Jenny Jakobsson Lundin
BLYGA & FÖRSIKTIGA BARN
INNEHÅLL
INLEDNING
Blyga barn gör inte så mycket väsen av sig och ställer för det mesta inte till med problem. Att vara blyg är på många sätt en positiv egenskap som också hänger samman med att vara empatisk, följsam och lyhörd mot sina medmänniskor. Ibland kan blyga barn dock på grund av en högre grad av självmedvetenhet och social försiktighet bli lite svåra att hjälpa. De tränger sig inte på sina pedagoger och tar ofta färre initiativ till kontakt, vilket är synd för på så vis blir det svårare att hjälpa barnet när någonting blir svårt eller känns läskigt.
Blyga barn lider ofta i det tysta och signalerar inte lika tydligt när de behöver hjälp. Hemma med sina föräldrar som de känner väl kan det se annorlunda ut, men i förskolan som är en större social arena där tiden ofta är knapp kan det vara svårare för pedagogen att komma nära och hinna se barnet och dess behov.
När normal blygsel av olika skäl växer i barn och börjar övergå i rädsla eller överdrivet tillbakadragande kan de också börja hamna i problem. Kanske vill de inte längre gå till förskolan, vilket gör att föräldrarna och barnen hamnar i uppslitande lämningar. Eller så kanske de utvecklar en rädsla mot en särskild pedagog eller annat barn på avdelningen och gråter panikartat i deras närhet. Blyga barn kan också hovra runt sina pedagoger och inte våga ge sig in i leken med kamrater och jämnåriga. Ibland kan de även bli lite överkörda av andra barn i leken på ett sätt som inte gynnar något
av barnens utveckling. Om det går riktigt långt kan en del barn till och med sluta prata helt och hållet i förskolans miljö.
I skolan kan barn som både har inlärningssvårigheter och samtidigt lider av blygsel ha svårare att be om hjälp av sina pedagoger. De kan också få svårare att hänga med på lektionerna då den sociala oron tar för mycket av deras mentala energi i anspråk. Ofta upptäcks dessa barns inlärningssvårigheter för sent, kanske först i mellanstadiet eller högstadiet. Blyga barn är nämligen perfekta kameleonter och smälter ofta obemärkt in i sin omgivning.
På en samhällelig nivå kan social oro och social fobi vara hämmande genom hela livet och leda till stort lidande. Det kan också innebära höga samhällskostnader i form av sjukskrivningar och tillbakahållen potential.
Det finns alltså all anledning att vända en sådan utveckling i tid – och just i förskolan görs det som allra effektivast. För blygsel är inte enbart en fast inre egenskap i en människa utan minst lika mycket en mellanmänsklig process som uppstår mellan barnet och dess omgivning och utvecklas i det pedagogiska och relationella sammanhanget.
Bokens innehåll
Med den här boken vill jag ge dig de redskap och den kunskap du som pedagog behöver för att få syn på blyga barn och stötta dem innan blygseln blir ett problem. I boken får du läsa om hur de i stället kan dra nytta av sin sociala känslighet och bidra till gruppens utveckling på ett positivt sätt.
I kapitel 1 går jag igenom hur man kan tänka vid en introduktion när ett barn har många problematiska och avbrutna introduktioner bakom sig. Här står anknytningsteorin i fokus, men med många praktiska infallsvinklar som kan göra situationen mer hanterbar för dig, barnet och föräldern.
I kapitel 2 tittar vi närmare på det blyga barnet ur ett grupperspektiv, där samlingen ofta är en särskilt hämmande situation för barnet. Här väver jag samman gruppsykologiska teorier med kunskap om förväntanseffekter. Du får ta del av förslag på hur man kan tänka och jobba som pedagog i en samling för att alla barn ska våga komma till tals.
Kapitel 3 handlar om leken och vad man kan göra på ett så icke-ingripande sätt som möjligt för att barnet ska utveckla sin förmåga att ta för sig och få gehör för sina egna initiativ.
I det avslutande kapitlet får du möta ett barn som utvecklat talängslan i förskolan. Exemplet visar på hur man gradvis kan hjälpa barn att återerövra färdigheten att prata även i förskolan.
