9789177411673 by Smakprov Media AB

I den här boken möter vi två erfarna och professionella barnskötare. Utifrån egna erfarenheter hämtade från mötet med barnen i vardagen belyser de barnskötarens uppdrag kopplat till läroplanen, Lpfö 18. Vad säger läroplanen om barnskötarens roll i undervisningen och det systematiska kvalitetsarbetet? Hur ser barnskötarens uppdrag ut jämfört med förskollärarens och vad innebär ett professionellt förhållningssätt? Det är några frågor som författarna diskuterar. Boken ger praktiska råd om till exempel kommunikation i mötet med vårdnadshavare, kollegor och barn. Den ger också exempel på hur arbetslag kan arbeta med kollegialt lärande. Författarna vill stärka barnskötare i deras yrkesroll och höja statusen för barnskötaryrket, ett yrke med det viktiga uppdraget att ge alla barn i förskolan en bra start i livet. Boken vänder sig till såväl erfarna barnskötare som till dem som är nyutbildade eller som funderar på att utbilda sig till barnskötare. Den kan med fördel användas på barnskötarutbildningen. Maria Nygren är utbildad barnskötare med vidareutbildningen Den lärande förskolan på högskolenivå. Ramona Krantz är utbildad barnskötare och har gått Skolverkets Påbyggnadsutbildning för barnskötare. Maria och Ramona har arbetat i förskola i över 20 år både i kommunal och privat regi.

Maria Nygren & Ramona Krantz bArNskötARe

Barnskötaren ska i sitt uppdrag i förskolan främja barns utveckling och lärande vilket innebär att vara en tydlig del i barnens l ärprocesser och medverka i undervisningen. Detta förutsätter att man som barnskötare är insatt i läroplanen, förstår sitt uppdrag och är delaktig i planering och utvärdering av utbildningen.

Maria Nygren Ramona Krantz

BARNSKÖTARE Att främja utveckling och lärande

ISBN 978-91-7741-167-3

77411673.1.3_Omslag.indd Alla sidor

789177 411673

2020-11-25 10:41

INNEHÅLL Förord .................................................................................. 6 Inledning...............................................................................8 Läroplanen............................................................................13 Yrkesrollen............................................................................31 Uppdraget.............................................................................35 Grundverksamheten – förskolans vardag............................. 44 Den viktiga leken................................................................. 53 Kommunikation och skapande.............................................64 Undervisningen.................................................................... 75 Systematiskt kvalitetsarbete.................................................. 81 Professionellt förhållningssätt...............................................87 Barnskötaren och omsorgen.................................................99 Personlig utveckling........................................................... 104 Slutord – drivkraften att arbeta som barnskötare................. 111 Litteratur............................................................................. 115 Bilaga SWOT-analys........................................................... 118

FÖRORD Barnskötarna har tillsammans med förskollärarna varit med under lång tid och byggt upp den svenska förskolan som i många stycken är världsledande när det gäller kvalitet för barns utveckling. I svensk förskola har vi en stark tradition av att vi hjälps åt med uppdraget. Arbetslagen som i huvudsak består av barnskötare och förskollärare har samspelat, förstärkt och kompletterat varandra för att alla barn ska få en trygg och meningsfull vardag med omsorg, utveckling och lärande. Den kulturen ska vi fortsätta att ta vara på och utveckla. I förskolans läroplan (Lpfö18) förtydligas nu dock ansvaret för förskollärare och för barnskötare. Det innebär att vi ute i förskolorna behöver tolka uppdraget och samtala om vilka roller och vilket ansvar vi ska ha. Barnskötarna har historiskt sett haft en viktig roll i omsorgen. I Lpfö18 har de ett fortsatt omsorgsuppdrag, men också uppdraget att främja barnets utveckling och lärande genom att medverka i undervisningen. I en del förskolor kan man tydligt känna att rollfördelningen är en mycket känslig fråga och i andra verksamheter kan det i det närmaste vara en icke-fråga. En del barnskötare som känt sig vilse i rollen och som uttryckt att det varit otydligt vad som förväntas av dem i uppdraget, kommer nu att hitta sin roll om vi för goda, öppna samtal om roll- och ansvarsfördelning. Tydlighet med ansvarsfördelning skapar trygghet. Läroplanens beskrivning att barnskötaren ska vara med och främja barns utveckling och lärande innebär att barnskötaren ska vara en tydlig del av lärprocesserna och när barnskötaren med6

