9789177410201

Page 1

DAVID EDFELT

Under förskoletiden formas hjärnan av allt barnet gör och är med om. Som pedagog påverkar du denna utveckling. Genom större förståelse för hur hjärnan fungerar kan du bidra till en miljö som främjar barnets utveckling, lärande och välmående. Den här boken handlar om barnets och hjärnans utveckling – hur hjärnan fungerar och hur vi kan förstå våra olikheter. På ett begripligt sätt har författaren placerat kunskap om hjärnan i en förskolekontext. Några av bokens teman är anknytning, socialt samspel, känslor, lek och lärande samt funktionsnedsättningar. Lättillgänglig fakta varvas med praktiska tips. Du får dessutom, genom en fiktiv förskola, följa syskonen Alice och William och deras kompisar, vars hjärnor växer och formas av händelser och upplevelser. Boken avslutas med ett studiematerial som kan användas som diskussionsunderlag för att förbättra arbetet i din förskola. David Edfelt är psykolog och arbetar med handledning och utbildning, bland annat på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund i arbetet med barn och ungdomar med inlärningssvårigheter och neuropsykiatrisk problematik. David Edfelt har även skrivit boken Utmaningar i förskolan – att förebygga problemskapande beteenden (Gothia Fortbildning).

ISBN 978-91-7741-020-1

9

77410201.1.3_Omslag.indd 1

789177 410201

2021-08-17 10:50



Innehåll 6 Inledning

13 15 15 17 19 20 22 23 25

Kapitel 1. Början Inget oskrivet blad Den genetiska koden Gene­tiken i praktiken Det kompetenta barnet Hjärnans till­växt och kom­munika­tion Gener på­verkas av miljön Hjärnans struktur Hjärnans belönings­system

27 31 33 34 36 37 40 40 41 47 49

Kapitel 2. Funk­tioner, förmågor, färdigheter Förmågor och färdigheter Den stora variationen Normalfördelning Förväntningar är kopplade till förmågor Temperament Blyg­het Temperament i för­skolan Konsten att styra sig själv Överkrav Utveckling

51 57

Kapitel 3. Mat och sömn Den nödvändiga sömnen

64 66 68 75

Kapitel 4. Trygg­het och stress Trygg­het och tillit Anknytning Stress i för­skolan

80 81 87 88

Kapitel 5. Känslor Grundaffekter Varma och kalla känslor Hjärnhuset

104 105 107 108 109

Kapitel 6. Socialt samspel, språk och kom­munika­tion Blicken och ansikten Delad upp­märksamhet Den sociala hjärnan avancerar Sociala sammanhang

3


112 114 115 116 116 117 119 120 120 121 123

Inlevelseförmåga Rättvisa Tal- och språkstart Människa och djur Tal- och språkutvecklingen spurtar Var sitter språket? Mönster och mångfald Kom­munika­tion är mer än ord Språkexponering med kvalitet Delad upp­märksamhet och språk Musik och socialt samspel

127 130 131 132 132 137 138 141 142

Kapitel 7. Lek och lärande Djur leker Förutsättningar för lek Leksignaler Olika typer av lek Initiativ och makt Minne Kreativitet och utvecklingspotential Lärande i och utan lek

148 148 154

Kapitel 8. Trauma och barn som far illa Trauma Att anmäla när barn far illa

157 159 160 162 163 164 170 182 191

Kapitel 9. Utmaningar och funk­tions­nedsättningar Funk­tionsnedsättningar och vardagens hinder Utredningar och diagnoser Essence Gener och funk­tionsnedsättningar Utmaningar i för­skolevardagen Autism Adhd Tal- och språkstörning

198

Efterord. 20 år senare

199 Studiematerial 214 Ordlista 218

4

Referenser



Inledning ÄR DET INTE MÄRKLIGT att det så ofta fungerar, med tanke på att allt vi gör, tänker och känner styrs av en liten geléklump av nervtrådar i huvudet? Det är den som är Jag. Ett under måste man ju säga. Hjärnan är mer kom­plicerad än något som människan har åstad­kommit. Den är på många sätt obegriplig, men har blivit allt­ mer begriplig med tiden. Forskningen tar varje år stora kliv framåt i för­ståelsen av hur hjärnan fungerar. Hjärnforskarnas fram­fart liknas vid de upptäcktsresande som besökte okända platser och åter­ berättade sina iakttagelser för en intresserad allmän­het. Visst är det spännande? Det handlar alltså om att förstå hur vi alla fungerar, hur barns utveckling formas av interaktionen mellan gener och miljö och hur vi sedan fortsätter att formas hela livet. De som borde vara mest intresserade av upptäckterna om hjärnan är därför alla som lever nära barn och på olika sätt an­stränger sig för att deras tillvaro och utveckling ska bli så bra som det bara går – för vad kan vara viktigare än att göra det bästa för dem? Under barnets för­skoletid formas hjärnan genom de tusentals miljarder kopp­lingar mellan nerv­celler som tar emot och bearbetar signaler utifrån och från vår egen kropp. Hjärnan är vårt kontroll­ torn som alltid är igång och registrerar sådant som är av vikt: ljud, kontraster, färger, rörelse och kroppens tillstånd. Den känner av hjärt­frekvens och temperatur, trötthet och hunger. Det är inte mycket som undgår hjärnan, men det mesta undgår oss. Vi blir faktiskt inte varse mer än en rännil av den information som hjärnan registrerar. Här finns vårt med­vetande och här skapas våra drömmar. 6


