9789177372394

Margareta Brattström Anna Singer

RÄTT

ARV

6:e upplagan

Fördelning av kvarlåtenskap

Rätt arv

Fördelning av kvarlåtenskap

Sjätte upplagan

margareta brattström

anna singer

© Författarna och Iustus Förlag AB, Uppsala 2023

Upplaga 6:1

ISBN 978-91-7737-239-4

Produktion: eddy.se ab, Visby 2023

Omslag: John Persson

Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala

Telefon: 018-65 03 30

Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se

Printed by Dimograf, Poland 2023

Förord

Rätt arv är en lärobok i successionsrätt, främst avsedd för studerande på juristlinjernas grundutbildning.

Våra erfarenheter från många års undervisning i familjerätt på juristutbildningen i Uppsala har på flera sätt präglat framställningen. Ambitionen har varit att inte endast redogöra för regleringens utformning utan också relatera den till verkligheten den ska fungera i. Korta historiska tillbakablickar kan ge förutsättningar för en kritisk granskning av reglerna. För att bidra till förståelsen av det successionsrättsliga regelsystemet berörs i viss utsträckning näraliggande familjerättsliga frågor, såsom fastställande av föräldraskap, giftorätt och bodelning mellan makar.

Boken är avsedd att användas i problemorienterad undervisning. Den innehåller, för att vara en lärobok, förhållandevis många referenser. Förklaringen är att vi har försökt åstadkomma en framställning som kan inspirera till och underlätta fortsatta studier i ämnet. Av samma skäl har vi tagit oss friheten att inkludera ett avslutande rättspolitiskt avsnitt, som vi hoppas ska kunna användas som underlag för diskussioner om successionsrättens funktion och konstruktion.

I den sjätte upplagan har vi förstås beaktat ny lagstiftning, praxis och litteratur på området. Det avslutande kapitlet har delvis fått nytt innehåll.

Många läsare har hört av sig och lämnat värdefulla synpunkter på tidigare upplagor av Rätt arv. För det är vi mycket tacksamma och vi tar gärna emot synpunkter också på denna upplaga.

Uppsala i april 2023

Margareta Brattström Anna Singer

1 Arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

Redan samma eftermiddag började arvstvisten. Man väntade tills begravningsritualerna var avslutade och grannarna och predikanterna gett sig av. Då stängdes pörtesdörrarna för utomstående. Släktens olika grenar, utskott och inympade delar samlades i det stora köket. Dokument lades på bordsskivan. Läsglasögon pillades fram ur handväskor och balanserades på svettblanka näsor. Man harklade sig. Man vätte läpparna med vassa, styva tungor. Sedan brakade det loss.

Ur Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi

1.1 Successionsrätt – utgångspunkter

När en människa avlidit är det ofta en mängd olika saker som måste ombesörjas. Att ordna begravning med allt vad som där hör till är endast början. De flesta lämnar efter sig olika angelägenheter som måste avslutas; egendom ska tas om hand, fordringar krävas in, skulderna betalas och en efterlevande makes eller sambos egendom avskiljas från den avlidnas. När allt detta är gjort ska den kvarvarande egendomen, vad som i det följande kallas kvarlåtenskapen, på något sätt fördelas och överföras till andra.

Varje år dör omkring 90 000 personer i Sverige.1 Det finns därför ett stort praktiskt behov av tydliga regler som anger hur man ska förfara

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 15

1 SCB, Befolkningsstatistik 2022.

Successionsrätt

med den avlidnas (arvlåtarens) tillgångar och skulder och vem som har rätt till den avlidnas egendom. Sådana regler finns i ärvdabalken (ÄB), som i sin nuvarande form är från år 1958.

Hur en kvarlåtenskap ska fördelas är en fråga som under alla tider tilldragit sig uppmärksamhet. Många har intresse, berättigat eller inte, av att få del av en avlidens efterlämnade tillgångar.

