9789177371045 by Smakprov Media AB

ISBN 978-91-7737-104-5

Torgny Håstad Erika P Björkdahl

Margareta Brattström Laila Zackariasson

Upplaga 2

RÄTTENS grunder

Upplaga

CIVIL

CIVILRÄTTENS grunder

Torgny Håstad är professor i civilrätt och f.d. domare i Högsta Domstolen, Erika P Björkdahl docent i civilrätt, Margareta Brattström och Laila Zackariasson professorer i civilrätt, alla vid Uppsala universitet.

Håstad Björkdahl Brattström Zackariasson

ivilrätten rör relationer mellan enskilda personer eller företag – i handeln, på arbetsplatsen, i familjerelationer med mera. I Civilrättens grunder belyses hela civil rätten. Boken är avsedd att läsas vid allehanda universitets utbildningar, antingen som introduktionsbok eller som enda bok beroende på utbildningens inriktning. Den kan med fördel även användas som komplement på mer avancerade kurser. Framställningen ger en systematisk överblick och framhäver sambanden mellan olika delar av civilrätten. På de centrala områdena – rörande olika slags avtal, skadestånd och familjejuridik – är boken tillräcklig som handbok för många praktiskt verksamma och i privatlivet.

TORGNY HÅSTAD, ERIKA P BJÖRKDAHL, MARGARETA BRATTSTRÖM & LAILA ZACKARIASSON

Civilrättens grunder Andra upplagan

© Författarna och Iustus Förlag AB, Uppsala 2020 Upplaga 2:1 ISBN 978-91-7737-104-5 Produktion: eddy.se ab, Visby 2020 Omslag: John Persson Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se Printed by Dimograf, Poland 2020

Förord I denna bok presenteras grundläggande regler och principer på civilrättens område. Ambitionen är att ge en ordentlig inblick i centrala frågor och att förklara hur civilrättens olika delområden hänger samman. I denna upplaga har texten kompletterats med särskilda avsnitt om civilprocessens grunder, diskriminering och marknadsrätt. Boken kan läsas utan tillgång till lagtext men innehåller omfattande laghänvisningar. Dessa underlättar för läsaren att gå vidare och skaffa sig en än fylligare bild av de frågor som behandlas. Generellt gäller att en läsning av lagtext tillsammans med kommentarerna i boken ger en god träning av förmågan att förstå juridisk text och juridiska problem. I texten finns även refererat av och hänvisningar till illustrerande rättsfall. Boken är författad av undertecknade i förening, på många ställen efter ingående gemensam diskussion. En förhoppning är att vårt samarbete avspeglas i texten. Vår strävan har varit att ge texten en enhetlig författarröst. Vi tar gärna emot synpunkter på upplägget och innehållet. För noggrann korrekturläsning tackar vi Fredrika Engvall på Iustus förlag och Kjell Brattström. Uppsala 10 juni 2020 Torgny Håstad, Erika P Björkdahl, Margareta Brattström & Laila Zackariasson

Innehåll 7

Innehåll Förord 5 Förkortningslista 21 1 Rättskällor 25 1.1 Rättsordningen och dess indelning 25 1.2 Lagstiftning 28 1.3 Laghistoria 29 1.4 Lagars konstruktion 31 1.5 Lagtolkning 32 1.6 Prejudikat 36 1.7 Doktrin 39 1.8 Processrättsliga grunder 40 2 Personrätt 46 2.1 Rättssubjekt och rättskapacitet 46 2.2 Rättshandlingsförmåga 47 2.2.1 Allmänt om rättshandlingsförmåga 47 2.2.2 Underårigas rättshandlingsförmåga 47 2.2.3 Följder av att en underårig överskrider sin rättshandlingsförmåga 49 2.2.4 Andra än underåriga med begränsad rättshandlingsförmåga, med mera 50 2.3 Uppdraget som ställföreträdare 52 3

Förmögenhetsrättens grunder 55 3.1 Förmögenhetsrätt 55 3.2 Avtalsfrihet 55 3.3 Handelsbruk och andra sedvänjor 56 3.4 Fast och lös egendom 57 3.5 Äganderätt 59 3.6 Andra rättigheter än äganderätt 60

8 Innehåll

3.7 Samäganderätt 61 3.8 Obligationsrätt och sakrätt 63 3.9 Olika slags förvärv 66 3.10 Fungibel egendom och generiskt bestämd prestation 67 3.11 Besittning 69 3.12 Kontraktuella, utomkontraktuella och kvasikontraktuella regler 70 3.13 Undantag från avtalsfriheten – konsumenträtt och marknadsrätt 72 3.14 Diskriminering 75 4