Det är även i hjärnan som vår personlighet sitter. Signalerna skickas kors och tvärs mellan hjärnans olika delar, alla med sina olika uppgifter, för att bli till tankar, känslor och hand­lingar. I hjärnan finns jaget och i varje cell finns grund­receptet för vår konstruktion – DNA-spiralen. Den här boken är ett försök att skapa intresse för något som är av stor betydelse i för­skolan: barns hjärnor, som växer och formas av för­skolevardagens händelser och upplevelser och som är vår mest ovärderliga guldklimp.  För­skolan finns som bekant av huvudsakligen två skäl. Dels för att föräldrarna ska jobba och att deras barn behöver någonstans att vara under tiden. Dels för att barn ska få möjlighet att lära sig sådant som är av vikt i vårt allt­mer komplexa samhälle. Forsk­ning visar att en för­skola av god kvalitet är bra för stimulans och ut­veckling, inte minst för barn från mindre privilegierade hem (Taggart, 2010). En sådan viktig verksamhet behöver ha rikt­linjer och kom­petenta peda­ goger. I Sverige infördes den första läro­planen för för­skolan 1998 och 2010 gjordes en omfattande revidering. 2016 omarbetades ett avsnitt igen och säkert blir det många nya revideringar framöver. Mycket talar för att kun­skapen om hjärnan då kommer att finnas med. Det är hjärnan vi arbetar med. Allt vi talar om i för­skolan – barns utveckling, lärande och välmående – sitter där. I Sverige går 95 procent av alla 3–5-åringar i för­skola. I de övriga skandinaviska länderna är andelen också stor. Flera andra länder rör sig i samma riktning och sneglar mot Nordens breda och allmänna ut­byggda för­skola. Det ger oss ett ansvar även gentemot dessa länders barn, för om någon ska inspireras ska det vara av något som är riktigt bra. I Sverige vet vi tyvärr inte om allt vi gör i för­skolan är bra, eftersom den typen av effektforskning i stort sett saknas (Waldenström, 2014). Det innebär att vi gör en mängd saker som vi 7


KAPITEL 1. Inledning

FIGUR 1

8


Fi

D

tycker och hoppas är bra, men som vi i grunden inte vet så mycket

Fi

om. Barn spenderar en stor del av sin barn­dom i för­skolan. De barn som är i för­skolan åtta timmar per dag, fem dagar i veckan – en så kallad heltidstjänst i yrkeslivet – tillbringar cirka 40 procent av sin vakna

1. D

Fi

tid i för­skolan. Under denna tid växer deras hjärnor. Upplevelser

1. de su

och erfarenheter bearbetas och lagras för att skapa mönster om och för­ståelse för hur världen hänger samman. För­skole­peda­goger och föräldrar delar på ansvaret för barnets ut­veckling. Det innebär att

Fi

samhället har tagit över en del av utveck­lingen av barnens hjärnor

1.

från föräldrarna och det är ett stort ansvar som följer med detta

7. ba

skifte. Med tanke på att kunskapen om hjärnan ökar explosionsartat är

Fi

det nödvändigt att peda­gogerna tar del av de rön som är av betydelse

O

för hur de kan skapa den mest optimala miljön för barns utveckling. Om vi förstår mer av hur hjärnan fungerar, kan vi då åstadkomma

Fi

mer lärande samtidigt som barnet mår bättre?

En sa

Hjärnan är en helhet som inte med enkelhet låter sig delas upp. Forskningen gör det förvisso hela tiden, för det går inte att forska

Fi

på hela hjärnan samtidigt. Dagens teknik gör det möjligt att lyfta på

Pr gö

locket och kika in medan hjärnan jobbar. Genom hjärn­avbildning kan en persons hjärna observeras medan hen gör uppgifter som att lyssna på berättelser, minnas saker eller bara vila och låta tankarna

Fi

flöda fritt. I de stora och kostsamma appa­raterna framträder bilder av

Vi

olika centras aktivitet och deras kom­munika­tion, bilder som när de

Fi

sätts ihop blir filmer som forskarna kan analysera.