verkar i undervisningen är det en förutsättning att också vara delaktig i planeringen och utvärderingen av undervisningen. Det förutsätter att barnskötaren kan sin läroplan och förstår sitt uppdrag. Prognoser visar att det framöver finns ett stort behov av pedagoger i svensk förskola. Barnskötarna är en viktig grupp och behöver uppvärderas. Vi behöver ta vara på och kompetensutveckla alla kompetenta medarbetare. Svensk förskola har en stark tillsammanskultur som vi ska vara stolta över och utveckla, men vi behöver också prata ytterligare om roll- och ansvarsfördelning. I den här boken möter du två erfarna och professionella barnskötare som beskriver läroplansuppdraget utifrån ett barnskötarperspektiv. Erfarenheterna är hämtade från mötet med barnen i vardagen. Välkommen till en ”nära-golvet-upplevelse” med två engagerade barnskötare! Hasse Gustavsson Föreläsare och före detta rektor för förskola. Driver utbildningsföretaget Förskolekompetens.

INLEDNING Den här boken utgår från läroplanen för förskolan och hur synen på barnskötarens roll har förändrats från det att den första läroplanen kom år 1998 (Lpfö98), fram till nuvarande läroplanen, Lpfö18. Vi kommer att försöka belysa barnskötarens uppdrag kopplat till våra styrdokument Lpfö18 och skollagen. Vi är väldigt ödmjuka inför skillnaden mellan förskollärare och barnskötare. Den ena yrkesrollen utesluter inte den andra utan det är tillsammans som vi skapar de bästa förskolorna för alla barn att utvecklas i. Vi har utgått från vår egen yrkeslivserfarenhet när vi beskriver de olika delarna som till exempel leken, introduktion och kollegialt lärande. Vissa områden har vi också förankrat i forskning genom att läsa böcker, tidningar och lyssna på poddar som berör förskolan. Vi tänker oss att den erfarna barnskötaren ska bli stärkt i sin yrkesroll och våga ta mer plats när hen läser den här boken. Vi har också insikt i att det kan se olika ut i förskolor runt om i landet, men i och med läroplanen har alla vi barnskötare samma uppdrag. Till dem som funderar kring vad det egentligen innebär att arbeta som barnskötare hoppas vi att boken ska ge en inblick i och förförståelse för yrket. Det har varit viktigt för oss att använda ord som stärker förskolan i samhället, som pedagog, utbildning, undervisning och så vidare. Istället för föräldrar använder vi oss av ordet vårdnadshavare. Vi vill höja statusen inom barnskötaryrket och vi är övertygade om att det börjar hos oss själva. Hur vi pratar om barnskötaren inför andra gör en stor skillnad i samhället. Vi är inte ”bara barnskötare”, det går inte att luta sig tillbaka och tro att vi till exempel inte behöver genomföra undervisning. Vi 8

behöver våga ta plats i våra förskolor och säga att vi har också ett stort ansvar i utbildningen. Hur ska vi i dagens samhälle räcka till? Hur kan vi se varje enskild individ? Hur kan vi behålla det goda ryktet vi har i Sverige med hur professionella vi är i vårt yrke? Vad ska vi säga till dem som vill studera till och arbeta inom förskolan? Det är inte bara kommunikationen inom och mellan förskolorna som är viktig. Vi måste också kommunicera med ledningen och huvudmannen. Vi får inte stanna vid en tanke och i en situation där vi tänker att det inte går om vi inte får tillräckliga resurser. Vi måste ha en öppen kommunikation till våra huvudmän och förklara varför behovet finns och motivera och få höra motivet till deras beslut. Frågar eller förklarar vi inte, får vi inte heller veta eller ge en chans till att få det förklarat för oss varför det ser ut som det gör. Det är därför viktigt att vi har en kommunikation både med ledningen och huvudmännen. Både de och vi barnskötare får då en ökad förståelse och vi behöver inte gå utan svar och funderingar på varför det är si eller så. I yrket som barnskötare spelar det stor roll hur vi är som personer. Vad går vi in med för inställning? Det krävs stor social kompetens för att lyckas i detta yrke. Vi måste vara flexibla och beredda på förändringar hela tiden. Ta till exempel arbetet på en avdelning med de yngsta barnen. När vi tycker att vi precis har fått ett lugn i gruppen, en trygg miljö för alla individer och en bra sammansättning av olika grupper i de projekt som är igång, då sker det plötsligt förändringar och det kanske är dags att välkomna ett nytt barn och starta en ny introduktion. Detta gör att vi är under ständig utveckling och förändring. Vi måste hela tiden anpassa oss och vara flexibla. Är vi trygga i oss själva och i vår yrkesroll så klarar vi detta galant.

