__MAIN_TEXT__

Page 1


Patrick Hassel-Zein

Änglar En fristående fortsättning på berättelsen om planeten Minovar

(Bok 2 i Minovar-serien)


Fraktalerna på omslaget: Författarens egna digitala konst. Omslagets bakgrund: Copyright-fritt foto från www.pexels.com.

© Patrick Hassel-Zein 2018 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7785-552-1


~*~*~ Stort tack till alla som stöttat, inspirerat eller på andra sätt hjälpt mig med denna bok! Att skriva en roman känns som att vara regissör för en vakendröm eller ett improviserat teaterframträdande. Jag vet själv inte vad som kommer att hända förrän mina fingrar börjar dansa över tangentbordet. ~*~*~


Släktträd Denna översikt förtydligar relationer mellan centrala personer som finns med redan i bokens början. Årtalen anger födelseår enligt jordisk tideräkning. I Da-ros fall anges både födelseår och adoptionsår.

Han-ti-ga 2359 + Geir Jónsson 1997 (biologiska fäder)

Da-ro 2017 & 2331

Da-bao-lo + Ma-ro (adoptivfäder)

Jim Birch = Ji-bi 2328

Justin Birch 2332

Adnan Khalaf 2331

Da-ji 2358

Ko-nan 2359

Ro-bi 2360

Ju-nan 2362

Ro-ji 2362


Änglar 1:

Två farfäder som kompisar........................................................1

2:

Polarstation Scott.....................................................................14

3:

Kvantdatering ..........................................................................25

4:

Förbryllning och framsteg .......................................................37

5:

Underjordiska upptäckter ........................................................48

6:

Att ta igen förlorade år ............................................................61

7:

Bekymmer och orosmoment ...................................................75

8:

I väntans tider ..........................................................................88

9:

Ett säreget barn......................................................................102

10:

Galileo City ...........................................................................116

11:

Tekniska analyser ..................................................................127

12:

Molnen drar sig samman .......................................................141

13:

Cerebrala analyser .................................................................155

14:

Söner och fäder......................................................................168

15:

Nya impulser .........................................................................180

16:

Implementering av ny teknik.................................................192

17:

Ur isen in i elden ...................................................................204

18:

Konstutställning ....................................................................215

19:

Sökande efter det okända ......................................................227

20:

Ängeln i rummet....................................................................241

21:

Själens öga.............................................................................257

22:

Himmelens portar öppnas......................................................271

23:

Bot och bättring.....................................................................286

24:

Vägar vidare ..........................................................................299


1: Två farfäder som kompisar Gliese 667 är ett trippelstjärnsystem i Skorpionens stjärnbild. Runt en av triadens stjärnor, Gliese 667 C, kretsar sju planeter, varav tre inom den beboeliga zonen. Den mest Jord-liknande av dessa planeter kallas Minovar, och där är det idag den femte dagen i den minovaranska nionde månaden. Det betyder att det är höst på Minovars norra hemisfär. Planetens tre solar skiner strax under de planetariska ringarna i söder. ”Kungen”, den sol som planeten snurrar runt, står nästan uppe i zenit. ”Prinsen” och ”Älskaren” är solsystemets mindre stjärnpar, och de håller just på att gå ner vid den västra horisonten. I Röda Ravinen, en liten stad i den subtropiska regionen, är det stekande hett för Geir som är van vid Islands svalare klimat. Geir sitter vid ett gammaldags snickrat bord bland de exotiska fruktträden i sin son Da-ros och hans make Ji-bis trädgård, och diskuterar med sonen vilka möjliga karriärvägar en islänning kan ha, när han just flyttat från år 2017 på Jorden till år 2378 och en planet som ligger två dussin ljusår bort. Även om sonen är runt femtio jordiska år gammal, medan fadern motsägelsefullt nog är runt de tjugo, syns det rätt tydligt att de är släkt. Visst är det ganska uppenbart att Da-ro har en del kinesiskt påbrå från sin andre fader, men det syns samtidigt att han har samma raka och smala näsa som Geir, och lika blå ögon. Dessutom är båda mörkhåriga, även om Da-ro börjat bli lite gråsprängd. ”Jag har bara varit här i några veckor, så allting är nytt för mig; naturen, människorna, kulturen…” säger Geir. ”Redan innan jag kom hit visste jag att planeten nästan uteslutande bebos av män som kan få ägg med varandra, och att avkomman alltid blir söner. Men ändå hade jag inte kunnat förbereda mig på hur framtiden såg ut i verkligheten här på Minovar. Det får min hjärna att snurra! Nu har dessutom Hanti-ga blivit utsparkad från Rymdakademin och har inget arbete, och jag kan inte ens hypotisera om vad jag skulle kunna jobba med på en så osannolikt annorlunda planet som denna. Allt hänger i luften! Jag känner att vi måste försöka bygga upp alla delar av vår vardag, jag vill 1


