9789177413721

polyvagalteori i psykoterapi lina skantze

Innehåll

Förord av Mia Östlin

Som alla psykoterapeuter har jag ibland stött på patienter som inte riktigt blivit hjälpta av de behandlingsmetoder jag har kunnat erbjuda. Sådana möten har i hela livet sporrat mig att gå vidare och lära mig mer, inte minst om hjärnans omedvetna processer, våra episod- och kroppsminnen och vad det innebär att våra neurologiska nätverk styrs av association och dissociation. Ju mer integrerat våra hjärnor fungerar, desto bättre mår vi och desto begripligare blir våra reaktioner. Men ingen av oss kan vara helt associerad hela tiden. Vi skulle inte klara en dag i livet utan möjligheten att dissociera, att omedvetet välja bort stora delar av det enorma informationsflöde som sköljer över oss via våra olika sinnen.

Om vi däremot är med om alltför svåra upplevelser kan reaktionerna formas till vad vi kallar patologisk dissociation. När forskaren Stephen Porges upptäckte vagusnervens betydelse letade han egentligen efter en förklaring till plötslig spädbarnsdöd, men med tiden blev hans teori också uppmärksammad bland traumaterapeuter då den ger en fysiologisk förklaring till våra dissociativa processer.

Den som i dag söker på Porges och polyvagalteorin hittar mängder av information på nätet. Inte minst människor som själva lever med dissociativa tillstånd delar med sig till varandra då de vet hur hjälpsam teorin kan vara. Det finns också webbaserade utbildningar. Fortfarande är det mesta på engelska. Därför blev jag så glad när jag fick läsa manus till Lina Skantzes bok.

Boken beskriver på ett lättfattligt sätt hur våra kroppsliga reaktioner styr dissociationen och vad vi kan göra åt den. Vi vet i dag att de trau-

matiska reaktionerna sitter i kroppen; de är normala reaktioner på onormala händelser och eftersom trauma sitter i kroppen bör också lösningen komma från kroppen. Lina Skantze levandegör teorin med vardagliga exempel som visar hur terapeutens varsamma närvaro underlättar i den integrativa processen.

Den här boken kan läsas med stor behållning av psykoterapeuter men också av människor som behöver förståelsen och övningarna för egen del. Min förhoppning är att boken ska bli kurslitteratur på psykoterapiutbildningarna, för den här kunskapen behöver vi alla.

Mia Östlin, legitimerad psykoterapeut; psykoterapihandledare; certifierad schematerapeut; schematerapihandledare; certifierad EMDRterapeut och legitimerad arbetsterapeut med vidareutbildning i bildterapi, www.schematerapeut.se

Om författaren

Polyvagalteorin har haft en avgörande betydelse i mitt arbete som terapeut. Den har gett mig en karta som jag kan orientera mig efter och möjliggör att både jag och mina klienter bättre kan navigera i det landskap som våra reaktioner utgör. Kunskapen om hur det autonoma ner vsystemet fungerar gör skillnad på ett kognitivt plan genom att vara både normaliserande och skamreducerande. Vetskapen om att det går att både begripa och reglera egna tillstånd är också hoppingivande. Ur ett relationellt perspektiv hjälper teorin oss till insikt om hur vi påverkar och påverkas av andra. Jag märker att min förmåga att uppmärksamma och när det behövs reglera mitt eget nervsystem har förbättrats, vilket i sin tur också stärkt möjligheten till samreglering. Färdigheter som med tiden utan tvivel höjt nivån på min kliniska praktik.

Jag har min grundutbildning i KBT, en bas i anknytningsteori och vidareutbildning inom metoder som schematerapi, behandling av komplext trauma, klinisk hypnos och EMDR. Det finns gemensamma nämnare och överlappningar mellan de olika synsätten men naturligtvis också skillnader, jag skulle inte vilja vara utan något av dem. I dag arbetar jag integrativt och varierar metod beroende på vem jag möter och vilka behov och preferenser klienten uttrycker. Kunskapen om det autonoma nervsystemet så som den förmedlas av Stephen Porges öppnar en efterlängtad möjlighet att också bjuda in kroppen och kroppens röst, oberoende av vilket arbetssätt jag väljer.

