Tedags på Café Solros
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 1
2022-09-01 06:21
MILLY JOHNSON
Tedags på Café Solros
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn Gösta Svenn
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 3
2022-09-01 06:21
Originalets titel: Afternoon Tea at the Sunflower Café © Milly Johnson, 2015 Omslag av Emma Graves Översatt av Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden 2022 ISBN: 978-91-7795-498-9 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 4
2022-09-01 06:21
Till min farmor. En kvinna som älskade sina tårtor och var den bästa städerskan i kristenheten. Jag saknar dig.
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 5
2022-09-01 06:21
En smart tjej lämnar innan hon blir lämnad. marilyn monroe
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 6
2022-09-01 06:21
Prolog Markisen över fönstret är urblekt gulvitrandig och mycket av färgen på skylten ovanför dörren där det står Café Solros har flagnat. På en lugn bakgata i byn Pogley Top uppfattas stället knappast som en sevärdhet. Men om du skulle råka få syn på den anspråkslösa fasaden, skjuta upp dörren och gå in, skulle du mötas av gula väggar lika glada som solen, vackra himmelsblå gardiner med solrosor på och ett stort fönster som erbjuder byns vackraste utsikt över den intilliggande bäcken. Därinne skulle du uppleva en värme som om caféet besitter en särskild atmosfär som välkomnar dig och är som lyckligast när det fylls av skratt och prat. Många av de kvinnor som kommer hit för att inta ägarens utsökta och generöst tilltagna afternoon tea är precis som caféet – man anar inte vilken skönhet och styrka som finns innanför den alldagliga utsidan. Det finns många bilder av solrosor på väggarna, men det är särskilt en invid dörren som drar blickarna till sig. Nedanför det leende stora blomhuvudet finns en dikt: Var som solrosen modig, ljus djärv, glad Var gyllene och gläns Låt dina rötter vara starka Håll huvudet högt Vänd ansiktet mot solen Då ska skuggorna falla bakom dig 7
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 7
2022-09-01 06:21
Det här är berättelsen om tre kvinnor som inte visste att de hade förmågan att bli de längsta, djärvaste och mest färggranna blommorna på ängen.
8
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 8
2022-09-01 06:21
Kapitel 1
När Jimmy Diamond på torsdagsmorgonen berättade för Della att hon skulle behöva ställa in sin lediga fredag, kunde han inte veta vilken boll han hade satt i rullning. Della protesterade och sa att hon hade bokat in ledigheten för flera veckor sedan, hon skulle på en fest för sin gamla chef som nu gick i pension. Men Jimmy vidhöll att hon inte kunde ta ut sin ledighet. Han sa nej. Det hade han aldrig gjort under de femton år som hon jobbat med honom. Kanske att han muttrat på karlars vis när hon bett om en tjänst, men han visste sitt eget bästa när det gällde Della. Han skulle aldrig ha fått tag på någon annan som jobbade över och gjorde mer än vad som begärdes av henne, som skyddade honom, slavade för honom, sopade upp efter honom mer än vad Della gjorde; om hon någon enstaka eftermiddag måste ta ledigt för att gå till tandläkaren eller om det inträffat något akut med hennes gamla mor, hade det aldrig varit några problem att få ledigt. Om han sagt ja skulle den här historien aldrig ha berättats och livet hade rullat på ungefär som det gjort i åratal. En kvinna hade fortsatt leva olycklig och hoppats på en relation som inte hade någon framtid, och en annan kvinna skulle ha fortsatt äta chokladtryfflar som tillsammans vägt 9
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 9
2022-09-01 06:21
ungefär lika mycket som ett mindre land. Men nu hade Jimmy Diamond sagt nej. Den torsdagsmorgonen hade kontorsassistenten Ivanka dykt upp på jobbet hängig och tårögd med någon magbacill som gjorde att hon var illamående och hade diarré. Hon var uppenbarligen inte i skick att jobba, så Della hade skickat hem henne igen. Ivanka hade protesterat litegrann innan hon accepterat och sagt att hon skulle vara tillbaka efter helgen. Sedan kom Jimmy insusande och meddelade att han skulle iväg på eftermiddagen för att smöra för folk på en golfbana och inte vara tillbaka förrän på tisdag. När Della påminde honom om att hon hade bokat in sin ledighet på fredagen, hade Jimmy slagit ut med händerna och sagt att någon måste vara på kontoret och eftersom han inte kunde vara där och hon hade skickat hem Ivanka, vem återstod då? Nix, det fanns inget val, som kontorschef var det Dellas plikt att vara där, särskilt under en så hektisk period. En gång i tiden hade det vimlat av städare, numera hade