9789177410010

FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

Mona Liljedahl är leg. gymnasielärare i svenska och engelska och arbetar som specialpedagog. Hon föreläser på temat särskilt begåvade/särbegåvade elever och är en av författarna till Skolverkets handledningsmaterial ”Att arbeta med särskilt begåvade elever”.

ISBN 978-91-7741-001-0

9

77410010.1.5_Omslag.indd Alla sidor

Mona Liljedahl Särskilt begåvade elever

Särskilt begåvade elever, även kallade särbegåvade elever, har en exceptionellt hög inlärningsförmåga och borde stormtrivas i skolan. Istället visar studier att de trivs sämst av alla elever och lär sig dessutom minst. Inte sällan utvecklar de svårigheter på grund av uttråkning och understimulans.

Få inom skolan vet vilka de här eleverna är. Särskilt begåvade elever berättar hur skolan kan upptäcka och identifiera dessa elever samt vilka pedagogiska verktyg som behöver tillämpas. Elever som tidigare utgjort en stor utmaning kan faktiskt vara en stor möjlighet. De kan bidra mycket till vår framtid.

Särskilt begåvade elever bygger på grundläggande forskning och pedagogisk praktik samt på intervjuer av ledande experter inom området.

Den vänder sig i första hand till pedagogisk personal, skolledare och elevhälsa, men kan med fördel läsas av föräldrar och särskilt begåvade elever själva.

Förordet är skrivet av professor Roland S Persson, ledande begåvningsforskare.

Mona Liljedahl

Särskilt begåvade elever

Pedagogens utmaning och möjlighet

789177 410010

2022-02-21 07:22

Särskilt begåvade elever

Mona Liljedahl

Särskilt begåvade elever

Pedagogens utmaning och möjlighet

77410010.1.5_Inlaga.indd 3

2022-02-21 07:21

© 2017 Mona Liljedahl och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7741-001-0 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Förlagsredaktör: Karolina Moe Omslag, inlaga och illustrationer: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Omslagsfoto: Shutterstock Författarporträtt: Marcus Gustafsson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Baltoprint, Litauen 2017 Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Innehåll FÖRORD......................................................................... 7 INLEDNING................................................................... 12

Definitioner av särskilt begåvade elever........................... 13 IQ och begåvning........................................................... 14 Spring i huvudet............................................................. 17 Med nya glasögon ser man nya möjligheter.................... 18 UPPTÄCKA OCH IDENTIFIERA.................................... 21

Vad expertisen säger om att upptäcka särbegåvade elever......................................................22 Svårigheter att upptäcka särbegåvade elever................... 40 Kännetecken på särbegåvning........................................ 41 Generella kännetecken...................................................42 Kontextuella kännetecken............................................. 46 PEDAGOGISKT ABC – ATT UNDERVISA SÄRBEGÅVADE ELEVER.......................................... 66

Acceleration...................................................................68 Berikning.......................................................................79 Coachning.....................................................................84 Vad särbegåvade elever själva säger................................. 90 KUNSKAPSKARTLÄGGNING........................................99

Pedagogisk utredning kontra kunskapskartläggning.....100 Kunskapskartläggningens grunder ...............................101 Kartläggningsmaterial...................................................110 Återkoppling av kartläggning........................................ 113

TWICE EXCEPTIONAL................................................116

Konsekvenser av att vara twice exceptional....................116 Att undervisa elever som är twice exceptional................119

ELEVHÄLSAN.............................................................. 124

Skolpsykologen rekommenderar....................................125

FRÅGOR OCH SVAR................................................... 129 Särbegåvad eller ADHD?............................................. 129 Särbegåvad eller svagbegåvad?.......................................132 Flytta upp eller inte?...................................................... 135 Föräldrarna skyller på särbegåvning...............................138 Hur ska jag veta vilka de särbegåvade eleverna är?........ 142 Jag är med i Mensa och har aldrig haft problem i skolan.......................................145