Fördelningen av en avlidens kvarlåtenskap kan enligt svensk rätt ske på två olika sätt, antingen genom arv eller genom testamente. Arv innebär att fördelningen av kvarlåtenskapen sker enligt lagens bestämmelser mellan arvlåtarens släktingar (arvingarna). Kvarlåtenskapen kan också fördelas enligt testamente; det vill säga enligt den avlidnas, testators, egen vilja. De två fördelningssätten, och därmed förvärvssätt om man ser det ur mottagarens synvinkel, kan sägas vara sidoordnade varandra. Om den avlidna inte själv förordnat om testamente befinner man sig i arvsordningen. I dagligt tal säger man ofta arvsrätt oavsett enligt vilken ordning fördelningen sker. I den fortsatta framställningen används uttrycket successionsrätt som en sammanfattande term för både arvsrätt och testamentsrätt.

Reglerna om hur man ska förfara med en avlidens kvarlåtenskap beaktar, vid sidan av släktens eller testamentstagares rätt på att få del av den avlidnas egendom, åtminstone tre skilda intressen. De är:

• barnens intresse av att få del av föräldrarnas egendom,

• makens intresse av att få sitta kvar i hemmet när den andra maken avlider2 samt

• arvlåtarens intresse av att få fördela sin egendom efter eget huvud.

Dessa intressen har värderats och tillgodosetts på olika sätt vid skilda tidpunkter, något som också påverkat regleringens utformning. Barnens intresse av att få del av föräldrarnas kvarlåtenskap har historiskt sett haft starkast skydd. Så småningom fick dock barnens intresse i viss omfattning ge vika för testators intresse av att själv få bestämma vem som ska ha kvarlåtenskapen. Reformerna av regelsystemet under

2 Med make jämställs partner i de fall ett par som registrerat partnerskap inte därefter ingått äktenskap eller låtit omregistrera sig som gifta, se lagen (2009:260) om upphävande av partnerskapslagen § 2 som hänvisar till den numera upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

senare delen av 1900-talet har haft till syfte att skydda den efterlevande makens intresse av att få ha kvar det gemensamma hemmet orört. Dagens regelsystem rörande arv och testamente samt kvarlåtenskapens fördelning speglar en avvägning mellan alla dessa olika hänsyn.

1.2 Disposition och terminologi

Detta är en lärobok. Vi har därför försökt strukturera framställningen på ett sådant sätt att inlärningen av successionsrätten ska underlättas. Om möjligt ska ett avsnitt bygga på kunskap från föregående avsnitt, inte på de kommande. Helt konsekvent kan dock inte en sådan princip upprätthållas; ibland har det varit nödvändigt med framåtsyftande referenser.

I detta första kapitel ger vi en kort historisk tillbakablick; en sådan underlättar förståelsen av det successionsrättsliga regelsystemet. Det avslutande avsnittet riktar blickarna framåt och på frågor såsom vilka intressen som behöver skyddas i vår tid och vilken funktion dagens successionsrättsliga reglering ska ha. Detta tema återkommer i bokens sista kapitel.

Kapitel 2 behandlar några av det arvsrättsliga regelsystemets grundläggande drag. Tyngdpunkten i framställningen ligger på släktens arvsrätt. Bland de frågor som behandlas kan nämnas arvsordningens konstruktion, vem som har rätt att ärva i olika situationer och under vilka förutsättningar arvsrätt föreligger i ett enskilt fall.

I kapitel 3 är det en efterlevande makes intresse som står i fokus. Kapitlet innehåller en redogörelse för hur efterlevande makes intressen tillgodoses, både genom giftorätten och genom arvsrätten. I detta sammanhang berörs också kort det begränsade skydd som finns för en efterlevande sambo.

Respekten för arvlåtarens egen vilja att förordna om fördelningen av kvarlåtenskapen genom testamente behandlas i kapitel 4. Av särskilt intresse är formkraven för testamente och gränserna för testators möjlighet att förordna om sin kvarlåtenskap. I kapitlet berörs också förmånstagarförordnanden i försäkring; förordnanden som uppvisar stora likheter med testamentsförordnanden och som i praktiken många gånger har en större ekonomisk betydelse än testamente.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 17

Terminologi

I kapitel 5 behandlas efterarvsrätt, en fråga som har stor praktisk betydelse på grund av införandet av makes arvsrätt framför gemensamma barn eller barnbarn (bröstarvingar). Den efterarvsrätt som uppstår i många fall ger ofta upphov till en rad olika frågor, en del inte helt enkla att besvara. Vi diskuterar här bland annat när rätt till efterarv uppstår, vem som är berättigad till sådant arv, vad den efterlevande maken kan och inte kan göra med värden som kan omfattas av efterarvsanspråk samt hur man vid efterlevande makes frånfälle – kanske efter många år – beräknar efterarvets storlek.