tillbringa så mycket tid jag kan med Han-ti-ga, och han vill presentera sin värld för mig. Det känns som att hundratals saker behöver ordnas, och jag vet inte vad jag ska ta itu med först!” ”Men ni får så gärna bo kvar här hos oss, pappi! Då slipper ni i alla fall ifrån stressen med att brådstörtat hitta en bostad. Det känns så betydelsefullt för mig att efter alla dessa år äntligen få lära känna mina biologiska fäder!” bedyrar hans medelålders son. ”Vet du, Da-ro, allting känns så fullkomligt förvirrande på grund av att Han-ti-ga stal din tidsmaskin. Jag har inte på långa vägar vant mig vid att ha en son som är mer än dubbelt så gammal som jag själv, eller att jag har tre sonsöner varav en är äldre än jag!” Han suckar tungt. ”Det känns verkligen som att det vore bäst för mig att söka mig tillbaka till Jorden.” ”Problemet är bara det att Vetenskapsrådet har sett sig tvunget att införa restriktioner kring tidsresor, så jag får inte ta dig hem till den dag du avreste från.” ”Men om jag förstått saken rätt, så var väl du själv en av de första som föreslog att de skulle sätta upp det där regelverket?” ”Jo, jag kände att det var min plikt som ansvarig utvecklare av tekniken. Så nu är både jag själv och alla andra i stort sett förbjudna att jobba vidare med den tekniken, så att det inte ska orsaka fler problem för oss.” ”Det gläder väl dina adoptivfäder?” ”Jo, tack! Jag är bara så otroligt tacksam att de accepterat dig och Han-ti-ga i sina liv. Om du bara visste hur mycket de oroade sig för tidsparadoxer ända tills den dag då du och Han-ti-ga återförenades!” Da-ro håller upp sina stora och sexfingrade minovaranska händer i luften, som om han försöker skydda sig från ett möjligt anfall från sina adoptivfäder som bor på andra sidan gatan. ”Ja, dina yngre söner Ro-bi och Ro-ji har varit mycket hjälpsamma med att informera mig om hela historien!” Geir tar en klunk av sitt iste och funderar en stund. ”Jag har jobbat med datorgrafik under flera år, och hade tänkt jobba vidare med det hemma på Island, men jag har 2