Ett förord till en förträfflig bok Välkommen till en synnerligen läsvärd text, nämligen Mona Liljedahls bok om särbegåvning i skolan. Den är en pärla, inte bara till sakinnehåll utan även vad gäller idé, struktur och utförande. Boken är en fördömligt informativ väg in i de särbegåvade barnens värld och hur de fungerar (eller inte fungerar) i skolans värld. Texten har ett praktiskt och handfast syfte men är ändå levande och medryckande. Till skillnad mot svenska Skolverkets nu befintliga stödmaterial för särskilt begåvade barn i skolan (Skolverket, 2015) möter Mona Liljedahl problematiken och fenomenet särbegåvning utan ideologiska motiv. Hon vill bara att även denna grupp barn skall må bra och utvecklas väl under sin skoltid på sina villkor – inte på någon annans villkor. Boken beskriver i stora drag vad vi vet just nu; vilka erfarenheter andra länder med större erfarenhet än Sverige har haft och – det som gör boken så unik: vad svenska särbegåvade elever själva tänker om sin skolgång. Texten är enkel att förstå men bakom varje beskrivning, förklaring och förslag antyds vetenskapliga insikter och inte minst en egen erfarenhet av att arbeta med dessa barn i svenska skolan.

Monas bok är ingalunda den första som har givits ut i Sverige med denna inriktning. Även andra svenska och utländska översatta författare har gjort försök att skriva mer praktiska böcker men deras användbarhet har alltid fallit på en begränsad förståelse för ett ganska omfattande kunskapsområde.

Författarna tog fasta endast på vissa begränsade aspekter som dessvärre knappast var tillämpbara i den svenska skolan.

7

Resan mot en ökande acceptans av särbegåvning på en politisk nivå har varit lång och är knappast fullbordad ännu.

Det tar lång tid att förändra värderingar, kanske särskilt i ett skolsystem (Persson, 2011). Det beslut som dåvarande Alliansregering fattade år 2010, att ändra skollagen och därmed göra det juridiskt möjligt för skolan att också inkludera särbegåvade barn, kommer att ta tid och tålamod att genomföra. Värderingar ger i regel upphov till viss praxis i skolan men i just det här fallet förväntas genom Alliansregeringens beslut paradoxalt nog att praxis skall ge upphov till vissa värderingar. Det återstår att se om detta alls är möjligt. Extrema individer har per evolutionär design svårt att bli accepterade i över huvud taget någon kultur eller i något sammanhang (Persson, 2015).

Alla barn, oavsett vilka de är, är lika värdefulla. Det är en grundsyn som aldrig får förloras. Men det är inte samma sak som att säga att alla barn är begåvade. Man måste skilja på fakta och värderingar (Persson, 2016). Det är vetenskapligt orimligt att påstå att alla barn är begåvade om man med detta menar att alla har potential och förmåga att utveckla sin skicklighet, oavsett i vilket avseende, till extrema nivåer. Vem som kan vad, hur och till vilken nivå är både genetiskt och miljöbetingat och är dessutom normalfördelat, som det heter.

Det finns en matematisk verklighet bakom allt mänskligt beteende, av evolutionen bestämd, som gör att människors olikheter fördelar sig slumpmässigt enligt vissa kända mönster (Simonton, 2003). Lagstiftningen av år 2010 till trots så kommer en svensk misstänksamhet mot särbegåvning att bestå ännu under lång tid med de problem som detta kommer att innebära (se t.ex. Sjöberg, 2016).

Svenska skolan har inte alltid haft problem med skillnader i begåvning och har inte heller alltid betraktat alla sina elever 8

som ”begåvade”. Skolinspektör Brandell (1920) på sin tid lät meddela följande (s. 97): Redan den dagliga erfarenheten lär oss, att det hos olika människor gives olika arter och grader av begåvning. Man talar därför om begåvade och obegåvade människor. I denna framställning fattas dock ordet begåvning närmast i betydelsen andlig utrustning. Enligt detta betraktelse­ sätt äger det allmänna språkbrukets obegåvade människa en lägre art av begåvning. De nämnda skiljaktigheterna bero därpå, att intellektets struktur är av väsentligen annan beskaffenhet hos den högt begåvade än hos den ringa begåvade människan.

