9789177411734

Page 1

77411734.1.3_Omslag.indd 2-3

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

Karolina Larsson, leg. logoped och författare. Karolina arbetar som språk-, läs- och skrivutvecklare i Halmstads kommun och driver också det egna företaget Ut med språket AB, där hon anlitas som föreläsare, skribent och konsult inom språk-, läsoch skrivutveckling.

KAROLINA LARSSON

U

TVECKLINGEN AV KOMMUNIKATION , språk och samspel är central genom hela barndomen. Hur vi språkar och kommunicerar i förskolan är viktigt för barnens identitetsutveckling och självbild. Med språket kan vi kan signalera delaktighet, respekt och trygghet. Att arbeta med språk och kommunikation är ett värdegrundsarbete. Språklig förebild i förskolan handlar om att vara samtals­ partner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Författaren beskriver hur barn utvecklar sitt språk och sin kommunikation. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärk­ samhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Hur skapar vi en språkmiljö som ger varje barn förutsättningar till ett väl utvecklat språk? Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling, till exempel genom vårt sätt att ställa frågor, kroppsspråket, samarbetet med vård­ nadshavarna, högläsning eller genom att hänga upp ord- och begreppslistor i förskolan.

KAROLINA LARSSON

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

2020-11-25 06:59



Innehåll Förord 5 Språkutveckling – en livslång process

7

Forskningsbakgrund 15

DEL 1

DEL 2

SA MHÄL L E T F Ö R ÄN DR AR S P R ÅKE T – SP R ÅK E T F Ö R ÄN DR AR S AM HÄL L E T

27

Samspelet mellan omgivningen och barnet

29

Språket och demokratin

44

Kommunikation i det pedagogiska ledarskapet

51

Som du frågar får du svar

58

SPR ÅK S O M UT M ANAR BAR N S TÄ NK A ND E

73

Språket och kunskapsutvecklingen

75

Språket och föreställningsförmågan

80

Planera för språkutveckling – kvalitet och kvantitet 85

DEL 3

Högläsning

101

ATT S K APA F Ö R UT S ÄT T N IN G AR F Ö R S P R Å K

117

Miljön påverkar vilket språk vi använder

119

Att jobba med vårdnadshavare kring språk och läsning

124

Att utvecklas som språklig förebild

128

Slutord 132 Litteratur 135



Förord

De senaste åren har media frekvent rapporterat om nättroll, nynazister och terrorism. Ur detta brus föddes tanken på att skriva en bok som behandlade de mjuka delarna av språk och kommunikation. Om hur dessa mjuka delar hänger ihop med värdegrund, gemenskap, trygghet och demokrati. Att kommunicera med andra människor är en grundläggande mänsklig förmåga, men också en mänsklig rättighet (FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, artikel 19). Kommunikation genomsyrar all mänsklig samvaro och utvecklingen av kommunikation, språk och samspel är central genom hela barndomen. Språk och kommunikation påverkar bemötande och delaktighet, som i sin tur påverkar identitetsutveckling och självbild. Att arbeta med språk och kommunikation i förskolan är på så sätt i förlängningen ett värdegrundsarbete. Under alla år som logoped och senare språk-, läs- och skrivutvecklare i förskolan har pedagoger varit de redskap genom vilka jag kunnat påverka barns språkutveckling. Med ett uppdrag att stödja över 250 avdelningar i en kommun säger det sig självt att den tid jag hinner spendera med varje barngrupp är alltför minimal för att kunna göra skillnad i praktiken. Jag har behövt tänka och planera tillsammans med dem som är där det verk­ ligen händer – pedagogerna. För de barn som vistas i förskolan   5


