. Under ett år hade hon sörjt, så som det förväntades av en kvinna som hade förlorat sin make. Det var dottern som hade fått henne genom det. Ellinor såg ömt ner på Eva Christiane som låg i vagnen. Dottern hade blivit åtta månader redan. Vaggandet, när vagnen guppade över grus och småsten, fick henne att sova som en ängel. – Frisk luft finns det väl nog av i trädgården, flåsade Tilda. 7
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 7
2021-09-13 12:09
Ellinor vände sig mot den lilla klagomuren bakom sig. Änkefrun följde alldeles bakom Cilla, väl stöttad av sällskapsdamen Helga Larsen på ena sidan och av käppen på den andra. Ellinor hade försäkrat dem om att de inte skulle långt. Bara ner dit där fältet slutade och de mörka, spetsiga stenarna vid strandlinjen tog över. Men kanske var promenaden för strapatsrik för en gammal dam som Tilda? Längst bak i den lilla processionen av kvinnor gick tjänsteflickan Laura. Hon bar på en picknickkorg över den ena armen och hade ett täcke och en vilstol under den andra. Husan var ung, medgörlig och tyst. Något helt annat än den vämjeliga husan Olava, som hade försökt stjäla Christians fickur, och som till råga på allt hade hävt ur sig en rad osanningar. Tjänsteflickan hade varit fräck nog att påstå att Christian hade tyckt bättre om henne än han hade tyckt om sin hustru … Ellinor ryste och sköt bort minnet. – Men luften är ännu friskare här nere. Hon tog ett djupt andetag. – Känner ni det? Tilda vädrade ut i luften. – Jag känner bara lukten av gödsel! – Och tång, instämde Cilla och rynkade på näsan. – Jag har aldrig kunnat fördra den lukten. Som vindtorkad torrfisk. Ellinor var tvungen att skratta. – Nå, här slipper vi åtminstone flugorna. Och det är en härlig dag. Hon såg sig omkring efter ett passande ställe att sitta, och nickade mot Laura, som redan verkade svettig under huvudduken. – Där borta på den gräsplätten, Laura. Vi sätter oss där. Laura vek ut picknicktäcket, medan Helga med mycket om och men hjälpte Tilda ner i vilstolen. – Hör så det knakar i mina leder, klagade änkefrun. – Du ska se att jag aldrig tar mig upp igen, Ellinor! Jag kommer att sluta mina dagar här nere i stenarna vid strandlinjen. – Vi ska nog se till att du tar dig upp igen, försäkrade Ellinor henne och bytte samtidigt en munter blick med Helga. – Saft, 8
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 8
2021-09-13 12:09
Tilda? Hon såg myndigt på den äldre damen medan hon höll fram ett glas med kall rödvinbärssaft. – Saft? Tilda fnyste. – Jag behöver något starkare än det nu. Hennes hand försvann in bland klänningsvecken innan den dök upp igen med en fickplunta som blänkte i solen. Raskt drog hon ut korken och tog en ordentlig klunk. Cilla, som såg ut att vara över det värsta obehaget när det gällde sjöluften, satte sig skönt till rätta på det vadderade täcket och skådade ut över fjorden. – Barnen tyckte om att gå ner hit när de var små. Det fanns en antydan av vemod i rösten. – Christian var självklart ivrigast av alla. Han var ideligen på upptäcktsfärd och fann de märkligaste saker bland stenarna här nere. Hans fickor var alltid fulla av sten. Hon suckade tungt medan hon rullade stången på den vita parasollen över axeln. – Och jag minns hur du skällde på honom när han tog med sig allt han hade funnit upp till huset, tillade Tilda och skrattade kluckande. – Repstumpar och krabbskal och jag vet inte vad, som han lät ligga kvar i solgasset på gårdsplanen. Cilla himlade med ögonen och vände sig till hälften mot Christians gudmor. – Stanken var outhärdlig, Tilda! Hon kikade bort på Ellinor. – Han var och förblev en äventyrare ända in i det sista, inte sant? Ellinor nickade. Det var både skönt och smärtsamt att höra Cilla och Tilda berätta om Christian. En äventyrare ända in i det sista … Tills han gick in i det brinnande huset för att aldrig komma ut igen. Han blev en hjälte i mångas ögon den kvällen. Att hennes Christian, äventyraren och arvingen till hela Wintherdynastin, offrade sitt eget liv för att rädda en vilt främmande fattigunge. Det var ett nobelt sätt att dö på. Hon lade huvudet på sned. Om det över huvud taget fanns ett nobelt sätt att dö på … – Det är det jag önskar för Eva också. – Förlåt, jag hörde inte? Cilla kisade mot henne. 9
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 9
2021-09-13 12:09