Vi uttrycker oss knappast som Brandell gjorde nu för tiden.

Vi har inga problem med ordet begåvad om vi tillämpar det så att det gäller alla, men det bär de flesta emot att kalla någon för ”obegåvad”. Vad är det då som har förändrats sedan 1920-talet? De vetenskapliga landvinningarna sedan dess är enorma, men det är knappast dessa som ligger till grund för våra olika sätt att tala om elever i skolan eller individer i samhället. Våra olika ordval speglar snarast våra förändrade värderingar. Oavsett vilka termer vi använder och vilka värderingar vi har så är det ändå ett faktum att vi är olika och alla har inte samma förutsättningar, varken inre eller yttre.

Därmed följer att somliga gör vissa saker bättre eller sämre än andra och det finns inte någon typ av metodik, didaktik, utbildning, erfarenhet, lagstiftning, policy eller miljö som kan förändra detta.

Att inkludera även de särbegåvade eleverna i skolans och samhällets gemenskap är sedan 2010 lyckligtvis både en juridisk och moralisk skyldighet för skola och samhälle. En 9

synnerligen god början på vägen till kunskap om denna för Sverige okända och ofta misstänkliggjorda grupp individer och deras liv i skolan är att läsa och lära det som Mona Liljedahl skriver om i sin utmärkta bok.

Roland S Persson Professor i pedagogisk psykologi, Jönköping University

10

Upptäcka och identifiera Särskilt begåvade elever är svåra att upptäcka i skolan. De avslöjas sällan genom kvantitativa testverktyg, såsom betyg och provresultat. Inte heller alltid genom deras prestationer.

Tvärtom kan de ha både dåliga betyg och bristande prestationer, samt väcka frågor om inlärningssvårigheter och andra problem. Inte sällan är de även föremål för tidskrävande resurser och åtgärder som inte tycks förbättra deras skolprestationer nämnvärt, allt medan tiden går utan att eleven får sina undervisningsbehov tillgodosedda. Därför är expertis och forskning enhälliga: skolans personal måste på ett tidigt stadium upptäcka vilka de särbegåvade eleverna är! Det ska inte behövas resultat från psykologutredningar som påvisar elevens begåvning för att anpassa undervisningen. Med kunskap om särbegåvning kan många elever upptäckas redan i klassrummet. Och en tidig upptäckt kan rädda många elever från att falla ur på grund av understimulans och uttråkning.

I det här kaptilet beskrivs hur lärare kan upptäcka och identifiera särbegåvade elever genom att bli uppmärksamma på elevers karaktärsdrag, egenskaper och beteenden – det finns många kännetecken att hålla ögonen på.

Själva begreppet upptäcka och identifiera handlar om att först bli varse att det kan handla om en särbegåvad elev och sedan påbörja en identifieringsprocess, genom att exempelvis kartlägga elevens kunskaper, intressen och spetsförmågor. På så sätt kan man snabbt klargöra elevens undervisningsbehov och därmed ge den ledning och stimulans som eleven behöver för att nå längre i sin kunskapsutveckling, såsom lagen förskriver.

21

Vad expertisen säger om att upptäcka särbegåvade elever Internationella studier visar att lärare ofta missar elever med högst intelligens när de nominerar barn till begåvningssatsningar. Dessutom är de mest intelligenta eleverna minst benägna att nominera sig själva.

En stor anledning till att lärare missar de särbegåvade eleverna är att de sällan beter sig som man förväntar sig att högintelligenta elever ska göra; som att prestera på en hög nivå, svara rätt på frågor och göra det man säger åt dem.

Dessutom är särbegåvade elever lika olika varandra som andra barn, vilket gör att de är extra svåra att upptäcka med enkla checklistor.