är pedagogerna tillsammans med vårdnadshavarna i regel de viktigaste språkliga förebilderna. Dessa pedagoger ger sitt allt. Med medveten stimulans till barn och barngrupp, och ibland viss individuell stöttning, får barnen chans att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov. Och när vi arbetar med språket kommer mervärden. Någonting händer med lyssnandet. Respekten. Viljan att förstå varandra. Känslan av att vara tillsammans. Å ena sidan handlar den här boken om hur barn utvecklar sitt språk och sin kommunikation, men syftet med boken är att läsaren istället för att fokusera på barnet ska rikta sin uppmärksamhet mot samtalspartnern, den eller de personer som barnet speglar sig och sitt språkande i. Att vara samtalspartner till barn är ett enormt viktigt uppdrag. Den som samtalar med barn är med och formar barnets språk och kommunikation, men också det samtalsklimat och den språkmiljö i vilket barnets språkande har sin utgångspunkt. Boken handlar om att vara samtalspartner till barn, och riktar sitt fokus mot hur vi som samtalar med barn kan utvecklas som språkliga förebilder. Karolina Larsson, juni 2019

6


Språkutveckling – en livslång process

Redan under fosterstadiet startar den livslånga språkutvecklingen. Ja, processen att tillägna sig språk pågår hela livet, men den ser olika ut i olika perioder. Under den tidiga barndomen är språkutvecklingen intensiv. De sex första levnadsåren är mycket viktiga för att barn ska utveckla ett rikt språk. Under den tiden ska de lära sig att förstå och att uttrycka sig. De ska också lära sig att samspela med andra människor och erövra en mängd ord och begrepp. De ska lära sig att böja ord och kombinera dem till meningar, det vill säga grammatiken, men också hur vårt ljudsystem fungerar, det vill säga fonologin. Grammatik och fonologi är språkliga områden som kan eröv­ ras en gång för alla, eftersom de består av en begränsad mängd regler som omfattar hur vi kan använda språket. Ordförrådet låter sig däremot inte begränsas på samma sätt. Hur stort ordförråd en individ får är helt beroende på hur många ord individen möter. Det finns ingen maxgräns för hur många, eller hur svåra ord barn kan lära sig. Människans hjärna har förmågan att lära hur mycket språk som helst. Det som begränsar oss är snarare tiden, eftersom det finns så många ord att det är svårt att lära sig dem alla under en livstid. Ordförrådets kvantitet och kvalitet hänger ihop med hur många ord vi exponeras för.

7


Även under skoltiden går språkutvecklingen framåt i snabb takt. Under grundskoleåren och gymnasietiden är det framför allt ordförrådet samt läs- och skrivförmågan som utvecklas. I skolan lär sig barnen en mängd ämnes- och fackord som inte tillhör det vardagliga och mest frekventa ordförrådet. Dessutom lär de sig att läsa vilket gör att de kan ta till sig den stora mängd mer avancerat språk som finns i böcker. I vuxen ålder varierar de språkliga utmaningarna och de krav som ställs på den språkliga förmågan från person till person. Beroende på intressen, livsstil och yrkesval så utvecklas de språkliga förmågorna olika. Vissa yrken ställer stora krav på att ta till sig omfattande och komplicerade texter. Andra yrken ställer krav på sociala förmågor och att kunna anpassa sig till situationen och den man talar med. Under perioder i livet ställs nya krav på språkförmågan vilket kan göra att utvecklingen intensifieras. Det kan till exempel ske när vi studerar, byter arbete eller får ett nytt intresse. Ofta är det ordförrådet som påverkas mest av sådana livshändelser. Livet igenom tränar vi oss också på att samspela med and­ra människor. Vi lär oss hur interaktion fungerar och att den fungerar olika i olika situationer. En kväll på puben ställer andra krav vad gäller socialt samspel än vad en middag på slottet gör. I olika miljöer förväntas vi agera och interagera med varandra på olika sätt. Om vi lever ett socialt rikt liv och umgås med andra människor i olika miljöer och sammanhang, så utvecklas vår förståelse för sociala koder och skrivna och oskrivna regler för samspel och samvaro även i vuxen ålder. Vi blir också bättre på att förstå andra människors avsikter och deras förväntningar på oss.

