9789177411703

Mat är ett viktigt samtalsämne för småbarnsföräldrar och ofta är det samma frågor som återkommer: Duger pannkaka till middag? Äter mitt barn för lite, för mycket? Tillräckligt varierat? Vad innehåller klämmisar? Behöver mitt barn kosttillskott?

Ur innehållet: • Smakportioner • Fibrer, förstoppning • ”Mitt barn äter inte!”

• Övervikt • Barn som inte gillar grönsaker • Att prata med pålästa föräldrar

PRATA MAT MED SMÅBARNSFÖRÄLDRAR

Sara Ask är en av Sveriges främsta barndietister och här besvarar hon de vanligaste frågorna som brukar komma upp i samtalen på BVC samt ger många konkreta råd och tips. En bok som stöd för dig inom barnhälsovården när du ska prata mat med småbarnsföräldrar!

Sara Ask

ISBN 978-91-7741-170-3

9

789177 411703

Sara Ask

PRATA MAT MED SMÅBARNSFÖRÄLDRAR E N H A N D B O K F Ö R B A R N H Ä L S OVÅ R D E N

INNEHÅLL Förord 5 Kapitel 1. Smakportioner 6 Sju tips för en lyckad matstart 8 Bra mat att börja med 10 Bebisar som inte vill ha puré 14 Bebisar som inte vill ha bitar i maten 14 Vanliga frågor om smakportioner 15

Kapitel 2. Baby-led weaning (BLW) 19 Kapitel 3. ”Mitt barn äter inte!” 22 1. Hur växer barnet? 22 2. Är förväntan på hur mycket barnet ska äta realistisk? 26 3. Är barnet tillräckligt hungrigt vid måltiderna? 27 4. Överensstämmer maten med barnets nivå? 28 5. Finns det mat barnet kan äta men som föräldrarna anser är för onyttig? 30 6. Ges barnet utrymme att utvecklas? 30 7. Är måltiden en trevlig stund? 30 8. Förstärks rätt saker? 31 9. Kan föräldrarna anta helikopterperspektivet? 32 10. Finns misstanke om bakomliggande orsak? 32

Kapitel 4. Vad är en lagom portion? 38 Praktiska tips till föräldrarna 39 Exempel på energi- och näringsinnehåll i några vanliga livsmedel 42

Kapitel 5. Barn som inte gillar grönsaker 45 Varför vill barnet inte ha grönsaker? 45 Hur mycket grönsaker rekommenderas? 45 Behövs vitamintillskott om barnet inte äter tillräckligt? 48

Kapitel 6. Vegetarisk mat för barn 51 Olika typer av vegetarisk kost 51 Extra viktiga näringsämnen 53 Några återkommande frågor om barn och vegetarisk mat 57 kapitel

:

3

Kapitel 7. Fibrer, förstoppning och mat 59 Rekommenderat intag av fibrer 62 Vad är normal avföringsfrekvens? 62

Kapitel 8. Dryck 64 Hur mycket vätska behöver ett barn 64

Kapitel 9. Järnbehov och järn i mat 71 Hur mycket järn behövs? 71 Riskgrupper för järnbrist 74

Kapitel 10. Behöver barn kosttillskott? 77 Särskilda grupper aktuella för kosttillskott 77 Hur är det med omega-3-tillskott? 78 Kan man ge barn aminosyratillskott? 79 Kan det vara en nackdel att ge tillskott för säkerhets skull? 79

Kapitel 11. Sötsaker och snacks 80 Praktiska tips att skicka med föräldrarna 82

Kapitel 12. Övervikt 84 Svårt för föräldern att se övervikt 84 Ska barnet vara med vid samtalet? 85 Definitioner av övervikt och fetma 85 Orsaker till övervikt 86 Medvetenhet som inte får någon effekt 90 Grundråd vid övervikt 91 Motiverande samtal (MI) – en nyckel 92

Kapitel 13. Att prata med pålästa föräldrar 94 Nya forskningsstudier 94 Larm i omlopp 96 Skillnaden mellan rekommendation och faktiskt behov 97 Rädslan för att göra fel 97 Barn och mat – en sammanfattning i 10 punkter 98

Referenser 100 Webbplatser 103 4

prata mat med småbarnsföräldrar

FÖRORD Få saker är så centrala för småbarnsföräldrar som mat. När småbarnsföräld­ rar får frågan: ”Vad är hälsa för ditt barn?” svarar de flesta: ”Att mitt barn äter.”

Därför är det inte konstigt om det blir många frågor på det temat. Äter mitt barn tillräckligt mycket? Tillräckligt varierat? Eller kanske för mycket! Vad innehåller egentligen klämmisar? Kan man ge nötter till barn? Och hur rädd behöver man vara för det där nya matlarmet?