Avtal i allmänhet 79 4.1 Avtalsbundenhet och ångerrätt 79 4.1.1 Principen om avtalets bindande verkan 79 4.1.2 Ångerrätt för konsumenter 80 4.1.3 Avtalsbundenhetens begränsning till parterna i avtalet 82 4.2 Slutande av avtal 83 4.2.1 Former för avtalsslut 83 4.2.2 Avtal genom anbud och accept 85 4.2.3 Acceptfristens längd 86 4.2.4 Återkallelse av anbud eller accept 87 4.2.5 För sen eller oren accept 88 4.2.6 Uppmaningar att avge anbud; annonser och reklam 89 4.2.7 Modeller för avtalsslut enligt domstolspraxis 90 4.2.8 Skenavtal 91 4.2.9 Culpa in contrahendo 92 4.2.10 Standardvillkor 92 4.3 Fullmakt 95 4.3.1 Allmänt om fullmakt 95 4.3.2 Former av fullmakt 95 4.3.3 Rättshandlingar i fullmaktsgivarens namn 96 4.3.4 Behörighet och befogenhet 97 4.3.5 Överskridande av behörigheten 98 4.3.6 Återkallelse av fullmakt 100 4.4 Ogiltighet och jämkning 101 4.4.1 Allmänt om ogiltighet och jämkning 101 4.4.2 Avveckling av ogiltiga avtal 102 4.4.3 Råntvång och annat rättsstridigt tvång 103

Innehåll 9

4.4.4 Svek och ocker 104 4.4.5 Förklaringsmisstag 105 4.4.6 Förvanskning 107 4.4.7 Förfarande i strid mot tro och heder 108 4.4.8 Oskälighet enligt AvtL 36 § 109 4.4.9 Felaktiga förutsättningar 112 4.4.10 Psykisk störning hos den rättshandlande 114 4.4.11 Otillåtet avtalsinnehåll 115 4.5 Tolkning och utfyllning 116 4.5.1 Allmänt om tolkning, tolkningsdata och utfyllning 116 4.5.2 Gemensam partsavsikt och betydelsen av dolus eller culpa 118 4.5.3 Det objektiva avtalsinnehållet 119 4.5.4 Hjälpregler vid oklara avtal 121 5 Marknadsrätt 123 5.1 Allmänt om marknadsrätt 123 5.2 Konkurrensrätt 123 5.2.1 Konkurrensrättens ändamål 123 5.2.2 Förbud mot konkurrensbegränsande åtgärder 124 5.2.3 Möjlighet att förbjuda företagskoncentrationer 127 5.3 Marknadsföringsrätt 128 5.3.1 Marknadsföringsrättens ändamål 128 5.3.2 Förbud mot otillbörlig marknadsföring 128 5.3.3 Särskilda regler om reklam 131 5.3.4 Krav på tydlig information vid marknadsföring 132 6

Köp av lös egendom 134 6.1 Köplagens och konsumentköplagens tillämpningsområden 134 6.2 Säljarens förpliktelser 137 6.2.1 Plats och tid för avlämnandet 137 6.2.2 Risken för varan 138 6.2.3 Dröjsmål 139 6.2.4 Faktiska fel enligt köplagen 139 6.2.5 Faktiska fel enligt konsumentköplagen 143 6.2.6 Andra slags fel 145 6.2.7 Reklamation och annan förutsättning för påföljd 145

10 Innehåll

6.2.8 Påföljder vid säljarens kontraktsbrott 148 6.2.9 Särskilt om skadestånd vid säljarens kontraktsbrott 150 6.3 Köparens förpliktelser 152 6.3.1 Betalning och medverkan 152 6.3.2 Påföljder vid köparens kontraktsbrott 153 6.3.3 Köparens avbeställningsrätt 155 6.4 Andra bestämmelser i köplagen och konsumentköplagen 155 6.4.1 Inledning 155 6.4.2 Specifikationsköp 155 6.4.3 Partiella avtalsbrott och successiva leveranser 156 6.4.4 Befarade avtalsbrott 156 6.4.5 Verkan av hävning och omleverans 157 6.4.6 Avkastning, vård, meddelanden 158 6.4.7 Rätt mot tidigare säljled 158 6.4.8 Lagvalsklausuler 158 6.5 Kreditköp 159 6.5.1 Allmänt om kreditköp 159 6.5.2 Avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 159 6.5.3 Konsumentkrediter 160 6.6 Sakrättsliga regler 160 6.6.1 Vilka är konflikterna? 160 6.6.2 Säljarens insolvens 160 6.6.3 Tvesala (dubbelförsäljning) 162 6.6.4 Säljaren var inte ägare 162 6.6.5 Köparens insolvens 163 7