8


Barnets språkutveckling Hur går språkutveckling egentligen till? Det lilla fostret hör sin mammas, pappas och andra närståendes röster redan när det ligger i livmodern. Barnet lär sig att känna igen såväl rösterna som språkmelodin i de olika språken som talas av de närstående. Vid födseln är språkutvecklingen alltså redan igång och barnet har med sig ett antal viktiga förmågor som gör det möjligt för barnet att fortsätta tillägna sig språket. Omedelbart efter att bebisen lämnat sin mammas kropp brukar den skrika. Skriket är en signal till omgivningen; ”jag är här, se mig, jag behöver hjälp, ta hand om mig”. Ganska snart börjar bebisen också söka ögonkontakt med andra människor. När barnets och vårdnadshavarens blickar möts knyter de an till varandra och ögonkontakten stärker det känslomässiga bandet mellan dem. Genom anknytningen tyr sig barnet till sina närstående och vill efterlikna dem. Barnet har en medfödd härmningsförmåga och försöker imitera de personer som är betydelsefulla. Till en början härmar barnet ansiktsuttryck, så småningom ljud och ord, gester och beteenden. Imitationsförmågan är väsentlig i all språkinlärning. En fascinerande företeelse är att alla barn världen över till en början jollrar på liknande sätt. Så småningom börjar bebisen härma det språk som hörs i omgivningen och jollret blir mer och mer likt det språket. Allt joller, ljudande och babblande under det första levnadsåret är i praktiken en idog träning för att lära sig att tala. Någonstans runt ettårsdagen brukar barnet säga sina första riktiga ord. Viljan att kommunicera är stor och i samspelet mellan barn och vuxen tränar sig barnet i att samtala i dialogform. Barnet tränar sig i turtagning, vilket innebär att samtalsparterna turas   9


om i kommunikationen. Ett samtalsinitiativ följs av en respons, som sedan följs av fler responser eller ”turer”. Samtalet går fram och tillbaka mellan samtalsparterna. Barnet lyssnar intresse­ rat när någon pratar och svarar genom att göra ljud, grimasera, sprattla med armar och ben eller genom att jollra. Barn kan tidigt delta i långa konversationer och använder då hela sin repertoar av blickar, kroppsspråk och läten för att kommunicera. Den lyhörde vuxne försöker tolka och förstå barnets kommunikation.

Barnets kommunikation och talutveckling Successivt nyanserar barnet sina uttryck och kan visa glädje, intresse, förnöjsamhet och missnöje. Efter några veckor, ibland månader, ger barnet svarsleenden när någon ler och blir även bättre och bättre på att fokusera och rikta sin uppmärksamhet. Förmågan till uppmärksamhet utvecklas och snart kan barnet hålla ett gemensamt fokus tillsammans med en annan människa. Denna gemensamma uppmärksamhet möjliggör samspel och samtal kring ett tredje ting, något bortanför samtalsparterna. Ett exempel är när ett barn och en vuxen samtalar och pekar mot himlen när ett flygplan flyger förbi. Att kunna ha gemensam uppmärksamhet och behärska turtagning är en förutsättning för många lekar och aktiviteter, till exempel att rulla en boll till varandra, att bygga ett klosstorn, lägga ett pussel tillsammans eller att läsa en bok. Jollret utvecklas så småningom från att vara enkla vokalljud till att bli stavelser som läggs på varandra, exempelvis bababa, gagaga eller mer komplicerat jodijodijodi. När barnet är runt ett år gammalt brukar de första orden dyka upp, och när barnet 10