Mitt i allt sitter du, som ska ha koll på allt från vaccinationer och bråkiga magar till eksem och sömnproblem. Vart och ett områden som i sig rymmer en helt egen värld av kunskap och forskning. Jag gissar att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla sig uppdaterad på alla fronter. Åtminstone om man ska hinna träffa ett och annat litet barn under dagens lopp. Matvanor grundläggs redan i barndomen och en bra start ökar chansen för ett hälsosamt liv. Det är ett av många skäl till att ni inom barnhälsovården är så enormt viktiga. Ni är nyckelpersoner när det gäller folkhälsan, både nu och på sikt.

I mitt arbete som dietist på barnsjukhus och senare som föreläsare, framför­ allt för föräldrar och barnhälsovården, har jag upptäckt att vissa frågor om mat återkommer. Frågor som jag tänker att jag hade haft svårt att ta ställning till om jag inte haft den bakgrund jag har, med ständig tillgång till ett näringsberäk­ ningsprogram, uppgifter om barns näringsbehov och gott om tid att grotta ner mig i forskning om barn och mat. Därför har jag här samlat det viktigaste som jag brukar förmedla, och lite till.

Hoppas att boken kan bli en hjälp i din vardag!

Sara Ask, leg. dietist

förord

5

KAPITEL 2. BABY-LED WEANING (BLW) BLW står för baby-led weaning och går ut på att man hoppar över puréstadiet och låter bebisen i egen takt närma sig mjuk, stavformad mat: Grabba tag i den, föra den till munnen, ”tugga” den genom att pressa den mot gommen – och sedan svälja. Bebisen är själv aktiv och förälderns roll är att servera lämplig mat och hålla bebisen under uppsikt. Detta kan fungera från cirka 6 månaders ålder.

Vad vet vi om BLW?

Det finns inte tillräckligt med forskning för att kunna dra några säkra slutsatser om hur BLW-metoden fungerar men de studier som finns tyder på att barnen lyckas få i sig tillräckligt med energi och näring för att växa som de ska. Men det är bra att vara extra uppmärksam på järnintaget, eftersom grönsaker och frukt som är lätta att introducera för BLW-bebisen generellt har ett lågt innehåll av järn. Om mat som innehåller järn finns med i de flesta måltider ökar chansen för att järnintaget ska bli tillräckligt. Läs mer om järn i kapitel 9. Det är också bra att vara extra uppmärksam på att barnet följer förväntad tillväxt.

Mindre matkrångel på sikt?

I en studie där barn lottades till att antingen få vanlig matintroduktion med puré­ er eller introduktion via BLW-metoden såg man att BLW-barnen vid ett års ålder uppvisade mindre krångel med mat och mer matglädje än barnen i kontrollgrup­ pen. De positiva attityderna fanns kvar vid avslutningskontrollen, när barnen var 2 år. En möjlig förklaring till det kan vara att föräldrarna i BLW-gruppen redan från start fick vänja sig vid att respektera barnets självständighet vid matbordet, den självständighet som annars kan vara en utmaning för föräldrar att vänja sig vid i takt med att den smyger sig på under andra levnadsåret. Det återstår att se om fler studier kommer fram till samma resultat framöver.

kapitel 2: baby-led weaning

19

Förutsättningar för BLW

En förutsättning för BLW-metoden är att bebisen kan sitta upp i barnstol eller i förälderns knä och att hen orkar hålla huvudet upprätt. Bebisen behöver också kunna greppa efter mat och ha ett eget ”driv” att äta för att orka få i sig till­ räckligt med mat. Om bebisen verkar vara alltför hungrig när det är dags att äta kan en slurk bröstmjölk eller modersmjölksersättning före maten vara bra. Över huvud taget utgör bröstmjölk och/eller modersmjölksersättning en viktig bas, eftersom det kan dröja innan bebisen lär sig äta större mängder på egen hand.

Förslag på mat att ge

• Mjuk mat i stavform som bebisen kan hålla i handen. Storleken kan gärna vara som en stor bit pommes frites, så att maten sticker ut på båda sidorna av bebisens hand. Det kan till exempel vara mjukkokta eller ugnsbakade grönsa­ ker, rotfrukter, potatis, fisk, ägg eller pasta. Lite rapsolja eller rapsoljebaserat flytande fett på grönsakerna framhäver smaken och ger bra fettsyror.

• Mjuka frukter, till exempel banan, väl moget päron och avokado kan ges som de är.

