9789177898030

n är var dag e n k nac kar på

anna alemo

När vardagen knackar på

historiska media

Tidigare böcker av Anna Alemo Emmas nya liv (2019) Ljusblåa dagar (2020) Emmas livspussel (2020) Molly – Tyst som en mus (2020) När livet har andra planer (2021)

Historiska Media Bantorget 3 222 29 Lund historiskamedia.se info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Anna Alemo 2022 Omslag Emma Graves, designstudioe.com Omslagsbilder Istock, Shutterstock Tryck ScandBook AB, Falun 2022 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 isbn

978-91-7789-803-0

Till Nils

Kapitel 1

Frida betraktade sitt verk. Det såg fjuttigt ut. Skulle hon dra av blombladen istället och strö dem över sängen? Men det blev mycket att städa sedan. ”Vad tycker du, Max?” Hon vände sig mot hunden som rullat ihop sig i sin korg på golvet.

Han svarade med en förebrående blick. ”Men du kan inte ligga i sängen nu.”

Max la ner huvudet på svansen och gav ifrån sig en suck. Att en tvåkilos chihuahua kunde sucka så ljudligt var imponerande. ”Ibland skulle man kunna tro att du är en sankt bernhardshund”, sa Frida.

Hon återgick till de fem rosorna som hon lagt på Mårtens huvudkudde. Kanske hon skulle kasta dem över sängen? Hon vägde buketten i handen och slängde sedan upp blommorna i luften. Resultatet blev inte som önskat. Blommorna spred förvisso ut sig, men en gled ner på golvet och en annan landade på Mårtens sängbord. ”Inte direkt en bed of roses”, muttrade hon och samlade ihop dem igen. ”Aj!” Taggarna var sylvassa och hon rös när hon tänkte på att bli naggad på ett mer känsligt ställe än i fingret. Inte bra. Hennes förförelseplaner krävde en taggfri säng. Resolut hämtade hon en vas till blommorna.

Nästa steg var att förvandla sig själv från rufsig och häng7

byxförsedd till tjusig och sexig. Negligén hon plockade fram från byrån hade inte använts på ett tag och det silkiga tyget var skrynkligt. Men det gjorde inget. Snabbt svidade hon om och skyndade in på toaletten. Håret som varit uppsatt i en hästsvans hela dagen hade en tydlig inbuktning där snodden suttit. Hon drog kammen flera gånger genom håret, men det blev inte bättre ens med lite vatten. Till slut böjde hon sig över handfatet och baddade hela håret. ”Det får duga.”

Med den elektriska tandborsten surrande i munnen synade hon sin spegelbild. Så blek och glåmig hon var. Januari gjorde inga under för utseendet, det var då ett som var säkert. Hon öppnade badrumsskåpet och lyckades samtidigt stänka ner spegeln med tandkräm. När hon fick syn på den irriterande rynkan mellan ögonbrynen i spegeln tog hon ett djupt andetag och räknade till tio. Det var ingen idé att stressa upp sig, Mårten skulle inte vara hemma förrän vid tio. Hon tryckte på mobilen, som balanserade oroväckande instabilt på handfatets kant, med ett fuktigt pekfinger. ”Schkit ockschå”, fick hon fram. Klockan var tre minuter över tio och när hon hörde Max små klor som klickade på parkettgolvet i hallen utanför badrummet insåg hon att det bara kunde betyda en sak: Mårten var på ingående.

Hon fick ta hand om badrumsspegeln senare och det fanns inte tid att justera makeupen. Det fick bli stearinljus som enda belysning i sovrummet; smickrande halvmörker.

Samtidigt som en nyckel sattes i låset sneddade Frida genom hallen och rusade in i sovrummet. Det våta håret droppade och hon kastade bak det på ryggen. Negligén hade fått tandkrämsstänk, men förhoppningsvis syntes det inte i dunklet.

Ute i hallen pratade Mårten med Max, och Frida gissade att 8

hon hade några minuter på sig innan hennes förförelse­objekt stack in näsan i sovrummet för att se om hon var vaken. Och då skulle han minsann bli medveten om precis hur pigg hon var. Sedan skulle det bli åka av.

Trots att de varit tillsammans i ett och ett halvt år var deras förhållande fortfarande eldigt och intensivt. Men det ­gällde att hålla vardagen på avstånd och se till att behålla glöden.

