9789177954385

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 3

Tina N Martin

Befriaren

bokförlaget polaris

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 4

Copyright © Tina N Martin, 2021 Omslag: Miroslav Sokcic Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2021 ISBN 978-91-7795-438-5 www.bokforlagetpolaris.se

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 5

M örkret. Det är över al lt. Bäddar in henne i ett töcken och gör ögonen tillfälligt blinda.

Hon blinkar utan att någonting förändras. Rummet är byggt utan tillgång till ljus.

Det doftar sågspån och nyhyvlat virke. Tankarna virvlar, paniken är hysterisk, på gränsen till kvävande. Huvudet brinner av en dödsångest hon inte visste fanns.

Hon kommer aldrig kunna ta sig härifrån. Ingen kommer för att rädda henne. För vem ska förstå att det är här hon är?

Det tar slut nu. Hon kommer att dö i det här mörka utrymmet. Det som doftar tungt av trä.

Gode Gud. Hjälp mig nu.

5

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 7

Fredagen den 21 augusti Vi da r V e n d el är femtiosju år, vd för ett energibolag och sedan en tid tillbaka förmögen. Dessutom är han lyckligt gift med Eva. Klädd i en ljusgrå linnekostym med kavajen ledigt i handen är han nu på väg hem genom den ovanligt varma augustikvällen. Han andas in den ljumma doften av trötta löv när han går efter gatan som han och Eva bor på. I Sävast, vid Bodens sydöstra utkant, några mil från den norrbottniska kustremsan, ligger deras gula villa insprängd i det nya bostadsområdet.

Grannarna är trevliga och bostäderna dyra, björkarna unga och gräsmattorna välklippta.

Vidar ser sig över axeln just innan han viker av upp mot villan. Uppfarten är kvarterets längsta. Svart, blank asfalt kantas av marksten och låga buskar. Eva har en förkärlek för buxbom och håller den kortklippt i runda bollar. Själv har Vidar aldrig riktigt förstått tjusningen med onaturligt formade trädgårdsväxter. De ser så fåniga ut där de ligger som bollar på rad.

Han ska just sätta nyckeln i ytterdörren när han inser att den är olåst.

Eva måste ha hunnit hem före honom. Han blir förvånad och glad, i den ordningen. Så sent som i går lät hon meddela att hon troligtvis skulle behöva jobba över i dag. Tydligen har hon ändrat sig.

Förnöjt stiger Vidar in i hallen. Solljuset har lämnat mörka skuggor som nu dansar för hans synfält. Han blinkar ett par gånger medan han hänger upp kavajen på en krok. När han i en något för snabb rörelse kränger av sig de låga skorna snavar han till över ett skohorn som ligger 7

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 8

slängt på hallmattan. Han störtar framåt och hinner precis få tag i dörrposten och på så sätt förhindra fallet. Den plötsliga rörelsen får det att slita till i axeln och en harang av svordomar lämnar hans mun i smärtsam vrede.

För en stund blir han stående på hallgolvet, masserande sin onda axel innan han sträcker på ryggen och blinkar ytterligare ett par gånger. Långsamt lämnar fläckarna synfältet, dunklet skingras. Vidar blickar in mot huset och hinner konstatera att synförmågan är nästintill återställd när han inser att något med rummet är annorlunda. Strax ovanför ögonhöjd, rakt under där den inre hallens lampa brukar hänga, befinner sig istället ett par kvinnoskor. Röda, dyra sandaler vars flätade spännen sneddar över smala vrister.

Först förstår Vidar inte vad det är han ser. Fötterna hänger stilla framför honom. Han håller andan och försöker få grepp om situationen. Blicken känns frusen, som om ögonen redan insett det hjärnan vägrar förstå.

I en långsam rörelse låter han blicken förflytta sig uppåt. Den glider över de röda skorna, upp över vristerna, de smala skenbenen och ett par bleka, kjolklädda lår. En hög ton tar fart i Vidars öra. I takt med att blicken fortsätter uppåt ökar den intensivt i styrka.

