9789177411604 by Smakprov Media AB

Att vända en KLASS

Åsa Sourander är lärare och lärarfortbildare och John Steinberg är fil.dr. i pedagogik och välkänd författare, föreläsare och inspiratör i skolutvecklingsfrågor.

JOHN S TEINBERG ÅSA SOUR ANDER

Boken ger lärare verktyg och metoder för att skapa fokus, arbetsro och engagemang i en orolig eller omotiverad klass. Författarna visar hur man kan skapa fungerande vardagsrutiner, ett konstruktivt gruppklimat och arbetsmetoder som är anpassade efter elevernas mognadsnivå. Som lärare får man hjälp att analysera sitt eget arbetssätt att leda en grupp. John Steinbergs teoretiska kunskap varvas med läraren Åsa Souranders verklighetsnära berättelser om hur hon praktiskt gick till väga för att vända en ofokuserad klass. Boken är ett värdefullt verktyg för alla pedagoger som leder grupper.

JOHN STEINBERG ÅSA SOUR ANDER

Att vända en

KLASS Från oro till fokus

ISBN 978-91-7741-160-4

789177 411604

Att vända en klass – från oro till fokus

JOHN STEINBERG ÅSA SOUR ANDER

Att vända en

KLASS Från oro till fokus

© 2019 Författarna och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7741-160-4 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Redaktör: Anna Grettve/Annsofie Engborg Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Grafisk form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Tredje upplagan, första tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2019

Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Innehåll Inledning........................................................................... 6 1. Ta ett steg åt sidan.......................................................... 14 2. Gruppen före individen................................................. 25 3. Traditionell kontra modern pedagogik...........................36 4. Skolans uppdrag och fokus............................................49 5. Ledarskap och värdegrund.............................................54 6. Makt kontra inflytande.................................................62 7. Regler och konsekvenser................................................72 8. Samverkan med föräldrar............................................... 85 9. Den positiva filosofin...................................................100 10. Vardagsrutiner............................................................ 113 11. Anknytning och stabilitet........................................... 127 12. Princip 1–32................................................................ 147 Att läsa vidare................................................................. 149

Inledning Det här är ingen solskenshistoria om hur man vänder en klass eller en barngrupp från oro till fokus med hjälp av några supermetoder. Låt oss vara helt ärliga från början. Om du har en svår grupp, krävs det hårt arbete och ett stort engagemang för att vända den. Det vi kan hjälpa dig med är användbara tips, utifrån Johns teoretiska grund och Åsas praktiska erfarenhet. I boken är det Johns röst som kommer att höras, kompletterad med Åsas berättelser och betraktelser över hur det faktiskt har gått till i praktiken. Vi har strukturerat boken efter ett antal principer som vi tror kommer att hjälpa dig i din gärning. Du kommer alltså att få hjälp, men du kommer också att behöva ta i, det sticker vi inte under stol med – det är ingen dans på rosor som utlovas. Du arbetar i en komplex organisation där din insats är betydelsefull, men det finns också mycket omkring dig som påverkar och kan försvåra arbetet med att vända din grupp. Vi lägger tyngdpunkten på vad du kan påverka och åstadkomma för att hjälpa dig att fokusera på möjligheterna, men vi undersöker också det som försvårar, så att du får en helhetsbild.

Allt hänger ihop Vem ska ta ansvar för en klass eller grupp som brister i fokus, engagemang, motivation med ett flertal elever som inte ställer upp på eller förstår skolans normsystem? Är det pedagogen? Hänger allting på dig som lärare, fritidspedagog eller assistent? Är det din skicklighet som prövas, och ja, ditt tålamod och engagemang som det hänger på? Är det föräldrarna som borde ha lärt barnen grundläggande artighet, att ställa sina känslor och sin vilja i bakgrunden då och då för att anpassa sig till gruppen? 6