däremot efterfrågan blivit större än utbudet och städarna var guld värda. Dellas närvaro för att vakta telefonerna var mycket viktigare än att hon stack upp till Whitby och åt snittar och drack ljummet vitt vin ur plastmuggar på en fest för någon som säkert inte ens kom ihåg vem hon var, sa Jimmy bestämt. ”Klart han kommer ihåg mig”, sa Della med läpparna spända till ett streck. ”Jag jobbade längre hos honom än vad jag har jobbat hos dig.” Della såg hans anletsdrag mjukna och hon antog att han var på väg att byta taktik. ”Åh, Della”, suckade han och sträckte ut händerna i en fogligt ursäktande gest. ”Det är klart han kommer ihåg dig. Men han behöver dig inte så som jag behöver dig. Jag måste iväg på den här golfhelgen med Pookie Barnes. Det är jag skyldig honom efter att han flyttade hela sin 10
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 10
2022-09-01 06:21
kundlista till oss från Cleancheap, och han har snackat om att han ska rekommendera våra tjejer att städa kontoren bland hans kontakter. Jag måste ha kvar hans stöd. Där gjorde Frog allt en riktig groda.” Jimmy skrattade åt sitt eget skämt. Han och Roy Frogs företag Cleancheap hade länge varit konkurrenter. Della visste att det var tack vare Jimmys smörande som Pookie Barnes, Cleancheaps största kund, hade lämnat skeppet fortare än en råtta på Titanic iförd flytväst. Ändå försökte Della övertala honom. ”Jimmy …” ”Du borde inte ha låtit den där Ivanka gå hem.” Han hötte med fingret åt henne, antydde att hon fick skylla sig själv för att den här situationen hade uppstått. Han kallade alltid kontorsassistenten för den där Ivanka som om hon inte ingick i personalen på Diamond Shine, trots att hon hade jobbat där i sex månader. ”Jag kunde knappast kedja fast henne vid skrivbordet, eller hur?” svarade Della. ”Förresten hade hon inte varit till någon större nytta i hennes tillstånd.” ”Jag har mått värre och ändå lyckats jobba.” ”Så bra då, men tjejen sjåpade sig inte, det kunde vilken idiot som helst se. Sängen var bästa platsen för henne.” ”Jo, det har du säkert rätt i. Hon bör tillbringa dagen i sängen.” Han flinade. ”Skicka en present till din stackars före detta chef istället och be om ursäkt för att du inte kan komma.” ”Presenten kanske inte kommer fram i tid.” ”Men skicka en flaska champagne då. Jag betalar. Med expressleverans.” Om Dellas ögon hade spärrats upp mer skulle de ha ploppat ut ur sina hålor och landat på skrivbordet. Jimmy Diamond var så snål att han säkert grät när han sket. Han skulle hellre ha skurit av sig sina pungkulor än betalat expressleverans för något, särskilt champagne åt en karl 11
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 11
2022-09-01 06:21
han inte ens kände. Det måste vara oerhört angeläget för honom att hon skötte kontoret, om han kunde tänka sig att gå så långt. ”Jag fattar vad du tänker”, sa Jimmy som gissat rätt. ”Jag är inte direkt berömd för att betala champagne på företagskontot åt personer jag inte känner, men du måste verkligen vara här, vi har för mycket att stå i just nu och kan inte låta dig vara borta. Kom igen, Della, var inte arg på mig.” Han visade upp sina största valpögon. ”Okej, Della, vad måste jag göra för att vi inte ska bli osams om det här? Vill du att jag ska be på mina bara knän? Kolla, jag ber nu”, och så gick Jimmy ner på knä och knäppte händerna som om han bönföll henne. ”Äh, upp med dig, din fåne”, sa Della och försökte så gott hon kunde att fortsätta vara irriterad. ”Jag älskar dig, Della. Det vet du att jag gör.” Om det ändå vore så väl, tänkte Della. ”Och du älskar mig, och det är därför som du kommer att skicka champagne till den där karln istället för att åka till hans skitfest.” Han hade rätt. ”Snälla, snälla, snälla, Della. Var min vän och säg att du håller med”, insisterade Jimmy tills hon sprack upp i ett resignerat leende och insåg att han hade lyckats övertala henne. Igen. Det kunde han alltid, för med ett minimum av flörtande, en gnutta kroppskontakt, blotta antydan till vädjan i hans röst så var hon som vax i hans händer och hade varit det i femton år. ”Men inga överdrifter. Ingen jäkla Dom Pérignon. Vanligt bubbel. Nu lät han som sig själv igen. Han hade inte blivit helgalen trots allt, tänkte Della. ”Skicka lite choklad till min fru också, stumpan. Finaste sorten, stor ask.” 12
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 12
2022-09-01 06:21
Della suckade. ”Okej. Om jag måste.” Hon hade verkligen velat åka till Whitby, men Jimmy behövde henne. Och Jimmy var nummer ett i hennes liv när det kom till män, precis som hon var nummer ett för honom när det kom till kvinnor. Oavsett vad hans snobbiga fru Connie trodde.