Vi som skrivit boken Maria Nygren Jag har arbetat som barnskötare i tjugo år och har således stor erfarenhet. Därmed inte sagt att jag inte kan lära mig mer. Det finns mycket forskning och förskolan är och ska vara föränderlig. År 1998 började jag arbeta i den kommunala förskolan och mycket har förändrats sedan dess. Sedan år 2015 arbetar jag på förskolan Tummeliten i Åtvidaberg som ägs och drivs av Nilswiks förskolor AB. Yrkesrollen har vuxit och vår profession lyser igenom i och med våra styrdokument. Vi växer med förändringar. I början av yrkeskarriären vill vi ha tydliga ramar och veta mer exakt hur det ska eller bör vara. Med tiden, när vi ser att förutsättningarna blir annorlunda, så lär vi oss att se möjligheter istället för hinder. Det kan vara svårt att hitta vägar till den bästa lösningen, men jag tror att med en öppen kommunikation och ett öppet sinne så går det mycket lättare. När jag började som barnskötare var jag glad och positiv till yrket, men jag var rädd för att ta konflikter. Frågor eller funderingar som jag ansåg svåra att lyfta med ledningen eller huvudmannen lät jag någon annan ta. Men varför skulle inte jag som barnskötare kunna säga eller uttrycka vad jag känner eller vad jag funderar på? Med en god kommunikation med ledningen och huvudmännen får både vi och de en bättre förståelse för våra respektive uppdrag. Jag är trygg i min yrkesroll. Jag vet vilket uppdrag jag har och att jag har kollegor som stöttar mig i min roll. Vi hjälps åt och tar vara på varandras kompetenser. Vi vill lyfta varandra. Som arbetslag är vi bra på olika delar i verksamheten, såsom skapan10

de, språk, matematik, rörelse, sång, uteverksamhet, natur och teknik. Det är mycket roligare att arbeta när vi tar tillvara varandras kompetenser och erfarenheter. Jag ser det som en förmån att kunna delge andra kunskaper genom kollegialt lärande. Det blir motiverande att ta in nya kunskaper från en kollega som har ett visst område som hen brinner lite extra för. I mitt yrke väljer jag att se det positiva och försöker att inte låta det negativa som ibland blir, ta överhand. Jag är stolt över mitt yrke och vet att jag är viktig på mitt arbete.

Ramona Krantz Någonstans har jag alltid vetat att jag ville ha ett arbete där jag kom i kontakt med människor. Att få möjlighet att hjälpa andra att utvecklas och på så sätt utveckla mig själv. Jag har en inbyggd tro på att alla alltid kan lära sig något nytt, att ingen blir fullärd utan att man lär sig genom hela livet. Detta är min grundläggande drivkraft till mitt yrkesval. Under mina 19 år som barnskötare har jag haft många olika arbeten. I dag är jag anställd på en privat förskola i Kisa som drivs av Nilswiks Förskolor AB. Förskolan har just nu tre avdelningar som är åldersindelade. Jag arbetar på avdelningen med de yngsta barnen som är mellan ett och två år. Utöver barnskötarrollen har jag varit personlig assistent, arbetat i förskoleklass och som tillförordnad förskolechef. Allt har bidragit till en stor personlig utveckling. Min vilja och förmåga att våga tro på mig själv, att jag som barnskötare visst gör skillnad, har drivit mig framåt. Jag har också velat ta ett stort ansvar och har genom mina rektorer också fått det. Det har stärkt mig som barnskötare. Framförallt tror jag att förtroendet från närmaste rektor behövs och är det som gör att man känner sig motiverad, 11