Blygsel har inte nödvändigtvis ett direkt samband med separationsrädsla vid introduktionen eller med talängslan. Det finns flera faktorer som förklarar denna typ av svårigheter, men då tillstånden ändå dyker upp tillsammans relativt ofta bedömer jag det som relevant att ha med i en bok om blyga barn, särskilt som det ofta är ett återkommande problem som pedagoger söker stöd i att hantera.
Sist men inte minst vill jag förtydliga att jag varken är forskare eller pedagog. Den kunskap jag förmedlar har jag huvudsakligen förvärvat i mitt mångåriga arbete med små barn och deras pedagoger i förskolan och på senare år tillsammans med föräldrar i arbetet inom barnhälsovården. De fiktiva fallen i boken syftar till att skapa levande bilder som du kan fästa den teoretiska kunskapen vid. Boken bör läsas som en inspiration i arbetet snarare än som en manual. Det är alltid du som pedagog som kan det pedagogiska arbetet bäst, som behöver improvisera i stunden och som till syvende och sist är bäst lämpad att bedöma vad som är tillämpbart i det enskilda fallet. Med en portion nyfikenhet och trygghet i sin grundprofession kan man med psykologiska teorier i ryggen komma långt med de barn som hamnat i undvikande cirklar med sin omgivning.
KAPITEL 1
Blyga barn vid introduktion och lämning
Nelly är tre och ett halvt år gammal och har just börjat sin introduktion på förskolan Gladan. Nellys mamma Sofia berättar för förskolläraren Angelica att det inte har gått så bra med tidigare introduktioner. Första introduktionen när Nelly var ett år och fyra månader tyckte Nelly det var läskigt med allt som var nytt och var rädd för både personalen och de andra barnen. Hon var inte ens intresserad av de nya spännande leksakerna och lämnade inte sin mammas knä en enda gång de första tre dagarna på förskolan. Samtidigt gjorde ingen av pedagogerna någon ansträngning att lära känna Nelly, berättar mamman vidare. Det var nästan som att pedagogerna undvek Sofia när hon ventilerade sin oro över hur det skulle gå den fjärde dagen, då planen var att barnen skulle lämnas kvar själva första gången utan sina föräldrar.
När den fjärde dagen kom och Sofia skulle lämna Nelly ensam, var det dessutom en vikarie som Sofia inte kände alls som tog emot och som hon förväntades lämna över sin dotter till. En vilt främmande människa! Det kändes hemskt, berättar hon, men vikarien hade varit bestämd med att det var så det skulle gå till. Sofia hade fyllts av jobbiga känslor när hon motvilligt överräckt Nelly till främlingens famn. Nelly hade gett ifrån sig ett avgrundsvrål, stirrat panikslaget på sin mamma och kastat och vridit sig i vikariens
famn, medan en annan pedagog med vänlig men bestämd hand hade visat mamman riktningen mot ytterdörren.
När Sofia kom tillbaka två timmar senare efter en plågsam väntan att få hämta sin dotter hade Nelly suttit på golvet alldeles ensam. Även om det var personal i samma rum hade Nelly bara suttit stilla och tittat rakt fram. Det läskigaste var att hon från början inte hade känt igen sin mamma. Sofia hade satt sig bredvid sin dotter, men under en kort stund var det som att dottern inte hade registrerat att hon kommit tillbaka.
Angelica får höra hela den uppslitande berättelsen om Nellys första introduktion och resten av alla försök som skulle komma.
Om Nelly hade kommit gråtande med öppna armar mot sin mamma hade det varit en annan grej, reflekterar Sofia. Men den flicka som mötte henne på förskolan efter två timmar var som en annan person, avstängd och med tom blick. Det spelade ingen roll att pedagogerna beskrivit att Nelly lugnat ner sig efter den allra första protesten, att hon suttit med de andra barnen i ringen och tittat runt omkring sig och deltagit i fruktstunden och samlingen utan tårar och synbara tecken på ängslan.