Vid sidan av mitt intresse för människor, mänskliga relationer och förändringsprocesser har jag en livslång relation till djur och fascination för hur vi samspelar med varandra. Även där bidrar min förståelse

av Porges teori och min nyfikenhet på det autonoma nervsystemet till fördjupade relationer och tydligare kommunikation. Polyvagalteorin lyfter fram relationer och samverkan mellan människor som grundläggande livsvillkor och det gäller inte minst vid skrivandet av en bok. Jag vill tacka Mia Östlin för bidrag som sakkunnig psykoterapeut, Eva Henje som vetenskaplig expert och Hedvig Andersén som ständigt stöd och kreativ källa under bokens tillblivelse. Jag vill också tacka redaktör Linnéa Isheden som på bästa sätt hjälpt till att förtydliga och höja texten.

Ord och begrepp

afferenta nervbanor Leder från kroppen till hjärnan.

autonoMa nervsysteMet Del av kroppens nervsystem som sköter funktioner i kroppen utan att vi behöver vara medvetna om det. Aktiveras även vid hot och fara.

autonoM reglering Tekniker som gör att vi medvetet kan påverka den dynamiska jämvikten i det autonoma nervsystemet.

bottoM-up Informationsprocess med utgångspunkt från kroppsliga sensationer och fysiologiska tillstånd.

Dissociation Traumarespons som innebär grader av bortkoppling och frånvaro.

Dorsala vagussysteMet Del av parasympatiska systemet som förgrenar sig under diafragman och innerverar lever, njurar, tarmar och andra inre organ.

DynaMisk jäMvikt Tillstånd där autonoma nervsystemet är flexibelt och dess olika delar och funktioner är tillgängliga i samspel med varandra och omgivningen; beskrivs även som att systemet är i balans.

efferenta nervbanor Leder från hjärnan till kroppen.

face-heart connection Dubbelriktad koppling mellan ansikte och hjärta som utgör en del av vårt sociala engagemangssystem.

fawn Traumarespons som baseras på till lags-beteenden, underkastelse och inställsamhet.

felt sense Term som syftar på ett kroppsligt vetande.

freeze Vanligen snabbt övergående tillstånd som kombinerar sympatiskt påslag med dorsalt styrd immobilitet.

fysiologiska tillstånD Kroppsliga tillstånd som skapas av inre fysiska, kemiska och biologiska processer.

hyperaktiveraD Term som beskriver överaktivitet i sympatiska systemet.

hypoaktiveraD Term som beskriver att dorsala vagussystemets nedstängande funktion aktiverats.

interoception Kroppens kommunikation med hjärnan samt uppfattningen av och känsligheten för de förnimmelser den förmedlar.

liMbiska systeMet Inbegriper hjärnans strukturer amygdala, hippocampus, talamus, hypotalamus och gyrus cinguli som tillsammans arbetar för att reglera känslomässiga reaktioner. Kallas också vår känslohjärna.

Myelin Fettämne som bidrar till att snabba upp överföring av impulserna bland annat i de ventrala nervbanorna.

neuroception Ständigt pågående process där signaler från miljö, andra människor och inre organ förmedlas genom det autonoma nervsystemet och utvärderas av hjärnan utan att nå det medvetna tänkandet.

parasyMpatiska systeMet Del av det autonoma nervsystemet som traditionellt kallats lugn- och rosystemet och som innefattar både ventrala och dorsala vagussystemet.

polyvagala stegen Terapeutiskt verktyg utvecklat av Deb Dana för att åskådliggöra tillstånd styrda av det autonoma nervsystemet.

saMreglering Process där nervsystem påverkar varandra; syftar huvudsakligen till att nå stabilitet och balans genom samspel med en tr ygg person.