Köp av fast egendom 166 7.1 Allmänt om köp av fast egendom 166 7.2 Köpeavtalet och formkravet 167 7.2.1 Formkravets innebörd 167 7.2.2 Villkor i köpehandlingen 169 7.2.3 Köpoptioner och handpenningavtal 171 7.2.4 Köpekontrakt och köpebrev 173 7.3 Parternas rättigheter och förpliktelser 173 7.4 Fel i fastigheten 175 7.4.1 Allmänt om säljarens ansvar för fel 175 7.4.2 Faktiska fel i fastigheten 176

Innehåll 11

7.4.3 Rättsliga fel och rådighetsfel 178 7.4.4 Reklamation och påföljder vid fel 180 7.5 Köpets giltighet mot tredje man 182 8

Hyra av lös sak 184 8.1 Allmänt om hyra av lös sak 184 8.2 Avtalets ingående 186 8.3 Uthyrarens förpliktelser 186 8.4 Hyrestagarens förpliktelser 187 8.5 Partsbyte 187 8.6 Hyrestiden och hyresavtalets upphörande 188 8.7 Rättsförhållandet till tredje man 189

9 Nyttjanderätt med mera till fast egendom 191 9.1 Allmänt om avtalstyperna 191 9.1.1 Inledning 191 9.1.2 Olika former för upplåtelse av mark eller byggnad 191 9.1.3 Maximitider för nyttjanderätter 192 9.1.4 Nyttjanderätters och servituts giltighet mot tredje man 193 9.2 Hyra av bostad och lokal 194 9.2.1 Hyresavtalet och dess karaktäristika 194 9.2.2 Hyresavtalets form och hyran 195 9.2.3 Hyresavtalets löptid och uppsägningstid 197 9.2.4 Överlåtelse och andrahandsuthyrning av hyresrätt 198 9.2.5 Lägenhetens standard 199 9.2.6 Påföljder vid avvikelse från avtalat eller lagstadgat skick 201 9.2.7 Hyresgästens vårdplikt 202 9.2.8 Störningar, sundhet, ordning och gott skick 203 9.2.9 Hyresavtalets upphörande och hyresgästens besittningsskydd 204 9.3 Arrende 206 9.3.1 Arrendeavtalets karaktäristika och olika arrendeformer 206 9.3.2 Formkrav för arrendeavtal 207 9.3.3 Parternas förpliktelser och arrendeställets skick 208

12 Innehåll

9.3.4 Rätt till överlåtelse av arrendet och arrendatorns förköpsrätt 210 9.3.5 Arrendeavtalets upphörande och skyddet för arrendatorns investeringar 210 9.4 Bostadsrätt 212 9.4.1 Bostadsrätten och dess juridiska konstruktion 212 9.4.2 Bildande av en bostadsrättsförening 212 9.4.3 Bostadsrättsföreningens löpande verksamhet 214 9.4.4 Upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt 215 9.4.5 Förhandsavtal och optioner om köp 217 9.4.6 Pantsättning av bostadsrätt 218 9.4.7 Medlemskap i bostadsrättsförening 218 9.4.8 Bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter 219 9.5 Ägarlägenhet 221 9.6 Övriga nyttjanderätter 222 9.6.1 Tomträtt 222 9.6.2 Jakt-, fiske- och renskötselrätt 223 9.6.3 Ledningsrätt 224 9.7 Servitut 225 10 Gåva 227 10.1 Allmänt om gåvor 227 10.2 Bindande utfästelse om gåva 228 10.3 Bindande gåva genom att gåvan fullbordas 229 10.4 Giltighet mot givarens borgenärer 231 10.5 Ogiltighet och återkallelse 233 10.6 Tolkning av gåvolöfte 234 10.7 Givarens ansvar för dröjsmål och fel 234 10.8 Godtrosförvärv genom gåva 235 11 Saklån 237 11.1 Allmänt om saklån 237 11.2 Parternas rättigheter och skyldigheter 237 11.3 Lånets upphörande 238 11.4 Rättsförhållandet till tredje man 238