ingen aning om jag kan något som är populärt eller behövs nuförtiden.” ”Visst kan du det! Har du inte bekantat dig med nutidens datorer?” ”Jodå, men jag menar bara att de är så otroligt avancerade, och man behöver inte kunna något om programmering. Man ber bara datorn om att göra något, och vips så är det klart.” ”Men du gjorde vacker fraktalgrafik. Du kan jobba som konstnär även här och nu. Fråga bara din beundrare Ro-ji!” ”Jo, han är lite av min favorit-sonson. Men jag betvivlar att en enda beundrare är en tillräcklig grund att bygga en framtid på.” ”Jag tycker du ska se tiden an, Geir. Lär känna modern teknik, besök lokala konstnärer och skapa dig en bild av vad som finns och var du skulle kunna passa in. Min lillebror är konstnär, och du kanske kan hälsa på honom ute på Palo-Palo?” ”Mmm. Jag har hört talas om den där tropiska ögruppen där det bor en massa konstnärer. Det låter som att den har ett väldigt svettigt klimat!” ”Men det är både avkopplande och inspirerande. Till och med jag blev inspirerad efter vår smekmånad där. Det gav mig till exempel flera idéer till vårt hus!” säger Da-ro och pekar med hela handen mot den stora villa som han ritat och låtit bygga. Just då kommer Ji-bi i sällskap av Han-ti-ga och Ro-ji tillbaka från sina ärenden inne i centrum. Geir går fram till Han-ti-ga, ger honom en puss och frågar: ”Hur gick det, Hanni?” ”Det återstår att se, älskling”, svarar han. ”Jag har personligen anmält mitt intresse hos flera översättningsbyråer och interplanetariska företag. Vi får se vart det leder.” ”Med tanke på att det inte finns många xenolingvister på din nivå, så borde de slåss om att få dig i sina team.” ”Det är bara det där lilla problemet med att jag blev relegerad från Rymdakademin…” 3


”Ja, jag hade i alla fall jättekul!” utropar Ro-ji glatt. ”Jag har de bästa farfäderna på hela Minovar! Ingen annan har så ungdomliga och häftiga farfäder!” Han ler brett och lyckligt. ”Vet du, Rojji”, säger Han-ti-ga. ”Det skulle vara jättekul att gå ut ikväll, och ta med Geir. Vad sägs om att vi går till ’Retro’?” ”Vad är det?” undrar Geir. ”Det är en klubb som bara spelar gammaldags musik”, svarar Roji. ”Och ’gammaldags’ betyder musik från gångna generationer”, inflikar Han-ti-ga. ”Hm? Då får vi se om de har någon musik som jag känner igen, då!” säger Geir och skrattar muntert. Ji-bi stryker fundersamt sin rödskinande skepparkrans. ”Jag är inte helt säker på att din definition av ’retro’ sammanfaller särdeles mycket med vår definition, svärfar!” ”Jag lovar att jag ska försöka hålla god min!” bedyrar Geir. ”Men var är Ro-bi idag? Kanske han också vill följa med.” ”Hans pojkvän ska åka tillbaka till Jorden imorgon, så de ville ha dagen för sig själva”, svarar Ji-bi. ”Förresten är det något som jag undrat över”, fortsätter Geir. ”Du och din bror Justin kommer från England. Eller hur?” ”Jo, det stämmer.” ”Hur kommer det sig då att du har ett minovaranskt namn?” ”Det var Da-ro som gav mig ett smeknamn. ’Jim Birch’ blev till ’Jibbi’, så jag valde att ta namnet ’Ji-bi’.” ”Så du har inte två adoptivfäder då, som Da-ro?” ”Nejdå. Mina föräldrar bor på Jorden.” ”Känns det inte tråkigt att ha dem så långt bort?” ”Da-ros och min familj här på Minovar är stor, och jag trivs här.” ”Mmm…” säger Geir och sänker sin blick med en lite vemodig min. ”Jag har inga syskon och ingen släkt. Mina farfäder och morfäder är bortgångna, och mina föräldrar gick bort i en bilolycka för ett par år sedan. Jag är lite avundsjuk på er och era stora familjer.” 4


