Det som kännetecknar den mer bestående antisocialiteten är att den startar i tidig ålder och sedan kvarstår genom barndomen och i vuxen ålder. Generellt så ökar risken för att hamna i kriminalitet med antalet riskfaktorer som en ungdom har, det vill säga ju bredare problematik, desto större risk för att hamna i en kriminell livsstil. Att agera ut och testa gränser är en naturlig del av mognadsprocessen från barn till vuxen och det är därför viktigt att kunna identifiera dem som riskerar att hamna i en mer bestående antisocialitet, eftersom dessa ofta kräver längre och mer intensiva insatser för att bryta ett anti socialt beteende och bygga upp en fungerande livsstil.
Risk- och skyddsfaktorer De teorier som beskriver antisocial utveckling enligt ovan utgår från kända risk- och skyddsfaktorer för utveckling av antisociala beteenden. En riskfaktor definieras som en egenskap, händelse, process eller ett förhållande som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall, i det här sammanhanget krimi nellt beteende (Andershed, Andershed & Söderholm-Carpelan, 2010). Enskilda kända riskfaktorer, som till exempel impulsivitet, samvarierar med ett kriminellt beteende, men säger inte mycket om orsak och verkan. Forskning visar istället att enskilda riskfaktorer varken är nödvändiga eller tillräckliga för att utveckla ett kriminellt beteende. Den typiska bilden av ung domsbrottslighet är snarare att kriminaliteten är en följd av en kombination av riskfaktorer på individ-, familj-, grupp- och samhällsnivå. Ju fler kända riskfaktorer, desto större risk att utveckla eller fortsätta med ett kriminellt beteende. Enskilda riskfaktorer utgör dessutom risk för att utveckla även andra riskfaktorer. Ett våldsamt beteende orsakas till exempel i de allra flesta fall av flera olika faktorer. Ungdomar med en mer 20
77411666_va gen ur kriminalitet inlaga.indd 20
2020-08-20 14:51