13
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 13
2022-09-01 06:21
Kapitel 2
På en enda timme hade hela tillvaron vänts upp och ner för Cheryl Parker, och inälvorna hade gröpts ut – så kändes det i alla fall där hon stod i sitt lilla kök. Handen skakade när hon höll i papperet som hade gjort slut på livet så som hon kände det. Hon önskade att livet var som på tv. Hon önskade att hon kunde trycka på en knapp och spola tillbaka till ögonblicket innan hon hade öppnat kuvertet. Hon önskade att hon hade lagt undan det tills hon kom hem från jobbet, så att Gary kunde ha sett det först och fått tid att komma på en ursäkt som hon kunnat godta varefter livet hade kunnat fortsätta som vanligt. Men hon hade öppnat det och det hon läst kunde inte bli oläst. För en timme sedan hade hon gjort rostat bröd och te till frukost, medan Gary tagit en dusch och det bara var en normal torsdagsmorgon. Två arbetsdagar skulle stökas undan och sedan var det dags att se fram emot helgen: lördagslunch i form av fish and chips från Cod’s Gift ihop med Gary, och en flaska vin och några öl framför Ant & Dec på tv. Nu var hon ensam – helt ensam – och förmådde inte tänka längre än det här ögonblicket. Dessutom hade hennes hjärta slitits ut och blivit trampat på. Brevbäraren brukade nästan aldrig komma så tidigt på morgonen, men idag hade han gjort det. Han hade delat ut tre försändelser: en katalog med en massa skräpprylar, en 14
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 14
2022-09-01 06:21
påminnelse till Cheryl från tandläkaren och så det där från banken. Ett kontoutdrag för det senaste kvartalet. Och Cheryl hade öppnat kuvertet och sett att saldot på sparkontot, där det skulle ha funnits fyratusen sjuhundratjugo pund, nu var noll. Hon visste inte hur länge hon stod där, oförmögen att röra sig medan hon hörde Gary gå omkring däruppe. Hon såg framför sig hur han torkade sitt tjocka ljusbruna hår med en handduk, sprejade på sig en sky av Lynx-deodoranten och klädde sig, lyckligt ovetande om vilken chock hans flickvän drabbats av. Cheryl hörde hans fotsteg i trappan och såg köksdörren öppnas. Hon såg hans blick riktas mot papperet som hon höll i sin hand, och när han sedan tittade upp på henne och fick se hennes min förstod han genast vad det var hon hade upptäckt. Hon kraxade fram orden: ”Vart har de tagit vägen, Gary? Var är pengarna?” Det var en retorisk fråga eftersom hon visste svaret. Hon kunde ha satsat allt hon ägde – så himla ironiskt – på att pengarna låg i kassaapparaten hos spelföretaget William Hill. Gary började flacka med blicken, det gjorde han alltid när han blev nervös. Hon visste att han nu rotade runt i skallen efter något vettigt att säga. ”Du kommer inte att tro det här …” sa han slutligen. Nej, det skulle hon inte göra. För hon hade velat tro honom varenda gång som han svikit henne. ”Gör ett försök”, sa hon. Innerst inne önskade hon att han kunde säga de ord som skulle göra allt bra igen. Men samtidigt visste hon att det inte skulle bli så. ”Du skulle inte få reda på det. Jag hade hoppats kunna sätta tillbaka dem på kontot innan du märkte något”, sa han. Han körde händerna genom håret. ”Herregud, Chez, jag är hemskt ledsen. Jag trodde att jag skulle lyckas. En sista gång. För oss. För barn…” 15
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 15
2022-09-01 06:21
