9789177898368

Dag Sebastian Ahlander

ROMARRIKETS UNDERGÅNG Pandemier Klimatkriser Folkvandringar

HISTORISKA MEDIA

Historiska Media Bantorget 3 222 29 Lund historiskamedia.se info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Dag Sebastian Ahlander 2022 Faktagranskare: Allan Klynne Sättning: Frederic Täckström/Stilbildarna i Mölle Omslag och kartor: Lönegård & Co Omslagsbild: romersk staty, iStock Photo Tryck: ScandBook AB, Falun 2022 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ISBN: 978-91-7789-836-8

Innehåll Förord

7

Inledning

11

Vad var romarriket för ett samhälle?

21

Nedgång och fall – den yttre ramen

41

Kristendomen – den uppochnedvända världen

63

De stora folkvandringarna

79

Dödliga klimatkriser och pandemier

101

Beskattning till döds

111

Samhällelig dekadens och personligt förfall

137

De många renässanserna

147

Slutord i vår egen tid

163

Källor

181

Årtalslista

191

Till Gunilla som bär en hel värld på sina axlar

Förord min fascination för romarriket väcktes i New York under det expansiva 1990-talet då staden framstod som världens huvudstad, det antika Roms like. Då hade jag redan som barn i Washington D.C. på 1950-talet vuxit upp bland alla marmorvita antika byggnadskopior i denna supermakt, från Vita huset till Kapitolium och inte minst min egen skola, Maret School, med sina vita kolonner och pilastrar.

Mitt möte med antiken i Amerika år 1955 illustrerar vilka krafter som ännu finns i den förlorade antika högkulturen.

Amerika, segrarmakten från 1945, stod då på toppen av sin glans, inblandat i allt, ifrågasatt av ingen. Huvudstaden Washington D.C. sökte på alla sätt att efterlikna det klassiska Rom. Som elvaåring fick jag helt oförberedd och mycket trött efter 22 timmars flygning över Atlanten, en våtvarm augustidag, möta det antika Rom i modern tappning som slog mig med samma kraft som det magnifika inledningsackordet till Beethovens femte symfoni (temperaturen var över 100 grader Fahrenheit, luftfuktigheten över 95 procent och jag 7

romarrikets undergång

svimfärdig). När det stora gungande dollargrinet svängde över bron över den breda Potomacfloden dök plötsligt det väldiga Lincolnmonumentet upp inför mina ögon, en kopia av Parthenontemplet på Akropolis i Athen vet jag nu. Den starka solen och den gnistrande marmorvitheten gjorde ett outplånligt intryck på mig, ja, det mullrande amerikanska dollargrinets V8-motor utgjorde emotionellt ett stilenligt ackord för den pojke som jag då var. Man kunde bildligt talat ta på framtidstron. Jag glömmer det aldrig.

Washington var inte en ruinstad som Rom, en turistattraktion, utan den fungerande huvudstaden i världens mäktigaste stat, där allt var ”biggest in the world”. På något sätt blev min känslomässiga upplevelse därför mer lik ett besök i kejsar Augustus Rom än något annat.

Hemkommen till Stockholm tre år senare åkte jag en dag nedför Sibyllegatan i 8:ans spårvagn. Jag lutade huvudet tillbaka och läste håglöst av alla de smutsiga hyreshusfasaderna, en efter en. Då upptäckte jag plötsligt samma pelare och pilastrar på många av de gamla husen som på de vita monumentalbyggnaderna i Washington. Här fanns något gemensamt, även om allt i Washington var så mycket renare, vackrare och magnifikare. Det var en spännande aha-upplevelse som gjorde den grå vardagen i Stockholm mindre mörk. Inte förrän jag läste konsthistoria på universitetet föll alla bitarna på plats: antiken, givetvis. Där fanns något som höll ihop båda mina världar.