delaktig och vågar utmana sig själv till att prova nya utmaningar och möjligheter. Jag har också haft otroligt fina kollegor genom åren, kollegor utan formell kompetens, barnskötare och förskollärare som alla tillåtit mig växa. Dels genom att lyssna på mig och ge mig positiv feedback, dels genom att våga tro på att vi gör skillnad tillsammans. För mig är det viktigt att vi som arbetslag har ett öppet klimat och vågar lyfta det som kanske känns jobbigt, men också lyfta fram det som fungerar bra. Jag tror på att allt är möjligt och att förändring absolut inte behöver betyda något negativt. Jag tänker mer: Vad är det värsta som kan hända? Vi tycker det är fantastiskt att vi i läroplanen kan läsa att förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Om vi fokuserar på ordet rolig och tänker efter vad vi barnskötare får vara med om i vårt arbete så är det en otrolig glädje barnen ger oss. Tillsammans önskar vi att du har fått med dig något nytt när du slår ihop boken – en tanke, en idé, en insikt och ny inspiration. Ta till dig det som är viktigt för dig och lycka till med ditt viktiga uppdrag att främja utveckling och lärande hos barnen.

UPPDRAGET Vad innebär då uppdraget som vi barnskötare har i förskolan? När vi började skrivandet av den här boken satte vi oss ner och funderade tillsammans på vad uppdraget innebär för oss. Vi kom då fram till att det är att få ge varje barn vi möter en bra start i livet. Vi vill att barnen som går i förskolan ska få med sig en grundtrygghet och en tro på sig själva som individer när de går vidare till skolan och livet. ”Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. Därför är alla som verkar i förskolan viktiga som förebilder.” Lpfö18

Detta innebär att när vi kliver innanför förskolans grindar så är vi förebilder för barnen, men också för kollegor och vårdnadshavare. Vi ska förhålla oss till de värden som genomsyrar våra styrdokument. Det kan upplevas som självklart, men är något som behöver diskuteras för att skapa förståelse för vad det faktiskt innebär i den dagliga verksamheten. Att lyfta värdegrundsfrågor kontinuerligt tillsammans i arbetslaget är nödvändigt för att säkerställa att vi har samsyn. Våra privata värderingar skiner lätt igenom och ibland kanske de inte stämmer överens med den lagstyrda. Ett vanligt exempel på detta är när vi diskuterar jämställdhetsfrågor och den syn vi har på manligt/pojkigt och kvinnligt/tjejigt. I samtal kring det så kan det skilja sig ganska mycket åt mellan 35

olika individer och därför blir det viktigt att diskutera och nå samsyn för vad det är som gäller inom förskolan. Vi blir inte goda förebilder per automatik när vi utbildar oss. Med mognad och erfarenhet kommer det kännas att man har det i sig. Vi är där för barnen, för deras utveckling och lärande till att bli individer i samhället. Men vi ska också visa vårdnadshavarna att vi föregår med gott exempel. Ett sätt att visa det är hur vi använder språket. Att språka vuxet är ingen nackdel även om barnen är små. De kommer att ta in det du säger utan att prata ”barnspråk”. Barn härmar den vuxnes beteende. Vi måste arbeta effektivt med värdegrundsarbetet, demokrati, solidaritet och jämställdhet och möta alla med respekt. Vad vi säger, gör och tänker kommer att spegla hela ditt jag.

Barns rätt till delaktighet Tillsammans med våra kollegor ska vi barnskötare arbeta utifrån läroplanens mål och riktlinjer. Skollagen (1 kap. 3 § och 4 kap. 9 §) anger att barn i förskolan ska få inflytande över utbildningen: ”Utbildningen i förskolan ska ta sin utgångspunkt i läroplanen samt barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas tillvara för att skapa mångfald i lärandet.” ”Barnens åsikter ska tas tillvara i utbildningen och de ska få möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån sina egna förutsättningar. På så sätt kan barnen utveckla tilltro till sin egen förmåga samt bli delaktiga och utöva inflytande över utbildningen.” Lpfö18

Förskolan har ofta en grundverkssamhet utifrån styrda mål och aktiviteter där vi lätt kan tro att barnen inte kan vara med och påverka. Men vi är där för barnen och för dem att ha reellt inflytande och vara delaktiga är starkt beroende på vad vi har för barnsyn och hur vi tycker att barnen ska ges möjlighet att påverka. Ett tips för att få barnen mer delaktiga under dagen är till exempel röstning vid val av olika aktiviteter. Om vi är närvarande och jobbar tillsammans så är det mycket lättare att få en insikt i hur barnen tänker och vad de väljer för att få inflytande.