Är det eleverna själva som, helt enkelt, borde begripa att de är en del av en grupp och man i skolan inte bara kan springa omkring, prata rakt ut eller alltid stå först i kön – eller inte få använda svordomar och skällsord? Är det skolledarens fel, egentligen, som inte prioriterar de svåra grupperna, som inte fördelar resurser korrekt, som inte kräver hjälp från förvaltningen, som inte lyfter bort elever som inte fungerar, som har sin lojalitet uppåt i systemet istället för att vara lojal mot sin personal? Är det förvaltningens fel som sätter sådan press på resultat, måluppfyllelse och dokumentation – och som kräver engagemang i dussintals projekt och därmed gör livet stressigt och kravfyllt för pedagogerna? Är det myndigheter och politiker som har skapat ett system som är ohållbart med stora förändringar som tär på verksamheten och dessutom kräver inkludering för alla nyanlända och alla barn med diagnoser? Är det ”samhället” med sitt uppdrivna tempo, den nya tekniken som kräver sitt och sociala medier som komplicerar livet för alla ständigt uppkopplade barn och ungdomar? Är det just skolval, individuell lönesättning, alla jämförelser i internationella undersökningar som ytterligare späder på utmaningarna? Hur hänger allt detta ihop? Denna bok har sitt fokus på vad den enskilde pedagogen kan göra. Här kommer vi att dela med oss av idéer, råd och tips. När vi skrev boken var det mest fokus på Åsas individuella utmaningar och allt hon gjorde i egenskap av en engagerad, driven och uthållig pedagog. Vi har behållit detta fokus i den nya upplagan. Numera arbetar Åsa som övergripande pedagog på Barnoch elevhälsan i Sigtuna, och blir alltmer varse om hur ”allt” 7

hänger ihop. Visserligen kan du som enskild pedagog med skicklighet och hårt arbete åstadkomma mycket för att göra en utmanande situation mycket lättare. Men med distans till de åren Åsa jobbade med gruppen som beskrivs i boken ser man att Åsa egentligen fick jobba rätt mycket på egen hand utan särskilt mycket stöd och hjälp under sin resa. Poängen? Det vi har lärt oss är att med skicklighet och hårt arbete kan man komma långt, men om man hjälps åt blir resan en aning lättare. Hur? Om kollegorna pratar mera om sitt görande och agerande tillsammans blir det lättare att hitta tillvägagångssätt som fungerar. Om kollegorna pratar mera om sitt görande och agerande blir det lättare att känna stöd och leva efter ”vi sitter samma båt”-principen – och därmed måste hjälpas åt. Om kollegorna pratar mera om sitt görande och agerande blir det lättare att enas om skolnormer, regler, konsekvenser och andra spelregler som gör att eleverna i hela skolan bättre känner till vilka rutiner och principer som gäller. Om kollegorna pratar mera om sitt görande och agerande blir det lättare att förmedla förväntningar och önskningar till skolledningen, förvaltningen och till föräldrarna. Vi har också lärt oss mera om hur hela systemet hör ihop, det som ibland kallas för skolans styrkedja. Det betyder att varje nivå i systemet ska veta sin uppgift och roll. Till exempel: Regeringen via riksdagen och diverse myndigheter skapar lagar och förordningar och andra styrdokument för att ge skolan en riktning. Skolnämndens roll är att skapa, först och främst, de fysiska förutsättningarna för en bra skolverksamhet med fungerande lokaler, en fungerande och begriplig ekonomi och möjlighet att investera i rätt slags hjälpmedel med mera. 8

Skolförvaltningens roll är att omsätta riktlinjerna från politiken och myndigheter i praktisk handling. Förvaltningen (eller koncernledningen om det är friskolor) ska skapa fungerande rekryteringssystem, vikariesystem och enkla administ rativa system och kunna kommunicera ut långt i förväg de ekonomiska förutsättningarna. Men allra viktigast är skolförvaltningens ansvar att rekrytera, utbilda, samt behålla och stötta sina skolledare. Detta, tycker vi, gör man bäst genom att låta skolledarna vara fysiskt på plats på sina skolor så att de faktiskt kan leda sina verksamheter. Skolledarna ska inte tvingas bort stup i ett för att delta i konferenser, möten och leda andra projekt. Skolförvaltningens uppgift är också att skapa stabilitet i systemet med bland annat rektorer som hålls på plats i många år, inte bara två eller tre år som det vanligen är. Skolledarnas roll är att leda sina skolor, skapa en kvalitetskultur på sina respektive skolor, ta hand om sin personal, kommunicera utåt gentemot föräldrarna och se till att rutinerna fungerar. Utan en stabil skolledning blir det en stor utmaning för den enskilda pedagogen att få ordning på sina grupper. Det går, men det blir onödigt tufft. Sedan är det pedagogernas tur att aktivt arbeta med att utveckla sina kompetenser och sitt tydliga ledarskap. Och det är just det vi hjälper till med i denna bok. Sedan den förra upplagan av denna bok har vi som sagt fått ett bredare perspektiv på helheten. John, som har arbetat med och skrivit om ledarskap i klassrummet (i många böcker och åtskilliga studiedagar och utbildningar) ser tydligare hur allting hänger ihop. Han pratar och skriver alltmer om skolkulturens betydelse som ett komplement till personlig skicklighet hos pedagogerna. Åsa, som numera i egenskap av specialpedagog arbetar på två utmanande högstadieskolor, ser hur brister i rutiner kring 9