självreglering Förmågan att på egen hand reglera påslag och skapa en dynamisk jämvikt i det autonoma nervsystemet.

soMatoforM Dissociation Kroppslig dissociation där hjärnan tappar kontakten med hela eller delar av kroppen.

syMpatiska systeMet Del av autonoma nervsystemet som följer och förgrenar sig längs ryggraden och förser kroppen med energi och mobilitet.

toleransfÖnstret Modell som illustrerar det spann av aktivering inom vilket vi kan trivas och fungera i vardagen.

top-Down Informationsprocess med utgångspunkt från kognitiva funktioner.

vagusbroMsen Nervbanan som går från ventrala nervsystemet till sinusknutan och reglerar hjärtats rytm.

vagusnerven Central del av parasympatiska systemet som förbinder kroppen med hjärnan genom dubbelriktad kommunikation och bidrar till systemets funktion i andnings- och matsmältningsorganen.

ventrala vagussysteMet Däggdjursspecifik del av parasympatiska systemet som styr vårt sociala engagemang.

ÖverlevnaDsläge Fysiologiska försvarsreaktioner då antingen ett sympatiskt eller dorsalt läge aktiveras till förmån för akut överlevnad varvid övriga kroppsliga funktioner kraftigt reduceras.

Inledning

De senaste åren har något så ovanligt inträffat som att en vetenskaplig teori om vårt nervsystem har blivit viral. I sociala medier som Instagram och Facebook finns konton, bloggar och appar som baseras på och informerar om forskaren Stephen Porges polyvagalteori (the polyvagal theory). Mycket av kommunikationen i media riktas direkt till privatpersoner för egen utveckling samtidigt som en mängd digitala utbildningar för yrkesverksamma vuxit fram. Runt om i världen integreras polyvagalteorins perspektiv i befintliga psykoterapeutiska metoder och en bred flora av inspirerande applikationer växer fram. Dessutom bildas nya psykoterapeutiska modeller utifrån teorin, varianter som beskriver hur vi försätts i fysiologiska tillstånd och mentalt styrs av omedvetna funktioner i det autonoma nervsystemet.

Med tanke på polyvagalteorins popularitet och spridning är det bra att ha grundläggande förståelse för hur den är uppbyggd och fungerar. Enkelt uttryckt är den en arbetsmodell för hur kroppen reagerar på olika utmaningar; Porges själv beskriver den som en manual för hur vi människor fungerar. För att fånga en komplex helhet har han lagt ett pussel utifrån olika evolutionära, biologiska och neurologiska kunskapsområden.1 Bilden som framträder utgör en ram inom vilken vi kan utforska samband mellan beteenden, fysiologiska och psykologiska processer och kroppens olika tillstånd. Med hjälp av helheten blir det som försiggår i kroppen inte bara begripligt och rimligt utan också möjligt att påverka.

Min erfarenhet är att det är enkelt för klienter att ta till sig förklaringsmodellen; relationen till både sig själv och andra blir mer begrip-

lig och hanterbar. Speciellt avgörande är förståelsen för personer som upplevt trauman som lett till självkritik och en upplevelse av att inte vara trygg i den egna kroppen. Vi är vana att tänka på beteenden som frivilliga, avsiktliga och inlärda. Porges teori hjälper oss att förstå att många reaktioner i stället styrs av omedvetna processer, den ger neurofysiologiska förklaringar till erfarenheter och beteenden som kan ha känts främmande och varit svåra att begripa. Det autonoma nervsystemet har försvarsmekanismer som är till för vår överlevnad. Vid upplevt hot eller fara aktiveras de utifrån kroppens bedömning och tolkning av situationen, präglad av tidigare erfarenheter och minnen. Insikten kan reducera skam och skuld som många gånger följer i traumans spår –ofta skäms vi över något vi gjort eller inte förmått göra i situationer där det autonoma nervsystemet tagit kommando över våra beteenden.