har cirka 50 aktiva ord i ordförrådet börjar orden kombineras till enklare meningar. Först kan barnet säga tvåordsmeningar, så småningom sätts tre ord samman och sedan ännu fler. Under de fyra första levnadsåren fortsätter utvecklingen av ordförråd och grammatik med rasande fart. Från att ha varit förståelig för de närmaste i familjen så kan de flesta barn göra sig förstådda även av utomstående när de är i fyraårsåldern. De flesta ljuden i ljudsystemet har då fallit på plats och barnet kan berätta sammanhängande. I fyraårsåldern börjar barnet också att intressera sig för ytterligare en dimension i språket, nämligen hur språket låter. Istället för att fokusera på vad som sägs kan barnet nu rikta sin uppmärksamhet mot hur det sägs. Barnet intresserar sig för rim och ramsor, och kan lyssna efter språkljud och förstå att de låter olika. Barnet börjar även förstå hur språket är uppbyggt och kanske blir intresserat av bokstäver. Genom förståelsen för språk­ljud och bokstäver kan barnet successivt erövra det talade och skrivna ordets arkitektur. Att namn kan vara korta eller långa och att samma ord kan betyda olika saker fast de låter lika ingår också i detta som med ett samlingsbegrepp brukar kallas för den språkliga medvetenheten. Alla dessa förmågor är viktiga för barnet eftersom den språkliga medvetenheten kan fungera som en bro från det talade språket till skriftspråket. Att ha en välutvecklad språklig medvetenhet bidrar till att skapa goda förutsättningar för att lära sig att läsa och skriva.

11


Den viktiga språkförståelsen Det är lätt att fokusera på språkets uttrycksida, det språk som barnen själva producerar. Det är ju det vi hör och att få följa ett barn som utvecklar sin språkproduktion är både spännande och fascinerande. Men det finns all anledning att fundera även på det i barnets språkutveckling som inte hörs. Språkförståelsen är en enormt viktig funktion och att kunna förstå mycket språk är en stor fördel livet igenom. God språkförståelse krävs i mängder av situationer; när man ska följa instruktioner, när man ska förstå hur en kompis vill leka, när man ska lyssna på en saga, när man får veta vad som ska hända på utflykten och varje gång någon berättar något för mig. Som vuxen behöver du ha en god språkförståelse för att kunna ta del av nyheter, lyssna till föreläsningar, förstå instruktioner och för att ta del av samhällsinformation och delta i det politiska livet. Språkförståelsen är även viktig för den sociala samvaron, för delaktighet och gemenskap, och för allt lärande. Utvecklingen av språkförståelse är komplex men ligger ofta före utvecklingen av producerat språk. Redan i ettårsåldern brukar barnet förstå flera hundra ord, men kan samtidigt endast säga ett fåtal av dem. I alla möten med språket under det första levnadsåret har barnet successivt lärt sig att koppla ihop rätt ord med rätt föremål eller begrepp. Språkförståelsen utvecklas kontinuerligt när barnet lär sig fler ord, men också när det lär sig förstå grammatiska funktioner såsom exempelvis plural­ändel­ser eller aktiv/passiv sats (hunden jagar, hunden blir jagad). En annan del av språkförståelsen är att förstå uttryck som betyder något annat än vad det låter som (att vara bakom flötet, att något går åt skogen, att bli vid sin läst etcetera). Ibland är språket inte helt logiskt eller enkelt att förstå. 12


Det är till exempel stor skillnad mellan meningarna ”Jag hoppade över staketet” och ”Jag hoppade över frukosten”. Språkförståelsen är alltså även kontextbunden och hur vi tolkar och förstår ord och uttryck beror på sammanhanget. Den som har svårigheter med språkförståelsen kan få svårt att förstå vad andra människor säger och vad de menar i olika situationer. Ofta kan individen utveckla strategier för att kom­ pensera för den bristande språkförståelsen. Ibland går det att förstå genom att titta på hur andra gör eller genom att jämföra med liknande situationer man har varit med om tidigare och minnas vad som förväntades där och då. Ibland får man kanske fråga någon, fråga flera gånger, eller helt enkelt chansa och gissa vad som menades. Dessa kompensatoriska strategier gör att bristande språkförståelse inte alltid är uppenbar för omgivningen. Både barn och vuxna kan ibland gömma sina svårigheter väl. Men det är oerhört viktigt att pedagoger i förskolan har stra­tegier för att upptäcka barn som har språkförståelsesvårigheter och att de även har strategier för att sätta in insatser tidigt. Konsekvenserna av svårigheterna kan annars bli förödande både för social samvaro och för barnets lärande.