Tristess och likgiltighet fick inte invadera deras perfekta liv.

Då fanns det risk att relationen svalnade och att Mårten tröttnade, rent av föll för någon annan. Frida visste alltför väl hur det var att bli bedragen. Men hon tänkte inte tillåta sig att bli orolig: Mårten och hennes förhållande var stabilt och kärleksfullt. Så här i efterhand var hon till och med tacksam för att hennes före detta sambo hade köpt de där jäkla knottriga kondomerna. Då hade hon varit knäckt, men nu befann hon sig på exakt rätt plats och det var underbart.

Beslutsamt tryckte hon bort minnet av sitt otrogna ex och hans fäbless för nopprighet. Nu var det romantik som stod på schemat. Hastigt la hon sig ner på sängen och ignorerade vatten­dropparna från det våta håret som landade på hennes rygg. De tända ljusen fladdrade i vinddraget efter hennes hastiga rörelse och fick skuggorna att dansa på väggen.

Fan, musiken! Hon hade glömt att sätta på den ­romantiska spellistan hon förberett. Men Mårten gullade med Max så än fanns det tid. ”Hey, Google, spela Fridas romantiska lista”, väste hon. ”Jag förstod tyvärr inte”, svarade Google-högtalaren. ”Hey, Google, spela Fridas romantiska lista”, sa hon något högre. ”Det verkar vara problem i sovrummet”, sa den datoriserade rösten.

9

”Det var ju själva fan. Du är det enda problemet i sovrummet.” Frida blängde på den lilla runda mojängen på b ­ yrån. ”Hey, Google, spela Fridas romantiska lista”, artikulerade hon tydligt. ”Hej!” Mårten dök upp i dörröppningen lagom till att Google-högtalaren satte igång att spela ”Jag är en liten undulat som får så dåligt med mat” på hög volym. ”Oj! Har du fest?” Han skrattade och Frida kravlade över till andra sidan sängen och tryckte av högtalarjäveln. Att prata med tekniska prylar var uppenbarligen en korkad idé. ”Google fattar inte skillnad på min roliga lista och min ­romantiska”, muttrade hon. ”Romantiska?” Mårten satte sig bredvid henne på sängkanten. ”Där ser man.”

Frida la armarna om halsen på honom och han drog henne närmare. När deras läppar möttes försvann hennes irritation. Det gjorde inget att tekniska saker inte fungerade som de skulle, så länge hon och Mårten fungerade. ”Oh.” Hennes älskade ryckte till och drog sig undan henne.

Vad nu? ”Max krafsar på mitt ben”, förklarade Mårten. ”Gå och lägg dig i korgen.”

Han drog in henne i famnen igen, men Frida ryggade tillbaka. ”Kanske bäst att du går ut med honom.” ”Nu?” Mårten drog handen genom håret. ”Det är väl inte det minsta romantiskt.” ”Fast det är inte så romantiskt om du måste gå ut med honom efteråt heller.” ”Nej, det har du väl rätt i.” Mårten reste sig. ”Kom, gubben, så går vi ut. Men det blir en kort runda.” Han blinkade med ena ögat åt Frida.

10

När Mårten och Max gått återvände Frida till badrummet.

Med hjälp av en städservett för glas putsade hon spegeln och sminkade sedan av sig. Steg ett av förförelsen var redan fixat så hon kunde lika gärna göra sig redo för sängen.

Tillbaka i sovrummet satte hon på rätt spellista och kröp ner. Kudden var mjuk och härlig och hon slöt ögonen. Det hade varit en stressig vecka, men hon skulle inte tänka på jobbet nu.

Frida drog upp täcket till hakan. Det var fredagskväll och Mårten skulle upp och jobba tidigt på lördagen. Det gällde att ta vara på tiden när man var sambo med en sjuksköterska.

Själv såg hon fram emot två dagars ledighet. Så skönt. Och de skulle inleda helgen med eldig älskog. Det kunde inte bli bättre. Hon suckade nöjt.

Fem minuter senare sov hon djupt och märkte inte att Mårten kom in, släckte ljusen och stängde av musiken.

11

Kapitel 2

”Skål!” Frida höjde glaset mot sin granne Gustav. ”Skål! För oss och våra torsdags-afterworks!” Gustav tog en klunk. ”Torsdag är nog min favoritdag. Förutom helgen då.

Om jag nu är ledig, men det är jag oftast”, sa han nöjt. ”En av fördelarna med att vara boss.”