bemanning och schemaläggning, för att bara ta två exempel, bidrar till onödigt många håltimmar – och det i sin tur bidrar till större oro i hela skolan. Hon ser också hur brist på material, brist på fungerande teknik och brist på den extra språkträning som ibland behövs, även bidrar till oron. Trots allt vi tar upp här i skolans styrkedja och organisation och många andra utmaningar finns det mycket den enskilda pedagogen kan göra!

Åsas och Johns erfarenheter Vi som skriver har olika utgångspunkter. Det som gör oss lite unika är att vi båda har erfarenheter av skolor i andra länder, John från USA och Åsa från Finland. Vår bakgrund ger oss lite annorlunda referensramar. Vi ställer kanske andra krav på arbetsro och koncentration än vad som är brukligt i den svenska skolan. För oss är det naturligt med mer fokus på kunskapssidan av skolans uppdrag. Vi har dessutom upplevt att lärare i sin yrkesroll betraktas som naturliga auktoriteter. John har en lärarexamen från USA. Han gick forskarutbildningen i Sverige och har skrivit många böcker om lärande, skolutveckling, värderingar, kommunikation och ledarskap. Den här boken kompletterar Ledarskap i klassrummet och boken Lärarskicklighet. John besöker skolor så ofta han kan och har speciellt följt den grupp som Åsa arbetade med. Åsa har tjugo års erfarenhet som klasslärare från Karleby, Finland. Hon har också arbetat fem år som lärarfortbildare vid Åbo Akademi i Vasa, som är centrum för den finlandssvenska lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Hon är även författare till boken Sisu i klassrummet. Den beskriver skillnader mellan svensk och finsk undervisning och skolpraxis.

Åsa har rest från en småskalig, lugn, finlandssvensk skolmiljö till den svenska skolan med all dess orolighet och turbulens. I boken beskriver vi Åsas arbete med en mellanstadieklass som hade bytt klasslärare varje år under de första tre åren. Åsa fick ta över en grupp rastlösa elever med föräldrar som var rätt irriterade på alla lärarbyten. En av de första frågorna hon fick från eleverna och deras föräldrar var just ”Kommer du att vara kvar här?” Jodå, Åsa stod kvar för att ro sin grupp i hamn. Henne rubbar man inte så lätt. Det är själva poängen. En av grundtankarna bakom den här boken är just att ungdomar och barn behöver stabilt, konsekvent och pålitligt ledarskap. Vi kommer att gå in på vad detta betyder i praktiken för dig, och vi kommer också att diskutera olika förutsättningar att lyckas med svåra grupper. Det blir flest exempel från grundskolans tidigare del, men vi hoppas att förskolepedagoger, fritidspedagoger och givetvis även pedagoger i högre årskurser i grundskolan och gymnasieskolan kan applicera våra principer på den egna undervisningssituationen. Det blir förhoppningsvis en del igenkännande nickar och aha-upplevelser under läsandets gång. Åsas berättelser härstammar från sista året med sin klass när de gick i årskurs 6. Sedan dess har Åsa utbildat sig i Finland till specialpedagog och arbetar numera som specialpedagog i Sigtuna, allt som oftast med uppdrag på högstadiet. På Barn- och elevhälsan har Åsa varit ansvarig för projektet Hälsofrämjande skolutveckling med medel från Skolverket. Arbete med beteendebaserat värdegrundsarbete och Styrkestjärnan beskrivs i en ny bok John och Åsa har skrivit tillsammans som heter Värdegrundsarbete i praktiken: Metodbok för skolan.