”Nej!” Styrkan i rösten överraskade henne. ”Du skulle bara våga säga det. Du skulle bara våga.” Han hade kommit med samma förklaring för arton månader sedan. Pengarna som hon den gången hade lagt undan till en IVF-behandling hade han tagit i hopp om att kunna fördubbla, till och med tredubbla dem, som han sa. Han hade fått ett tips – ett bergsäkert sådant från någon som var initierad. Hon skulle aldrig glömma namnet på hästen så länge hon levde: Babyface. Han hade satsat alla slantarna på den som vinnare, och den hade kommit tvåa. Och han hade gråtit och hon hade tröstat honom och sagt att hon förlät honom, men att detta var sista chansen – inget mer spelande. Han hade också lovat att aldrig mer spela på någon häst eller hund. Så hon hade börjat spara på nytt, varit dum nog att hellre fria än fälla och fortsatt sätta in pengar på deras gemensamma konto som ett tecken på att hon litade på hans förmåga att förändras. Men han skulle aldrig förändras, det förstod hon nu. De hade kommit till vägs ände. Det hade de egentligen gjort redan för arton månader sedan, men nu var de långt från alla upptrampade stigar, stapplade omkring i alltmer svårframkomlig terräng och hade nu kommit till en punkt där det inte längre fanns någon väg framåt. I tio år hade hon lyssnat på när denna odåga lovat att ”vid den här tiden n ästa år är vi miljonärer” och ändå bodde de kvar i samma lilla hyrda radhus med fuktfläckar på väggarna och utan trädgård, eftersom Gary hade varit övertygad om att lyckanen dag skulle vända för honom. I tio år hade hon varit fångad i en ond cirkel där hon sparat pengar i en tekanna, han spelat bort sin lön, hon tvingats låna från tekannan, han lovat ändra på sig och också gjort det i ett par månader, men sedan återigen spelat bort sin lön … Den här gången skulle hon inte låta sig bevekas av anblicken av tårarsom trillade nerför hans kinder. 16
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 16
2022-09-01 06:21
När hon senare blickade tillbaka, mindes hon inte exakt vilka ord som hade yttrats den dagen. Hon sa att det var slut och på något vis förstod han att hon menade det den här gången. Han frågade om han skulle flytta och hon sa ja. Han packade ner några få saker i en resväska, torkade tårarna och sa förlåt och att han älskade henne och absolut skulle betala tillbaka pengarna. Det lovade han. Hon hade inte trott honom. Hon hade inte hyst minsta tilltro till hans ord, hon hade betraktat dem som det skitsnack de var. Sedan hade han med hängande huvud gått ut till det bilskrälle som de haft de senaste åtta åren. Bilen hade inte ens varit ny när de köpte den. Cheryl hörde bilen starta och motorn som hackade, det lät som om hålet i avgasröret hade blivit större. Hon lyssnade till det puttrande ljudet tills det inte längre var urskiljbart och snyftade sedan till en enda gång när hon kände att det som hade hållit dem samman nu spändes till bristningsgränsen och slutligen brast. Du skulle bara våga, sa hon till sig själv nu. Du skulle bara våga fälla ännu en tår för den mannens skull. Nu räcker det. Hon hade fällt så många tårar under årens lopp att hon kunnat fylla fem skurhinkar. Och inom sig hade hon nu tillräckligt med tårar för att fylla ännu en. Hon tordes inte släppa fram en enda tår, eftersom den snabbt skulle följas av tusentals fler. Någonting inom henne gav ifrån sig ett ljud, förmodligen magen som kurrade, men det lät som om hjärtat hade brustit. Så kändes det också. Hon slängde ner kontoutdraget på diskbänken och tog väskan med städgrejer. Den här morgonen skulle hon göra sin månatliga blixtinsats i mr Ackworths hus, något hon avskydde eftersom han domderade och röt åt henne som om hon var en hund, sedan ett tvåpersonersjobb tillsammans med lata Ruth Fallis hos sin favoritkund och därefter 17
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 17
2022-09-01 06:21
ett enstaka städuppdrag på ett kontor. Det skulle bli en lång, ansträngande dag. Hon behövde åka till jobbet, hålla sig sysselsatt och inte tänka på något annat än just de sysslor hon hade framför sig. Om livet ändå kunde putsas upp och bli fint med en trasa och lite möbelpolish, tänkte hon och insåg plötsligt – som om den här dagen inte kunde bli sämre – att hon hädanefter måste ta bussen till jobbet.