Det blå kjoltyget är fläckvis brunfärgat. Det ser ut att komma från vattenpölsstänk orsakat av en förbipasserande bil. Ett fåtal röda fläckinslag finns i det smutsfärgade regnvattnet.

Två händer är knäppta just nedanför magen. Vidar tänker att det tycks som om de är sammanflätade i bön. Ovanför kjolen följer en vit blus i tunt tyg. Runt halsen är en blå scarf löst knuten och därovan finns ett ansikte helt utan liv. En mörk hårslinga har fallit ur den låga flätan och vidare ner över den bleka kinden som så sent som i morse var tydligt solkysst efter sommaren som gått.

I efterhand ska den känslan stanna kvar.

Den stora förundran över hur en så solbränd kind kunnat vitna så fort.

8

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 9

Kvinnan som hänger i taket är död. Rummet är knäpptyst men tonen i örat är skarp. Gång på gång öppnar och stänger Vidar munnen i förvåning samtidigt som han krampaktigt håller sig i dörrposten för att inte svimma. Han vet inte om han andas men han tror inte det. Det enda han vet är att kvinnan i taket aldrig mer ska komma åter.

Paniken väller fram som en tsunami. Huvudet brusar av ordlösa tankar, det går inte att sortera någonting och tiden rusar samtidigt som den står stilla. Han sträcker ut handen framför sig, den darrar okontrollerat när han rör vid hennes fingrar och känner kylan från den bleka huden.

Förskräckt drar han tillbaka handen, hyperventilerar. Det dröjer inte länge innan det börjar sticka i läppar och fingrar.

Vidar faller tungt till marken. Det gör inte ont när huvudet dunsar in i dörrposten, han känner överhuvudtaget ingenting alls.

Ovanför honom hänger hans älskade Eva.

9

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 10

Klo ckan h ar precis passerat midnatt när kriminalinspektör Idun Lind lägger huvudet på sned och granskar den döda kvinnan i taket.

Det är en märklig syn.

Kvinnan är propert klädd i kjol och vit blus. Runt halsen hänger en slappt knuten och till synes dyr scarf. Det är ett mode Idun aldrig förstått sig på.

Det kliar så förbaskat när man knyter de där silkiga sakerna runt halsen.

Strax ovanför scarfen smiter repet åt. Det är grovt och sitter förödande tajt runt halsen. Trots att kvinnan är mycket smal har repet skurit så pass långt in i huden att det bildats en valk ovanför dess kant. Huden är spräckligt lila med blåsvarta inslag. Det ser ytterst smärtsamt ut.

Kvinnans blus är fläckfri så när som på ett blodstänk på höger axel.

Brösten är små och genom blusens tyg anar Idun en behå av spets. Strax nedanför magen är händerna knäppta.

Idun böjer sig fram, kisar. I mitten på handryggen finns två svarta fläckar. De ser ut att vara i metall men det är svårt att avgöra med allt blod som smetats ut ovanpå och runtomkring. Ännu mer blod återfinns på kvinnans knälånga kjol. Det har mörknat från rött till nästintill svart och ser ut att ha runnit ur händerna i större mängder än vad som kunnat vara väntat.

Rummet är väl upplyst av starka lampor som står strategiskt utställda på golvet. Kollegor från forensiska avdelningen arbetar fokuserat. Klädda i helvita dräkter av ett pappliknande material söker de efter fot-, hand- och 10

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 11

fingeravtryck. Även DNA i form av blod, hudavlagringar och hårstrån eftersöks. Många foton tas i samtliga rum. Kamerornas blixtrar kastar långa skuggor upp efter väggarna.

Chefen för forensiska, Mikael Malm, av alla kallad Malmen, står tyst och iakttar Idun. Han vet att hon inte vill bli störd i sin inledande analys, att hennes första minuter i en ny utredning är vigda åt tankar i ensamhet.

En lång stund passerar innan hon slutligen säger något. ”Eva Vendel, inte sant?”