Att bli sitt bästa jag Till skillnad från andra skolformers utbildningsuppdrag har förskolan inte individuella mål eller kunskapskrav. Istället ska vi ge alla barn förutsättningar för att utvecklas: ”Utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” Lpfö18

Detta innebär att förskolan ska erbjuda utbildning och lärande till alla, oavsett individuella behov. Vårt uppdrag är att väcka barnens intresse för ett lärande som ska sträcka sig långt i livet. Vi måste lyssna in deras intressen och fördjupa oss. På så sätt öppnar vi dörrar för ett lärande. Ta som exempel ett barn som är intresserat av fordon. ”Hen vill bara leka med bilar hela tiden.” Om vi också är med i barnets lek kan vi tillsammans lära oss mer. Vad finns det för olika fordon? Det går kanske till och med 37

att få en mer fördjupad kunskap om hur det fungerar i trafiken med allt vad det innebär. Detta leder till lärande om vi är närvarande pedagoger och ger barnen möjligheter att utveckla leken till ett lärande. Det blir på barnens initiativ och utifrån deras intressen som vi spinner vidare till mer kunskap. Vi barnskötare är naturligtvis olika som individer och har olika kompetenser. En del av oss är väldigt drivande och vill mycket i rollen som barnskötare, medan andra kanske är lite mer nöjda med att ”bara ta hand om barnen”. Den senare inställningen kan bidra till att samhället i stort inte förstår det otroliga arbete vi faktiskt gör. Vi har ett uppdrag och som barnskötare måste vi aktivt arbeta och ta ansvar för den pedagogiska utbildningen. Vi kan inte ”gömma” oss och säga att vi inte vill. Det finns mycket i läroplanen som tydligt beskriver vad vi barnskötare faktiskt har i uppdrag att göra i vårt arbete. Överallt där det står förskolan ska eller arbetslaget ska inkluderar det oss. Vi har tagit fasta på just de delarna och i läroplanens sammanlagda text består majoriteten av ”vad förskolan och arbetslaget ska arbeta med”. Alltså har vi barnskötare i allra högsta grad ett viktigt uppdrag och behöver finnas i förskolan. För att bli sitt bästa jag behöver varje barnskötare ha en vilja att utvecklas och en känsla av att det finns mycket att lära, att man inte är fullärd. En barnskötare som alltid mer eller mindre har ett öppet sinne för att ta till sig nya kunskaper kommer att vara en god förebild för barnen, men också för sina kollegor. Det är nu som vi med lång yrkeslivserfarenhet kan och ska visa att vi besitter så mycket kunskap och erfarenheter att vi gör skillnad. Förskolan behöver nya barnskötare som förstår vilket viktigt uppdrag det är och att de också kan göra skillnad. En nyutbildad barnskötare kommer på ett sätt som ett oskrivet blad och vi har alla möjligheter att vara goda förebilder och vara med och forma dem till att bli de bästa 38

kollegorna och pedagogerna för barnen. Yrket handlar inte om att det är gulligt att ta hand om barnen och leka lite. Vi måste lyfta fram att det faktiskt finns en anledning till varför vi leker med barnen. Vi behöver också visa att vi barnskötare är delaktiga i undervisningen.

Trygghet och anknytning En viktig del av barnskötarens uppdrag är att bygga en relation till barnet, det börjar redan vid första kontakten. Det är under barnets första tid i förskolan som vi lägger grunden och börjar bygga upp en trygghet. Vi kallar den första tiden för introduktionstid. Här krävs det att vi är lyhörda för barnet, att vi ser och bekräftar det. Barnet behöver ha en eller flera anknytningspersoner att anförtro sig till i förskolan. Balansen mellan nyfikenheten som driver barnet att utforska världen och trygghetssökande som får barnet att söka efter eller hålla sig i närheten av sin anknytningsperson är mycket viktig (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Det är balansen däremellan som är avgörande när det gäller om barnet är ett tryggt eller otryggt anknutet barn. Utifrån vår erfarenhet som barnskötare kan vi se att tryggt anknutna barn har lättare att anpassa sig till förskolan och det som händer under en dag, de kan med lättsamhet gå från en aktivitet till nästa. Ett mer otryggt barn visar rädsla eller blir mer oroligt när vi till exempel byter aktivitet. Det otrygga barnet kanske inte vet vad som händer, krävs eller förväntas i nästa situation. Hur bemöter vi dessa barn som behöver längre tid att bygga upp en god anknytning? Ger vi barnen den tid de behöver? Broberg, Hagström och Broberg (2012) lyfter att vi som pedagoger ska använda oss av vår professionella kunskap och vårt 39