Ba ut

Kunskap är som ett expanderande vattenfall efter en stor mängd neder­börd – står vi och gapar kommer vi endast att få i oss en liten

Fi

En st

FIGUR 1: Lyft på locket

Fi

Dagens teknik gör det möjligt att kika in medan hjärnan jobbar.

1. 9

5. Av

Fi


Inledning

del av allt som kommer forsande. Denna bok försöker fånga några av de viktigaste kunskapsdropparna och gör inte anspråk på att täcka in allt. Ändå är ansatsen bred i ett försök att göra barnen och deras utveckling begriplig. Under för­skoletiden har barn stor inlärningspotential. Sedan barnet format de första orden kommer språket som en störtflod och barnet förstår innebörden av en mängd nya ord varje dag. Hen ska också lära sig att relatera till andra, få en relation till sig själv i förhållande till om­givningen, förstå sina upplevelser, kontrollera sina känslor och styra sig mot olika mål. Den förändring som sker under loppet av några år, från barnets första dag i för­skolan till den sista, är den största resa hen kommer att göra i livet. Från ett tultande litet barn med enstaka ord utvecklas hen till en vet­girig samtalspartner som reflekterar över livet, döden och allt däremellan. Du som jobbar med barn har världens viktigaste jobb. Barn som åter­kom­mande upplever sig misslyckas under sin för­skole­tid utvecklar en sämre beredskap för att hantera svåra situationer, även senare i livet. Det sätter spår i form av stress och sämre själv­förtroende, vilket på­verkar förmågan att bemästra utmaningar. Barn behöver känna sig uppskattade och uppleva sig lyckas i stunden. Med mer kunskap om hjärnan är min förhoppning att du som för­skole­peda­gog ska finna allt fler ingångar till att ge barn möjlighet att ut­vecklas optimalt.  Vi är alla olika varandra och det ser vi varje dag. Vi är än mer olika inuti än utanpå. De stora hjärnstrukturerna är i stort lik­artade, men på mikronivå är skillnaderna gigantiska. Det är därför vi är unika, inte bara i hur vi ser ut utan också i hur vi är och hur vi blir. Samma miljö ger inte samma erfarenheter. I en barn­grupp formas hjärnorna olika, även om alla ingår i samma sammanhang – en sagoberättelse tolkas på olika sätt, nya ord fastnar olika lätt – det 10


varje individ upplever är unikt. Resultatet av hjärnans pro­cesser leder till indi­v iduella tankar, känslor och hand­lingsmönster. Och vi ska möta varje barn där hen befinner sig men oavsett det finns användbara kunskaper om vad som är viktigt för barn generellt och då är nyfiken­heten central. Den som är nyfiken på en annan människa, på kun­skap och på att pröva något nytt kommer att kunna göra skillnad.  Vi är bara i början av ett århundrade där kunskapen om hjärnan ökar med en ofantlig hastighet. Jag låter dig följa några barn och presen­ terar genom dem en del av den kunskap om hjärnan som fram­ kommit under de senaste decennierna och som är av relevans för dig som jobbar i för­skolan. Min ambition är att inspirera och jag hoppas att du ska bli nyfiken. Jag använder begreppet peda­gog om alla vuxna som arbetar aktivt med barnen i för­skola eller peda­gogisk omsorg. Bland verk­samheter, utbildningar och andra aktörer som på­verkar för­skolan råder det delade meningar om hur ordet peda­gog ska användas och vem som har rätt att kalla sig peda­gog. Jag har valt att använda det eftersom jag vill vända mig till alla i arbetslaget – oberoende av ut­bildning – och för att kunna inkludera alla med ett ord. Även om det inom ett arbetslag finns de som saknar peda­gogisk utbildning har hela arbetslaget ansvar för barnen. Av enkelhetsskäl benämns vårdnadshavare genomgående som föräldrar även om det finns mängder av familjekonstellationer i dag. Alla kapitel avslutas med tips om vad som är viktigt att tänka på. Tipsen står på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet och gör inte anspråk på att vara kompletta, se dem snarare som inspiration. Önskar du mer kunskap, handfasta tips och råd om strategier och metoder finns mer litteratur och intressanta länkar till flera spännande hemsidor på provivus.se. 11