I den här boken beskriver jag vad det kan innebära att ha med sig polyvagalteorin i terapirummet. Eventuella likheter med verkliga personer i klientvinjetterna är slumpmässiga, men eftersom det är allmänmänskliga tillstånd som beskrivs kan det vara lätt att känna igen både sig själv och andra. Jag ger förslag på olika typer av verktyg och övningar inriktade på det autonoma nervsystemet, tanken är att du ska kunna kombinera dem med dina vanliga arbetssätt. Med hjälp av polyvagalteorin kan vi få tillgång till nya sätt att se, förstå och agera, oavsett vilken typ av psykoterapi vi bedriver. Porges visar att nerver som styr mimik, hörsel och röst samspelar med nervbanor som reglerar hjärtats r ytm, påverkar försvarsreaktioner och styr sociala beteenden. Minspel och intonation ger resonans i både vårt eget och andras nervsystem, vilket är en av flera anledningar till att i psykoterapi ägna mer uppmärksamhet åt kroppen och det autonoma nervsystemet och mindre åt kognitiva konstruktioner.

Du kan välja att läsa texten som en vanlig lärobok men du kan också använda den som vägledning för att lära känna ditt eget autonoma nervsystem – vi lever alla med vår neurologi, den är både lika och olika för var och en av oss. Jag föreslår att du tar tid till reflektion, tar pauser och låter det du läst sjunka in. Gör övningarna och skriv korta anteck-

ningar om vad du lägger märke till. I kapitel 5 kan du läsa om reaktioner i nervsystemet utifrån olika tillstånd. Beskrivningarna kan ge vägledning dels till vad du själv kan förnimma, dels vad du kan uppmärksamma hos andra. Observationerna ger information om vilka psykoterapeutiska interventioner som kan vara lämpliga och möjliga.

För att göra kunskapen om det autonoma nervsystemet mer tillgänglig använder jag ibland förenklade bilder och metaforer. I beskrivningarna brottas jag med gränsen mellan korrekthet och förenkling, balanserar mellan komplexitet och tillgänglighet. I referenslistan finns mer vetenskapligt medicinskt och anatomiskt beskrivande källor för den intresserade. Min förhoppning är att kunskapen ska nå fram till och göras tillgänglig för andra än specialister i neurologi utan att dessa avfärdar det som förmedlas. Det handlar om att bära med sig och dela en medvetenhet om fysiologiska tillstånd – hur de uppstår, hur de påverkar våra reaktioner och vår inre värld och hur vi på sikt kan hantera och förändra dem.

Porges presenterade sin teori i den akademiska världen redan 1984 men den togs in i psykoterapeutisk praktik först 1999 av bland andra psykiatern och traumaforskaren Bessel van der Kolk som länge intresserat sig för hur trauma påverkar hjärnan och dess funktioner.2 Även om det främst är inom traumafokuserad terapi som polyvagalteorin fått fäste menar jag att synsättet är relevant i alla former av terapeutisk behandling. Det ökar förståelsen för hur kropp och psyke hänger ihop och erbjuder därmed en välkommen brygga mellan samtals- och kroppsterapi.

Att sätta samman teorier från olika områden på det sätt Porges gjort kan vara kontroversiellt, och kritik som riktas mot polyvagalteorin är ofta på akademisk nivå mot vissa evolutionära, biologiska och neurologiska antaganden. I somliga sammanhang avfärdas teorin som populärvetenskaplig, alltför förenklad för att tas på allvar. Samtidigt får allt fler kliniker och privatpersoner upp ögonen för den som arbetsmodell när det gäller personlig utveckling i allmänhet och läkning av trauman i synnerhet, sammanhang där den verifieras av levd erfarenhet.