Gustav var kock och drev en lunchrestaurang tillsammans med en partner. Varje gång Mårten och hon hade varit på middag hos honom och hans sambo Pablo hade hon ätit så mycket att hon knappt klarat av att ta sig hem. Och då bodde de bara en våning upp. ”Kanske man skulle bli chef ? Eller Mårten borde bli det.

Då skulle han inte jobba så många kvällar, helger och nätter”, sa hon fundersamt. ”Och inte behöva hoppa in och jobba extra hela tiden.” Det var en fin egenskap att han ställde upp, men ibland tyckte hon att han var iväg för mycket. ”Men innebandyn på torsdagar får han inte sluta med”, sa Gustav. ”Såklart inte. Och Pablo får fortsätta jobba på torsdagskvällarna.” ”Skål för det.”

Sedan ett halvår tillbaka tillbringade Gustav i stort sett varje torsdagskväll hemma hos Frida. Pablo höll på att bygga om klädkammaren och enligt Gustav var det så stökigt att det inte gick att vara hos dem, så därför hade de kommit överens 12

om att Frida stod för allt förutom drinkingredienser och varje vecka släpade Gustav en klunkande kasse uppför trappan.

Den uppdelningen passade Frida bra då hennes drinkkunskaper var nästintill obefintliga. Hon mindes inte ens namnet på någon av drinkarna som de blandade och provsmakade, utan benämnde dem som ”den rosa med paraply”, ”den citronaktiga med grönsaker” och ”den sötsliskiga som jag inte gillade”. ”Den här var jättegod.” Hon höll upp det höga glaset, vars utsida var fuktigt av imma. ”Vad roligt. Den heter …” ”Den limegröna i immiga glaset?” fnissade Frida. ”Nästan. Lime Gin Fizz. Den finns med i Pablos bok.” ”Aha.” Gustavs fästman var en skicklig fotograf som gett ut en bok med fantastiska bilder och recept på drinkar. ”Han är så duktig”, sa Gustav och log drömskt. ”Ja”, höll Frida med. ”Det är han.” ”Fast han borde fatta att vi måste gifta oss.” Gustav höll upp vänsterhanden där en tjock guldring prydde ringfingret. ”Ni är i alla fall förlovade”, sa Frida och tittade på sina ringlösa fingrar. ”Tror du Mårten kommer fria någon gång?” ”Självklart.” Gustav klappade henne på armen. ”Det kommer. Och då kan vi ha dubbelbröllop. Åka häst och vagn genom Lund och låta Måns Zelmerlöw sjunga för oss, både i kyrkan och på festen. Vad tror du om bröllop i domkyrkan, fotografering i Lundagård och så fest på Grand Hotel?” ”Nja, jag tror inte riktigt det är min grej.” Frida skakade på huvudet. ”Jag skulle nog föredra en mindre kyrka. Men Olivia och Oliver gifte sig i domkyrkan och det var väldigt fint.

Varför säger du inte till Pablo att du vill gifta dig där?” ”Det har jag gjort. Men han letar efter ’den perfekta plat13

sen’. Ibland undrar jag om han någonsin kommer hitta den.”

Frida visste att Pablo ville säkerställa att deras bröllopsbilder blev helt magiska och det var tydligen många aspekter att ta hänsyn till. Hon granskade fundersamt sin gode vän. Gustav var oklanderligt klädd i en skrynkelfri skjorta och det blonda håret var perfekt friserat, så det gav intryck av att vara en aning vindrufsigt. Men hon slog vad om att vartenda hårstrå låg exakt där han ville. ”Kanske jag får påminna honom igen”, muttrade Gustav. ”Gör det. Och var tydlig.” ”Jag fattar inte varför män är så dåliga på att uppfatta subtila signaler.” ”Nä, inte jag heller”, höll Frida med. ”Fast jag är inte sån.” Gustav höjde sin drink. ”Jag är väldigt lyhörd.”

Frida fnissade och lyfte glaset. ”Skål för det.” ”Som januarilöfte bestämmer vi att innan året är slut ska jag och Pablo ha bokat in var vi ska gifta oss och Mårten ska ha friat.” ”Japp, det låter bra.”

De klirrade ihop glasen. Ett frieri skulle inte vara fel, tänkte Frida. En romantisk gest som bekräftade deras kärlek, att de hade något speciellt. Själv hade hon aldrig känt så här tidigare och det var likadant för Mårten. Det var hon säker på.