Da-ro lägger en hand på Geirs axel och säger med omtänksam röst: ”Pappi, du har mig och dina sonsöner här. Du är långt ifrån ensam!” ~*~*~ Samma kväll går Han-ti-ga, hans isländske pojkvän från svunna tider och deras sonson Ro-ji ut för att roa sig. Geir är mycket väl införstådd med att minovaraner inte har de enzymer som behövs för att förbränna alkohol, och att hans sällskap därför beställer alkoholfria drinkar. Han har inget emot att ta seden dit han kommer, och låter sig väl smaka av de spännande dryckerna gjorda med exotiska fruktjuicer, bär och kryddor. ”Det är dödshäftigt att vara ute och festa med mina farfäder!” utbrister Ro-ji med stor förtjusning. ”Det känns nästan lika vilt som att åka runt på Minovars Ringar!” Geir skrattar lite åt Ro-jis lite barnsliga utrop, men rynkar samtidigt ögonbrynen en aning för att lite diskret antyda att han inte riktigt förstår. Eftersom alla minovaraner är emofiler och har det extra sinnet att kunna läsa av andras känslor, kan Han-ti-ga känna av sin sonsons upprymdhet, och tänker att han kanske borde tipsa honom om att försöka dölja allt för öppna känsloyttringar. Samtidigt vet Han-ti-ga att han själv fysionomiskt sett bara är två jordiska år äldre än sin sonson, och själv inte är så mycket mer utvecklad, så han låter det bero. Istället vänder han sig mot Geir för att förklara: ”Minovars Ringar är en attraktion på tivolit i Minovar City.” ”Okej”, svarar Geir och nickar. Trion sätter sig ner vid ett litet, runt bord med sina glas. Geir känner inte igen musiken – eller ens musikstilen, för den delen. Därför frågar han: ”Hur gammal är den musik de spelar nu?” Hans pojkvän funderar en kort stund innan han svarar: ”Åh, det där är en gammal goding från England. Den var populär under sent 2200tal.” 5


”Sent 2200-tal? Tror du att man kan be dem om att spela något från tidigt 2000-tal?” ”Oh, ja! Det skulle vara kul att höra musik från din tid, farfar!” tjoar Ro-ji glatt. ”Jag ska gå och prata med deras discjockey!” säger Han-ti-ga och går iväg. Medan Geir sitter och smuttar på sitt glas, kommer en minovaransk kille i samma ålder som Ro-ji fram till deras bord. Han ser sydeuropeisk ut och har nästan svart hår som han rakat på skallens sidor. I det rätt långa håret som finns kvar har han låtit bleka knallvita slingor så att han i Geirs ögon påminner om ett piggsvin. ”Hejsan, Rojji!” säger killen. ”Hej, An-di! Kul att se dig!” ”Hej!” säger An-di till Geir. Hans vän noterar genast att Geir inte är minovaran, eftersom han inte har de tydliga leopardfläckar som alla minovaraner har bland annat på nacke och hals. Han säger: ”Är du på besök från Jorden?” ”Jo, det kan man säga”, svarar Geir och nickar. ”Han är min farfar”, förklarar Ro-ji. An-di skrattar. ”Farfar? Jag tror din mikroöversättare spelar ett spratt med dig!” ”Nej, allvarligt. Min andre farfar stal pappas tidsskepp och åkte till Jorden-som-var, och träffade Geir där.” ”Din andre farfar stal ett tidsskepp? Försöker du påstå att ’Minovars befriare’ är din farfar, han som skrämde bort cygnierna från Minovar? Och du menar att det här är hans pojkvän från en annan tid?” ”Ja, just det!” svarar Han-ti-ga som just kommit tillbaka till bordet. ”Och vi skrämde bort cygnierna från Jorden också!” ”Wow!” utbrister An-di. ”Häftigt!” Geir tittar lätt anklagande på sin pojkvän. ”Jag trodde att det var jag som skötte en stor del av det där skrämmandet hemma på Jorden. Jag var ju där när de gav sig av, och det var inte du!” 6