• Järnberikad gröt, som gärna får vara lite extra tjock och serveras med en knub­ big sked som bebisen själv kan äta med. Eller så får fingrarna duga. Den som vill laga egen gröt bör berika den med järn, till exempel med 1 msk smulat blodpaltbröd och en klick aprikospuré.

• Vatten, bröstmjölk eller modersmjölksersättning att ge i anslutning till mål­ tiden.

En del som följer BLW-metoden är noga med att inte använda sig av sked.

Det stämmer att grundidén är att ge bebisen mat att hålla själv men från min synvinkel är det viktiga att ständigt vara lyhörd för barnets behov. Om bebisen är hängig och trött en dag, eller av andra skäl kan behöva hjälp av en sked ser

20

prata mat med småbarnsföräldrar

jag inte det som något problem. Det gäller bara att inte forcera utan låta det gå i barnets takt.

Sätter inte bebisen i halsen?

Den forskning som finns tyder inte på att bebisar som följer BLW-metoden sät­ ter i halsen oftare än andra. Men det är viktigt, oavsett matmetod, att föräldern alltid har barnet under uppsikt när hen äter, att hen sitter upprätt och serveras rimlig mat. Det innebär att undvika mat i former som kan fastna i bebisens hals och att lära sig skillnaden på att kväljas och att sätta i halsen (se kapitel 1).

Oavsett hur föräldrar väljer att introducera mat för sina barn är det viktigt att ha kunskap om vad man ska göra om ett barn sätter mat – eller något annat för den delen – i halsen.

Former att undvika: • Korvslantar. Tipsa om att hellre skära korven på längden.

• Hårda frukt- eller grönsaksbitar, som rått äpple eller gurka.

• Hela jordnötter, hela vindruvor, hela körsbärstomater och andra glatta, runda former.

kapitel 2: baby-led weaning

21

KAPITEL 4. VAD ÄR EN L AGOM PORTION? Hur många köttbullar är lagom för en 3-åring? Duger pannkaka till middag?

Hur komplett behöver en måltid vara? Eller kort sagt: Hur mycket mat behöver ett barn? Eftersom kunskap inom detta område kan göra måltidssituationen mindre laddad och mer lustfylld för både barn och föräldrar ska vi titta närmare på det här. Fokus ligger på förskolebarn 2–5 år. Men innan vi sätter igång be­ höver vi slå fast en sak: Det går inte att säga rent allmänt vad som är en lagom stor portion vid olika åldrar. Dels eftersom det är så beroende av vad barnet ätit innan och kommer att äta efteråt. Dels eftersom det beror på vad maten består av och hur stort energi- och näringsbehov det specifika barnet har. Dessutom är det inte intressant ur näringssynvinkel att se på en enstaka måltid, förutsatt att barnet inte har någon sjukdom som kräver monitorering via maten. Ur när­ ingssynvinkel är det bara intaget över tid, som veckor och månader, som är av intresse.

Med detta sagt kommer vi ändå snart att titta närmare på vad olika exempel­ portioner ger i form av energi och näring för ett genomsnittligt barn i försko­ leåldern, 2–5 år. Detta för att ändå få ett hum om vad maten ger och vad ett barn behöver.

Lätt överskatta barnets behov

En av de viktigaste uppgifterna för en förälder sedan tusentals år tillbaka är att se till att ens barn får i sig tillräckligt mycket mat för att växa, utvecklas och föra generna vidare. Det här är en drift som fortfarande är stark hos dagens föräldrar, även i en miljö där mat och annat ätbart finns i överflöd och barnet snarare får i sig för mycket än för lite. Forskning visar att föräldrar lätt överskattar mängden mat ett barn behöver och att de också lätt underskattar sitt barns vikt. Detta kan

38

prata mat med småbarnsföräldrar

leda till att föräldrar trugar och lockar för att få barnet att äta mer än hen egent­ ligen skulle vilja. Problemet är att barnet på så sätt inte får chansen att öva på att lyssna inåt till sina hunger­ och mättnadssignaler. Med mat förhåller det sig som med andra basbehov. På samma sätt som att vi inte vill att barn hyperventilerar när de andas eller sover dubbelt så länge som de behöver vill vi inte att barnet vänjer sig vid att äta för mycket mat. Vi vill att det ska vara lagom.

Barns förmåga att reglera energiintaget

Majoriteten av de gånger vi vuxna äter, gör vi det i förebyggande syfte – för att vi vet att vi kommer bli hungriga senare om vi inte äter nu. Med barn är det ofta annorlunda: Om de inte är hungriga avstår de från att äta. Och för de allra flesta är det sunt.

Tumregel vid måltider Föräldern bestämmer när, var och vad som serveras medan barnet bestämmer av vad och hur mycket hen vill äta av det som serveras.

kapitel 4: vad är en l agom portion?