Inledning

För den vetgiriga finns faktarutor att fördjupa sig i och kursiverade termer och begrepp återfinns i ordlistan längst bak i boken. Du som är intresserad av ett specifikt om­råde hittar förslag på lästips i referenslistan. För dig som vill ha diskussions­underlag för hur arbetet kan förbättras i din för­skola finns ett studiematerial i slutet av boken.  Om för­skolan jobbar med hjärnan är barnen hjärna i för­skolan.  Jag önskar dig lycka till i ditt viktiga arbete. David Edfelt, hösten 2017

12


KAPITEL 1

Början VI SKA FÖLJA MED Alice och några barn i hennes närhet och kika in i den värld som inte syns med blotta ögat. Vad händer i Alices hjärna under hennes första år i livet? Hur blir det för henne och hennes bror William i för­skolan? Hur blir det för kamraterna? Vad är viktigt att tänka på för peda­gogerna så att Alice och de andra barnen utvecklas väl, lär sig och mår bra? Kan deras dagar bli ännu bättre med ökade kunskaper om hjärnan och hjärnans utveckling? Det ska vi undersöka.    Alice är nyfödd och skriker för full hals. Det är ett gott tecken. Hon äter och somnar och när hon vaknar igen skriker hon på nytt. Närhet och mat lugnar henne. Sedan ligger hon och bara tittar. Ett nytt liv med en hel framtid framför sig. Det finns något saktmodigt i en gravidi­tet. I den långsamt växande magen ter sig barnet ofta lugnt och harmoniskt. Vid ultraljudet syns den lilla individen tydligt och det pickande hjärtat visar att ett foster lever där inne. I hjärnan är det däremot ett formidabelt fyrverkeri utan mot­stycke. Alices hjärna har mellan den tionde och tjugonde gravidi­tets­veckan bildat ungefär 200 000 nya nerv­celler per minut. Det är dessa som kommer att utgöra grunden för hela hennes existens. När hon föds är de hundra miljarder och har redan börjat kom­municera med varandra. 13


KAPITEL 1. Början

HUVUDPERSONER För­skolan Universum. Avdelningen Saturnus. Barn: Alice, en glad fyraårig tjej som gillar att vara i för­skolan. Linn, en tjej med mycket energi som är nästan två år äldre än Alice. Oscar, en pojke i Alices ålder som gärna bygger med lego, leker jaga-lekar och gillar att klättra. Blir ofta arg när det inte blir som han tänkt sig. Liam, en pojke i Alices ålder. De leker ofta tillsammans. Ester, en ett år äldre flicka med autism som Alice leker med ibland. Filip, en något äldre pojke än Alice som är påhittig och rolig. Yasmin, Alices bästa kompis och granne som är jämnårig. Abdi, en pojke som är jämnårig med Alice. De leker ofta tillsammans. Yusuf, en pojke som är nästan lika gammal som Alice. Han har upplevt krig och flykt och bor i Sverige sedan ett år tillbaka. Ebba, en flicka som är drygt ett år yngre än Alice.

Avdelningen Saturnus. Peda­goger: Cecilia, förskollärare. Lina, barnskötare. Noor, barnskötare som följt Alices grupp sedan yngrebarnsgruppen.

Avdelningen Jupiter. Barn: William, Alices två år yngre bror. Han är språkligt sen och ofta orolig. Astrid, en flicka som är ett halvår äldre än William och som leker med honom ibland. Vega, en jämnårig flicka som leker en del med William. Elliot och Cesar, två pojkar i treårsåldern. Båda pojkarna leker gärna med de äldre barnen.

Avdelningen Jupiter. Peda­goger: Sara, förskollärare. Kalle, barnskötare, jobbar ibland som vikarie på Saturnus. På båda avdelningarna går det fler barn än de som nämns ovan.

14


Inget oskrivet blad Den engelske filosofen och läkaren John Locke (1632–1704) talade om det nyfödda barnet som ett oskrivet blad, tabula rasa. Han tänkte sig att barn vid födseln är just oskrivna blad, som fylls av lär­domar genom livets erfarenheter. Denna tankegång har fått stor betydelse ända fram till våra dagar. Alice är dock inte något oskrivet blad, även om miljön och de erfarenheter hon gör genom livet kommer att ha betydelse för hur hon blir som människa. Tekniken har ritat om kartan när det gäller att förstå män­niskan. Vi kan kika in i hjärnan när den arbetar och se vilka om­råden som jobbar vid olika aktiviteter. Kunskapen om gene­tik har sam­tidigt ökat explosions­­­artat. Det var inte länge sedan hela vår genetiska kod kart­lades – det mänsk­liga genomet. Frågan om det är arv eller miljö som på­verkar vår ut­veckling är förlegad – det handlar om både och.