Från enstaka ljud till ett fullt utvecklat ljudsystem Barn tränar sig i att göra olika språk­ljud under hela jollerperio­ den. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språk­ ljuden erövras successivt under hela förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt   13


fram i munnen. Läppljuden (b, p, m) och ljuden som uttalas långt fram i munnen (n, v, t, d) brukar vara enkla för barnen att lära sig. Det är nog ingen slump att vi för­enklar många ord så att de blir jollerliknande och involverar dessa ljud. Fågel kallas för pippi, sova kallas för nanna och hund blir vovve när man pratar med små barn. Dessutom gör många barn själva sådana förenk­ lingar, bil kanske kallas för ön-ön, vagnen för vava, lastbil kanske låter som babi och flygplan för pypa. Det är inte fel att förenkla språket för små barn, men det är självklart viktigt att barnet får höra de riktiga orden också. Om ett barn har svårt att uttala ett språkljud kan det ha flera olika orsaker. Barnet kan exempelvis ha svårt att höra ljudet, eller så hör barnet ljudet men har ännu inte lärt sig att skilja det från andra liknande språkljud. Det kan också vara så att barnet vet exakt vilket ljudet är och hur det ska låta – problemet ligger istället i artikulationen. Det kan vara svårt att styra munnens olika delar så att ljudet uttalas korrekt. När barnet har erövrat alla språkljuden enskilt kan det fortfarande vara svårt att kombinera vissa ljud med varandra. I svenskan har vi många knepiga kombinationer av konsonanter som kan vålla bekymmer under hela förskoletiden, exempelvis /skr/ som i skratta och skräp eller /spr/ som i springa eller spratt. Barns språk utvecklas i samvaron med andra människor. De som står barnet närmast blir de personer som barnet härmar och vill efterlikna. Dessa närstående blir språkliga förebilder och ger barnen inte bara själva språket, utan också nycklarna till hur man är och gör när man är tillsammans med andra män­niskor.

14




DEL 2 SPRÅK SOM UTMANAR BARNS TÄNKANDE

”Språkutveckling är inte en individprestation, utan ett samarbete.” BARBRO BRUCE

73



Språket och kunskapsutvecklingen

Redan små barn har idéer och tankar som de kommunicerar till sin omgivning. Genom att peka på den spännande leksaken kan andra förstå att jag vill titta närmare på den. Genom att slå undan blicken kan jag visa att jag inte vill komma närmare något eller någon som jag upplever som okänd och skrämmande. Genom att vända mig mot, eller sträcka upp mina armar mot någon, kan jag visa att jag vill ha tröst eller vill bli kramad. Barn kommunicerar sina tankar och idéer på olika sätt vid olika tidpunkter i livet, och omgivningen behöver vara lyhörd, tolka och hjälpa barnet att beskriva och sätta ord på idéerna. Vår roll är att bekräfta barnets tankar, men också att utmana deras tankar så att de får utvecklas vidare. Så tidigt som möjligt i livet behöver man få många tillfällen till att samtala med andra. Om samtalspartnern förmår utmana barnens tänkande, så kommer det att stimulera deras kognitiva utveckling. Att utmana barns tänkande genom samtal innebär exempelvis att man uppmärksammar sådant som är nytt och identifierar likheter och mönster. Det kan också handla om att identifiera olikheter. I samtalen kan man tillsammans resonera för att utveckla tanken vidare. Man kan också väcka frågor eller diskutera och pröva hypoteser och lösningar. Den här typen av samtal förutsätter att samtalsklimatet är gott, att alla är trygga   75


