SPECIALSTRAFFRÄTT
Andra upplagan erik svensson
Innehåll
Förord till andra upplagan
Tiden går fort i den svenska straffrätten på 2020-talet. Lagändringar sker i hög takt och handböcker i ämnet riskerar att bli obsoleta ganska snart efter utgivning. I denna andra upplaga av Specialstraffrätt har jag uppdaterat texten i de delar där regeländringar har skett sedan den första upplagan av boken gavs ut. Jag har också gjort några mindre justeringar av innehållet i övrigt och tagit hänsyn till nytillkommen rättspraxis.
Tanken med boken är även fortsättningsvis att den dels ska kunna användas som lärobok vid landets juristutbildningar, dels vara av intresse som handbok för praktiskt verksamma jurister.
Stockholm i februari 2024
Erik Svensson
1 Introduktion och innehåll
1. Med termen specialstraffrätt avses straffrättsliga ansvarsbestämmelser utanför brottsbalken. Det finns ett mycket stort antal sådana regler. Lagstiftning på de mest skilda samhällsområden har ofta ett antal straffbestämmelser placerade någonstans i slutet. Många specialstraffrättsliga bestämmelser har sällan eller aldrig tillämpats. Samtidigt är några av de brottstyper som oftast aktualiseras i domstolarna att hänföra till specialstraffrätten. Det sagda gäller exempelvis regleringen av narkotikabrott i 1 § NSL eller brott mot knivförbudslagen enligt 4 § den lagen.
2. Vilka ansvarsbestämmelser som är placerade i brottsbalken och vilka som finns i specialstraffrätten har att göra med tradition snarare än systematik. Också i äldre rätt förekom straffrättsliga regler utanför den centrala strafflagen.
Ur dagens synvinkel är det knappast möjligt att återföra uppdelningen mellan brottsbalkstraffrätt och specialstraffrätt på exempelvis straffvärde eller typ av angreppsobjekt. Man kan ganska snabbt konstatera att några av de allvarligaste brottstyperna, både vad gäller straffvärdhet och angreppsobjekt – som exempelvis folkmord eller terroristbrott – regleras utanför brottsbalken. Det finns också flera exempel på brottstyper som har överförts från brottsbalken till att regleras i specialstraffrättslig lagstiftning (ibland med vissa modifikationer), och tvärtom. Två exempel på detta är miljöbrott, som tidigare återfanns 13:8 a BrB men numera regleras i 29:1 MB, och köp av sexuell tjänst, som numera finns i 6:11 BrB men tidigare återfanns i den (upphävda) lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster.
3. Det specialstraffrättsliga området är, för att citera den så kallade Straffanvändningsutredningen, ”oerhört omfattande”.1 Straffrättsliga regler finns i flera hundra olika författningar. Många av de bestämmelser som har tillkommit på senare år är så kallade blankettstraffbud, som har sin
grund i regleringar på EU-nivå. Enligt Straffanvändningsutredningen finns det anledning att tala om straffrättslig inflation.2 Det är inte svårt att instämma i ett sådant påstående. En oöverskådlig straffrätt, med många olika regler utspridda över ett stort antal författningar, kan förmodas vara mindre effektiv än en mer lättfattlig sådan.
4. Straffrättens allmänna del – det vill säga generella läror och principer som är tillämpliga på alla eller i vart fall de flesta brottstyper – gör sig gällande på samma sätt i specialstraffrätten som i brottsbalksstraffrätten. Ett exempel på detta är regeln i 1:2 st. 1 BrB om att en gärning, om inte annat anges, ska anses som brott endast om den begås uppsåtligen; den gäller för de specialstraffrättsliga brottstyperna likaväl som för brottstyperna i BrB. Ansvar för oaktsamhet kan med andra ord bara komma i fråga om det anges i straffbudet att brottet kan begås av oaktsamhet.
5. Den specialstraffrättsliga lagstiftningen kan delas in i de rent straffrättsliga lagarna och lagar som i huvudsak reglerar annat än straff men som också innehåller straffbestämmelser.
6. I doktrinen brukar fyra av de rent straffrättsliga lagarna utpekas som centrala: TBL, NSL, SBL och SSL.3 I det följande kommenteras dessa lagar, som brukar kallas de särskilda strafflagarna, i var sitt kapitel: 2, 3, 4 och 5.
7. Därutöver finns knappt tjugo ytterligare rent straffrättsliga lagar utanför BrB. Bland dessa märks relativt centrala författningar som terroristbrottslagen (2022:666), bidragsbrottslagen (2007:612), lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott och lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott. En del av de rent straffrättsliga lagarna utanför brottsbalken tillämpas i princip aldrig, exempelvis lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. Ingen av de just nämnda lagarna kommenteras i den här boken.
8. Vad gäller de lagar som huvudsakligen berör annat än straff behandlas i det följande straffbestämmelserna i miljöbalken, vapenlagen och alkohol-
2 SOU 2013:38 s. 476. Påståendet tas upp med hänvisning till att samma sak hade framförts av den så kallade Åklagarutredningen tjugo år tidigare. Se således SOU 1992:61.
3 Se exempelvis Zila 2019 s. 11.
lagen. Den sistnämnda kommenteras i anslutning till narkotikastrafflagen, i kapitel 3.
Straffbestämmelserna i miljöbalken är utmanande både ur ett rättsdogmatiskt perspektiv och ur ett tillämpningsperspektiv. De bestämmelserna behandlas därför separat, i kapitel 6.
Vapenlagens straffbestämmelser har ofta diskuterats i den allmänna, kriminalpolitiska debatten under senare år och har reformerats flera gånger under de senaste decennierna. Lagen berörs tillsammans med den likaledes ofta tillämpade knivförbudslagen i kapitel 7.
En viktig del av specialstraffrätten utgörs därutöver av de tryck- och yttrandefrihetsstraffrättsliga reglerna i TF och YGL. De reglerna kommenteras inte i den här boken.
SPECIAL STRAFFRÄTTEN
omfattar alla straffrättsliga bestämmelser utanför brottsbalken. Flera av dessa bestämmelser tillämpas ofta i domstolarna.
I boken kommenteras de centrala, särskilda strafflagarna: trafikbrottslagen, narkotikastrafflagen, skattebrottslagen och lagen om straff för smuggling. Därutöver behandlas de straffrättsliga reglerna i miljöbalken, alkohollagen, vapenlagen och knivförbudslagen.
Framställningen är avsedd dels som lärobok vid juristutbildningen, dels som handbok för praktiskt verksamma jurister.
Erik Svensson är docent i straffrätt, verksam vid Juridiska fakulteten, Stockholms universitet.
ISBN 978-91-7737-293-6