Den genetiska koden Hälften av Alices kromosomer kommer från hennes biologiska moder och den andra hälften från fadern. Kromosomerna inne­håller

GENER – VARFÖR ÄR VI OLIKA?

• Vi har 46 kromosomer, 23 från vardera föräldern. • Kromosomerna består av vårt DNA. • DNA-spiralen hålls ihop av baspar. • Det finns fyra sorters baspar som kan kombineras på ett oändligt antal sätt.

• Vi har 3 miljarder baspar totalt. • Ett visst antal baspar utgör en gen. • Vi har cirka 20 000 gener. • Generna är koder för bildningen av olika proteiner. 15


KAPITEL 1. Början

FIGUR 2

2 1

3

4

5

8 7 6

16


DNA-spiralen som sitter på grundreceptet till Alice. DNA kan liknas vid en lång spiraltrappa med trappsteg, så kallade bas­par. Det är hur dessa trapp­steg kombineras i den långa spiral­trappan som gör Alice till en egen unik indi­vid. Alice och hennes bror William, som ska födas om ett par år, kommer att ha olika kombinationer av trappsteg. Trots att vi människor är olika är det endast 0,4 procent i vårt DNA som skiljer oss åt.

Gene­tiken i praktiken Arv och miljö på­verkar på olika sätt och i olika utsträckning. När det gäller exempelvis längd är gene­tiken tydlig: barn till långa föräl­drar blir ofta långa och barn till korta föräldrar blir ofta korta. Gene­tiken gör att vi kan känna igen yttre attribut såsom utseende, hårfärg och gångstil mellan släktingar. Generna styr bildandet av olika slags protein som var och en har sina uppgifter i kroppen. Det finns proteiner som bygger Alices hår och naglar, andra som drar samman musklerna så att hon kan röra på sig och de som transporterar syret i kroppen. Arvet ger oss ett slags grundegen­skaper som på­verkas av mil­­jön. Vi kan till exempel titta på kunskapen att läsa. Även om föräld­rarna kan läsa blir barnet analfabet som vuxen om hen aldrig får möjlighet att lära sig det. Miljöfaktorer som att möta rätt nivå på texterna, hur mycket och ofta läs­ning övas, men också upp­muntran, högläs­ning och en rad andra faktorer har betydelse för att lära sig att läsa. Hur lätt vi lär oss detta är även ett resultat av hur hjärnan klarar av pro­ cessen att lära sig att av­koda och förstå bokstavs­kombinationer. Det är också relaterat till de genetiska grund­förutsättningarna.

FIGUR 2: I cellerna finns kromosomerna som består av DNA-strängen 1. Alice. 2. Cell med cellkärna. 3. Kromosom. 4. Telomer. 5. Kromatin. 6. DNA-sträng. 7. Gen. 8. Kvävebaser. 17


KAPITEL 1. Början

Det finns ett om­råde i hjärnan som dys­lektiker inte aktiverar på samma sätt som läsande personer. Om­rådet har döpts till ord­forms­­ om­rådet och ligger långt bak i vänster hjärn­halva (Monzalvo, Fluss, Billard, Dehaene & Dehaene-Lambertz, 2012). Studier visar att analfa­ beter använder detta om­råde när de läser av ansikten. För den läs­ kunniga är samma om­råde centralt i samband med läs­ning av text, oberoende av språk. När läsande personer läser av ansikten aktiveras i stället ett om­råde i höger hjärn­halva. På detta sätt på­verkas hjärnan av vad den används till och hur. Träning omstrukturerar hjärnan, men hjärnans struktur på­verkar också hur den fungerar innan, under och efter träning. Träningen förändrar hjärnan på så sätt att det vi är med om och gör leder till fler kopp­lingar mellan hjärnans mil­jarder nerv­celler. Nerv­banor som används ofta och mycket för­ stärks och i takt med hjärnans mog­nad kommer hastigheten i kom­ muni­ka­tionen mellan nerv­cellerna att gå mycket snabbare. På så sätt auto­matiseras vissa pro­cesser, vilket gör att de går lättare och smidigare. Alices morbror har dys­lexi, vilket innebär att hon eller William också kan komma att få svårt med läs­ning och skrivning. Efter­-

HJÄRNMYT 1 Människor har störst hjärna eftersom vi är smartare än djuren.