Men nu går jag händelserna i förväg. Först vill jag berätta lite allmänt om det autonoma nervsystemet och vad det har för uppgift i kroppen. Släpp gärna fram din nyfikna och lekfulla sida – den är bra att ha med när vi ska lära oss något nytt. Ju mindre du anstränger dig, desto lättare går det. Hur just ditt autonoma nervsystem än har formats är det viktigt att komma ihåg att det delar en hel del av sina egenskaper med både människor och djur genom tiderna. Luta dig tillbaka och häng med så gott det går, tillsammans går vi på upptäcktsfärd i kroppen och faktiskt också i vår evolutionära utveckling till sociala varelser. Med oss på färden har vi Lucy, den första människan.

Avslutning och fortsättning

Min förhoppning är att slutet på den här boken innebär en början för dig som läser. Det jag först och främst önskar att du får med dig är intresset för att observera ditt eget och andras nervsystem i vardagen. När vi väl börjat se världen genom den lins som polyvagalteorin erbjuder är det svårt att släppa perspektivet – det är mycket som blir klarare och mer begripligt.

Det finns oändligt mycket mer att utforska, upptäcka och fundera på vad gäller det autonoma nervsystemet, kommunikationen mellan kropp och hjärna, deras olika funktioner och komplexa samspel. I processen av lärande behöver vi ibland stå ut med att inte riktigt förstå och inte riktigt veta – upplevelse av förvirring och ovisshet visar på att våra sinnen är öppna för att ta in något nytt.

Polyvagalteorin fortsätter att uppdateras och utvecklas, än finns det frågor som behöver redas ut. En del av teorins hypoteser kan bevisas, andra är antaganden som ännu inte helt har testats, bevisats eller motbevisats. I klinisk praktik är arbetsmodellen värdefull oavsett, inte minst för att den hjälper oss att förstå att vi behöver se till helheten och lyssna lika mycket till våra kroppar som till vårt medvetna tänkande i terapirummet.

För mig är kunskapen som balsam för ett trassligt hår, tovor reder ut sig och alla enskilda strån får sin plats i ett större sammanhang. Innehållsförteckningen på flaskan redovisar lika delar tålamod, nyfikenhet och lust. Hur du än väljer att utforma ditt lärande och ditt arbete kan resultatet bli ett förhållningssätt där det autonoma nervsystemet får det utrymme det förtjänar och behöver för att stödja både din egen och dina klienters utveckling och hälsa.

Polyvagalteorin beskriver hur människors sociala samspel och respons på stress styrs av det autonoma nervsystemet och visar på sambandet mellan kroppsliga reaktioner, tankar och känslor. Den amerikanska forskaren och psykologen Stephen Porges som utvecklat teorin beskriver den som en manual för mänskligheten.

Polyvagalteori i psykoterapi bjuder in dig som läsare att lära känna det autonoma nervsystemet och dess roll i vår mentala och fysiska hälsa. Med konkreta exempel, praktiska övningar, klientvinjetter och tankeexperiment blir boken ett stöd som hjälper dig att förstå och bearbeta trauman, öka resiliens och främja långsiktigt läkande, balans och välbefinnande.

Förståelsen för våra fysiologiska reaktioner utifrån ett överlevnadsperspektiv är hjälpsam i alla former av terapeutisk behandling – det som försiggår i kroppen blir inte bara begripligt och rimligt utan också möjligt att påverka. Oavsett om du är etablerad terapeut eller ny inom området kan bokens innehåll bidra till att skapa positiv förändring och en trygg och säker terapeutisk miljö.

lina skantze är leg. psykoterapeut med grundutbildning i KBT, bas i anknytningsteori och vidareutbildning inom schematerapi, behandling av komplext trauma, klinisk hypnos och EMDR. Hon är verksam vid sin mottagning i Stockholm.

Lina Skantze levandegör teorin med vardagliga exempel som visar hur terapeutens varsamma närvaro underlättar i den integrativa processen. Den här boken kan läsas med stor behållning av psykoterapeuter men också av människor som behöver förståelsen och övningarna för egen del. ur förordet av mia östlin, leg. psykoterapeut

ISBN 9789177413721