Ellinor kikade bort på barnvagnen som stod ett stycke bortanför dem. – Jag önskar att Eva ska bli lika nyfiken som Christian. Att hon ska springa runt barfota på ängen här, plocka underliga saker på stranden och ta dem med sig tillbaka till Rosenlyst … Hon sneglade bort på Cilla, som höll blicken stint riktad mot fjorden. Svärmodern sa ingenting, men det var ingen överraskning att hon inte önskade detsamma för sitt barnbarn. Cilla hade redan uttryckt missnöje över hur Ellinor önskade uppfostra dottern. Varför ville hon till exempel inte anställa en barnflicka? Varför insisterade hon på att amma Eva själv? Ellinor skulle bli gammal i förtid om hon fortsatte på det här sättet, med vaknätter och trotsanfall och allt det andra som följde med i uppfostran av sådana små … – Du talar som om Eva var en hundvalp, Ellinor, sa Cilla till sist. – Som du kan släppa lös och låta springa omkring fritt. Ett barn behöver stränga ramar. Och regler! Det gäller speciellt unga fröknar. Ingen man vill gifta sig med en vildhjärna när den tiden kommer. – Som vår kära Rose, menar du? slapp det ur Tilda, som äntligen verkade avslappnad i vilstolen bakom dem. Hon fick en sylvass blick från Cilla. Helga höll klokt nog mun, men ögonen avslöjade att hon intresserat lyssnade. – Rose är då ingen vildhjärna, Tilda, sa Cilla. – Hon är … var styrd av ungdomlig dårskap ett kort tag. All respons från England tyder på att mina föräldrar har fått ordning på henne. Nu uppför Rose sig exemplariskt, i linje med hur Karl och jag har uppfostrat henne. Ni ska se att hon kommer tillbaka som en förnuftig, mogen kvinna. – Den som lever får se … Tilda lyfte fickpluntan igen. – Skål! Ellinor förväntade sig inte att Cilla skulle förstå. Cecilia Winther, Trondheims ledande societetskvinna, dotter till en engelsk lord, höll hårt på traditionerna, och hon var övertygad om att kvinnliga aktiviteter som litteratur och broderi, trädgårdsskötsel och en promenad då och då var mer än nog för att hålla en kvinna 10
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 10
2021-09-13 12:09
sysselsatt. Och nöjd. Cilla skulle aldrig förstå glädjen över att susa nerför backarna från Frognerseteren på skidor, eller känna tillfredsställelsen över att ha sålt en exklusiv päls till en nöjd kund, så som Ellinor själv hade gjort. Helga satt tyst och med hopknipna läppar, som om hon hade mycket att tillägga, men visste att det inte var på sin plats att säga något. Tildas sällskapsdam var en »sådan förskräcklig kvinnosakskvinna«, som Cilla kallade kvinnoförkämparna med öppet förakt i rösten. Egentligen var Helga lärarinna. Hon bodde i Bakklandet, var skild och hade ansvaret för ett litet barn. Alla hade blivit förvå nade när Tilda anställde henne, men änkefrun hade insisterat på att Helga var både kunnig och intressant att tillbringa tiden med. Den unga kvinnan hade mycket att bidra med i planeringen av skolan för begåvade, men obemedlade kvinnor, som Tilda var i färd med att bygga på Kongens gate. Ellinor tyckte om Helga. Ändå stack det i bröstet varje gång Tilda talade sig varm om hur förträfflig hon var. Det var inte Helgas fel, men det fick Ellinor att känna sig ännu mer oduglig. Hon tog ett djupt andetag av den friska, salta sjöluften. En knubbig, rosa hand stack upp från vagnen. Så en till. De viftade ilsket i luften. Ellinor for upp innan Laura hann reagera, och gjorde tecken åt husan att bli sittande. Hon skyndade sig bort till vagnen och böjde sig över den. – Så, så. Mor är här, lilla skatt. Hon tog dotterns hand i sin och njöt av att känna värmen och den svaga doften av mjölk. * – Det ser då verkligen ut som att Ellinor klarar sig fint nu, Cilla? Tilda betraktade Ellinor som stod vid barnvagnen. – Jag menar, det var en tid när vi båda var mycket bekymrade för henne, inte sant? 11
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 11
2021-09-13 12:09
När hon bara höll sig på sitt rum och såg ut som en blek skugga av sig själv. Men inte nu. Ellinor har fått tillbaka glöden i ögonen. Om du frågar mig, är hon på väg tillbaka till den hon var. Medan Christian fortfarande levde. – Inte helt tillbaka till den hon var, får vi hoppas. – Och vad ska det betyda, Cilla? – Å, jag tror du vet vad jag menar, Tilda. Ellinor var högljudd och intensiv – ja, till och med dominerande! Hon fyllde varje rum bara genom att vara där. – Det har vi väl alla gjort, svarade Tilda torrt. – Vi skulle ha blivit besvikna om vi inte gjorde det. Cilla rynkade på näsan. – Å, du förstår vad jag menar, Tilda. De blev sittande och såg på Ellinor när hon lyfte upp Eva i famnen och tryckte henne ömt intill sig. Hon kysste dottern på kinden och svängde henne runt så den lilla tjöt av fröjd. Cilla log. – Du har ändå rätt, Tilda. Ellinor har verkligen blommat upp här ute på Rosenlyst. Om hon bara kunde nöja sig med situationen som den är. Men jag misstänker att hon är en rastlös själ. Du får inte glömma att