När Sofia och Nelly kommit ut i hallen efter den första introduktionen hade Nelly vildsint börjat protestera, kasta sig på golvet, riva sin förtvivlade mamma i ansiktet och varit otröstlig, arg och riktigt våldsam mot henne hela eftermiddagen. Sofia hade på alla sätt försökt beveka sin dotter och tillgodose hennes minsta befallning. På kvällen hade Sofia och Nellys pappa haft ett gräl eftersom Sofia redan innan hade haft tankar på att vara hemma lite längre med Nelly, men där pappa i sin tur tyckte det var dags för dem båda att gå tillbaka till jobbet. Sofia var nämligen gravid igen och sparkontona behövde fyllas på innan det var dags för nästa föräldraledighetsperiod. Pappa som var egenföretagare hade ingen möjlighet att vara föräldraledig, sa han bestämt.
Sofia kände inte att hon hade något annat val än att återvända till förskolan nästa dag med en skrikande och gråtande
Nelly i vagnen. Hon berättar för Angelica att hon försökte prata med pedagogerna och få gehör för sin oro, men eftersom Nelly blev så vansinnigt arg och ledsen vid hämtningen var det svårt att få en stund över att diskutera situationen med pedagogerna. Efter några nätter när Nelly vaknat och haft okontrollerade utbrott mitt i natten där hon skrikit rakt ut i sömnen hade Sofia fått nog. ”Nej, nu räcker det!” skrek hon till sin man mitt i natten. ”Jag blir hemma ett halvår till. Hon är för liten för att gå i förskola, jag visste det men lyssnade mer på dig än min egen instinkt.” Maken, som visste när hans fru inte gick att resonera med när gränsen passerats kastade in handduken och gav sin välsignelse. Bara han slapp vara pappaledig fick Sofia göra som hon ville.
Nelly blev alltså hemma med sin mamma ett halvår till och strax innan det var dags för lillebror att komma gjorde man ett nytt försök till introduktion på samma förskola. Denna gång blev det lite annorlunda. Den nu tvååriga Nelly blev inte sådär avstängd och lugn, i stället protesterade hon oupphörligen även efter att Sofia har lämnat henne att det till slut var förskolan som kastade in handduken och ringde hennes mamma och sa att det var bäst hon kom, eftersom Nelly inte gick att trösta alls. Kort därefter bröt covidpandemin ut och Sofia fattade beslutetet att Nelly helt enkelt fick bli hemma med henne och lillebror ett år till.
Nu är Nelly 3,5 år gammal och Angelica som får höra hela berättelsen från Sofia inser att denna introduktion kommer att kräva lite särskild eftertanke och planering för att den ska bli bra, både för Nelly och Sofia.
Att börja förskolan
Ja, ibland kan det verkligen gå snett vid en introduktion och ibland kan det som går snett få konsekvenser under många år framåt. Hur det kan gå så på tok är inte alltid enkelt att förstå utifrån en enskild orsak. Hade vi frågat förskolepersonalen på Nellys förra förskola hade de kanske sagt att huvudproblemet var Sofias ängsliga föräldraskap. Sofia hade antagligen lagt skulden på förskolans organisation, den misslyckade första introduktionen där allt gick på tok med vikarier och okänslighet i bemötandet från förskolepersonalen. Ska vi leta efter ytterligare orsaksförklaringar kan man misstänka att Nellys blyga läggning har ett finger med i spelet. Det var fler barn som introducerades under samma period som Nelly, men inget annat barn utvecklade en sådan kraftig rädsla som Nelly gjorde. Ännu fler orsaksförklaringar går troligen att finna i föräldrarnas samspel där de inte är ense om hur de vill hantera den situation som uppstått, och det går säkert att spåra fler anledningar om man söker djupare.
Vad vi kan utgå från är att den här typen av problem aldrig har en enskild förklaring utan att problemet med den misslyckade introduktionen ligger mitt emellan Nellys egen person, förskolans agerande och kanske också familjens sätt att fungera vid den aktuella tidpunkten. Angelica gör därför klokt i att lyssna noga till Sofias berättelse. I den här berättelsen kan hon inte bara skönja orsaker till problemet, hon kan också spåra idéer till nya lösningar som gör att Nellys nästa förskolestart blir mer lyckad.