Följande avsnitt inleds med att redovisa hur personer som arbetar professionellt med särbegåvade elever tänker om hur de kan upptäckas och identifieras. Förutom vår egen svenske begåvningsforskare Roland S Persson, som ger röst åt förordet, har fyra andra experter intervjuats: Sten Collander, ordförande för Mensa GCP, Anita Kullander, legitimerad psykolog och skapare av begåvningsnätverket Filurum, Joan Freeman, brittisk professor i psykologi och begåvningsexpert, Sue Mordecai, brittisk lärare och styrelseledamot i nationella begåvningsorganisationer, och två pedagoger, Ansa Messner och Ingrid Wissting. Min egen identifieringsmetod kallad ”skolanamnes” beskriver också hur man genom samtal kan hitta särbegåvade bland elever som uppvisar svårigheter i sin skolgång. Detta följs av en genomgång av både generella och kontextuella kännetecken på särbegåvning som skolans personal behöver känna till för att kunna upptäcka dessa elever i god tid.

22

PEDAGOGISKT ABC – att undervisa sär­ begåvade elever Äntligen slutar den här skoldagen, så att jag kan gå hem och lära mig något. (Adam, 7 år)

Acceleration

Berikning

Coachning

Den internationellt rekommenderade och forskningsbaserade undervisningsstrategin för särbegåvade elever i samtliga åldrar består av tre komponenter: acceleration, berikning och coachning. Därav förkortningen ABC. ABC är helt gratis och fullkomligt applicerbart inom befintliga styrdokument, budgetar och skolstrukturer. Allt som krävs är kunskap och vilja hos skolledningar att leda och möjliggöra kollegial samverkan över ämnes- och årskursgränser, tillsammans med stöttande elevhälsoteam. Och lite kreativitet, en vilja att tänka utanför boxen.

66

ning

berikning

Accel e

coach

ratio

n

Man kan säga att ABC är en trebent pall, där alla ben behövs lika mycket för att stimulera kunskapsutveckling hos särbegåvade elever. Acceleration utan berikning, och tvärtom, är oftast helt poänglöst. Acceleration kan i själva verket innebära berikning, och tvärtom. Men det krävs coachning från en särskild mentor, någon som engagerar sig i eleven och som för en löpande dialog med eleven, elevens lärare likaväl som med skolledningen och elevens föräldrar.

Självklart finns det dock särbegåvade elever som går igenom skolan utan att förgås av tristess, som rentav trivs och upplever skolan som en bra plats, utan att någonsin få accelerera eller berikas med stöd av coachning. Däremot är det sällan frågan om kunskapsinhämtning i skolan för dessa elever.

Kunskapsutvecklingen sköter de i så fall själva på sin fritid.

En god nyhet är att ABC fungerar för alla elever, inte bara särbegåvade. Acceleration kan då ersättas med begreppet anpassning, alltså att anpassa studietakten utifrån elevens inlärningsbehov. Det är alltså en metod som skulle kunna stimulera inlärning för alla, men det krävs att man arbetar på längre sikt och utvecklar lokala lösningar på acceleration, berikning och coachning. I följande avsnitt redogörs för begreppen, vilket kan bidra med idéer inom den egna organisationen.

67

Frågor och svar Särbegåvad eller ADHD? Fråga: Jag har en elev som föräldrarna säger är särbegåvad, men som uppvisar tydliga tecken på ADHD. Borde inte eleven utredas?

Svar: Till att börja med skulle jag rekommendera att alltid utgå ifrån att det föräldrarna säger är sant, och erbjuda eleven stimulans (se kapitlet Pedagogiskt ABC – att undervisa särbegåvade elever). Vi i skolan har sällan någonting att förlora på detta, tvärtom. Om vi får föräldrarna med oss i arbetet med våra elever har vi allt att vinna. Föräldrar ser ju våra elever när de inte är i skolan och uppfattar därmed sådant som inte märks i skolmiljön.

Man ska också komma ihåg att särbegåvade elever är olika.