En bok full av verktyg I denna bok vill vi ge dig verktyg för att kunna vända även den mest besvärliga gruppen. Med insikten om värdet av den egna insatsen kommer man långt. Vi vill också lyfta fram hur betydelsefull du är som ledare. Samtidigt pekar vi på att det finns en mängd omständigheter som gör lärarjobbet allt svårare idag. Vi kommer att ge exempel på detta, men koncentrerar oss ändå på det som du faktiskt kan göra som ledare för din grupp. Att kunna stanna upp och vända blicken inåt är också något som du får konkret hjälp med. Även om detta inte är en debattbok vill vi naturligtvis främja debatt och diskussion om ledarskap, värdegrund, skolkultur, förväntningar och resultat. I slutet av varje kapitel finns det därför diskussionsfrågor. Diskutera dem gärna med studiekamrater eller kollegor.

Våra 32 principer Våra principer för ett lyckat ledarskap och för att vända grupper utgör stommen i våra resonemang. Varje kapitel, förutom det första, har ett antal principer att sträva mot. Dessa 32 principer presenteras också i en sammanfattning i kapitel 12, ifall du känner att du vill få en enkel repetition av det du har läst. Du kommer också att få praktiska tips och idéer som kan vara till hjälp, både för att vända blicken inåt för att kunna reflektera över den egna ledarrollen och utåt för att kunna hitta praktiska lösningar. I en strävan att göra boken ännu mer konkret kompletterar Åsa våra övergripande principer med mer specifika ”så gjorde jag och klassen”-exempel.

Till dig som vill förändra Att vända en klass kan läsas av pedagoger med olika erfarenheter. Naturligtvis inkluderar vi lärarstudenter och nyutbildade pedagoger som tyvärr ofta har alltför lite praktisk träning i 12

ledarskap, och därmed möter många onödiga svårigheter när de leder sina grupper. Vi vänder oss till pedagoger som upplever utmaningar i sina grupper och som vill uppnå mer arbetsro och bättre koncentration på skoluppgifterna. Vi vänder oss även till pedagoger som vill ha en diskussion om den pedagogiska utvecklingen på skolan och som vill ha bekräftelse på att de är på rätt väg. Avslutningsvis vänder vi oss även till skolledare, eftersom de har en viktig och ofta avgörande roll i skolans pedagogiska utveckling. Deras insatser påverkar både stämningen och resultaten på en skola. Låt oss nu tillsammans undersöka och diskutera vad som kan underlätta det vi alla vill – att vi som pedagoger får tillfälle att utnyttja vår kunskap, kompetens och erfarenhet från såväl utbildning som tidigare arbetsliv för att främja och bejaka ungdomars kunskaper, kompetenser, ansvarskännande och lust att möta framtiden.

1. Ta ett steg åt sidan För att gå framåt är det ibland nödvändigt att ta ett steg åt sidan, blicka ut över helheten och försöka förstå varför saker och ting är som de är. Vad är det som händer i skolan som gör att allt fler pedagoger upplever att det har blivit allt svårare att få eleverna koncentrerade på sitt skolarbete? Visst finns det gott om elever som trivs i skolan. De presterar bra och upplever stor tillfredsställelse och meningsfullhet. Men vi tror att många pedagoger i Sverige upplever en frustration när de försöker göra det som vi pedagoger är till för – leda undervisningen och möjliggöra elevernas personliga utveckling.

En tillbakablick Det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv på utvecklingen. Vi startar därför med en kort sammanfattning. När beslutet kom i början av 1800-talet om att alla barn i Sverige skulle gå i skola, var det påkallat av samhällets behov av medborgare med nya och delvis annorlunda kunskaper. Under lång tid hade prästen stått för kunskapsförmedlingen i byn. Prästen stod som symbol för formell kunskap, men det var många som skaffade sig livs- och överlevnadskunskaper också genom praktiska erfarenheter och en närhet till kunniga mentorer (föräldrar, släkt och andra på gården; lärdomar vid fiskenäten, på handelsplatser och i hantverkslokaler). Vid begynnelsen av industrisamhällets framväxt började man skönja en uppluckring av kyrkans betydelse som kunskapsförmedlande institution. Samhället krävde en större bredd av kunskaper och färdigheter hos medborgarna, och staten behövde fler utbildade tjänstemän. Det är viktigt att komma ihåg att skolan som institution är ett resultat av indu14