Kapitel 6 tar upp fördelning av kvarlåtenskap ur ett mera praktiskt perspektiv; hur går ett arvskifte till? I kapitlet behandlas frågor om vem som är dödsbodelägare, hur en bouppteckning går till och hur kvarlåtenskapens storlek beräknas. Av särskilt intresse i sammanhanget är hur man ska beakta gåvor som arvlåtaren gett sina barn under sin livstid; vad som kan utgöra förskott på arv. Hur når man ett rättvist slutligt resultat vid fördelningen av kvarlåtenskapen?

Till sist diskuterar vi i kapitel 7 några av de frågor på successionsrättens område som har eller skulle kunna få förnyad aktualitet om vi vill ha ett regelsystem som tillgodoser nutida praktiska behov. Bland dessa frågor kan nämnas den om laglottens vara eller inte vara; varför särkullbarn men inte gemensamma barn ska ha rätt att få ut sitt arv direkt vid förälderns död; hur en efterlevande sambos rätt skulle kunna stärkas samt formkraven för nödtestamenten.

Regleringen rörande arvs- och testamentsrätt är, som kommer att framgå, i vissa delar mycket gammal. Det illustreras inte minst av den terminologi som används. Många ord förekommer inte i dagligt tal.

Vi har delvis valt att använda mera nutida termer för olika företeelser, såsom arvsklasser istället för parentel, efterarv istället för sekundosuccession och efterarvingar istället för sekundosuccessorer. I sakregistret finns dock de traditionella termerna med.

Vi har försökt att illustrera våra resonemang med exempel. I dem används olika förkortningar, såsom kvl för kvarlåtenskap och gg för giftorättsgods. Samtliga förkortningar finns med i förteckningen på s. 8.

Ett könsneutralt språkbruk har eftersträvats. Det innebär att vi har valt att använda make som könsneutral beteckning på en gift arvlåtare. Adjektiv används i feminin-form, exempelvis avlidna istället för avlidne. Språkbruket överensstämmer med lagtexten och avsikten är

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

att undvika att föra tankarna till något särskilt kön på de personer vi talar om.

1.3 Arvsrättens utveckling

1.3.1 Allmänt

För att förstå det nuvarande regelsystemet för arv är det bra att ha en översiktlig kunskap om reglernas framväxt och de tankar som har legat bakom utvecklingen. Reglerna om arv och testamente har förändrats förhållandevis långsamt och många av de principer som fortfarande styr fördelningen av kvarlåtenskap har sina rötter i en annan samhällsordning än den vi har idag.

De första reglerna om arv fick sin utformning i ett samhälle där jordägande var avgörande för en persons ekonomiska och sociala ställning. Jordägandet var bundet till släkten och det var släkten som ärvde. Arvets betydelse för försörjningen medförde att arvet fördelades på ett sätt som uppfattades som ekonomiskt fördelaktigt för familjen eller släkten. En man hade ofta företräde till arv framför kvinna. De äldsta lagarna, främst götalagarna, tillämpade en s.k. gradualprincip, enligt vilken den som stod först i arvsordningen tog hela arvet. Syftet var att inte splittra boet i alltför många delar. Svealagarna uppvisade en annan ordning, parentelprincipen. Parentelprincipen innebar att den avlidnas arvingar delades in i olika arvsklasser – parentel – med olika förtursrätt till arv. Först när arvingar i en arvsklass saknades kunde mera avlägsna arvingar i en efterföljande arvsklass ärva. Parentelprincipen utgör än idag grundvalen för vår arvsordning. I landslagarna förenades gradual- och parentelprinciperna, kvinnor ärvde 1/3, män 2/3. I Magnus Erikssons stadslag från 1350 likställdes män och kvinnor vad gällde rätten till arv. Förklaringen var att det i staden inte förekom jordägande i samma omfattning som på landet. Behovet att bevara egendomen intakt var därför inte så stort.3