och att det är okej att ställa frågor, ifrågasätta ståndpunkter och be om förtydliganden. Människans hjärna söker automatiskt efter mönster och förmågan att kunna upptäcka mönster är användbar för oss. När hjärnan väl har börjat lägga märke till något är det svårt att inte upptäcka samma sak igen och igen. Tänk på hur det kan vara när ett barn har lärt sig en eller flera bokstäver. Plötsligt ser barnet dessa bokstäver överallt. Vetskapen om att något finns påverkar alltså vår uppmärksamhet och vår perception. Om vi till exempel har lärt oss om svenska småfåglar, så kommer vi att se och höra dessa fåglar och deras fågelsång varje gång vi är ute och går. Barn lär av varandra och hjälper varandra att upptäcka nya saker hela tiden. Vuxna kan använda det som en medveten strategi för att möjliggöra lärande. I samtalen med barnen kan vi hjälpa dem att upptäcka nya saker, vilket kan leda till att vi förändrar och utvecklar deras tänkande. När barn förmedlar en ny upptäckt till oss kan vi antingen stärka deras nyfikenhet eller dämpa den. För det är vår reaktion som signalerar om denna upptäckt är intressant eller ointressant. När barn benämner och söker efter mönster i sin omgivning speglar de sin upptäckt i oss. Vi ger respons på det som barnen uppmärksammar och denna respons kan ske medvetet eller omedvetet. Antingen med en reaktion, eller med en icke-reaktion. Redan små barn är i regel bra på att tyda våra reaktioner och de märker snabbt om det de upptäckte var intressant och värt att uppmärksamma igen. På detta sätt lär sig barnen vad som är värdefull kunskap och vad som är oviktigt. Vi påverkar således vad barnet kommer att lägga märke till i framtiden. Det är också med stöd av den vuxne som barnen vidgar sin uppmärksamhet och lär sig att kontrollera den. Att utvidga barns

76


uppmärksamhet fyller en enormt viktig funktion eftersom upp­ märksamhetssystemet på många sätt är en sluss för kunskaps­ inhämtningen. Vi behöver fundera på vad vi vill hjälpa barn att lägga märke till. Vad är viktigt att notera och reagera på? I närmiljön? I världen? I samvaron med andra? Vilka delar av språket kan jag stödja barnet att rikta sitt fokus mot? Nya ord och nya uttryck? Framgångsrika sätt att lösa konflikter och vara till­sammans på? Vad tycker du och dina kollegor är viktigt att barngruppen lär sig att uppmärksamma?

Uppmärksamma motstridigheter Att hjärnan är bra på att upptäcka mönster vet vi. Men vi behöver också bli bra på att rikta uppmärksamhet mot det oväntade. Det som avviker från det förväntade och det som överraskar oss. Det som utgör undantaget från regeln – alltså det motstridiga. Att upptäcka motstridigheter kan hjälpa oss att tänka kritiskt, att analysera och att upptäcka problem. Fundera på följande exempel: ØØ Efter högläsningen ställer pedagogen reflekterande frågor till barnen. När hon undrar om det var någonting i boken som var konstigt svarar en flicka: ”I boken stod det att man ska vara en bra kompis, men när Lisa lämnar Ted fast att han behövde hjälp så tycker jag att hon är en taskig kompis.” ØØ Under temaarbetet om vatten konstaterar ett barn: ”Vatten avdunstar i värme. Människokroppen består av jättemycket vatten så vi krymper när det är varmt ute på sommaren. Kan vi krympa?”