Som diplomat hade jag även den historiska turen att tjänstgöra i Sovjetunionen under åren 1989 till 1992, när ett världsrike i vår egen tid störtade samman, omfattan8

förord

de en sjättedel av jordens yta, i elva tidszoner. Ur askan trädde det gamla Ryssland åter fram, den självutnämnda kristet-ortodoxa efterföljarstaten till Bysantiska riket, det fallna Östrom. I dag har romarrikets undergång fått ny aktualitet efter de islamistiska terrordåden mot Amerika den 11 september 2001, Kinas uppstigande som världsmakt och det misslyckade amerikanska uttåget ur Afghanistan.

Det finns åtminstone två sätt att närma sig ett så omfattande ämne som romarrikets nedgång och fall. Man kan som akademiker välja ett specialområde för sina studier, med en vetenskaplig notapparat och med en akademisk tjänst i sikte, eller som diplomat, flyga på hög höjd över hela ämnet, i jakten på en syntes. Med min bakgrund som diplomat och historisk praktiker, har jag valt det senare, även om jag också på äldre dagar följt undervisningen i ämnet antikens kultur och samhällsliv vid Stockholms universitet samt rest i antikens fotspår med den legendariske Sture Linnér som ciceron. Ju fler infallsvinklar desto bättre förutsättningar att förstå.

Jag är mycket tacksam för alla goda råd som jag fått av min förutvarande lärare och faktagranskare, fil. dr Allan Klynne, och jag har följt dem i görligaste mån. Det var i samtal med honom som jag fick inspirationen till att förverkliga denna studie. Jag vill också tacka Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi, som läst kapitlet ”Beskattning till döds” och gjort flera värdefulla påpekanden.

Till slut är det dock överblicken som blir avgörande, förmågan att se från bergstopp till bergstopp, allt längre bakåt i historien. Då är det, för en gångs skull, ingen 9

romarrikets undergång

nackdel att vara gammal och ha varit bosatt på olika platser i världen.

Slutligen hoppas jag, att jag med denna kortfattade populärvetenskapliga framställning av ett stort antikt drama kommer att nå mitt mål, att väcka intresset hos en ny generation för historiens stora pendelrörelser. Vi är del av dem, vare sig vi vill det eller inte.

Djursholm i januari 2022 Dag Sebastian Ahlander

10

Inledning The past is never dead.

William Faulkner

för de västerlänningar som vill studera historia utgör antiken – det gamla Grekland och romarriket – en särskild lockelse. Dit ned, femtio generationer tillbaka i tiden, når modernitetens rötter. Redan för drygt 2 500 år sedan återfinner vi där några av dagens västerländska grundvärderingar, det demokratiska samhället och rättsstaten, mänskliga rättigheter samt det filosofiska och naturvetenskapliga tänkandet, kort sagt en sinnets intellektuella och individuella rörlighet, ett nytt mänskligt förhållningssätt, byggt på individen och inte på storkungar eller gudar.

Att tillämpningen inte alltid överensstämde med idealen förminskar inte det unika i detta förspel till vår egen västerländska historia.

Det är viktigt att komma ihåg, att av historiens tio största imperier har endast fyra varit västerländska. Att västerlandet dominerat utvecklingen under den korta tiden från 11

romarrikets undergång

1800-talet till i dag innebär inte att det kommer fortsätta att göra det. Dagens mest revanschistiska länder är inte de som varit västerlandets kolonier. Det är snarare de som varit konkurrerande imperier men som västerlandet en gång slagit ut, Kina, Mittens rike, Turkiet, det muslimska Osmanska rikets arvtagare samt Ryssland, Sovjetunionens efterföljare. Eftersom jag här begränsar mig till vår egen västerländska kultur håller jag mig till det kronologiska betraktelsesättet som vi är vana vid.

Inget sker utan kontakter och utbyte mellan olika länder och kulturer. Ingen skapar allt på egen hand. Det viktiga är vad man gör av sina främmande lån. På den punkten var de gamla grekerna svårslagbara. De lånade alfabetets konsonanter av fenicierna, hittade på vokalerna och skapade ett litterärt skriftspråk av en bokhållarteknik. De lånade de första mynten av lyderna och skapade en blomstrande marknadsekonomi.