strisamhället. Än idag är banden till 1800-talet starka. Notera att det finns de som tycker att dagens kunskapssamhälle har mer likheter med det tidigare mer individualistiska ”klara dig själv”-bondesamhället än med industrisamhället. Under den industriella epoken övertog skolan rollen som kunskapscentrum. Vad barnen skulle få lära sig och formerna för hur de skulle lära sig kom alltmer att formaliseras. Nu kunde man inte längre lita till föräldrar och släkten. Nej, formellt utbildade lärare i statliga institutioner i särskilda skolhus fick förtroendet att ta hand om barnen och ansvara för deras fostran och bildning. Detta är någonting vi idag ser som en självklarhet. De digitala verktygens intåg i skolan kan sägas innebära en viss likhet med 1800-talet då skolans lärare inte stod som förmedlare av formella kunskaper. Eleverna kan ju numera aktivt söka och få information via webbplatser, sociala nätverk, poddar och distanskurser. Allt detta utmanar och ställer andra och nya krav på lärarens uppdrag och kan upplevas underminera pedagogens status, vilket i sin tur tvingar skolan och pedagogerna att hitta nya roller som handledare och ”lotsar”. Nya tider föder nya möjligheter för läraren att utveckla sin pedagogik och didaktiska planering. Nu när lärarrollen delvis har antagit en ny form är läraren viktigare än någonsin. Det svenska industrisamhällets höjdpunkt var 1960-talet. Sedan dess har andelen människor som arbetar i tillverkningsindustrier stadigt minskat. Notera att det är just kring denna tid som den svenska skolan på ett radikalt sätt görs om till en enhetsskola där alla elever oavsett bakgrund går i samma klasser. Under denna tid beslutades också att eleverna skulle gå kvar i skolan tills de fyllde sexton. Tidigare kunde de som inte ansågs ha läshuvud eller passade in i skolsystemet lämna denna institution betydligt tidigare, vid tolv till fjorton års ålder. Det är också värt att 15

minnas att för dessa ungdomar i yngre tonåren fanns det på den tiden arbete att få och därmed också en naturlig plats i samhället. Då pratar vi inte om 1800-talet utan om 1960-talet – det vill säga endast sextio år tillbaka i tiden. Det är inte så länge sedan, sett ur ett historiskt perspektiv. Sedan 1960-talet har vi haft en dramatisk utveckling av den svenska barnomsorgen. Då gick kvinnor i allt större utsträckning ut i arbetslivet, vilket gjorde att barnen behövde omsorg utanför hemmet. Många ansåg också att utbildade specialister (pedagoger) var bättre på att ta hand om barnen än de outbildade föräldrarna. Sjuttio- och åttiotalens föräldrar fick lära sig att det var bra att lämna över sina barn till statliga institutioner relativt tidigt. Där skulle barnen lära sig att leka med andra och ”socialiseras” in i samhället. Antal barn som går på fritids har mångdubblats och antal procent små barn som går i förskolor är bland det högsta i världen.

Institutionstillit Normen idag är att överlåta en stor del av barns och ungas fostran till institutioner. När föräldrar på ett föräldramöte ber mentorn att ta itu med elaka sms som eleverna skickar till varandra, eller en mamma eller pappa ber mentorn att fixa så att Emma får en inbjudan till Emelies födelsekalas, är detta tecken som tyder på att man tycker att det är skolans uppgift att rätta till sådant som förr tillhörde föräldrareviret. Det är svårt att förneka att denna institutionstillit gör pedagogernas uppgift mer komplicerad och tuffare än tidigare. Lärare har egentligen nog med sitt uppdrag att lära barnen att läsa, räkna och förstå hur samhället och naturen fungerar utan att också behöva se till att alla alltid är överens, samt ta hand om de övriga saker som föräldrarna överlåter till dem. Allt fler barn får idag heldagsomsorg i skolan, och därmed förväntas skolan ta ett än större ansvar för barns utveckling. 16

Efter andra världskriget har skolans roll i samhället blivit allt starkare. Institutioner som skola och förskola har fått alltmer förtroende, resurser och inflytande. Föräldrar och andra berörda har enorma förväntningar på vad förskolan och skolan ska klara av som institutioner, och det är ytterst få föräldrar som idag avstår från att ge förskolan och skolan ett mycket stort ansvar för både fostran och kunskapsöverföring.