”Ska vi kalla det för ’samarbete’, älskling?” ”Låt gå för det”, svarar Geir och ger Han-ti-ga en kyss. ”Dina farfäder är hur häftiga som helst, Rojji!” säger hans kamrat. ”Jag vet, An-di. Jag älskar dem!” instämmer Ro-ji. Strax efter att An-di vimlat vidare bland allt folket på klubben, lägger Geir märke till att de börjat spela en låt som han faktiskt känner igen. ”Lyssna!” säger han. ”Den här låten var populär bara för några månader sedan.” ”Några månader?” undrar Han-ti-ga. ”Ur vårt perspektiv är den två och ett halvt gross jordiska år gammal!” Han lyssnar lite närmare och funderar för en stund. ”Jag tror inte att jag hört den här låten förr.” ”Tja, det är inte så konstigt”, svarar Geir. ”Varje år tänds det nya stjärnor på musikernas himmel, och vissa av dem slocknar efter bara några månader av berömmelse.” ”Dessutom har det gått en herrans massa år sedan dess”, instämmer Han-ti-ja. ”Usch!” utbrister Geir uppgivet. ”Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna vänja mig vid att leva i framtiden. Varför kan vi inte åka hem till 2017?” ”Därför att vi inte kan veta hur det inverkar på våra liv här och nu.” svarar Han-ti-ga. ”Da-ro har väl förklarat det för dig?” ”Jo, men det känns ändå motsägelsefullt och vemodigt.” ”Jag blir rädd att du bestämt dig för att åka hem till din tids Island”, noterar Han-ti-ga med en aning ledsamhet i sin röst. ”Men nej, älskling! Det är inte så jag menar. Du vet ju att jag känner att jag hör hemma hos dig och vår familj! Men samtidigt är jag på sätt och vis fast här i framtiden, två dussin ljusår från Jorden.” Han-ti-ga ler varmt och kärleksfullt mot Geir. ”Det gläder mig att du börjat tala i dussin, raring!” ”Må så vara att jag bara har tio fingrar, men jag kan ändå försöka ta ett litet steg till att bli minovaran.”

7


”Det är bra. Sedan får vi se om vi inte kan hitta någon som kan hjälpa dig att lära dig blockera dina känslor. Det är nämligen något som är bra för oss att träna”, säger Han-ti-ga. ”Och även du, unge herr Ro-ji!” lägger han till med en blick mot sin sonson. ”Vad menar du, farfar?” ”Jag menar att den där An-di måste vara ordentligt förkyld för att inte märka att du gillar honom.” ”Tss! Det är en sak att gilla någon, och en helt annan sak att vilja inleda en relation.” ”Det fascinerar mig att ni kan lukta er till folks känslor!” säger Geir. Han-ti-ga förklarar: ”Det är en kombination av luktsinnet och vår förmåga att känna av folks tankar. Men man kan träna sig i att dölja de ytliga tankarna ganska effektivt.” ”Åh, så jag kanske borde skriva in mig på en skola?” ”Jag och andra i familjen kan säkert hjälpa dig till en början, älskling!” svarar Han-ti-ga, ser sin jordiske pojkvän ömsint i ögonen, och kysser honom sedan. Ro-ji betraktar sina farfäder med ett förtjust leende. ”Ja, ni behöver inte dölja era känslor för mig! Jag tycker det är så romantiskt och fint att känna hur väldigt mycket ni älskar varandra.” Geir ser sig runt och funderar en liten stund. ”Jag antar att det är på grund av ert känsliga doftsinne som ni inte röker.” ”Röker?” frågar Ro-ji undrande. ”Cigaretter”, säger Geir och försöker förtydliga med en gest med två fingrar mot sina läppar. Ro-ji ser fortfarande oförstående ut, så Han-ti-ga rycker in med en förklaring: ”Jag tror att Geir talar om den förlegade och onyttiga vanan att andas in röken från glödande löv.” Han vänder sig mot sin pojkvän och lägger till: ”Det slutade människorna med ungefär samtidigt som vi koloniserade Minovar.” ”Åhå. Så förståndigt”, säger Geir. ”Framtidens människor har verkligen blivit intelligentare!” 8


Profile for Smakprov Media AB

9789177855521  

9789177855521  

Profile for smakprov