Västerlandets värderingar uppstod i det antika Grekland, från 700-talet f.Kr. med Homeros Iliaden och Odysséen, den västerländska litteraturens första mästerverk, och med de första olympiska spelen. Här framträdde för första gången enskilda individer vars tänkande och åsikter vi kan ta del av. Med spelen började människorna tävla med varandra, och segrarnas namn höggs in i sten. På 500-talet f.Kr. inledde försokraterna det naturvetenskapliga resonerandet, och drygt hundra år senare ställde Sokrates, Platon och Aristoteles frågor om gott och ont och människors moral.

Såväl debatt som kritik blev en viktig del av det offentliga rummet. Ur detta tänkande och tävlande föddes de första 12

inledning

demokratierna. En viktig förutsättning var en sval religion utan dogmer och heliga texter och därmed tolerans inför olika åsikter. Människan gjorde sig till herre över sitt eget öde, först i Grekland, sedan i romarriket. Nu växte en högkultur fram, en civilisation, med en framtidstro och en förmåga att tänka och tänka om som fascinerar oss än i dag. ”Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt”, för att citera Homeros.

I både Grekland och Rom växte en förhållandevis bred medelklass fram som framför allt utgjordes av självägande småbönder, vilka var de idealiserade medborgarna i båda rikena, samt självständiga hantverkare inom olika områden.

Denna medelklass bestod med andra ord till största delen av egna företagare som drev småföretag samtidigt som de deltog i politik och samhälle. En viktig aspekt var just att alla medborgare i de antika samhällena förutsattes tjäna samhället genom att regelbundet ställa upp i allmänna val.

Men sinsemellan var de grekiska soch romerska samhällena mycket olika. Grekerna levde i cirka tusen små självstyrande stadsstater, romarna till slut i ett av histo­riens största riken som bestod av en mängd storstäder. Den antika kulturen var i högsta grad urban, liksom vår egen. Genom utgrävningarna i städerna Pompeji och Herculaneum som försvann under lava och aska i samband med vulkanen Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. har vi fått en levande bild av dagligt liv i det romerska samhället.

När romarna tog över facklan från grekerna vid 200-talet f.Kr. förnyades det antika samhället. Romarnas främsta bidrag till högkulturen var rätten, juridiken, vars principer 13

romarrikets undergång

blev grundläggande för det västerländska samhället: inget brott utan lag, och inget straff utan dom. Nu lades den personliga hämnden på hyllan, här valde folket sina domare i allmänna val, här lades grunden till det rättssamhälle som vi lever i än i dag.

Allt detta krävde organisationsförmåga, och den utvecklade romarna till fullo. Några av grekerna, främst i Athen, lärde sig styra sig själva i en form av direktdemokrati, romarna införde den representativa demokratin. Grekerna kunde inte sluta att kriga med varandra, medan romarna, efter att ha byggt upp sitt stora rike med våld, till slut lycka­ des skapa en unik fredsperiod under ett par århundraden, Pax Romana, den romerska freden.

Men inget träd växer upp i himlen. Med romarrikets fall år 476 e.Kr. var det antika dramat över. Ett världsrike hade fallit, även om antika samhällsinstitutioner delvis skulle leva kvar ytterligare drygt hundra år, fram till cirka år 600. Världen krympte, fälten växte igen, människorna värmde sig vid lägereldarna. Den långa medeltiden hade börjat. Den stora frågan kvarstår: Hur kunde ett så stort och framgångsrikt samhälle som romarriket bara bryta samman? Vilka var orsakerna? Och kan det hända igen?

Dessa frågeställningar har intresserat människor i västvärlden allt sedan renässansen. Det är inte så konstigt, för romarriket utgjorde ju förspelet till vårt eget Europa och dagens Amerika. När de grekiska stadsstaterna gick under tog Rom ledningen, när romarriket föll växte Europa gradvis fram ur myllan, och ur Europas ruiner växte efter 1945 den amerikanska världsmakten fram.

