Mytomanen På Madeira
Mytomanen på Madeira
Jenny Hansson Mytomanen på Madeira
Tidigare utgivning av Jenny Hansson
Mytomanen på Madeira (2022)
75 mil till Berlin (2022)
Förälskad i Berlin (2023)
Mytomanen på Madeira (Trubbel i paradiset, del 1)
Copyright © Jenny Hansson 2023
Omslag: Richard Hansson
Förlag: BoD
Tryck: BoD
Books on Demand, Stockholm, Sverige
Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7785-306-0
www.jennyhansson.se
–
–
A P I T E L 1
Den röda lampan på telefonen meddelade att Rasmus hade ett samtal kvar innan han kunde logga ut för dagen. Han gnuggade sig i ögonen och lutade sig bakåt i stolen. Hoppas det var en kund som var lätt att ha att göra med, helst en som tillbringat de senaste tjugo åren på samma all inclusive-hotell på Gran Canaria Efter att ha klickat några gånger på bläckpennan drog han ett djupt andetag och släppte igenom samtalet.
”Hej, jag heter Rasmus. Vad kan jag hjälpa dig med?”
”Jag har stått i kö i tio minuter”, sa rösten i andra änden.
”Ursäkta dröjsmålet”, sa han samtidigt som bläckpennan föll ned på skrivbordet och landade bland godispapperen bredvid ett inramat fotografi. ”Har ni bestämt ett resmål?”
Rasmus fingrade på ramen till bilden. Fotot föreställde honom själv framför stenansiktena av de amerikanska presidenterna i granitklippan vid Mount Rushmore
”Ska man behöva stå så länge i kö för att få boka en resa tycker du?” Damens röst gick upp i falsett mot slutet av meningen.
Han sänkte samtalsvolymen och rättade till headsetet Varför ringde alltid gnällspikarna precis innan stängningsdags? Det var som om de måste få ut frustrationen på någon annan stackare innan de själva begav sig hemåt från sina miserabla jobb
”Hur många är ni i sällskapet?” Han fick anstränga sig för att hålla kvar den vänliga tonen som förväntades av en tålmodig säljare
7 K
”Fyra.”
”Med en all inclusive-bokning slipper ni turerna till de lokala restaurangerna. Ni sparar minst en halvtimme per dag. Ska jag testa en sökning till Turkiet?”
För någon som tyckte tio minuter var lång tid borde tidsbesparingen vara rena himmelriket.
”Turkiet? Aldrig i livet! Förresten låter det där vad-det-nuhette väldigt dyrt.” Damens tonfall antydde att det var hans fel att det kostade så mycket att resa någonstans nu för tiden.
Rasmus kastade en blick på vägguret ovanför entrédörren. Han hade hoppats hinna förbi katthemmet en sväng innan han drog sig hemåt.
”Grekland då?”
Det fanns väl ingen som inte ville till Grekland?
”Jag ska se vad jag kan göra åt priset.”
Gäspande lade Rasmus upp fötterna på skrivbordet och placerade laptoppen i knät, naturligtvis ingen position chefen skulle tycka om men han var ensam kvar i lokalen. Han tryckte högt och ljudligt ned ett antal tangenter på måfå samtidigt som han mumlade högt för sig själv.
”Och så den rabatten … ja, tillägget kan jag förresten också ta bort.”
Han meddelade priserna för all inclusive-paketen med en röst som skvallrade om att han förmodligen hittat dagens bästa fynd.
”Det låter fortfarande ganska dyrt”, sa damen.
Entrédörren plingade till. Fattades bara det också. Rasmus flyttade ned fötterna och satte sig upp med en så föredömlig hållning att det var tveksamt om en medlem i kungafamiljen skulle klarat det bättre. Åtminstone inte någon av de ingifta.
Han andades ut då Patriks välbekanta grå basker dök upp. De nedfallna löven från minst en hel lönn gjorde vännen sällskap in över tröskeln och han fick kämpa för att få igen dörren.
”Rasmus!”
Rasmus gjorde en gest mot headsetet medan Patrik hängde av sig den svarta rocken Vännen plockade fram en välhanterad
8
pocketbok och placerade sig i skinnfåtöljen strax bredvid dekorationspalmen i plast.