Lika olika som andra barn faktiskt. Dessutom har de olika grad av begåvning samt olika begåvningsområden. Medan en särbegåvad elev kan älska matematiska resonemang och kanske avsky språk, kan en annan elev vara tvärtom. Det som är lika är att de är före i sin utveckling rent kognitivt, men även detta i olika grad. Förutom olika hög begåvning har de olika erfarenheter, temperament och intressen. Dessutom skiljer sig behoven åt mellan en elev med IQ 130 och en med IQ 150. Så mycket som 20 IQ-enheter kan göra stor skillnad, något som inte minst märks hos elever med nedsatt kognitiv förmåga. En elev med IQ 65 har rätt till särskola medan en elev med IQ 135 förväntas fungera inom den ordinarie skolan, 129

trots att de skiljer sig lika mycket ifrån genomsnittet rent kognitivt som elever med utvecklingsstörning. I praktiken skulle man kunna jämföra detta med att placera en elev med IQ 100 i särskolan och kräva att eleven anpassar sig till undervisningsnivån, trots att vi vet att hen ligger 30 IQ-enheter över förväntad nivå.

Nej, självklart skulle vi inte göra så och förvänta oss att eleven skulle må väl. Vi skulle tvärtom inte alls bli förvånade om eleven protesterade på olika sätt och även slutade att komma till skolan. Men det omvända sker hela tiden när det gäller elever med mycket hög begåvningsnivå. Istället för förståelse möts de ofta av frågeställningar om diagnos eller andra problematiseringar. När en särbegåvad elev går igenom en hel skolgång utan att en enda gång få undervisning som motsvarar den kognitiva nivån drabbas eleven av svår mental understimulans, för att inte säga intellektuell svält.

För att uthärda applicerar särbegåvade elever generellt sett två huvudstrategier: 1. Släcka ner och försvinna in i sig själv, drömma sig bort, dra sig undan.

2. Agera ut, spela pajas, ifrågasätta, skapa konflikter, bli arg, få utbrott.

Ofta blir elevhälsan involverad på ett eller annat sätt. Många remitteras till en neuropsykiatrisk utredning som innefattar en begåvningsutredning, kallad WPPSI för barn 2–6 år, WISC för barn 7–16 år och WAIS för ungdomar från 16 år och upp till vuxen ålder. Och många får diagnos. Kategori ett tenderar att få diagnoser som Aspergers syndrom, autismspektrum eller ADD. Kategori två får inte sällan diagnosen ADHD. Det är dock viktigt att förstå att dessa diagnoser inte fastställs genom något blodprov eller liknande, utan de är en 130

FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

Mona Liljedahl är leg. gymnasielärare i svenska och engelska och arbetar som specialpedagog. Hon föreläser på temat särskilt begåvade/särbegåvade elever och är en av författarna till Skolverkets handledningsmaterial ”Att arbeta med särskilt begåvade elever”.

ISBN 978-91-7741-001-0

9

77410010.1.5_Omslag.indd Alla sidor

Mona Liljedahl Särskilt begåvade elever

Särskilt begåvade elever, även kallade särbegåvade elever, har en exceptionellt hög inlärningsförmåga och borde stormtrivas i skolan. Istället visar studier att de trivs sämst av alla elever och lär sig dessutom minst. Inte sällan utvecklar de svårigheter på grund av uttråkning och understimulans.

Få inom skolan vet vilka de här eleverna är. Särskilt begåvade elever berättar hur skolan kan upptäcka och identifiera dessa elever samt vilka pedagogiska verktyg som behöver tillämpas. Elever som tidigare utgjort en stor utmaning kan faktiskt vara en stor möjlighet. De kan bidra mycket till vår framtid.

Särskilt begåvade elever bygger på grundläggande forskning och pedagogisk praktik samt på intervjuer av ledande experter inom området.

Den vänder sig i första hand till pedagogisk personal, skolledare och elevhälsa, men kan med fördel läsas av föräldrar och särskilt begåvade elever själva.

Förordet är skrivet av professor Roland S Persson, ledande begåvningsforskare.

Mona Liljedahl

Särskilt begåvade elever

Pedagogens utmaning och möjlighet

789177 410010

2022-02-21 07:22