77


De reflekterande frågorna är viktiga för att hjälpa barnen att upptäcka och lägga märke till det oväntade och det som överraskar. Dina frågor fungerar som stödstrukturer till en början, men blir på sikt till frågor som ständigt finns med i barnets tänkande. Exempel på sådana frågor är: Vad lade du märke till? Är det något som känns märkligt här? Har ni upptäckt något motsägelsefullt? Var det något som överraskade dig? Som pedagog vill du att barnen ska lära sig känna igen och upp­ märksamma sin känsla av förvåning, eftersom den känslan är en bra indikation på motstridiga mönster eller avvikande teorier. Det hjälper barnen att utveckla sitt tänkande och att så småning­ om bli mästare på att jämföra, analysera och dra slutsatser. Om vi dessutom kan uppmuntra barnen att göra detta tillsammans i grupp är det ännu bättre, eftersom barnen då kan dra nytta av varandras tankar för att utveckla sina egna. I Lpfö 18 hittar vi följande formulering: ”Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demo­ kratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” (LPFÖ 18, SID. 5)

Om vi vill att barnen ska fungera som vuxna deltagare i ett demokratiskt samhälle behöver vi börja föra demokratiska samtal redan när de är små. Barnen ska utbyta tankar och lära sig tankerespekt. De ska ägna sig åt samarbete och social problemlösning. Alla människors olika tankar och åsikter kan utveckla och berika varandra, och måste respekteras även om man inte är överens i alla delar.

78


Uppmärksamma mönster Precis som att man kan lära sig att bli uppmärksam på känslan av förvåning och motstridigheter går det att bli uppmärksam på känslan av att känna igen och se mönster i det man möter och upplever. Redan små barn kan se kopplingar mellan händelser, egna och andras upplevelser eller mönster i världen runt omkring dem. Ett exempel är att rävar och vargar ofta har sluga och onda roller, som att de är listiga, opålitliga eller ondsinta i sagornas värld. En 2,5-åring förvånade mig en gång genom att efter en högläsningsstund av boken Peter och vargen berätta: ”Jag är rädd för vargen. Den är dum. Luras. I Rödluvan är vargen också dum.” Ett annat exempel är att barn ofta hittar återkommande möns­ ter i symboler, föremål eller bilder i sagor och böcker. Att det finns en knapp med en varningstriangel i bilens instrumentpanel kan ge igenkänning och en nyfiken fråga när barnet en dag åker förbi en utställd varningstriangel i vägrenen bakom en trasig bil. Äldre barn kan lära sig att koppla ihop händelser i omvärlden med händelser i det egna livet. Om barn hör på nyheterna om hur länder bygger murar för att stänga ute människor kan de relatera det till när någon blir utestängd eller utfryst på förskolan. Att lära sig att känna igen, koppla ihop och dra slutsatser är viktigt för att utveckla många av de förmågor som barnen behöver för att nå framgång i lärandet.

79


77411734.1.3_Omslag.indd 2-3

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

Karolina Larsson, leg. logoped och författare. Karolina arbetar som språk-, läs- och skrivutvecklare i Halmstads kommun och driver också det egna företaget Ut med språket AB, där hon anlitas som föreläsare, skribent och konsult inom språk-, läsoch skrivutveckling.

KAROLINA LARSSON

U

TVECKLINGEN AV KOMMUNIKATION , språk och samspel är central genom hela barndomen. Hur vi språkar och kommunicerar i förskolan är viktigt för barnens identitetsutveckling och självbild. Med språket kan vi kan signalera delaktighet, respekt och trygghet. Att arbeta med språk och kommunikation är ett värdegrundsarbete. Språklig förebild i förskolan handlar om att vara samtals­ partner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Författaren beskriver hur barn utvecklar sitt språk och sin kommunikation. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärk­ samhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Hur skapar vi en språkmiljö som ger varje barn förutsättningar till ett väl utvecklat språk? Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling, till exempel genom vårt sätt att ställa frågor, kroppsspråket, samarbetet med vård­ nadshavarna, högläsning eller genom att hänga upp ord- och begreppslistor i förskolan.

KAROLINA LARSSON

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

2020-11-25 06:59