engagemang i barnen för att stimulera lek och lärande på olika sätt. Detta kräver att arbetslaget tillsammans arbetar med att varje barn ska känna en god trygghet hos en eller flera pedagoger. Om det uppstår svårigheter för oss att knyta an till ett barn anser vi att det är viktigt att man känner av barnen och inte kräver något av dem. Om det är någon i arbetslaget, antingen barnskötare eller förskollärare, som har lättare att få kontakt och närma sig barnet behöver vi vara öppna mot varandra och låta hen göra det. Vi har ibland upplevt att vi haft svårare att få kontakt med en del barn i början. Här får vi använda oss av vår profession, våga lita på oss själva, ha tålamod och ge barnet den tid det behöver. Vi har istället valt att närma oss när tillfälle ges och tänker på att kontakten skapas på barnens initiativ. Om vi i barngruppen arbetat fram en trygghet som grund ger det goda förutsättningar för pedagogerna att planera för både rutiner och aktiviteter där nyfikenhet, lek och kunskapssökande stimuleras (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). ”Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära. Barn skapar sammanhang och mening utifrån sina erfarenheter och sätt att tänka. Därför ska de i förskolan möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld. Alla som arbetar i förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla tillit och självförtroende.” Lpfö18

Det är inte någon självklarhet att barnen med öppna armar accepterar oss barnskötare på en gång under introduktionstiden. Vi behöver ge barnen tid och på så sätt bygga upp ett förtroende. När 40

dagarna går kanske vi känner mer och mer att vi börjar få den där nyfikna blicken från barnet som säger att det börjar acceptera oss. Vi måste arbeta för att barnen ska känna en trygghet i att vistas i förskolan. Som en del i arbetslaget är vi barnskötare viktiga i detta arbete. När vi träffar nya barn ska vi få dem att känna att vi verkligen bryr oss om dem. Att de kan lita på oss och att vi finns där för dem. Det är just den första tiden som är så viktig. Några barn kommer in och tar kontakt utan att vi behöver anstränga oss, medan andra är mer försiktiga och behöver tid för att anpassa sig till den nya miljön, de andra barnen och oss pedagoger. Några behöver en trygg famn att krypa upp i. Den famnen är det vi barnskötare som kan bidra med. Det är vår erfarenhet att barnen oftast blir tryggare när vårdnadshavarna visar att de känner sig trygga med oss pedagoger. Det innebär att vi också måste bygga upp den tryggheten och det förtroendet hos vårdnadshavarna. De behöver känna att vi lyssnar på dem, att vi i samråd med dem gör det bästa för deras barn. När vårdnadshavare litar på oss bidrar det till att när det kommer dagar där en lämning blir jobbig klarar de av det. Vi kan sedan skicka ett kort meddelande med bild och berätta hur det går. Detta brukar vara uppskattat och bidrar till att vårdnadshavarna känner att vi ser deras barn. Att även skicka ett meddelande till vårdnadshavare de dagar som inte inneburit en jobbig lämning skapar också trygghet och förtroende.

Exempel: Att skapa en trygg introduktion Två nya barn har börjat sin introduktion i förskolan. De är i åldern ett till två år och är tillsammans med sina vårdnadshavare, det ena barnet med sin mamma och det andra med sin pappa. Det är en barnskötare inne på avdelningen som tar emot dem. Den här dagen är det även