”Får jag fråga om ni dricker öl eller vin?” sa Rasmus in i mikrofonen samtidigt som han snurrade ett varv på stolen. Bilden av honom själv på en sandstrand med en parasolldrink i handen for förbi. Ytterligare ett foto, den här gången stod han framför Buckingham Palace.
”Jo, det gör vi ju.” Tanten lät med ens mildare i tonen.
Efter att ha förklarat hur det förmånliga all inclusive-armbandet fungerade även i baren, åtminstone fram till klockan 17, bestämde sig damen för att slå till på en tvåveckorsvistelse till Rhodos.
”Kan jag hjälpa till med nåt mer?” Rasmus satt beredd med fingret på avstängningsknappen.
”Jo, vi skulle behöva en privatlärare också.”
Han höjde samtalsvolymen igen.
”Ursäkta, vad sa du?”
”Vår dotter får inte ledigt från skolan om vi inte kan ordna läxhjälp.”
Skulle datorn överleva en flygtur ut genom fönstret? Rasmus drog fingrarna genom det blonda håret som snart stod åt alla håll.
”Tyvärr kan vi inte förmedla den tjänsten”, sa han medan han grep tag i stressbollen och kramade åt så knogarna vitnade.
En högljudd suck i andra änden av luren.
”Du kanske kan ställa upp? Hon går på högstadiet ”
”Nej, det …”
Patrik tittade frågande upp från boken. Rasmus skakade på huvudet och cirkulerade med pekfingret vid tinningen
”Vi kan erbjuda bra betalt”, fortsatte hon
”Tyvärr kan jag inte hjälpa er med den saken ”
”Finns det ingen serviceanda kvar i resebranschen?” muttrade tanten. ”Har du ens varit på plats själv?”
9
”Javisst.” Rasmus klickade frenetiskt i gatuvyn längs den vältrafikerade gatan. ”Jag ska ge dig en vägbeskrivning till badviken dit få turister hittar.”
”Vägbeskrivning?” sa Patrik när de lagt på. ”När var du senast på Rhodos egentligen?”
”I går. Den här kartfunktionen är helt fantastisk. Jag kan beskriva vilka vyer som helst som om jag var på plats. Du skulle se mina säljomdömen!”
Kamraten slog ihop boken. Efter att ha sopat bort godispapperen och flyttat undan några post-it-lappar satte han sig på skrivbordskanten. Han lyfte upp ramen med Mount Rushmorekortet.
”Nytt bidrag till samlingen?” sa han samtidigt som han förde kortet fram och tillbaka mot ögonen några gånger. ”Du blir bättre och bättre. Det ser helt äkta ut.”
Jo, Rasmus hade lärt sig klippa och klistra bra vid det här laget. Trodde kollegorna att han reste flera gånger om året måste han hålla uppe fasaden. Och vad passade väl bättre att inreda kontorsplatsen på en resebyrå med än kort från alla världens hörn?
”Jag har lärt mig några nya funktioner.” Rasmus tog av sig headsetet och masserade tinningarna. ”Vad gör du här förresten?”
”Jag tänkte höra om du ville hänga med ut och ta en öl?” Patrik puttade de rektangulära glasögonen högre upp på näsan. Rasmus drog upp tröjluvan över huvudet och ryckte åt sig den tunna jackan från stolen. Han tittade ut genom fönstret men såg inget annat än några ljuspunkter från gatlamporna i den annars kolsvarta omgivningen Vindens tjut fick honom att rysa till Varför hade han inte plockat fram vinterjackan?
”Jag hinner inte i kväll Ska förbi katthemmet en stund, det är dags att skriva annonser för att hitta nya hem åt de övergivna sommarkatterna. Det är fanimej bedrövligt att folk inte kan ta hand om …”
10
Han mötte Patriks blick och tystnade. För en gångs skull fick han inte syn på den välbekanta glimten i de klarblå ögonen.
”Vad är det? Har det hänt nåt?”
Patriks underläpp darrade och han nickade nästan omärkbart.
”Vi ska skilja oss”, sa han med sprucken röst efter något som kändes som en evighet.
