9789177856153 by Smakprov Media AB

Flyg som svalor, tranor eller Gööken En segelflygares memoarer av Bengt Göök

Omslagsfoto: Foton i kapitel 10 : Övriga foto : Historiegranskning:

Jan-Ola Nord Bernt Hall Eget arkiv Leif Schölde

Innehållsförteckning Kapitel 1 Första starten, första loopingen och första gången i moln sid 9 Kapitel 2. Min instrumentutbildning

sid 18

Kapitel 3 Guld-C och första diamanten

sid 31

Kapitel 4 Segelflyg-SM 67

sid 39

Kapitel 5 Alla utelandningarna

sid 52

Kapitel 6 Om Göök-Vagnen

sid72

Kapitel 7 TMG-behörighet

sid 79

Kapitel 8 760 km FAI triangel

sid 84

Kapitel 9 Mörkerlandning

sid 91

Kapitel 10 Vinchning och Vinschbygge sid 97 5

FÖRORD Flygintresset fick jag i mycket tidig ålder, 5-6 år när jag studerade ladusvalorna som hade bo i vår ladugård. Dom flög ut och in genom ett trasigt fönster med mat till sina ungar, som där var skyddade för de elaka fula skatorna. Jag kunde sitta på en mjölkpall i timmar och avundas svalorna deras flygförmåga. Det var helt fantastiskt att se med vilken precision dom dök upp fart, tog upp, fällde ihop vingarna, passerade fönsterhålet i kastparabel, fällde ut vingarna igen och steg upp mot boet i en 180° sväng med otrolig precision på energin. Immelmansväng lärde jag mej långt senare med Windex, men har aldrig lyckats göra den lika bra som svalorna. Mor hade sent 30-tal offrat en dryg piglön på en kvarts flygtur med Albin Ahrenberg och berättade gärna om den. Dessutom kände hon världsmästaren Pelle Persson som hade växt upp invid mormors hem Kaggagård på södra sidan av Ätran. Naturligtvis följde hon tidningsrapporterna om Pelles och Sveriges segelflygframgångar både 1948 och 1950 och berättade för mej. Jag var ju bara 7 år 1950 men började drömma om att sväva i det blå som fåglarna och så snart jag kunde läsa, vilket jag lärde mej i min morbrors modellflygkataloger sög jag i mej allt om flyg. När vi i småskolan sjöng barnvisan ”Sitt inte inne som björnen bur” kunde jag livfullt berätta att visan handlade om att flyga på uppvindar som kallades termik. Givetvis blev jag 7

segelflygare, en aktiv sådan genom livet som fått uppleva det mesta denna fina sport erbjuder. Svalor flyger inte bara ut och in i ladugårdar. När jag var ung och hade perfekt syn såg jag dem i bästa stiget under cumulusmolnen jagandes insekter med mun på vid gavel. Tranor hjälpte mej vinna min första dagsseger på ett segelflyg-SM. Dom är skickliga sträckflygare och under våren får man ofta sällskap med dessa mästare på att finna termiken. Jag gjorde min första segelflygstart 1959 och den sista 2018 och skulle säkert ha fortsatt några år till om jag inte fått grön starr. Vad gör man då istället? Odla grönsaker är matnyttigt men det räcker ju inte för att hålla hjärnan igång så länge som möjligt på ålderns höst. Man kan ju aktivera denna grå substans med att minnas lite och skriva ner det. Mina underbara segelflygminnen, gamla tidningsurklipp som mamma sparade, hennes dagböcker och mina sparsamma anteckningar blev några berättelser om segelflygning. En sport man kan njuta av hela livet. Nu har svalor och tranor också hjälpt mej med titel på denna lilla memoarbok. Bengt Göök

Kapitel 1.

Första flygningen, första loopingen och första gång i moln. Nu stod vi där, 12 förväntansfulla ynglingar mellan 15-20 år, på Getterön i Varberg runt en Bergfalke II55 som såg sprillans ny ut . En självsäker yngre man hade presenterat sej som segelflyglärare och hette Petter. Han pratade om regler och uppförande på ett flygfält samt om den förestående C-diplomkursen. Turordning lottades, Petter hängde på förste man en fallskärm och visade hur alla remmar skulle sitta. ”I fortsättningen hjälper ni varandra, det går smidigast så”. Därefter fick eleven sätta sej i framsits och blev fastspänd med ytterligare fyra remmar. Alla fick ställa sej kring flygplanet medan Petter demonstrerade de olika manöverorganens funktioner samtidigt som vi gjorde det han kallade daglig funktionskontroll. Instrumentens funktion förklarades och alla fick repetera vilka som var vilka, höjdmätare, fartmätare, variometer och kula. En bit framför Bergfalken stod en gammal silvergrå dubbeldäckare, en Tiger Moth. Petter pekade på den och beordrade oss följa med när han gick fram till propellern. Mothen har ingen startmotor, det får vi vara själva, Alla ska kunna dra igång den innan ni får gå EK. ”Följ med noga nu”. Han tog ett steg åt sidan och sa högt till piloten t flygar skinnmössa: Bergfalke II-55 var ett tysktillverkat skolflygplan med dubbelkommando som var det mest använda i svenska klubbar från början 60-tal. Variometer = Ett flyginstrument som visat rörelsehastighet i höjdled. Kula = Ett flyginstrument som visar flygplanets sidlutning.

”Cupè”, Piloten kvitterade: ”Cupè”. Petter drog runt propellern 4 varv och visade samtidigt hur man skulle stå och hålla fingrarna för att inte få en smäll vid start. Nu ställde han propellern ca 20° förbi lodrätt och sa till piloten: ”Kontakt”, Piloten repeterade: ”Kontakt”. Petter lade båda händernas fingrar mot propellerbladet inte långt från spetsen och drog den lugnt o fint neråt ungefär med samma fart som vi drog igång gamla CASE-traktorn med vev där hemma på bondgården. ”Poff” sa det och Gipsymotorn mullrade igång. Petter satte sig i baksitsen och beordrade två äldre elever att hjälpa till vid första starterna, bogserlina kopplades mellan planen och släpet vinkades iväg medan vi elever observerade och lärde. Mothen kom tillbaka över fältet och släppte bogserlinan medan vi lärde oss flaggsignalerna. Ett annat segelflygplan, En Baby-Falk stod startberedd och Mothen drog snart iväg med den. Tiger Moth = De Havilland Tiger Moth. Engelsk dubbeldeckare. Första flygning 23/10,1931. Ett mycket vanligt förekommande skolflygplan under andra världs- kriget. EK = ensam kommando / flyga ensam. Baby-Falk. = Ett svensktillverkat övningssegelflygplan. T-märke = En på flygfält utlagd duksignal som visat gällande start- och landningsriktning.