14

inledning

Historikerna har föreslagit drygt 200 möjliga orsaker till Roms fall, med kristendomens undergrävande inflytande och folkvandringarna som två huvudorsaker. Oron för klimatet och coronapandemin har aktualiserat nya möjliga förklaringar i vår egen tid.

Historia är ett gammalgrekiskt ord som betyder utforskning, sökande efter orsakssammanhang. Den omfattar mänsklighetens samlade erfarenheter. Man kan därför se historien som en budbärare från det förflutna till oss i dagens historielösa samhälle. Det är viktigt att komma ihåg att det förflutna var nutid för de romare som jag skriver om och att deras framtid, som blivit vår historia, var okänd för dem.

Kännedom om historien gör det också lättare för oss att förstå vår egen samtid. Av den kan vi lära oss mycket om oss själva. För mig som skolpojke blev mötet med den segerrusiga amerikanska stormakten under några formativa år på 1950-talet avgörande för min egen optimistiska världsbild. Historien upprepar sig visserligen inte, men understundom rimmar den. Det är just de rimmen som vi måste vara lyhörda nog att uppfatta, nu när vi står inför flera samhällshotande kriser.

Med Sovjetunionens sammanbrott försvann plötsligt de många hoten mot vår västliga, öppna, demokratiska värld.

Hoten avsåg först och främst risken för ett kärnvapenkrig men också hoten från en totalitär kommunistisk stat som hade förslavat människor och stater under hela sin drygt sjuttioåriga historia.

Antikforskare drog snabbt en parallell mellan romar­rikets 15

romarrikets undergång

fall och Sovjetunionens sammanbrott. Mina personliga upplevelser just under detta världsrikes sammanbrott har jag haft stor nytta av när det gäller att leva sig in i romarrikets fall. Amerikanska historiker, bland dem Francis Fukuyama, var inte sena att utropa historiens slut och ett nytt fredligt lyckorike på jorden. Vi som var med upplevde en nästan fysisk våg av optimism och entusiasm som slog över oss efter Berlinmurens fall. Det var som om alla våra drömmar hade besannats, ja, världen var god, och nu skulle vi leva i fred och samförstånd med varandra för evigt. Det var som om den långa, onda historien lett till en slutlig seger för fria, demokratiska värden.

Den liberala drömmen varade emellertid bara i drygt tio år, endast en flämtning i den långa historien, för redan den 11 september 2001 hade vinden vänt. I en spektakulär demonstration av de maktlösas raseri slog islamistiska fanatiker till mot det öppna samhället och dess främsta symbol, New York. Plötsligt stod det klart att miljoner människor hatade våra öppna och jämställda samhällen och att de var beredda att ta till våld för att förstöra dem.

Mörkret och pessimismen lade sig åter över oss. Det var som om alla ljusen slocknade ännu en gång, precis som man sade vid första världskrigets utbrott år 1914.

Samhällen har gått under tidigare, men romarrikets fall är ett större drama för oss västerlänningar än andra kollapser. Rom är ju Europas ursprungsberättelse och den största statsbildning som vår del av världen någonsin skådat. Såväl det antika Grekland som Rom betonade genomgående indi16

inledning

videns insatser och rättigheter, filosofi och naturvetenskap, allt det som gjort oss själva till dem vi är i dag. Här växte tidigt fram en rationalistisk och vetenskaplig inställning till människan och världen. Med kristendomen trädde också ett linjärt tänkande fram som förutsatte förändring och utveckling vilket innebar ett stort steg ut ur det cirkulära tänkandets slutna rum. Detta synsätt var en revolutionär förändring i mänsklighetens historia och helt grundläggande för vår egen samhällskultur.

Hur kom det sig då, att denna romerska högkultur gick under? Engelsmannen Edward Gibbon var först ut 1776 med första delen av sitt stora verk Romerska rikets nedgång och fall, som samtidigt var ett inlägg i upplysningstidens strider med den kristna kyrkan. År 1776 var dessutom ett märkligt år i sig, för då inträffade ytterligare två händelser som kom att lägga grunden till dagens västerländska samhälle: dels förklarade sig kolonierna i Amerika självständiga, dels skrev Adam Smith sitt epokgörande verk Folkens välfärd.