11
Rasmus fiskade upp den sista isbiten ur colan med gaffeln och stoppade den i munnen. Läsken blev alltid så blaskig om isen fick ligga kvar för länge. På andra sidan bordet stirrade Patrik tomt ut i rummet, han verkade inte ens ha lagt märke till att hamburgertallriken anlänt
”Hur är det?” Rasmus vände de blå ögonen mot kamraten samtidigt som kylan från isbiten spred sig i munnen.
Patrik ryckte till, det var som om han först nu insåg var han befann sig. Han låste blicken vid den irländska flaggan på väggen bakom Rasmus.
”Allt är åt helvete.”
Jo, att allt inte stod rätt till med någon som redan innan trettio års ålder skulle skilja sig för andra gången var ganska uppenbart.
”Vad är det som hänt?” sa Rasmus samtidigt som han fick upp en ny isbit med gaffeln. ”Går det inte att reda ut?”
”Det började med den där kvällen du vet …”
Den där kvällen hade Rasmus ägnat en god stund åt att försöka dra Patrik med sig ut från krogen när resten av gänget skulle gå hem, men vännen hade suttit som fastlimmad på stolen bredvid brunetten med utfyllnaderna på precis rätt ställen.
”Jag trodde ni gått vidare? Skulle inte ni påbörja IVF-behandling?”
Hur det var möjligt att vilja utöka ett lugnt förhållande med skrik, gap och sömnlöshet var obegripligt, men det var ju inte Rasmus sak att välja åt andra.
12 K A P I T E L 2
”Jo, men tydligen kan man inte bara bestämma sånt själv.” Patrik lyfte ölglaset till munnen, men satte ned det igen utan att ens smutta på drycken. ”Först är det samtal, tester, utredningar i mängder och så samtal igen. Dessutom konstaterade de att vi inte ens försökt tillräckligt länge.”
Vännen lyfte på huvudet och såg rakt på Rasmus samtidigt som han fingrade på läderbandet runt handleden.
”Linda får det att låta som om allt är mitt fel. Jag vill väl att det ska lyckas lika mycket som hon”, sa han. ”Vi grälar konstant och hon vill knappt röra vid mig längre. Inte ens kursen i pardans jag anmälde oss till har lättat upp det hela. Det är ingen idé längre.”
”Menar du att Linda bara gett upp?”
Det lät inte alls likt Patriks fru.
”Nja …” Patrik blåste undan en blond hårslinga. ”Det var väl en liten detalj till …”
Han tystnade, drog med fingret genom imman på ölglaset.
”Vadå?” sa Rasmus.
”Vi hade after work förra veckan …” Patrik flackade med ögonen tills han slutligen bestämde sig för att studera den irländska flaggan på nytt. ”Det blev en del öl och sen … råkade jag följa med praktikanten hem.”
”Du borde fan sluta dricka.” Rasmus grabbade åt sig en näve pommes frites. ”Brunett?”
”Det vet du.”
I högtalaren strax bakom Patrik startade ytterligare en irländsk pubsång, den här gången en onaturligt munter melodi Kamraten såg ut som om han helst skulle vilja klippa av sladden till ljudanläggningen.
”Vadå råkade förresten?” sa Rasmus
”Det var inte planerat om det är det du tror”, slog Patrik ifrån sig ”Det är inte det enklaste att stå emot när tjejerna kastar sig om halsen på en.”
13
”Vad sägs om att försöka få fram det där ordet … vad heter det nu igen? Jo, NEJ”, sa Rasmus samtidigt som han sög saltet från fingrarna.
Patrik lyfte upp den inplastade lappen som deklarerade höstens kommande livespelningar.
”Linda har kört ut mig”, fortsatte han. ”Det enda jag fick med mig var skilsmässopapperen.”
Rasmus tog en klunk ur colan. Den fadda eftersmaken avslöjade att de sista isbitarna ändå fått ligga kvar för längre.
”Så vad händer nu?”
”Jag ska bo hemma hos morsan ett tag.” Patrik plockade upp en pommes frites och snurrade den mellan tummen och pekfingret några gånger innan han lade tillbaka den på tallriken.
”Sen då? Ska du söka lärarprogrammet?”
Patrik hade länge pratat om lärarhögskolan, men aldrig fått tummen ur. Vännen plockade fram en hopvecklad utskrift. Rasmus vinkade till sig en servitris och beställde kaffe innan han ryckte åt sig lappen.
”En reseledarannons?” Han tittade misstroget på Patrik.