tre barn från den befintliga barngruppen inne. Det är femte dagen av introduktionen och i samråd har pappan och barnskötaren bestämt att han ska lämna sitt barn en kort stund, cirka en timme. Hans barn har visat mer nyfikenhet än det andra barnet, som varit lite mer avvaktande, och flera gånger vågat lämna pappans famn för att utforska miljöerna inne i förskolan. Barnskötaren förklarar för pappan att när han känner sig redo för att lämna ska han säga till. Han har fått förklarat för sig att det är viktigt att han säger ett tydligt ”Hej då” till sitt barn och sedan går även om barnet blir ledset. Detta för att barnskötarens erfarenhet är att det oftast inte blir bättre när vårdnadshavare kommer tillbaka. Pappan har under de första fyra dagarna varit med barnet i alla förekommande aktiviteter och uttryckligen sagt att han litar helt på och känner sig trygg med förskolan och barnskötaren. Han säger ett tydligt hejdå till sitt barn och lämnar sedan förskolan. Barnet tittar lite frågande på grinden där pappan försvann, tittar sedan på barnskötaren som sitter bredvid och som enkelt svarar att pappa kommer tillbaka, att han skulle gå ut en sväng. Barnet väljer då att gå fram till barnskötaren med boken det har i handen och håller fram den, samma bok som barnet valt att ha i handen de andra dagarna. Barnskötaren tar boken och erbjuder barnet att sitta i knät, vilket det väljer att göra. Under timmen som pappan är borta kommer barnet igång att leka och upptäcker tillsammans med barnskötaren de andra barnen och miljöerna.

Detta var en beskrivning av hur ett barn har blivit tryggt med barnskötaren och hur barnet tar ett eget initiativ till att få lyssna på sagan. Barnskötaren visar att hen finns där, först genom att 42

sätta ord på den frågande blicken om vart pappa tog vägen och sedan genom att erbjuda barnet att sitta i knät. Vi vet att introduktion för barn kan se väldigt olika ut och ta olika lång tid innan barn är helt trygga. Några saker som vi tror underlättar för barnen att bli trygga är när vi barnskötare finns nära barnen.

SLUTORD – DRIVKRAFTEN ATT ARBETA SOM BARNSKÖTARE Att arbeta med vår framtid, barnen, och ge dem en möjlighet till en bra start i livet är en drivkraft som gör att arbetet inom förskolan ger så mycket tillbaka. Som att se utvecklingen från det lilla barnet som kanske lagom lärt sig att gå när de kommer till förskolan, till att släppa iväg dem till förskoleklassen med en ”ryggsäck” av trygghet, glädje och känslan av att ”jag duger som jag är”. Att få uppleva den glädje som barnen visar när de klarar av det där som de så länge kämpat med och äntligen, äntligen bemästrar, det är oslagbart. Det är en ynnest att få vara med när de till exempel tappar sin första tand, lär sig cykla, skriva sitt namn eller komma upp på gungan liksom att få lyssna på barns kloka tankar och funderingar kring allt möjligt. Att veta att vi har varit en del av det lärandet och utvecklingen som barnen gör, ger oss kraft och energi och väger upp den där känslan inombords av att inte alltid räcka till. Listan kan göras lång över allt som gör att vårt arbete är meningsfullt och blir till vår drivkraft som barnskötare: Glädjen inombords när barnen med öppna armar kommer fram och ger en kram på morgonen eller ropar ens namn när de ser oss, en blick, ett leende, ett nytt ord, barn som springande kommer upp i famnen. Det kanske är det där barnet som varit så ledset under sin introduktionstid men som nu känner trygghet och har 111

kommit in i förskolans rutiner. Vetskapen om att det arbete som alla vi barnskötare dagligen gör ute i förskolorna har betydelse för alla de barn vi möter. Vi är en stor del av många barns liv. Vi kanske till och med är de första vuxna som barnet knyter an till förutom deras vårdnadshavare. När dagens samhälle ser ut som det gör där många barn går långa dagar i förskolan behöver vi barnskötare inse hur viktiga vi är och vilken betydelse vi har i barnens liv.