Skolan har fått ”konkurrens” Man kan beskriva läget på följande sätt: med utvecklingen av skolans styrdokument åläggs institutionen ett alltmer komplext uppdrag och en ännu större betydelse. Det är uppenbart för våra barn och ungdomar att skolan inte längre har monopol på kunskap och information. Andra personer och källor än läraren är auktoriteter för barn och unga. Dessutom uppfattar vissa barn och unga skolan som ett störande moment i deras liv istället för vad den borde vara – något av det viktigaste i deras liv. Skolan ger eleverna verktyg och metoder för att söka, källgranska, inhämta, sovra, ta till sig olika kunskaper, samt utvecklar och stärker olika färdigheter som behövs i livet. Dessvärre ses kanske skolan som något helt annat än det den är och tillför. Media och fritid kan på sätt och vis ses som ”konkurrenter” till skolan och skolans innehåll. Media upptar både barns och ungas tid och uppmärksamhet. I synnerhet sociala medier. De åttiotalister och nittiotalister som idag skickar sina barn till den svenska skolan utgör den första mediegenerationen. Kabel-tv och videoapparaten lockade till mediekonsumtion – och erbjöd en annan värld och verklighet. En grå PC eller beige Mac kom in i deras vardag och förändrade deras fritid ytterligare, och öppnade för kontakt med omvärlden och social kontakt med andra människor. Dator, surfplattor, mobiltelefon och tv matar barn och unga 17

med osorterad och sällan källgranskad information, kunskap och budskap. Dessa enheter fungerar som magneter, men är också vanliga tillflykter för att tillfälligt fly skolarbete, vardagen och verkligheten. Även idrott och andra fysiska fritidsaktiviteter tar en stor del av många elevers tid. Det är inte heller ovanligt att vissa har både två och tre aktiviteter. Dessa skapar inte bara stress hos barn och föräldrar – även skolarbetet kommer i kläm. Vi vet att barn och unga behöver fysisk aktivitet. Men hur ska dessa elever kunna engagera sig i skolarbete och läxor, när fritidsaktiviteterna kräver mycket tid, uppmärksamhet och engagemang till träningar, tävlingar, cuper och läger? Samtidigt som samhället ger skolan allt större betydelse, finns det många elever som ger den allt mindre betydelse. Det är därmed en utmaning för dig som lärare. Hur kan du med den ”konkurrens” du har få eleverna att tycka att det är roligt att lyssna på dig, följa dina strukturer och hänga med på dina lektioner? Det gäller för dig att övertyga dem om att du trots allt är viktig. Att ditt budskap är viktigt. Att skolämnet är viktigt. Att skolan är viktig. Det går att göra mycket vettigt och bra av ditt uppdrag, men det går inte att blunda för det faktum att du har konkurrens.

Vad krävs av en elev? Ta ett ögonblick och fundera på vad som krävs av en ung individ idag för att klara skolan med god trivsel och utmärkta resultat. • Förmåga att arbeta lugnt i en grupp med 20–30 andra ungdomar. • Förmåga att samarbeta och komma överens med människor med olika värderingar, begåvningar, intressen, kulturbakgrunder, sätt att lära och livsmål. • Förmåga att vara återhållsam med sina egna individuella 18

• • • • • • •

•

• •

behov, känslor och önskemål till förmån för gruppen och kollektivet. Förmåga att lyssna, sitta still, vänta på sin tur, ta emot och minnas instruktioner under rätt långa stunder. Förmåga att kunna koncentrera sig på textmaterial och återge vad man har lärt sig, ofta genom skriftliga redovisningar. Förmåga att kunna göra sig hörd eller sedd i gruppen. Förmåga att planera sina studier med god framförhållning. Förmåga att ta ett stort personligt ansvar och initiativ eftersom moderna undervisningsmetoder många gånger kräver självstudier. Förmåga att hantera en mängd olika digitala verktyg, appar och digitala rutiner och fortsätta att fokusera på sitt skolarbete. Förmåga att prestera bra i flera ämnesområden. Betygssystemet tycks föredra generalister som är bra i många ämnen snarare än specialister. Detta även om omvärlden och yrkeslivet kräver alltmer specialistkunskaper. Förmåga att anpassa sig till både olika klasskamrater och olika vuxna. Den som inte kan ”läsa av” sin ledare och anpassa sitt beteende därefter råkar titt som tätt ut för svårigheter i skolan. Förmåga att prestera vid vissa prov som kräver ett bra korttidsminne. Förmåga att klara av distraktioner, schemaförändringar och mängder av aktivitetsbyten.