1734 års lag innebar i två avseenden förändringar av arvsrätten jämfört med tidigare rättstillstånd. Begränsningarna av arvsrätten i nedstigande led avskaffades och även avlägsna släktingar tilläts ärva om

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 19

3 Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 109 ff.

närmare släktingar saknades.4 Däremot begränsades arvsrätten för barn födda utom äktenskap. Genom att lysning och vigsel enligt kyrkans ordning år 1731 hade blivit konstituerande och obligatoriska moment för tillkomsten av giltigt äktenskap, blev det möjligt att ange vilka barn som var födda utom äktenskap.5 Kyrkan såg med stort ogillande på sådana barn. Folk i allmänhet delade dock inte kyrkans inställning till de utomäktenskapliga barnen och det ansågs därför inte möjligt att låta kyrkans uppfattning fullt ut få genomslag i lagen. Resultatet blev att barn födda utom äktenskap i flera fall behöll sin arvsrätt. De barn som trots allt inte ansågs böra ha arvsrätt fick istället rätt till ett visst underhåll från föräldrarna. Att den tidigare arvsrätten för barn födda utom äktenskap kraftigt begränsades förklaras därför inte enbart av kyrkans negativa inställning till utomäktenskapliga förbindelser utan kan också ses mot bakgrund av den utökade möjligheten till underhåll.

1.3.2 Barns arvsrätt

I början av 1800-talet kom frågan om utomäktenskapliga barns arvsrätt ånyo upp på den politiska dagordningen. Bakom det förnyade intresset låg de under perioden framträdande liberala strömningarna. Det minskade kyrkliga inflytandet hade medfört en förändrad och förmildrad attityd till barn födda utom äktenskap. En förändring av arvsrättsreglerna motiverades också av en önskan att omfördela kostnaderna för barnens underhåll. På grund av den omvälvande samhällsförändringen som ägde rum i Sverige under 1800-talets första hälft ökade fattigdomens utbredning kraftigt. Allt flera – inte minst barn, och i synnerhet barn födda utom äktenskap – blev beroende av fattigvården för sin försörjning.6 Att barn utom äktenskap år 1866 tillerkändes viss arvsrätt efter sin mor kan delvis förklaras av socialpolitiska hänsyn. Arvsrätten kom att ses som ett sätt att avlasta fattigvården. Men även rättviseargument talade för en arvsrätt för de utomäktenskapliga barnen. Rättvise- och jämlikhetsargumenten bidrog till en annan viktig händelse på successionsrättens område under 1800-talet – år 1845 gavs kvinnor lika arvsrätt som män också på landet!

4 Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 112.

5 Nygren, Arvsrätt och tom fattigvårdskassa s. 456–459.

6 Nygren, Arvsrätt och tom fattigvårdskassa s. 462–467.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

RÄTT ARV handlar om hur en avliden persons kvarlåtenskap ska fördelas; en fråga som i alla tider har tilldragit sig uppmärksamhet. Många har intresse, berättigat eller inte, av att få del av den efterlämnade egendomen. Reglerna om arv och testamente anger hur man ska gå tillväga i denna situation. De ger uttryck för en avvägning mellan olika intressen; arvingarna och i synnerhet barnens intresse av kvarlåtenskapen, en efterlevande makes eller sambos intresse av att få behålla det gemensamma hemmet intakt samt arvlåtarens intresse av att genom testamente få förfoga över sin egendom efter eget huvud.

I Rätt arv beskrivs bl.a. arvsordningen och förutsättningar för arv samt skyddet för en efterlevande make, både genom giftorätt och arvsrätt. Vidare behandlas efterarvsrätt, testamentsrätten samt förmånstagarförordnanden i försäkring. Boken innehåller en genomgång av de frågor som ett arvskifte aktualiserar. I ett avslutande kapitel uppmärksammas några successionsrättsliga frågor av rättspolitiskt intresse – är reglerna om arv och testamente avpassade för vår tid?

Rätt arv är främst avsedd att vara en lärobok för studerande på jurist-linjernas grundutbildning. Boken har emellertid också stort värde för alla med ett yrkesmässigt eller privat intresse av successionsrättsliga frågor.

Margareta Brattström är justitieråd i Högsta domstolen och Anna Singer är professor i civilrätt vid Uppsala universitet.

ISBN 978-91-7737-239-4