Hon drog tankfullt med handen över den rustika bordskivan. Det var samma matbord som Mårten haft innan de flyttade ihop. Hela möblemanget i köket var hans. Hennes oma­ka pinnstolar hade inte riktigt matchat det lantliga köket med marockanskt klinkergolv. Men hon gillade det. De hade samma smak. De var synkade. Hörde ihop.

14

Gustav avbröt hennes tankar. ”Vet du vem Lisa Hjalmarsson är?” ”Nej, det namnet känner jag inte igen.” ”Men herregud! Lisa Hjalmarsson. Influencern och fotomodellen som är tillsammans med skådespelaren Albin Berg.”

Gustav plockade upp sin mobil. ”Han i den nya romantiska filmen?” Frida sken upp. ”Nya och nya …” Gustav himlade med ögonen. ”Men hur som helst, de har det perfekta förhållandet. Kolla här.”

Han höll fram sin mobil och visade ett inlägg på Instagram.

En ung kvinna med långt, mörkt hår satt i en gigantisk soffa med en skål i handen. ”Bläddra”, uppmanade Gustav och Frida gjorde som han sa.

Kvinnans ögon var rådjurslika och kantades av långa ögonfransar. När hon log blottades en perfekt tandrad. En filmsnutt visade hur hon drog upp något ur skålen och sedan vecklade upp en lapp. ”Men skojar du?” hördes hennes ljusa röst säga och i nästa stund kramade hon om en lång man. ”Han överraskade henne med en resa till Paris”, flikade Gustav in. ”Men åh, så himla romantiskt. En spontanresa för att komma bort från vardagen en stund.” Frida bläddrade vidare till nästa bild. Paret syntes omslingrade tillsammans. ”Man borde göra något sånt. Resa iväg och bara vara med varandra.” ”Jaa.” Gustavs min var mjuk, och som synkroniserade sandsäckar dunsade de bakåt mot ryggstöden, drömskt tittande rakt ut i luften.

15

Kapitel 3

”Stanna, Max”, sa Frida och kopplade loss den våta hunden. ”Vi måste torka dig innan du går in.”

De hade varit ute en kort runda i ett blåsigt och blött Lund.

Stadsparken hade, förutom enstaka andra hundägare, varit öde. Desto mer folk hade det varit på thairestaurangen där de hämtat upp kvällsmaten.

Max tog några steg inåt lägenheten och stack sedan iväg. ”Max! Din dumma hund!” Frida lirkade av sig jackan och hängde den på en galge. ”Gud nåde dig om du rullar dig på mattan eller i soffan.”

Från det stora badrummet hörde hon duschen strila och huttrade till av efterkyla. Hennes sambo fick en varm och avkopplande dusch medan hon klafsade runt i det ruggiga vädret med en högst ovillig hund. Men hon uppskattade såklart att Mårten gjorde sig fin inför deras hemmakväll.

Hon log, men suckade när jackan gled av galgen och ner på skohyllan. När hon böjde sig ner för att ta upp den fick hon Mårtens gigantiska vinterparkas i huvudet. Den var våt efter hans cykeltur från jobbet. ”Lägg av”, muttrade hon. Det var inte speciellt behagligt att få ett blött plagg tryckt mot ena ansiktshalvan. ”Vilket tråkigt väder.” Mårten kom ut ur badrummet med en handduk om höfterna. ”Snällt av dig att rasta Max och hämta maten så jag kunde ta en dusch.”

16

”Självklart.” Hennes älskade Mårten! Hon såg ömt på honom. Förra fredagen hade inte slutat som hon hoppats. Men den här helgen var de lediga och inget skulle stoppa dem. Hon tänkte verkligen inte somna ifrån honom en gång till! ”Var är Max förresten?” Mårten såg sig omkring i hallen och i nästa stund hördes ett skall inifrån lägenheten. ”Har du torkat honom?” ”Inte riktigt än”, erkände Frida och snappade åt sig hundhandduken som hängde på en krok vid dörren. ”Han stack när jag tog av mig jackan.”

Mårten höjde på ögonbrynen. ”Jag torkar honom.” Frida skyndade sig genom hallen.

Små våta tassavtryck anades på trägolvet och på ett ställe syntes droppar – troligtvis efter en hund som skakat sig. Hon fick torka golvet när hon väl fått tag i den olydiga hunden.