FALSKT ! Valars hjärnor är mycket större. Kaskelottens hjärna är sex gånger större än fungerar kan det finnas den här typen av människans, men deras kogni-­ likheter inom släkten, men det är långt ifrån tiva kapacitet är lägre. Storleken säkert att det blir så för Alice eller William. är inte avgörande för hur smart För barn med dys­lexi blir det tuffare i skolan en art är.

som gene­tiken på­verkar hur våra hjärnor

än för andra klass­kamrater. Lyckligtvis lever vi i en tid då det finns större möjligheter att lyckas ändå. Med hjälp­medel, anpassning och specifik typ av träning är det möjligt att ändå få en bra skol­gång. Det gäller att om­givningen förstår vad det handlar om och stöttar på rätt sätt. Utan kunskaper står vi oss slätt när vi ska göra det bästa för våra barn, särskilt när vardagen bjuder på utmaningar. 18


Det kompetenta barnet Späd­barnsforskningen det senaste halvseklet har gett oss kun­skaper om att Alice och andra nyfödda redan från början är långt mer kom­ petenta än man tidigare trott. Barnet känner igen och före­drar sin mors röst och lukt, föredrar harmonisk musik framför disharmonisk och föds med en matematisk förmåga. Späd­barnet kan exempelvis se skill­nad i förändring av antal, åtminstone om antalet begränsas till några enheter. Att den motoriska utvecklingen följer en viss gång har vi vetat

länge. Det är kopplat till kroppens till­växt och hjärnans utveckling. Att kunna lyfta huvudet, rulla runt, krypa, stå och gå sker för de allra flesta barn inom givna tidsramar och i just den ordnings­ följden. Barn brukar ta sina första steg någon gång mellan nio och arton månaders ålder. Alice är ett av dessa barn och inte ett av de få som går extremt tidigt eller sent. De vuxna i hennes om­givning behöver inte under­visa henne i att gå, det finns där inom henne. En dag ställer hon sig upp och tar sitt första steg. De vuxna behöver bara finnas där vid hennes sida för att se till att hon inte går ut i gatan eller ramlar nedför en trappa. Vi föds alltså med en naturlig förprogrammerad förmåga att klara av vissa saker utan träning medan annat behöver läras in. Alices sök-, sug- och grip­reflex finns där redan vid födseln. Re­flexerna anses evo­lutionärt ha varit kopplade till vår över­levnad i ett tidigt skede i livet och försvinner i takt med att barnets rörelser blir mer kon­trollerade och viljestyrda. Hon har en förmåga att känna, se och höra, röra sina ben och armar och att skrika för att signalera om något behövs. Hon har också en med­född kapacitet att bli allt skickligare på att läsa av ansikten, förstå kroppsspråk och röstens intonation. Livet kommer att lära henne mer om detta och det ska vi tala mer om senare.

19


KAPITEL 1. Början

Hjärnans till­växt och kom­munika­tion När Alice är nyfödd går hälften av den energi hon får i sig från mjölken åt till hjärnan, bland annat till om­råden som är relaterade till kropps­uppfattning och rörelser. Det behövs även energi för att skapa de otaliga kopp­lingar mellan nerv­cellerna som är viktiga för hjärnans kom­munika­tion. Hur går då denna livsnödvändiga kom­ munika­tion till? Varje nerv­cell i hjärnan kan kommunicera med andra nerv­celler genom en nervtråd (axon) som leder impulsen vidare. Genom olika utväxter (dendriter) kan information tas emot. Informa­tion från cell­kärnan skickas iväg med en elek­trisk impuls genom nerv­ tråden till nervändarna. Där finns så kallade synapser som utgör kopp­lingen mellan nerv­cellen som skickar informationen och de mottagande nerv­cellerna. Synap­sen består av nervänden, ett litet gap och den mot­tagande nerv­änden. Kom­munika­tionen sker med hjälp av olika ämnen som ”hoppar” över till andra sidan gapet. Vid en viss koncentration av signal­ämnet i synapsen når bud­ skapet mottagande nerv­cellsände. Där omvandlas information till en elektrisk impuls som skickas vidare till nerv­cellens kärna. På detta sätt kan varje nerv­cell kommunicera med flera tusen andra nerv­ celler. I hjärnan är det alltså elektricitet och kemi som bearbetar intryck, lagrar minnen och styr våra

HJÄRNMYT 2 Hjärnans färg är grå. FALSKT ! Den är även vit, svart och röd.

hand­lingar. Kontroll­tornet är långt mer komplext än något annat.