Båda kom att förändra vår värld såväl politiskt som ekonomiskt. Gibbon koncentrerade sig särskilt på kristendomen och folkvandringarna. Forskarna har sedan dess kommit fram till drygt 200 olika möjliga förklaringar. De flesta kan omfattas av följande övergripande kategorier som jag här skall koncentrera mig på: • en ny aggressiv religion, kristendomen • folkvandringarna och germanska invandrare • klimatförändringar och miljöförstöring • sjukdomar och pandemier 17

romarrikets undergång

• missriktad skattepolitik och ekonomisk stagnation • dekadens och samhällsförfall.

Det innebär, att jag här kommer att vrida och vända på det romerska samhället för att betrakta det från olika utgångspunkter. Sex samhällsföreteelser kommer att skärskådas utifrån skilda synvinklar och i olika belysning. Det leder ofrånkomligen till vissa rent faktiska upprepningar som jag emellertid tror kommer att bidra till förståelsen. Jag gör ett avstamp i Gibbons verk och följer upp det med synpunkter som framkommit under de följande 250 åren.

Men först måste jag göra en snabbskiss av romarrikets långa utveckling och nedgång som inte längre är en självklarhet för moderna människor sedan latingymnasiet gått i graven.

Oron för vart det egna samhället varit på väg har varit grunden till det återkommande intresset för romarrikets nedgång och fall sedan Edward Gibbons tid. Romar­riket står oss nära och är gripbart på samma gång med sin storstadskultur, sin arkitektur med offentliga rum och konst, sina sociala problem. Många unga människor i vårt samhälle tror numera, att deras generation kommer att få det sämre än föräldrarnas. Oron för klimatet ökar. En växande kriminalitet begränsar människors frihet och rörlighet. Människors drömmar upplöses allt oftare i intet. Det är en stor förändring i synen på människan och hennes utveckling. Min egen generations efterkrigsoptimism är som bortblåst. Ett människoliv är sannolikt för kort för att bedöma om detta är en mer permanent förändring eller inte. Den som lever får se.

18

inledning

När man läser samtida vittnesmål från tiden då romar­ riket befann sig i upplösning är det slående hur vardagligt allt verkar ha gått till. Flera ögonvittnen beskriver i detalj förfallet, men bara som en besvärande del i sina vardagsliv. Den romerske statstjänstemannen Rutilius Claudius Namatianus tvingades år 417 resa med båt mellan Rom och Marseilles för att komma hem eftersom germanska erövrare hade förstört alla broar på vägen, men några vidare slutsatser för sig och sitt land drog han inte, inte ens när han såg rökpelarna stiga ur de många plundrade städerna utmed kusten. Han ville sannolikt inte heller se verkligheten som den var. Det var nog helt naturligt, för annars skulle han inte ha kunnat behålla sitt romerska lugn och leva vidare i den tid där historien satt honom. Genom hela sin skildring behåller han sin bergfasta tro på romarrikets stora mission: Du givit olika folkslag ett enda fosterland, Gagnrikt blev för laglösa folk tvånget att styras av dig.

Själv har jag varit med om en liknande upplevelse. Jag minns hur märkligt jag tyckte det var att så många människor satt obekymrat i sensommarsolen i Tallinn i Estland under statskuppen i Moskva i augusti 1991. De åt glass och drack läskedrycker, medan radion gång på gång rapporterade att Sovjetimperiets stridsvagnar närmade sig från söder för att avsätta den estniska självständighetsregeringen. Man uppfattar sällan att man är med om något historiskt när det väl sker. Sovjetmakten i Baltikum kollapsade sensationellt nog två dagar senare, så denna gång hade esterna tur. Annat 19

romarrikets undergång

hade det varit den ödesdigra sommaren 1940 då Stalin lät den sovjetiska krigsmakten ockupera Estland och infoga landet i Sovjetunionen utan att omvärlden lyfte ett finger.