I vardagsrummet hördes små njutningsfulla morrningar från Max som var i full färd med att rulla sig i soffan. De små benen sprallade i luften samtidigt som ryggen gneds mot underlaget. ”Max! Nej!” Frida närmade sig med handduken och hunden for runt. ”Stanna, Max.” Han satt stilla en halv sekund innan han hoppade ner från soffan. Efter tre varv runt vardagsrumsbordet sladdade han vidare ut i hallen. ”Nej, Max”, hörde hon Mårten säga.

Hon sprang efter och in i sovrummet, där Mårten hade hunnit få på sig kläder och fångat in Max. ”Åh, vad bra. Han fick fnatt”, urskuldade Frida sig och tog emot hunden. ”Märkligt. Han är inte så våt längre.” ”Han verkar ha skött den biten själv”, sa Mårten roat.

17

Frida borrade in näsan vid Mårtens hals. Först favoriträtterna från thairestaurangen runt hörnet och sedan himlastormande älskog i sängkammaren. Vilken perfekt start på helgen. Underbare och fine Mårten. Hennes själsfrände. Det hade i och för sig tagit ett tag innan hon insett att hon hade känslor för honom, men till slut hade det gått upp ett ljus och lyckligtvis kände Mårten likadant för henne. ”Vänta, jag är snart tillbaka.” Mårten lirkade sig loss och drog på sig kalsonger och t-shirt. ”Skynda dig”, ropade Frida efter honom.

De senaste veckorna, eller rent av månaderna, hade Mårten jobbat mycket och hon var så glad att de äntligen fick en sådan här myskväll tillsammans. Hon var väldigt stolt över honom och det jobb han gjorde. Han var en duktig sjuksköterska, populär hos både kollegor och patienter, men i helgen var han hennes och det såg hon fram emot. ”Lite godis.” Mårten var tillbaka med två skålar i händerna. ”Det är ändå fredag.” ”Du är bäst!” ”Det är något jag vill prata med dig om”, sa Mårten aningen försiktigt. ”Jaså?” Frida satte sig upp. Han lät allvarlig. ”Har det hänt något?”

Mårten slog sig ner bredvid henne i sängen och tog hennes händer. ”Du vet hur nöjd jag är med mitt jobb, men det är väldigt många pass under helger, kvällar och nätter.” ”Ja.” Det var precis det hon hade sagt till Gustav. ”Så jag har funderat en del … Min chef, Agneta, har frågat flera gånger om jag är intresserad av att avlasta henne och bli teamledare, men jag har alltid sagt nej. Det är ändå ett stort an18

svar.” Han drog den något för långa luggen åt sidan och mötte hennes blick. ”Men jag har tänkt om. Idag pratade jag med henne och tackade ja. Och Agneta blev överlycklig.” Mårten sken som en sol. Skrattrynkorna runt ögonen och smilgropen på höger kind framträdde tydligt. ”Wow!” Frida kramade hans händer. ”Det är helt fantastiskt. Så roligt.” ”Ja!” sa Mårten ivrigt. ”Det betyder att det blir färre helger, kvällar och nätter. Jag kommer mest att jobba dagtid. Och jag får högre lön.” ”Grattis, älskling.” Frida svämmade över av kärlek. ”I och med att jag byter jobb, måste jag gå en kurs. Och som tur var finns det en nu som jag kan gå. Eller som jag ska gå. Allt är bestämt och klart. Kursen börjar om en vecka och pågår fram till slutet av maj. Så jag hinner börja min nya tjänst innan sommarsemestrarna drar igång. Helt perfekt!” ”Det låter toppen. Vad bra att du kan gå kursen och att den börjar så snart. Heja dig, älskling.” ”Jag vet. Sån tur!” Mårten drog henne intill sig och pussade henne på håret.

Det märktes tydligt att han hade mer på hjärtat, så Frida smekte honom i nacken och väntade. ”Det är bara det att kursen hålls i Stockholm.” ”Stockholm?” Frida stirrade på honom. ”Hur ska du kunna gå på den när du är i Lund?” ”En del är på distans, men jag kommer behöva åka upp till Stockholm några gånger. Redan nästa helg faktiskt.” ”Okej.” ”Det är bara över helgen.” Han strök henne över kinden. ”Men det kommer bli en del med både plugg och jobb under våren.”

19