Att fundera kring: Vad är din drivkraft som barnskötare i arbetet med barnen? Det är skillnad på att känna sig trött och sliten eller trött och nöjd efter en arbetsdag. När dagen varit lugn, lätt eller bara rutinmässig är känslan inte så tillfredsställande som de dagar där ens kunskaper, professionalitet och samarbetsförmåga satts på prov. Som till exempel de där dagarna när ni som arbetslag har planerat och strukturerat upp vad som ska ske. Planeringen var att en pedagog skulle ha en undervisningsaktivitet inomhus med det tema vi just nu arbetar med och två pedagoger skulle gå iväg med en grupp och upptäcka närmiljön. När dagen börjar har en pedagog blivit sjuk, ingen vikarie finns att tillgå och ingen pedagog från någon annan avdelning har möjlighet att flytta över, en verklighet som vi säkert alla någon gång kommer i kontakt med. Vad gör vi? Omkullkastar vi allt vi tänkt och tar ut alla barnen, för att då kan vi gemensamt ”hålla koll” på dem? Låter vi alla vara inne och planerar om undervisningsaktiviteten så att vi kan erbjuda den till alla barn som är intresserade? Här sätts vår professionalitet och erfarenhet på prov. Det kommer alltid att komma dagar i förskolan där vi behöver vara flexibla och tänka om för att lösa dagen på bästa sätt. Det är en verklighet som vi 112

tänker att de flesta har upplevt. Här nedan beskrivs hur det blev en dag på en av våra förskolor och hur den förmiddagen löste sig.

Exempel: Flexibilitet – lösningen på många praktiska problem Förskolan är indelad i tre avdelningar. På avdelningen med de yngsta barnen, ett- och tvååringar, var det den här dagen tolv barn närvarande och två pedagoger, den tredje hade blivit sjuk under natten och ingen vikarie kunde komma och arbeta. På de andra avdelningarna var det ingen pedagog som kunde avvaras. Efter en snabb överläggning mellan pedagogerna beslutades det att ha hela barngruppen inne. Det vanligaste i den här barngruppen var att alltid dela in barnen i mindre grupper. Det var alltså ovanligt att ha alla barn inne tillsammans en förmiddag. Miljön är uppdelad på två rum med olika lek- och lärandemiljöer och ett kombinerat skötrum och ateljé. Pedagogerna beslutade att ta fram vattenbordet som fanns i skötrummet, fyllde det med pasta och sedan olika material att ösa och hälla med. En pedagog placerade sig vid vattenbordet och den andra pedagogen i rummet längst ifrån. Barnen kunde nu fritt välja aktivitet. Fokus för pedagogerna denna dag blev att erbjuda en aktivitet som kunde fånga flera barn och att barnen fick möjlighet till en förmiddag med lek på egna initiativ och/eller i samspel med en pedagog. I vattenbordsaktiviteten kom barnen i kontakt med till exempel matematik genom utforskande av volym och mängder, socialt samspel genom turtagning. Pedagogen som varit närvarande vid vattenbordet har med en telefon kunnat dokumentera det som skett genom att ta kort och filma. Denna dokumentation kunde sedan tas med

113

till arbetslagets gemensamma reflektion dagen efter. Pedagogen som varit i det intilliggande rummet hade funnits för de barn som inte ville vara vid vattenbordet. Hon hade kunnat erbjuda barnen att arbeta med de olika väljarlådorna som till exempel play-do-deg eller briomekano. Avdelningens grundverksamhet var välfungerande vilket bidrog till att barnen visste vilka förväntningar som fanns på dem och att de var trygga i avdelningens lek- och lärandemiljöer. När de lekt färdigt med något material gjorde de i ordning efter sig och la tillbaka materialet på sin plats. Pedagogerna kände ett lugn och trygghet i att de tillsammans skulle klara av att ha en välfungerande förmiddag tack vare sin grundverksamhet. När det närmade sig lunchtid tog en pedagog ansvaret för rutinen i skötrummet och en annan höll i den gemensamma samlingen som varje dag görs innan lunchen. Återigen var barnen trygga i vad som skulle hända då samlingen är en grundrutin på den här förskolan.

Det är efter en dag som exemplet beskriver som känslan av arbetsglädje och tillfredsställelse infinner sig samt när vi ser barnens upptäckarglädje, nyfikenhet och viljan att lära sig nya saker. Vi hoppas att vår bok har väckt många nya tankar och reflektioner kring vår viktiga roll i förskolan som barnskötare. Vi vill att ni ska känna er stärkta i er roll och hoppas och önskar att ni sträcker på er och känner er stolta i ert fortsatta arbete med barnen. Vi ska våga ta plats och lita på vår profession. Tillsammans har vi ett av de viktigaste uppdraget en människa kan ha, att ge varje barn vi möter en bra start i livet.

114