FIGUR 3: Nervcellen kommunicerar med andra nervceller via synapserna 1. Cellkärna. 2. Dendriter. 3. Axon med myelinskidor. 4. En annan cellkärnas dendriter. 5. Presynaptisk nervcell med vesiklar. 6. Neurotransmittor (Signal­ substans). 7. Synapsen. 8. Receptorer. 9. Postsynaptisk nervcell. 20


FIGUR 3

2

1

5

3

6

7

8

9

4

21


KAPITEL 1. Början

Redan under första delen av gravidi­teten påbörjas bildandet av kopp­lingar mellan olika nerv­celler. Först under den andra halvan av gravidi­teten exploderar denna till­växt och fortgår i hög takt till puber­teten för att därefter minska. Varje cell kan kommunicera genom upp till 10 000 synapser. I början av livet produceras ett stort överskott av för­greningar. Det är som att naturen har sett till att strössla med kopp­lingar för att se till att åtminstone vissa ska kunna användas och bli effektiva. Meningsfulla nervbanor växer sig starkare genom att användas, resten gallras ut. När vi lär oss nya saker växer utskott och synap­ser stärks. Nya synapser bildas hela tiden, även i vuxen ålder. Det är i dessa synapser som våra minnen lagras men det kommer vi till längre fram. Alices hjärna väger vid födelsen en tiondel av hennes kroppsvikt och den ska komma att bli mer än tre gånger så stor. Redan vid två års ålder kommer den att ha ökat till 75 procent av sin vuxenvikt. Som ny­född är Alice redo att möta livet men det kommer att ta hela barn­ domen och lite till innan hjärnan är färdigväxt.

Gener på­verkas av miljön Miljön kan på­verka generna. Det kallas epigenitik. Gener kan aktiveras och inaktiveras vilket förändrar egen­skaperna hos såväl växter som djur­arter. Ärftliga egen­skaper kan således ta olika form genom miljö­mässig på­verkan. Det vi är med om sätter spår inom oss som också kan komma att på­verka vår avkomma. Det finns forskning som visat att om far­moderns tillgång till mat varierade kraftigt under barn­domen kunde det på­verka dödligheten hos barnbarnen (Bygren, Ting­hög, Carstensen, Edvinsson, Kaati, Pembrey & Sjöström, 2014). Svält är alltså något som kan ställa om kroppen och generna, vilket sedan förs vidare i släktledet. Livsstilsfaktorer som sömn, stress, kosthållning, träning och sociala interaktioner kan med andra ord få större inverkan för mänsk­­ligheten än vad vi tidigare har trott. En bra start i livet är 22


HJÄRNFAKTA Visste du att:

• Hjärnan väger 350–400 gram hos en nyfödd, vilket motsvarar 10 procent av kroppsvikten.

• En vuxen hjärna väger 1200–1500 gram vilket motsvarar 1,5–2,0 procent av kroppsvikten.

• Under första levnadsåret sker ungefär en fördubbling av hjärnans vikt. • Människors hjärnor är veckade. Vindlingarna finns där för att få plats med så mycket som möjligt. Djur har inte veckad hjärna.

• Cirka 20 procent av syret går till hjärnan. således inte bara viktigt för det egna livet utan kan även ha betydelse för kom­mande generationer. Alices och Williams peda­goger jobbar där­med inte endast med dem, utan även med deras framtida barn och barn­barn – ett stort och ansvarsfyllt uppdrag.

Hjärnans struktur Det finns många sätt att beskriva hjärnan på och det är förstås kopp­lat till hur noga den ska beskrivas. Längst ner i hjärnan har vi det som ibland kallas för över­levnads­hjärnan eller reptil­hjärnan. Här kon­trol­leras basala funk­tioner som hjärtslag och and­ning. Dessa basala funk­tioner finns

HJÄRNMYT 3 Det bildas inga nya hjärn­celler så var rädd om dem du har. FALSKT ! Det bildas nya hjärn­celler men du behöver trots allt vara rädd om dem du har. Använd hjälm!

också hos arter med mindre avan­cerad hjärna. Ovan­för över­levnads­hjärnan och runt om­ kring den har vi känslo­hjärnan. Längst upp finns logik­hjärnan, hjärn­barken (kortex), som ligger som en mössa över de andra delarna. Det är här våra högre funk­tioner pro­cessas, som att röra sig mot mål, resonera, tänka ut lösningar på var­dag­liga dilem­man och

mycket annat. 23


KAPITEL 1. Början

a

b

FIGUR 4

2

1

3 4 5

6

7

24

5


HJÄRNANS DELAR Hjärnan består av många delar med olika uppgifter. Här har vi en enkel uppdelning:

• Storhjärnan består av två hjärn­halvor och utgör nästan 90 procent av hjärnans vikt. Ytterst finns hjärnbarken med sin veckade struktur. Här sker den högre tankeverksamheten.

• Mellanhjärnan reglerar bland annat kroppens temperatur, känslor som hunger och törst samt friställning av hormoner.