18
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 18
2022-09-01 06:21
Kapitel 3
”Och jag tar inte i blekmedel för då får jag blåsor, även om jag har handskar på mig. Jag klättrar inte på stegar när jag putsar fönster och skurar inte golv för hand. Mopp och dammsugare, annars får det vara. Dessutom kan jag inte böja mig ner och torka av golvlister för jag har problem med diskbråck. Jag har även ont i ena knät, så jag kryper inte omkring på knä heller.” Lesley Clamp dikterade det sista av sina icke förhandlingsbara arbetsvillkor och lutade sig tillbaka i stolen. Della höll fast vid sitt tålamod och sitt krampaktigt ansträngda leende efter att ha hört den långa listan av vad Lesley Clamp vägrade att göra. Fattades bara att hon råkade ut även för detta idag. Hur den här kvinnan lyckats hålla på i tjugo år som, enligt henne själv, lovordad städerska trots att hon var antingen allergisk mot eller vägrade röra vid det mesta av vad som fanns i ett hus, övergick hennes förstånd. Den goda nyheten var att Lesley gärna jobbade med citronsaft, vinäger, salt och tidningspapper istället. Della var frestad att rekommendera henne att i så fall skaffa ett jobb i en fish and chips-butik. I skrivbordslådan hade Della en hel mapp full med papper över folk som hon aldrig någonsin kunde tänka sig att anställa. Inom kort skulle Lesley Clamps namn finnas med i den mappen. ”Om vi anställer dig kommer vi att förse dig med din städutrustning”, började Della. Inte för att Lesley Clamp 19
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 19
2022-09-01 06:21
behövde veta det, eftersom Diamond Shine inte skulle anställa henne. Kvinnan osade trubbel. Hon var typen som klagade på allt och alla, och Jimmy skulle inte punga ut för extravaganser som specialhandskar utan latex och märkesvaror såsom rengöringsmedlet Cillit Bang. Även om lågprisvaruhuset Des’s Discount Warehouse faktiskt sålde en importerad variant kallad ”Fillit Bong”, som en gång fattade eld och svedde Ruth Fallis ögonbryn när hon sprejade medlet på en diskbänk samtidigt som hon rökte en cigg. ”Vi betalar minimilön …” ”Inte mer?” fnös Lesley. ”Då måste ni ju tjäna multum?” Della ville bara att den här surtanten skulle lämna hennes kontor på stubinen. Egentligen borde hon planera en trevlig resa till Whitby, inte sitta och stirra på det håriga födelsemärket på Lesley Clamps hånflinande överläpp. ”Vi tillhandahåller en garantilön, försäkring, städutrust ning och stödtjänster när kunder klagar. Det är vad ni får i utbyte mot att betala administrationskostnader, mrs Clamp.” Lesley fnös på nytt. ”Hos Dreamclean fick jag ett pund i timmen mer än minimilönen.” Men Dreamclean var oorganiserat, strödde pengar om kring sig och gick i konken, och det är därför du sitter här hos mig och söker jobb, tänkte Della för sig själv. Och de betalade absolut inte ett pund mer än minimilönen, men försöka duger, Lesley. Nej, slog hon fast. Hur mycket de än behövde fler städerskor var det helt uteslutet att anställa den här förskräckliga kvinnan. ”Det är normaltaxan för alla, är jag rädd. Hemskt ledsen att vi inte kan tillgodose era kra…” ”Det sa jag inte”, snäste Lesley otåligt. ”Men det där är mindre än vad jag är van vid.” Della hade fått nog den här eftermiddagen. Hon hade 20
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 20
2022-09-01 06:21