”Är inte det nåt för dig?” sa Patrik. ”Du behöver lite spänning i vardagen och har ju alltid velat resa.”
”Jag har för i helvete aldrig varit längre än Nordnorge.”
Just den detaljen hade han inte direkt kunnat tala om när han sökte jobb på resebyrån.
”Jag vet”, sa Patrik. ”Då är det väl dags för dig att vidga vyerna? Du borde få lite perspektiv kring vad du pratar om hela dagarna.”
Den kommande skilsmässan hade uppenbarligen stigit honom åt huvudet
”Du vet, jag tål inte värme nåt vidare Vid Medelhavet blir det 45 grader varmt under högsäsongen, det går knappt att andas”, sa Rasmus samtidigt som han tog emot kaffet.
Patrik höjde ett ögonbryn.
14
”Förresten har reseledare världens sämsta lön”, fortsatte Rasmus innan kamraten hann påbörja motargumentationen, ”så jag tror inte Sofie skulle tycka att det är en bra idé.”
Han kunde inte ens föreslå inköp av en penna utan att flickvännen måste begrunda saken i minst en vecka innan hon kunde bestämma sig för om de hade råd eller inte. Varenda krona skulle sparas till insatsen till ett kommande boende.
”Dessutom finns det giftiga djur”, sa Rasmus. ”Jag hade en kund …”
”Jaha”, avbröt Patrik, ”men vet du att man får se mycket av kulturellt värde och prata med människor från massvis med olika länder? Du säljer ju för fan resor varje dag. Vad säger du egentligen till dina kunder?”
Rasmus drog in lukten av kaffet och rynkade på näsan. Han tog en prövande klunk. Vad var det här för blask? Normalt sett hade han aldrig socker i kaffet men nu ryckte han åt sig sockerströaren och hällde i några ordentliga vändor.
”Den censurerade versionen.”
”Kom igen.” Patrik tog en minimal klunk öl. ”Vad är det värsta som kan hända?”
Rasmus betraktade en lös tråd i den gröna duken medan han rörde runt med skeden i muggen. Varför envisades människor med att flyga överallt? Kulturella upplevelser i all ära, men hur skulle han få några sådana om han låg i ett sjunket flygplansvrak på havets botten?
”Att bara söka jobbet skadar väl inte?” sa Patrik ”Förresten är det en bra merit om du vill vidare i karriären. Du ska väl inte fortsätta som resesäljare hela livet?”
”Jag trivs bra med jobbet Provisionen är odrägligt bra ” Rasmus korsade armarna och vägde bakåt på stolen
Ytterligare en låt, där textförfattaren inte haft så många fler intressen i livet än öl, whisky och tobak, strömmade ur högtalaren.
Var livet så deprimerande på den där ön i väster?
15
”Hur kom vi förresten in på min framtida karriär som reseledare när du skulle berätta vad du ska göra?” sa Rasmus samtidigt som han damp ned med stolen i golvet igen.
”Ibland är du bra trög”, sa Patrik. ”Jag ska såklart också söka.”
16
”En rolig, knasig, härlig bok med två goda vänner i värmen på äventyr”
- Elenor @paltbarn
”En underbar och humoristisk bok. Fantastiskt upplagt och karaktärer som jag direkt fastnat för”
- Sanna @sannas_bok
Rasmus är stjärnsäljare på resebyrå och livet leker. Men när flickvännen börjar längta efter villa, Volvo och vovve känns det plötsligt som en lysande idé att söka jobb som reseledare tillsammans med bäste vännen Patrik. Rasmus är flygrädd och har aldrig rest längre än till Nordnorge, så han och Patrik förbättrar varandras ansökningar med fantasifulla lögner.
Till sin stora lycka får de jobb på Madeira men väl på plats har de nya arbetskamraterna hört talas om deras fantastiska meriter och de två vännerna får fullt upp med att upprätthålla fasaden. När Rasmus inleder en relation med den norska kollegan Leah är kaoset ett faktum.
Jenny Hansson är författare, skrivcoach och lektör. Hennes debutroman Mytomanen på Madeira utkom i digitala format 2022. Övrig utgivning är hittills de romantiska feelgoodromanerna 75 mil till Berlin och Förälskad i Berlin.
ISBN 978-91-7785-306-0