• Hjärnstammen med mitthjärnan, hjärnbryggan och förlängda märgen är bland annat involverade i att förmedla information om sinnesintryck, styra ögonens muskler samt reglera andning och puls.

• Lillhjärnan är bland annat involverad i balans och koordinationen av rörelser.

Hjärnans belönings­system När vi upplever njutning, lycka och tillfredsställelse aktiveras hjärnans belönings­system. Det har till uppgift att främja artens över­levnad genom att få människan att äta, dricka och fortplanta sig. Sådant vi upp­lever som positivt drar igång vårt gilla-system. Det räcker med ett varmt leende, en positiv kommentar eller ett glas vatten när vi är törstiga. Framför allt två delar av hjärnan är in­vol­ve­ rade i belönings­systemet men andra delar aktiveras för att driva oss mot det lust­f yllda och hjälpa oss att undvika det som skapar olust. De olika delarna kommunicerar med varandra genom flera typer av signal­ämnen där det centrala heter dopamin. När du till exempel äter något gott eller får en upp­muntrande kommentar ökar dopa­minet

FIGUR 4: Hjärnans delar 1. Pannlob. 2. Hjässlob. 3. Nacklob. 4. Tinninglob. 5. Lillhjärnan. 6. Storhjärnan. 7. Förlängda märgen. a. Primära motoriska barken. b. Primära somatosensoriska barken. 25


KAPITEL 1. Början

och du upplever en positiv känsla. Det gör att vi gärna anstränger oss för att få uppleva samma positiva känsla igen. Viljan till belöning blir vår motivation, för det är lättare och roligare att anstränga sig om det är mödan värt. När Alice är mätt och nöjd och får uppleva glada föräldrar som älskar att gosa och prata med henne skjuter dopaminet ut och skapar väl­­behag. Det är klart att hon vill ha mer av det – och även hennes föräldrar.

HJÄRNHISTORIA

• Vår egen gren av primater anses ha sitt ursprung för några miljoner år sedan. Under lång tid hände inte mycket och hjärnans storlek var, enligt de lämningar som återfunnits, ungefär densamma under denna tid. Vi ser också samma förmågor framstå som hos nuvarande chimpanser – att samarbeta, skapa kulturer och använda verktyg.

• För ungefär 180 000 år sedan hände något som lade grund för en föränd­ ring. En teori handlar om att det skedde en förändring av arvs­anlaget som gjorde att fostret kunde börja lagra fett, vilket successivt kan ha på­verkat ökningen av hjärnans volym.

• Första beskrivningen av hjärnan lär finnas i egyptiska papyrusrullar från ungefär 1600 f.Kr. Dokumentet kallas Edwin Smith Papyrus efter den person som på 1800-talet köpte dokumentet som beskriver olika skador och tumörer.

• Hippokrates, den västerländska medicinens fader, insåg redan för 2 400 år sedan att såväl rörelser som upplevelser och känslor är kopplade till hjärnan.

• Aristoteles trodde att hjärtat var själens säte. • Under 1500-talet började idén ta form att tänkandet satt i hjärnan. • Grå och vit substans upptäcktes på 1600-talet. • Den första beskrivningen av elektricitet i nerverna gjordes på 1800-talet. • Under 2000-talets början kartlades det mänskliga genomet. 26



DAVID EDFELT

Under förskoletiden formas hjärnan av allt barnet gör och är med om. Som pedagog påverkar du denna utveckling. Genom större förståelse för hur hjärnan fungerar kan du bidra till en miljö som främjar barnets utveckling, lärande och välmående. Den här boken handlar om barnets och hjärnans utveckling – hur hjärnan fungerar och hur vi kan förstå våra olikheter. På ett begripligt sätt har författaren placerat kunskap om hjärnan i en förskolekontext. Några av bokens teman är anknytning, socialt samspel, känslor, lek och lärande samt funktionsnedsättningar. Lättillgänglig fakta varvas med praktiska tips. Du får dessutom, genom en fiktiv förskola, följa syskonen Alice och William och deras kompisar, vars hjärnor växer och formas av händelser och upplevelser. Boken avslutas med ett studiematerial som kan användas som diskussionsunderlag för att förbättra arbetet i din förskola. David Edfelt är psykolog och arbetar med handledning och utbildning, bland annat på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund i arbetet med barn och ungdomar med inlärningssvårigheter och neuropsykiatrisk problematik. David Edfelt har även skrivit boken Utmaningar i förskolan – att förebygga problemskapande beteenden (Gothia Fortbildning).

ISBN 978-91-7741-020-1

9

77410201.1.3_Omslag.indd 1

789177 410201

2021-08-17 10:50


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.