Det bör också tilläggas, att romarriket, ur ett mänskligt perspektiv, föll samman mycket långsamt, trots belägringar och våldsamma stormningar. Det ruttnade lika mycket inifrån som det rasade samman för stötar utifrån. Det fanns helt enkelt så mycket rikedomar och resurser att ta av för alla inblandade innan allt var slut. Men Roms fall innebar inte historiens slut. Människorna fortsatte att muddra sig fram i en kaotisk tillvaro under senantiken med sjunkande standard, övergivna städer, förlorad läskunnighet, begränsad rörlighet och en framväxande träldom. Men det var inte längre ett samhälle, än mindre en civilisation.

De tomma romerska institutionerna fylldes snart av katolska kyrkan, påven, biskoparna och prästerna. Ur denna ruinmylla skulle nya friska skott skjuta upp som en gång skulle utvecklas till England, Frankrike, Italien och Spanien. I detta avseende är Västeuropa romarrikets arvtagare. Även det avlägsna Sverige fick till slut del av den romerska kulturen genom den katolska kyrkan. Från 1200-talet skedde en snabb kulturell europeisering av Sverige med antika byggstenar.

20

Vad var romarriket för ett samhälle? världsrikets ursprung var den lilla staden Rom vid floden Tibern, som enligt myten grundats av tvillingarna Romulus och Remus år 753 f.Kr. Den romerska kulturen utvecklades snart till en avancerad stadskultur där en stor del av livet utspelade sig i offentligheten, främst på torget Forum med tempel, domstolar, saluhallar och badhus. Skriftliga lagar, rättvisa och likhet inför lagen var romerska honnörsbegrepp som gjorde riket till något som liknade en rättsstat. All lärdom skulle ha ett praktiskt syfte. Idealet för varje romare var att verka offentligen för det romerska folkets allmänna bästa – res publica populi romani – varifrån ordet republik kommer.

Romarna var annorlunda än grekerna. De var ursprungligen varken handelsmän, seglare eller vältalare. De var fåordiga bönder, kärva krigsmän, slipade jurister och sparsamma matronor i en och samma person. Med tiden blev deras största talang att organisera stora projekt, ja, de blev 21

romarrikets undergång

historiens kanske främsta organisatörer. Romarriket blev ett mycket utåtriktat samhällsbygge. Deras republikanska statsskick var representativt med valda folkförsamlingar som företrädde väljarna, beroende på grupptillhörighet, men också ett överhus, senaten, med flera hundra senatorer valda på livstid. Ämbetsmännen var folkvalda på ett år i taget. De högsta ämbetsmännen var konsulerna, som ledde riksstyrelsen. De var två till antalet för att balansera makten. De mäktigaste var emellertid de två folktribunerna, som var det vanliga folkets ombudsmän och skulle väljas bland det lägre folket (plebs). Det var ett unikt inslag i den konstitutionella historien, eftersom de kunde inlägga sitt veto mot såväl lagstiftning som politiska beslut. Men precis som i dagens samhällen var det en elit (patricier) som länge dominerade såväl opinionsbildningen som samhällsinstitutionerna.

På detta sätt utvecklades också den romerska juridiken.

Romersk kultur byggde på det skrivna ordet, grekisk på det talade. Romarna var extremt realistiska och trodde inte människorna om något gott. De visste precis vilka laglösa begär som fyllde människors sinnen, vilken irrationell vrede och vilka vilda passioner som kunde gripa en människa.

För romarna blev juridik och lagstiftning därför närmast en sekulär tro. Det gällde, att till varje pris bibehålla lugn och ordning i samhället.

Romarna var kända för att bygga starka institutioner i statens tjänst. Dessa institutioner präglades av en maktfördelning, där ingen grupp tilläts dominera över en annan.

Rättvisa mellan romare var ett nyckelbegrepp, folktribuner22