Men först. För att kunna hjälpa Nelly att få en bättre start i sin nya förskola behöver de som jobbar där ha lite baskunskaper med sig innan de lägger en plan. I fortsättningen av det här kapitlet kommer du att kunna läsa om anknytningsteorin och hur små barn fungerar i relation till sina omsorgsgivare vid nya och för många barn lite läskiga situationer, såsom att börja förskolan. Jag kommer också att gå igenom hur barns medfödda olikheter i
blyga barn vid introduktion och lämning
temperament påverkar hur de reagerar i förhållande till nya situationer. I slutet av kapitlet får du lära dig hur dessa två faktorer, anknytningen och barnets temperament, följer och förstärker varandra i något vi kan kalla för synergieffekt.
Anknytningsteorins ABC
När man växer upp på en bondgård som jag själv gjort får man den kanske mest basala introduktionen i anknytningsteorins ABC. Precis som andra däggdjur har vi människor relativt likartade känslor när vi skiljs åt från våra ungar. Ofta skiljer man kalven från kossan när kalven föds. Det gör man för att kossans mjölk ska gå till oss människor i stället för till kalven. Ibland, särskilt på sommaren när korna går ute på bete dygnet runt, hinner bonden inte alltid skilja kalven från mamman omedelbart. På morgonen när korna ska hämtas in för mjölkning kan man därför stöta på en liten kalv och dess mamma tillsammans i hagen. Några timmar på tu man hand räcker för att den så kallade bindningen ska påbörjas mellan kossan och kalven. Då gäller det att snabbt skilja de nyfunna vännerna åt, för det blir inte lättare ju längre tiden går. Här tar bonden ofta traktorn, kanske med en skopa, och fångar in kalven samtidigt som kanske en tonårsdotter håller fast kalven i skopan. Sedan körs kalven bort från den inte sällan upprörda mamman som följer efter traktorn.
Detta är den farligaste situationen en bonde kan hamna i tillsammans med kossan, ett djur som under tusentals år domesticerats av människan så till den grad att hon nästan omöjligt kan skada oss människor med flit. Men just i ögonblicket då du tar hennes unge kan hon faktiskt bli farlig. Då är det nämligen inte bara de senaste tusentals åren av domesticering som präglar hennes beteenden, utan också områden som ligger under hennes välanpassade yttersta hjärnstrukturer och som började utvecklas
blyga och försiktiga barn hamnar lätt i skymundan i förskolan. De pockar ofta mindre på sina pedagogers uppmärksamhet, men har inte nödvändigtvis mindre behov bara för att de tar mindre plats.
Ibland leder blygsel till mer problematiska beteenden som behöver hanteras. I Blyga och försiktiga barn ger psykologen Jenny Jakobsson Lundin konkreta råd och förslag på hur man stötta och vägleda barnen. Utifrån olika individ och gruppsykologiska infallsvinklar exemplifieras utmanande situationer i samband med introduktionen, samlingen, leken och i form av talängslan.
Boken innehåller praktiska verktyg och teoretisk kunskap för att bättre förstå och stötta barn som behöver lite extra tid och stöd för att våga utforska och ta för sig. Med lyhördhet, närvaro och ett pedagogiskt förhållningssätt kan vi som vuxna hjälpa dessa barn att känna trygghet och hitta sin plats i förskolans värld.
Med kraften och modet hämtat från en pedagog som ser och uppskattar barnets sociala lyhördhet kan personlighetsdraget blygsel definitivt vändas till en styrka – och allra bäst gör vi det i förskolan.
jenny jakobsson lundin är psykolog och chef inom mödraoch barnhälsovården och har mångårig erfarenhet av att arbeta som psykolog i förskolan och skolan. Hon är utbildare i programmet ICDP – Vägledande samspel och har tidigare givit ut böckerna Samspelets psykologi i förskolan (2019) och Psykologi för klassrummet (2024).
ISBN 9789177414308 9 78917 74 14308