beställt choklad till Jimmys feta fru och hade hittills idag intervjuat tre städerskor som de verkligen var i behov av, men inte en enda höll måttet som hon såg det. Hennes mapp med avslag var lika full som hennes mapp med potentiella kandidater var tom. Hon reste sig för att visa att mötet härmed var avslutat. ”I slutet av nästa vecka kontaktar jag de sökande som godkänts”, sa hon. ”Jag har ert nummer, mrs Clamp. Vi hör av oss.” Gud hjälpe mr Clamp. Lesley Clamp reste sig upp på sina feta små fötter. Hon såg mycket äldre ut än de fyrtiofem hon påstod sig vara, i sina miss Marple-skor och den tjocka tweedkappan som stramade åt kring hennes stora barm och mage. ”Och förresten kan jag inte jobba på onsdagar och inte heller efter tre på fredagar”, sa hon som slutreplik efter att ha vänt sig om vid dörren. Della sjönk ner på stolen och blåste lättat ut luft från kinderna. Hon borde ha förstått att en person med efternamnet Clamp borde undvikas, men det kändes orättvist att dra alla över en kam, eftersom Josie Clamp hade varit en av deras bästa anställda fram till sin död för två år sedan. Familjen Clamp var en av stadens mest ökända, vid sidan av familjerna Crooke, Bellfield och O’Gowan, men Clamp var den klart största. Under de senaste årtiondena hade det inte gått en månad utan att det skrevs om någon Clamp i antingen Barnsley Chronicle eller Daily Trumpet med anledning av någon förseelse, alltifrån den notoriske lurendrejaren ”Sammetslene” Vernon Clamp och fram till den nuvarande generationen. Så sent som förra veckan hade ett av de yngre rötäggen – som fått det mindre passande smeknamnet ”Smidige” Clamp – dömts till tvåhundra timmars samhällstjänst för att ha snattat sprit inne på Morrisons. I tidningarna hade det dessutom rapporterats – ve och fasa – att hennes kusin Mandy gift sig med en av pojkarna Crooke. Paret hade 21
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 21
2022-09-01 06:21
redanbörjat sätta en kull bastardbusar till världen, i form av tvillingarna Sinitta-Paris och Brooklyn-Jaiden. Della önskade att Ivanka varit där och satt på vattenåt henne, för hon hade kunnat döda för en fikarast med lite te. Hon tänkte tillbaka på hur blek den stackars flickan hade varit i morse. Della hade börjat tycka bra om Ivanka under den tid de jobbat ihop, och hoppades att hon inte mådde alltför dåligt, med tanke på att hon bodde ensam. Sex månader tidigare hade Della dock inte blivit glad när Jimmy föreslagit att de skulle anställa en kontorsassistent. Hon trivdes inte med att ha en annan kvinna i närheten, även om hon verkligen behövde avlastning med arbetsuppgifterna. Men Jimmy hade stått på sig. ”Skaffa en östeuropeisk tjej”, hade han sagt. ”De jobbar för en struntsumma.” Typiskt Jimmy. Han var inte den som strödde pengar omkring sig, men när han väl gjorde det hade han garanterat något fuffens för sig, det visste Della bara alltför väl. Så Ivanka anställdes. Nitton år, lång och kurvig med smäckra ben och blonderat hårsvall och det borde egentligen ha fått Della att säga stopp, eftersom Jimmy Diamond var svag för ögongodis och Della aldrig i livet tänkte anställa någon som riskerade att bli en rival om hennes avgudade chefs ömhetsbetygelser. Della hade märkt hur Jimmy spanade in benen på brunetten och rumpan på den rödhåriga som var på anställningsintervju, men miss Ivanka Szczepanskas närvaro noterade han knappt. De enda två kommentarerna han fällde efteråt var: Hon har många finnar, eller hur? Och: Hennes efternamn måste kamma hem en massa poäng i Alfapet. Ivanka passade in förvånansvärt väl. Hon var tystlåten och hade ett hemskt sätt att prata i telefon, men hon verkade vilja lära sig allt som krävdes för att sköta ett kontor, 22
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 22
2022-09-01 06:21
