#nรถrd av Johan Rรถnn
www.knegen.se
To all the lovers, the dreamers and me
Innehåll Förord av Alex Bergdahl 1. Hur man inte snattar 2. Twisted Sister 3. Pojken som inte fick bada 4. The Boppers 5. När jag köpte en tavla 6. Mio Min Mio 7. Sådana som Ralle 8. Mupparna 9. Man kan ta byfånen ur byn, men aldrig byn ur byfånen 10. Ola Ström & Per Dunsö 11. Jag lämnade en del av mitt hjärta i New Orleans 12. Kiss 13. Where are we now Illustrationer av Roger Andersson Bilder: Se respektive bildte t
Förord
Att växa upp i en medelstor svensk stad på 80-talet medförde vissa förpliktiganden. Som kille på ungefär nio år förväntades man exempelvis intressera sig väldigt mycket för sport, speciellt hur det gick för det lokala fotbollslaget. Dessutom skulle man vara intresserad av att på sommaren gärna åka på någon form av kollo och där förlusta sig i utomhusaktiviteter under två veckor tillsammans med likasinnade. Och så vidare. De som inte rättade sig in i denna förutbestämda livsfålla sågs på med misstänksamhet. ite avundsjuka någonstans kanske, men mest misstänksamhet. Kartan var ju ritad, det var så här det skulle vara. Vuxenvärlden försökte enträget leda in mig i detta. Jag har provat på scouterna, fotboll, friidrott och säkert mer jag inte minns idag. Hela tiden ville jag emellertid bara komma hem till min skivsamling, som jag redan vid sex års ålder visste skulle vara min nyckel till livets lycka. nte bara
skivorna i sig, utan allt som följde med i kölvattnet. Mitt intresse för historia, språk och geografi närdes inte av lärarna i skolan utan kom från en inom mig djupt känd vetgirighet där jag ville förstå precis allt om band som Kiss och W.A.S.P. Jag stod vid sidan av mina jämnåriga kamrater och var till viss del nöjd med det. Problemet var dock ett ord. Nörd. Jag avskydde att kallas nörd. Av hela mitt hjärta. Nördar på film och tv porträtterades alltid av glasögonprydda fumliga enstöringar som aldrig fick vara med de tuffa killarna utan uteslutande utsattes för elaka spratt. Tjejer avskydde dem och de tvingades delta i grupper med andra nördar för att överleva. Sån var inte jag, åtminstone kände jag mig inte så
nördig. Därför lät jag ordet bli ett elakt skällsord som
när det kastades åt mitt håll alltid tog mig väldigt illa. När ordet fick en sorts revansch i början av 2000-talet kände jag fortfarande avsmak i munnen när jag hörde det. Sen lärde jag känna Johan. Johan är yngre än vad jag är men det känns ändå som att vi är lika gamla. Hur kan det då vara att han inte känner
samma hat gentemot ordet som jag gör Jag vet inte, jag har inte frågat. Men jag har lyssnat och lärt. Jag har sett Johans oefterhärmliga passion för allt han älskar speglas i min egen dylika. Och så sakteliga har jag kommit till insikten att det inte är själva ordet jag avskyr utan bara dess innebörd. n innebörd jag själv givit det. Med den insikten har jag också fått möjligheten att förändra, eller rättare sagt omvärdera. Att istället använda Johans definition av ordet. Passionerad. Förälskad. ntresserad. Och framförallt: kta. Det finns inget förställt hos Johan. Vad du ser är exakt det du får. Han är definitionen av kta. Och, därmed, en riktig nörd. Precis som jag. Det tog mig bara lite längre tid att inse det. Alex Bergdahl, nörd Ale Bergdahl är flitig föreläsare och skribent med en bredd som sträcker sig från bibliotek i modern tid till populärkultur, inte allt för sällan hårdrocksbandet Kiss. Debuterar under 201 som författare och står bakom den populära podcasten Ale Room Service.
1. Hur man inte snattar
- Vi kan börja med dig. Vad heter dina föräldrar Mannen, som vanligtvis jobbade i charken på Vivo, spände ögonen i mig där vi satt på kontoret i byns ena affär. Där satt jag tillsammans med mannen och två klasskompisar och kumpaner. Jag tittade ut genom fönstret med vita galler mot parkeringen och började nynna på en låt i tankarna för att lätta på pressen jag kände. Gallerna tyckte jag var en passande och beskrivande detalj, för jag hade åkt fast. was busted. På riktigt. - eif och... ena, svarade jag efter en stunds betänketid.