Ja, ni förstår. Det är inte helt lätt att vara en ”duktig” elev idag, och det är ingen anspråkslös lista vi har radat upp. Det är inte underligt att många barn och ungdomar inte klarar alla dessa krav. Det kräver otroliga förmågor att anpassa sig till rådande skolnormer och framvisa en s.k. skolpersonlighet. 19

Vad är speciellt för Sverige? Är förhållandena här annorlunda än i andra länder? Ja, delvis är det så. I exempelvis Finland finns det en större tilltro till myndigheter och auktoriteter än i Sverige, enligt flera World Values Surveys som studerar värderingsförändringar hos medborgare i olika länder. Det är svårare att komma in på lärarutbildningen i Finland och läraryrket har större prestige och status än i Sverige. Eleverna har också andra förväntningar på skolan. Färre elever i Finland förväntar sig att skolan ska vara rolig. Fler är införstådda med att det gäller att göra sin plikt. Detta gör att det är något lättare att vara lärare i Finland än i Sverige. Bristen på acceptans av lärarens auktoritet, hävdar vi, är signifikativt för svenska förhållanden. Den svenska synen på bland annat demokrati, delaktighet och barns rättigheter gör att svenska ungdomar och deras föräldrar allt oftare ifrågasätter istället för sanktionerar läraren som en naturlig auktoritet. Svenska barn är frispråkiga och tillåts vara kreativa. Eleverna vill, och tillåts vara, delaktiga i beslut. Allt detta ställer självfallet större krav på deras ledare. Det är också värt att notera att de allra flesta skolsystem runt om i världen är regelstyrda. Den svenska skolsystemet är relationsstyrt. Detta har enorma konsekvenser eftersom bemötande, relationer och sättet att leda får mycket större betydelse. Det är ytterligare en faktor som gör att läraryrket har blivit mer komplext. Det är inte ”bara” att säga till, ta i eller bestraffa. En relationsstyrd skola kan vara mycket svårt för föräldrar (och elever) att begripa om man kommer till Sverige från ett annat land med mera auktoritära förhållningssätt i skolan. Det kan löna sig att försöka förklara för både föräldrar och elever hur den svenska skolan är tänkt att fungera och hur man resonerar här. Det är ju annorlunda! Inte nog att vi har många 20

barn med olika behov idag. Vi har också många barn med olika bakgrunder och olika skolgångar (eller brist på sådana) när de ska in i våra system. Det är givetvis en komplikationsfaktor utan enkla lösningar – men de facto en del av vår vardag. Det kräver ännu mer fokus på att skapa fungerande grupper och kvalitet i undervisningen – och kräver ännu mer relationskompetens att möta så många olika elever med olika behov. Vi vill påpeka ännu en sak som komplicerar tillvaron och det är målstyrning där måluppfyllelse med tillhörande bedömning och betygssättning gör att det blir svårare för läraren att anpassa undervisningen efter verkligheten, barnens behov och elevernas mognad. Lägger vi till alla dokumentationsoch administrationsuppgifter med byten av lärplattform med mera, är det inte så svårt att begripa att tid till att förbereda och utvärdera sin undervisning krymper. Om du har en klass med elever som kräver extra omsorg behöver ditt totala fokus vara på att skapa en undervisning som fungerar för den grupp som du har. Skolförvaltningen och skolledare behöver förstå att undervisningsplanering ska stå i centrum. Det är mycket begärt av en enskild pedagog att med en smula civilolydnad kunna säga ifrån, ”Nej, nu prioriterar jag min grupp och min undervisning och inget annat”, men om man ska vända en utmanande grupp till en fokuserad grupp behövs pedagogens fulla uppmärksamhet på åtgärder för gruppen snarare än åtgärder som tillfredsställer förvaltningens dokumentationsbehov. Kontroversiella åsikter? Kanske det, men det är vår uppfattning.