Malmen svarar trots att han vet att hon redan vet svaret. ”Det stämmer.” ”Är teknikerna färdiga med golvet? Kan jag gå närmare?” ”Gör så. Vi har säkrat eventuella spår under henne. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att golvet lämnar oss lottlösa.” ”Varför?” ”Titta närmare så ser du.”

Det sista säger Malmen med en nickande rörelse mot golvet. Idun böjer sig ner på huk. Fokuserat betraktar hon golvytan under Eva Vendel.

Gråsåpat trägolv i breda plank, helt utan fläckar. ”Blodet”, säger hon till slut medan hon fortfarande sitter kvar på huk. ”Blodet har runnit ner över kjolen men inte en droppe har hamnat på golvet.”

Hon stryker med fingrarna över golvet, tittar på plasthandskarna, ser att de förblivit rena. ”Det är därmed osannolikt att hon blev mördad här. Troligtvis skedde det på en annan plats och sedan flyttades kroppen hit.”

Malmens svar dröjer. ”Så kan det möjligtvis ha gått till. ” Det hörs på tonfallet att han har mer information att tillägga. ”Eller …” avbryter Idun ”… eller så blev hon mördad här och gärningsmannen städade noga efter sig?”

Det är formulerat som en fråga.

11

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 12

”Den teorin är även min främsta.”

Malmen kliver närmare Idun där hon sitter. Rörelsen får henne att resa sig upp, de blir stående axel mot axel. ”Motivera.” Äntligen kommer hennes inbjudan till ett mer friare resonemang. ”Det finns inga tecken på strid men inte heller på att den blödande Eva Vendel forslats in i huset. Det finns nämligen ingen groventré i villan. Så till vida hon inte togs in genom ett fönster måste gärningsmannen ha använt ytterdörren. Och ska jag vara helt ärlig så tror jag att det är en svår uppgift att göra på en fredagseftermiddag i augusti med det här vädret. Industrisemestern må vara över men många är fortfarande lediga. I den här typen av område bor dessutom många som kan jobba hemifrån eller inte behöver arbeta över huvud taget. De tillhör sannolikt inte industrisektorn.”

Han gör en min som signalerar ett visst klassförakt uppåt. ”Risken att bli påkommen när man baxar in en kropp genom ytterdörren är således relativt påtaglig.”

Idun lyssnar uppmärksamt. Under kollegans dragning söker hon hela tiden efter svagheter för att slå hål på hans förslag till hur händelseförloppet gått till. Hon hittar inga. Oddsen att gärningsmannen burit in en blodig Eva Vendel mitt på ljusa dagen kan de med största sannolikhet avfärda som osannolika. Troligtvis har hon bragts om livet på plats inne i huset.

Idun betraktar den döda kvinnan. ”Vad är de två svarta punkterna i handryggen? De som ser ut att vara gjorda av metall?”

Malmen ler vagt. Idun förstår att han sett fram emot den frågan. ”Det är spik. Riktigt grov spik, två stycken som sitter tätt.”

Idun blinkar. ”Spik? Är det spikar som har orsakat det kraftiga blodflödet?” ”Utan tvekan. Men Moritz får ändå fastslå det slutgiltiga svaret på den frågan.”

12

Befriaren inlaga 210906_Layout 1 2021-09-06 14:38 Sida 13

Idun ser länge på de blodiga händerna. Hon vet att en död människas blod kan fortsätta rinna en stund även efter dödsögonblicket men i mindre sår brukar det väl ändå koagulera rätt fort? Hon lutar sig fram ytterligare så att ansiktet hamnar endast några centimeter från den döda kvinnans hand. Det luktar sött av järn. ”Det innebär att hon fått händerna hopspikade medan hon fortfarande levde. Eftersom blodet kunnat rinna så pass under en relativt lång tid.”

Idun menar det som en fråga men får inget svar.

Till slut flyttar hon blicken från de sargade händerna och ser på Malmen.

Han nickar bistert till svar.

13