1
eif heter förvisso min pappa, men eif och ena var ett gift par i TV-såpan Tre Kronor och inget annat, för min mamma heter otta. - r du trög, eller Fattar du inte att de kommer ringa dem, så du kan lika gärna tala sanning på en gång. Vi har åkt dit. Det är kört, säger den ena i vår lilla liga och knuffar till mig med sin axel. - otta. Hon heter otta, sa jag och sänkte huvudet. Mannen vände sig sedan till mina två kumpaner och tog deras föräldrars namn och de svarade uppriktigt och korrekt. Han fick våra hemtelefonnummer också och lyfte luren. Paniken infann sig när jag såg fingrarna vandra över knapparna. 0... 4, 4. 3. 1. 1. 1... Tankarna forsade genom huvudet. Snälla, ring någon annan. Slå inte de där slutsiffrorna, tänkte jag. 6. 2. Fan också. Jag kände hur ryggen frös till is. Trodde jag. Men det var en Piggelin-glass som låg och tryckte mot ryggen som jag inte hade hittat när jag tömte jackan och fick bytet beslagtaget. Jag kan ju inte plocka fram den nu, tänkte jag. Nej, det hade ju varit
2
för himla dumt. Resten av dagen hade ju varit väldigt intelligent genomförd och bra i övrigt... Jag tänkte att jag förtjänade kylan mot ryggen. n samvetets isglass som smärtar. - Hej, jag heter Ulf och ringer från Vivo. Jag sitter här med din son och två kumpaner till honom som stulit en hel del hockeybilder från oss. Kan du komma ner hit Tack. Hej, säger mannen. Om han heter Ulf, det vet jag inte riktigt. Han känns som en Ulf när jag tänker på honom. Därför kallar vi honom Ulf. Jag uppfattade inte hans namn då, för vi det laget hade paniken infunnit sig. Johan Rönn, dömd till livstids fängelse för stöld. 10 år gammal. Jag kommer väl ut strax innan 25-årsdagen, tänkte jag. Om jag inte får pålagd tid för att jag snott något inne på fängelset också. Jag är ju trots allt inget annat än en äcklig tjuv. Tankarna forsade på. Mamma kom ner först, innan de andra killarnas föräldrar. Vi fick gå ut och sätta oss på lagret och vänta. Där satt jag och funderade på hur jag hade kunnat agera annorlunda.
3
Hela händelseförloppet var att vi hade traskat in på Vivo. Mina kumpaner hade rekat och höll utkik, medan jag ogenerat plockade på mig av paket med hockeybilder och stoppade innanför jackan. Sen gick jag ett varv, tog någon påse godis också. Och den tidigare nämnda glassen. Och ett paket batterier. Ja, allt möjligt som kan ha stått på vår handlarlista”, som vi satte ihop i vår rövarkula” i pojkrummet tillhörande den ena av oss, där vi också fördelade bytet. Några veckor tidigare hade jag gjort en solokupp och snattat ett par babystrumpor, ett vykort och köpt en blomma som jag gav till en kompis mamma för att gratulera ett nytillskott till deras familj.
h, vad fina ”, sa
hon när hon öppnade paketet. Mamman, inte bebisen då. Vad svarar man på det ”Tack. Jag har snott dem själv.” Min karriär som tjuv hade börjat eskalera med andra ord, så det var bra att vi åkte fast när vi gjorde det. När den aktuella kuppen var klar hade vi passerat kassan och köpt någon liten grej, för det var strategin: handla alltid någon liten pryl. Vi hade två affärer i byn Vivo och
4
A och min
mamma jobbade på
A. Jag hade förstått av hennes prat
att det är misstänkt med ungar som går in i affären utan att handla något. Sådant drar ögonen till sig, därför köpte vi alltid något litet. När vi hade passerat kassan och var på väg ut ropade en man i jacka på oss - den som visade sig vara mannen jag kallar Ulf - och visade in oss i pantrummet, där han öppnade sin jacka och visade Vivo-västen han hade på sig under. Han hade spanat på oss ett tag, under cover. Han bad oss öppna våra jackor. Mina kumpaner öppnade sina och hade ingenting på sig vid tillfället. Sedan öppnade jag min jacka. Jag hade som bekant desto mer. Det jag satt och tänkte på var tyvärr inte varför stal jag, jag borde låtit bli”. Utan det var mer varför sprang vi inte när han ropade på oss, då hade vi inte suttit här”. Det är fint med samvete. Mitt var inte riktigt på plats än. Plötsligt kom mamma ut. Hon var inte glad, precis som jag redan räknat ut. Hon sa ingenting, men jag ser på hennes blick att det var dags att åka hem. ller rättare sagt, jag
5
förstod det när hon gick, så jag hängde på. Hon sade ingenting. Och det gjorde inte jag heller. Johan, som pratat konstant sedan han upptäckte talets gåva, är tyst. ntligen. På cykelvägen hem slet jag fram Piggelin-glassen och slängde den utmed vägen. Jag behöver inte samvetets påtryckning längre, för den delen kommer mina föräldrar att tillgodose nu, tänkte jag. Och jag var inte så jättesugen på glass heller. - Gå upp på ditt rum och vänta på att pappa kommer hem, säger mamma när vi kommer innanför dörren där hemma. Du visste att du var i deep shit när den psykningen kom. Vänta tills pappa kommer hem.” h, fuck. Jag har aldrig någonsin blivit slagen av min pappa, eller min mamma. Möjligtvis dragen någon sekund i örat någon gång, men inget jag minns eller lider av. Min syster fick en klapp i rumpan en gång i samband med en utskällning. Jag såg det och bröt ihop fullständigt och sprang ner till mamma i köket och grät allt vad jag kunde. Något dylikt upprepades aldrig igen.
6