Vad är rimligt att förvänta sig? Vad är rimligt att förvänta sig av våra elever idag? Ska vi ha en större förståelse än individens behov? Har vi rätt att förvänta oss att ungdomar ska ta hänsyn till kollektivet och vara nyfikna på saker som de initialt uppfattar som ointressanta? 21

Man kan säga att samhället idag prioriterar lust mer än plikt. Individen har blivit viktigare än gruppen. Bland många barn och ungdomar prioriteras aktivitet och stimulans före stillhet och reflektion. Stimulans söker eleverna utifrån (från till exempel spel, tv, internet och idrott) och inte inifrån (till exempel från läsning, stillsamhet och reflektion). Värderingar tenderar att byggas utifrån vad kompisar och kändisar tycker och är oftare viktigare än vad mamma eller pappa tycker. Ungdomar tillbringar dessutom mer tid tillsammans med andra ungdomar än med familjen och släkten. Det är inte så konstigt att det kan vara en utmaning för varje lärare att vara trovärdig och värd att lyssna på. Den vuxne är inte längre den självklara auktoriteten eller kompassen i livet. Visst blir det svårare att leda grupper av ungdomar med dessa nya värderingar. För att vända våra grupper och hjälpa dem att uppnå mer arbetsro och koncentration krävs en förståelse för varför det har blivit som det har blivit, och en insikt i om vad som är på gång i samhället just nu.

Du behövs mer än någonsin Hur kommer det att bli i framtiden – om fem, tio eller tjugo år? Kommer pendeln att svänga tillbaka? Kommer individen och kollektivet att leva i bättre symbios? Kanske det. Men det finns ytterligare en faktor som utmanar skolans och därmed lärarens auktoritet. Den faktorn är teknikutvecklingen. Din skola har installerat trådlösa nätverk, sett till att varje elev fått en egen dator eller surfplatta, satt upp interaktiva skrivtavlor i klassrummen. Teknikutvecklingen och elevernas privata tillgång till teknik hinner långt före vad skolan någonsin kan åstadkomma eller kommer att ha råd att införa. Idag har en klar majoritet av eleverna (även de yngsta) smarta mobiltelefoner som ger dygnet runt-tillgång till internet. Dina elever kommer bokstavligen att kunna bära med sig access till 22

all världens kunskap och information i sina fickor. Detta gör att din lärarroll sätts på prov då den blir alltmer komplex. Vi är inte förvånade att mobilens vara eller icke vara i skola och klassrum ofta debatteras. Vad den nya tekniken för med sig är att du behövs ännu mer än tidigare – som ledare, mentor och den som hjälper till att sortera och värdera all denna information som eleverna har tillgång till, all den påverkan de utsätts för, all den kommunikation de deltar i och alla de tekniknyheter både du och de behöver lära sig och anpassa sig till. Du behövs bland annat för att • hjälpa elever att sortera i informationsutbudet • sätta in informationen i ett större sammanhang • vägleda till kvalitet och inte bara till kvantitet • vägleda elever till att praktisera källkritik och förstå den påverkan de utsätts för • vara en etisk kompass • stödja elever att kanalisera sin kreativitet på ett konstruktivt sätt • hjälpa elever att närma sig alla ”obegripligheter” i världen och samhället • hålla en balans mellan kommersiella och intellektuella krafter • vara en länk mellan kulturarvet och allt det nya i samhället • ge de basfärdigheter som behövs i ett samhälle som är alltmer beroende av ord, bild, statistik och teknik • hjälpa elever att balansera mellan gruppens och individens behov • lyfta fakta till en högre nivå av förståelse och sammanhang, det vill säga lyfta information till kunskap. Det nya informations- eller kunskapssamhället tillsammans med den mer projekt- och problemorienterade pedagogiken 23

som ofta tillämpas idag kräver mer handfast ledarskap, tydligare struktur, mer insyn, allt oftare analys och tätare uppföljning. Du behövs mer än någonsin!

Diskutera 1. Berätta skolminnen för varandra. Vad var det bästa och sämsta i din skola när du växte upp? 2. Vad är annorlunda i skolan idag jämfört med när du var elev? 3. Hur ska en ”duktig” elev vara och agera enligt dagens mått? Är det annorlunda än förr i tiden? Vari ligger skillnaden? 4. Vilka utmaningar och förändringar ser du framför dig i skolans värld de närmsta åren? 5. Vilka möjligheter ger individualiseringen av undervisningen och den nya tekniken i framtiden? 6. Hur kan vi se sociala medier och multimodalitet som en resurs för lärande?

Att vända en KLASS

Åsa Sourander är lärare och lärarfortbildare och John Steinberg är fil.dr. i pedagogik och välkänd författare, föreläsare och inspiratör i skolutvecklingsfrågor.

JOHN S TEINBERG ÅSA SOUR ANDER

JOHN STEINBERG ÅSA SOUR ANDER

Att vända en

KLASS Från oro till fokus

ISBN 978-91-7741-160-4

789177 411604