hon var en sådan som åkte skidor i skogen. I byxor! Jag vet inte om hon är i stånd till att vara tillfreds. Tilda knäppte händerna och lutade sig ännu mer tillbaka i stolen. – Jag tror vi båda vet vad som krävs för att ändra på det, Cilla. – Gör vi? frågade Cecilia och skrattade nervöst. – Vi kan inte hålla henne här ute ständigt och jämt. – Det är inte heller det jag menar. Vad Ellinor behöver, är en ny make. Du ska se att det kommer att få henne på andra tankar. Dessutom förtjänar Eva en far, inte sant? Och syskon, självklart. Inget barn mår bra av att växa upp utan. De kan bli bortskämda, ensamma och … En plötslig hostning fick dem att vända sig mot Helga. Sällskapsdamen var röd i ansiktet. – En fluga, sa hon urskuldande. – Den satte sig i halsen. Beklagar … 12
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 12
2021-09-13 12:09
Tilda suckade. – Och Ellinor som sa att vi skulle slippa undan flugorna här nere. Ge henne mer saft, beordrade hon Laura, och husan hällde genast upp mer rödvinbärssaft i Helgas glas. Tilda vände sig tillbaka till Cilla. – Vad pratade vi om? Jo, Ellinor. Hon behöver en man som kan hålla henne sysselsatt. Cilla ryckte upp ett strå från marken och började plocka isär det. – Det är väl ingen brådska med det? Det är inte ett år sedan Christian dog. Hon drog skälvande efter andan. – Dessutom är jag rädd att det är lättare sagt än gjort, Tilda. Ellinor är av den uppfattningen att hon inte förtjänar någon ny man. Hon påstår att hon inte var en god hustru åt Christian. Det var i alla fall det hon sa till mig precis efter att Christian omkommit. Tilda viftade bort en osynlig fluga med handen. – Det var sorgen och chocken som talade för henne den gången, Cilla. Nu har det gått en tid, och hon – ja, vi alla, måste börja se framåt. Christian kommer ju inte tillbaka. Ellinor förstår också det. – Kanske. Men du vet likaväl som jag att Ellinor inte är den enklaste att leva med. Hon har starka åsikter, och … – Och det finns tillräckligt med män som behöver en kvinna med vilja, handlingskraft och starka åsikter, avbröt Tilda henne. – Ja, som till och med önskar det. Som min Albert. Han var strålande tillfreds med att jag styrde hushållet och ekonomin – så kunde han utnyttja tiden till det han tyckte bäst om, nämligen att ge bort pengar till dem som behövde det mest. Det var inte konstigt att han hade en skara av ungar efter sig på sin dagliga promenad bort längs Munkegaten. Hon småskrattade och kikade bort på Helga. – Är det inte så det är, Helga? Somliga män tycker om kvinnor med styrka och som står för sina åsikter. Helga verkade överraskad över den plötsliga uppmärksamheten. – Tja, … Jo, jag vill då tro det, även om det nog är många män som känner sig hotade av … 13
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 13
2021-09-13 12:09
– Precis! avbröt Tilda, nöjd med bekräftelsen Helga hade gett henne. Hon nickade självbelåtet. – Dessutom är jag säker på att Ellinor kommer att bli mer medgörlig med åren. Se bara på henne nu. Hon nickade mot Ellinor och Eva. – Hon är mjuk som smör när hon är tillsammans med dottern. På samma sätt kommer hon att anpassa sig till rollen som någons hustru, det är jag säker på. – Det är bara tanken på … Cecilias röst brast. – Jag fruktar redan den dagen Ellinor och Eva flyttar ut, Tilda. Jag är orolig för hur Karl kommer att reagera. Du minns hur förkrossad han var efter Christians död, och hur mycket bättre han har blivit efter att Eva kom till världen. – Nu får du sluta med att vara så melodramatisk, Cilla. Karl är en vuxen man. Praktisk och förnuftig. En pragmatiker! Dessutom flyttar Fredrik och Camilla till Trondheim så snart de har gift sig. Du ska se att det inte kommer att dröja länge innan huset fylls med barngråt och skratt igen … Hon granskade Cilla, och blicken var mildare än tonen. – För att inte glömma vår Rose. Hon kommer också tillbaka snart. Om det stämmer, det du säger, att hon har tagit sitt förnuft till fånga … Ett plötsligt vindkast fick Cecilias parasoll att vränga sig. Tilda var tvungen att lägga händerna på hatten för att hindra den från att flyga i väg, och Laura fick bråttom med att fånga tygservetterna som flög åt alla håll. Ellinor lade ner Eva i vagnen igen medan sidensjalen fladdrade om henne. Några hårlockar hade lossnat från hårknuten. De stod som ett litet hav av flammor runt hennes huvud. – Jag föreslår att vi fortsätter det här samtalet inomhus, sa Tilda och satte käppen bestämt i backen. – Hjälp mig upp ur den här förfärliga stolen innan jag blåser i sjön, Helga!
14
Wessel-Winther del 4-Inlaga-Tryckoriginal-210913.indd 14
2021-09-13 12:09