om än i ett mycket avslappnat tempo. Hursomhelst var det en lättnad för Della att få lämna ifrån sig ett gott stycke av arbetsbördan, även om Ivanka inte verkade särskilt sugen på att utföra mer triviala assistentsysslor som att arki vera och brygga te. Ivanka kunde ta evigheter på sig att koka vatten och dra ut på turerna till postkontoret, men Della upptäckte att hon tyckte om närvaron av en annan person och Ivankas surmulna sätt var mer underhållande än irriterande. Utifrån de korta upplysningar som Ivanka delgav om privatlivet hade Della fått intrycket att hennes liv hemma i Polen inte var mycket att ha. Hon verkade inte stå sina föräldrar särskilt nära, något som Della kunde känna igen sig i, och Della beundrade ändå modet hos en ung tjej som flyttade till ett främmande land och hoppades uträtta något här i världen. Även om föräldrarna var kvar i Kraków hade Ivanka några släktingar i området och dem träffade hon ganska ofta, vilket Della tänkte måste vara trevligt för henne. Della var kort sagt tacksam för Ivankas sällskap och den extra arbetskraften, särskilt som hon verkade vara osynlig för Jimmy. Della gick in i pentryt och kokade en kopp starkt te. Hon unnade sig till och med en tröstande Oreo ur kakburken idag trots att hon inte brukade inmundiga kex eller choklad, till skillnad från Jimmys fru som gladeligen gjorde det. Som Della föreställde sig henne måste Connie Diamond vid det här laget vara en chokladfylld, övergödd val med blodgrupp kaka-O positiv. Till och med Jimmy hade sagt att Cadbury Chocolate nog skulle ha gått omkull om det inte vore för hans fru. Della hade aldrig varit mycket för småätande, förutom en och annan banan, och det var därför hon fortfarande inte vägde mer än femtio kilo – samma vikt som hon hade för trettio år sedan då hon var tjugoett. 23
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 23
2022-09-01 06:21
”Hej, det är bara jag”, hördes en röst från receptions disken just när Della hade satt i sig den sista kakbiten. ”Någon här?” Della gick ut och fick se den korpulente Pookie Barnes stå där. Han såg ut som om han hade snattat en fyrtiotvåtums-tv och smugglat in den innanför kläderna. ”Trodde för ett ögonblick att jag råkat knalla ombord på spökskeppet Mary Celeste.” Pookie hade sitt vanliga breda leende, men det var ett varggrin som man aldrig skulle lita på. Della brukade tänka att han skulle haft samma smil vare sig han vunnit på lotto eller ägnade sig åt att skendränka en affärskonkurrent. ”Tänkte låna bossen en timme. Du kan avvara honom, va? Var är han?” väste Pookie andtrutet efter att ha tagit sig uppför trapporna. ”Han är på en golfbana i Hampshire med dig”, sa Della. Hennes samlade yttre dolde den förfärliga förvirring som plötsligt hade gripit tag i henne. ”Fan också.” Pookies ständigt närvarande flin försvann för en sekund från ansiktet när han insåg sin fadäs, men han var hal som en ål och kunde slingra sig ur alla knipor. Han höjde ett finger för att visa att han nu kom ihåg. ”Ah, hade glömt att han skulle åka i förväg. Det dök upp några oväntade grejer som jag fick ta itu med.” Det tillgjorda leendet var på plats igen. ”Bäst att dra till Evertrees i Hampshire fortast möjligt om han nu väntar på mig.” Han nämner resmålet för att jag vet vart Jimmy skulle åka, tänkte Della. Han måste tro att jag är korkad. Pookies tjurnacke blev allt knallrödare runt kragen. Fattningen kanske han inte tappade, men blodtrycket kunde han inte kontrollera, inte heller ådern i pannan som såg ut att kunna spricka när som helst. ”Du behöver inte nämna att jag tittade förbi”, sa han och blinkade. ”Vill ju inte att gamle Jim ska tro att jag 24
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 24
2022-09-01 06:21