39

PRAKTISKA TIPS TILL FÖRÄLDRARNA För att försöka värna om den förmågan finns det några saker föräldern kan tänka på: • Försök att hitta en måltidsordning där det går åtminstone 2–3 timmar mellan målen, så att barnet är hungrigt när huvudmålen serveras. Man kan jämföra barns aptit med ett batteri som bör laddas ur ordentligt innan det laddas upp igen, i stället för att småladdas. En del föräldrar tycks nästan tro att det är farligt för ett barn att bli hungrigt, men det kan tvärtom vara bra att bekanta sig med signalen kurr i magen.

40

prata mat med småbarnsföräldrar

• Möt barnets preferenser halvvägs, det vill säga se till att det står en eller ett par livsmedel på bordet som barnet brukar kunna äta sig mätt på. Det behöver inte utgöra en komplett måltid. Maten kan gärna serveras enligt tacomodel­ len, det vill säga vissa av måltidens komponenter förblir ”rena” så att barnet som inte känner sig redo att testa gryta än kan äta sig mätt på exempelvis ris och nötter.

• Låt barnet självt ta för sig av maten så fort hen är kapabel till det.

• Låt barnet lämna mat om hen inte orkar äta upp.

kapitel 4: vad är en l agom portion?

41

Barn med särskilda behov

Det kommer alltid finnas barn som inte reglerar sitt intag på det här sättet. Barn som inte har ett tillräckligt stort eget driv, barn som är extra selektiva eller har andra svårigheter med maten. Där krävs individanpassade lösningar, exempelvis med hjälp av dietist och/eller logoped. Barnets tillväxtkurva i kombination med förälderns beskrivning om situationen är en vägledning.

EXEMPEL PÅ ENERGI- OCH NÄRINGSINNEHÅLL I NÅGRA VANLIGA LIVSMEDEL Många barn plockar i sig mat enligt devisen ”många bäckar små”. Det handlar alltså inte om att föräldern i sitt huvud ska försöka räkna ut att barnets energi­ behov täcks, utan att hen ska förlita sig till att tillväxtkurvan följs på BVC och att hen får reda på om något inte är som det ska. De flesta barn äter också nå­ gon gång livsmedel av mindre matig karaktär, som godis, glass och snacks. De bidrar också med energi, även om de sällan kommer tillsammans med särskilt mycket näring. För information om energiinnehåll i den typen av produkter, se kapitel 11.

Genomsnittligt energibehov för barn i förskoleåldern:

42

Ålder

Flickor kcal/dag

Pojkar kcal/dag

2 år

990

1070

3 år

1190

1260

4 år

1330

1410

5 år

1400

1490

prata mat med småbarnsföräldrar

Livsmedel

% av rek. dagligt energiintag för barn 2–5 år

1 kokt korv med bröd

20 (260 kcal)

1 medelstor banan (100 g)

8 (100 kcal)

1 dl fil/yoghurt med flingor

10 (130 kcal)

1 pannkaka

10 (130 kcal)

1 dl pasta

8 (100 kcal)

1 dl ris

8 (100 kcal)

1 medelstor potatis

5 (60 kcal)

1 skiva bröd med matfett

10 (130 kcal)

3 köttbullar

5 (60 kcal)

2 fiskpinnar

10 (110 kcal)

1 dl köttfärssås

8 (100 kcal)

2 msk nötter (30 g)

15 (180 kcal)

Observera att uppgifterna är ungefärliga.

kapitel 4: vad är en l agom portion?

43

44

Mat är ett viktigt samtalsämne för småbarnsföräldrar och ofta är det samma frågor som återkommer: Duger pannkaka till middag? Äter mitt barn för lite, för mycket? Tillräckligt varierat? Vad innehåller klämmisar? Behöver mitt barn kosttillskott?

Ur innehållet: • Smakportioner • Fibrer, förstoppning • ”Mitt barn äter inte!”

• Övervikt • Barn som inte gillar grönsaker • Att prata med pålästa föräldrar

PRATA MAT MED SMÅBARNSFÖRÄLDRAR

Sara Ask är en av Sveriges främsta barndietister och här besvarar hon de vanligaste frågorna som brukar komma upp i samtalen på BVC samt ger många konkreta råd och tips. En bok som stöd för dig inom barnhälsovården när du ska prata mat med småbarnsföräldrar!

Sara Ask

ISBN 978-91-7741-170-3

9

789177 411703

Sara Ask

PRATA MAT MED SMÅBARNSFÖRÄLDRAR E N H A N D B O K F Ö R B A R N H Ä L S OVÅ R D E N