sölarmed att bege mig dit ner. Jag sa att vi skulle träffas vid nittonde hålet, alltså golfbaren, klockan fyra. Bäst att jag ringer honom och säger att jag fastnat i en bilkö.” ”Ha det så trevligt”, sa Della så älskvärt hon förmådde. ”Och oroa dig inte, din hemlighet är väl bevarad hos mig.” Hon blinkade två gånger och log rart. Pookie vände på klacken och försvann ut genom dörren så snabbt som hans knubbiga ben kunde bära honom. Dellalåste dörren efter honom och sjönk ner på närmaste stol för att inte falla, eftersom det kändes som om någon hade ersatt skelettet i benen med gelé. Hon lät sig inte luras av Pookies försök att släta över situationen. Han skulle inte träffa Jimmy den eftermiddagen mer än vad hon skulle få en provanställning som Playboybunny. Jimmy hade ljugit för henne. Varför, varför skulle han börja ljuga för henne efter att under alla dessa år ha anförtrott henne sina skummaste hemligheter? Under de femton år som hon jobbat hos Jimmy Diamond hade hon aldrig varit med om att han dolt något för henne – och Della trodde sig kunna märka minsta lilla lögn på långt håll. Men idag hade han ljugit – fast varför, för det fanns ingen anledning att göra det. Hon kände till hans skattefiffel, intrigerande och alla hans kortlivade kärleksaffärer. Hon hade till och med ljugit för hans skull inför hans fru, när Jimmy hånglade med någon pingla och C onnie ringde och bad att få tala med honom. Hon hade rentav bokat hotellen där Jimmy kunde hångla loss. Hon hade inte ett dugg dåligt samvete för det heller; faktum var – det kunde hon erkänna – att hon kände en viss glädje över att han hyste så lite respekt för sin fru. Det övertygade henne om att det inte fanns varma känslor mellan dem, att äktenskapet hängde på en skör tråd och att tråden en dag skulle brista och då skulle han komma till henne, sin själsfrände, 25
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 25
2022-09-01 06:21
kvinnan som visste allt om honom, som accepterade och avgudade honom. Hon hade aldrig känt sig hotad av Jimmys små romanser. Han berättade aldrig i detalj om dem, men av de små antydningar han gav visste Della att romanserna var ett sätt för honom att tillfredsställa sina lustar eftersom han inte ”fick något” hemma. Det gladde sig Della åt eftersom hon var fruktansvärt svartsjuk på Connie Diamond för att hon var kvinnan som fick bära hans efternamn. Men varför hade inte Jimmy berättat för Della vart han egentligen skulle bege sig? Det enda hon visste var att vad anledningen än var, så måste det handla om något viktigt. Della störtade fram till sitt skrivbord och slet åt sig nyckeln som var fasttejpad på baksidan av skrivbordslådan med brun packtejp. Jimmy visste inte att hon hade tillgång till den låsta nedersta lådan i hans skrivbord. Hon mindes inte när hon hade snokat senast, men det var definitivt för mer än ett och ett halvt år sedan och hon hade aldrig hittat något där som hon inte redan kände till. Den här gången var det annorlunda. Den här gången hittade hon ett stort brunt kuvert som var fullproppat med kvitton. Ett kvitto för en hjärtformad silvermedaljong från Tiffany. Kvitton för övernattningar och middag för två på femstjärniga hotell i centrala London plus teaterbiljetter. Kvitton för blommor, en nallebjörn, ett armband, örhängen, kläder. En bil – Della flämtade till: en Audi TT, splitt ny dessutom. Tack och lov var Jimmy så gniden att han sparade alla kvitton. Han kanske inte kunde dra av dem på firman, men behöll dem ifall han kom på ett annat sätt att få lite skatteavdrag. Ivanka hade en hjärtformad silvermedaljong. Hon körde också en Audi TT. Hon hade sparat till bilen i flera år, hade hon sagt till Della för fyra månader sedan när hon stolt kom 26
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 26
2022-09-01 06:21
inkörande på deras parkering. Hennes kusin bilmekanikern hade ordnat ett bra pris för den. Och att döma av nästa kvitto som Della plockade upp väntade Jimmy Diamond inte på Pookie Barnes i en bar på en golfklubb nere i Hampshire – nej, han befann sig på en i sista minuten bokad långhelg på ett fashionabelt hotell i Costa Blanca tillsammans med en viss miss Ivanka Szczepanska.
27
22-36 Polaris Tedags, 1 sep.indd 27
2022-09-01 06:21