Innehåll 13

12 Tjänster och sysslomannaavtal 239 12.1 Fysiska tjänster 239 12.1.1 Deposition (förvaring) 239 12.1.2 Entreprenad 240 12.1.3 Transporttjänster 243 12.2 Särskilt om konsumenttjänster 244 12.2.1 Konsumenttjänstlagens tillämpningsområde 244 12.2.2 Näringsidkarens förpliktelser 245 12.2.3 Påföljder vid näringsidkarens kontraktsbrott 247 12.2.4 Konsumentens förpliktelser 249 12.2.5 Konsumentens avbeställningsrätt 250 12.2.6 Kompletterande regler om småhusentreprenader 251 12.3 Immateriella tjänster 252 12.3.1 Allmänt om immateriella tjänster 252 12.3.2 Kommission 254 12.3.3 Handelsagentur 258 12.3.4 Återförsäljning 260 12.3.5 Mäkleri 260 12.3.6 Paketresor 263 12.3.7 Rådgivning och andra konsulttjänster 267 13 Försäkringsavtal 269 13.1 Allmänt om försäkringsavtal 269 13.2 Försäkringsgivarens kontraheringsplikt 270 13.3 Försäkringsgivarens informationsplikt 271 13.4 Tredje mans rätt vid försäkringsavtal 272 13.5 Försäkringstagarens plikt att betala premier 274 13.6 Försäkringstagarens och de försäkrades biförpliktelser 275 13.7 Försäkringsgivarens regressrätt 277 14 Arbetsrätt 279 14.1 Allmänt om arbetsrätt 279 14.2 Arbetsrättens källor 281 14.3 Kollektiv arbetsrätt 282 14.3.1 Arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer 282 14.3.2 Allmän förhandlingsrätt och rätt till information 283 14.3.3 Kollektivavtal 284

14 Innehåll

14.3.4 Kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisations rättigheter 285 14.3.5 Stridsåtgärder 287 14.4 Individuell arbetsrätt 288 14.4.1 Anställningsavtalets ingående 288 14.4.2 Anställd eller uppdragstagare 289 14.4.3 Anställningsformer 290 14.4.4 Rättigheter och skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare 291 14.4.5 Anställningens upphörande 294 14.5 Särskilt om diskriminering i arbetslivet 297 15 Skadeståndsrätt 300 15.1 Allmänt om skadeståndsrätt 300 15.2 Ansvarsgrunder enligt skadeståndslagen 302 15.2.1 Allmänna ansvarsgrunder vid personeller sakskada 302 15.2.2 Ansvarsfrihet på grund av nödvärn, nöd eller samtycke 304 15.2.3 Allmänna ansvarsgrunder vid ren förmögenhetsskada 306 15.2.4 Allmänna ansvarsgrunder vid kränkning 307 15.2.5 Krav på adekvat kausalitet 308 15.2.6 Ansvar för barn och vårdnadshavare samt för psykiskt abnorma personer 310 15.2.7 Ansvar för arbetsgivare och arbetstagare 312 15.2.8 Det allmännas ansvar vid myndighetsutövning, upplysningar eller rådgivning och vid överträdelse av Europakonventionen 314 15.3 Rent strikt ansvar 316 15.3.1 Allmänt om rent strikt ansvar 316 15.3.2 Produktansvar 317 15.3.3 Ansvar för miljöskada 318 15.3.4 Andra fall av rent strikt ansvar 320 15.4 Skadeståndets storlek 321 15.4.1 Allmänt om skadeståndets storlek 321 15.4.2 Skadeståndets storlek vid personskada eller kränkning 322

Innehåll 15

15.4.3 Skadeståndets storlek vid sakskada eller ren förmögenhetsskada 323 15.4.4 Skadelidandens medverkan och jämkning av skadestånd 324 16 Fordringar 326 16.1 Allmänna regler 326 16.1.1 Översikt 326 16.1.2 Löpande och enkla skuldebrev (fordringar) 327 16.1.3 Gäldenärens invändningsrätt mot den ursprungliga borgenären 328 16.1.4 Delat eller solidariskt ansvar vid flera gäldenärer 328 16.2 Betalning och annan avveckling av fordringar 329 16.2.1 Betalning 329 16.2.2 Kvittning 331 16.2.3 Preskription 332 16.2.4 Proklama och preklusion 336 16.3 Condictio indebiti 337 16.4 Ränta 338 16.5 Överlåtelse av fordringar (cession) 339 16.5.1 Fordringars överlåtbarhet 339 16.5.2 Överlåtarens ansvar för fordringens kvalitet 340 16.5.3 Gäldenärens betalning efter överlåtelsen 340 16.5.4 Gäldenärens invändningsrätt och kvittningsrätt 342 16.5.5 Novation och konfusion 344 16.5.6 Skulders överlåtbarhet (gäldenärsbyte) 344 16.5.7 Fordringsöverlåtelsens giltighet mot tredje man 345 16.6 Dödande av förkommen handling 346 16.7 Särskilda regler för konsumentkrediter 347 16.7.1 Lagens tillämpningsområde 347 16.7.2 Allmänna bestämmelser 347 16.7.3 Särskilda regler för kreditköp 350 16.7.4 Överlåtelse av fordran mot konsument 351 16.8 Anvisningar, checkar, betaltjänster och betalningsinstrument 352 16.9 Specialitetsprincipen och redovisningsmedel 355 16.9.1 Skillnaden mellan äganderätt och fordringar; specialitetsprincipen 355

16 Innehåll

16.9.2 Redovisningsskyldighet, redovisningsfordringar och redovisningsmedel 356 16.9.3 Äganderätt eller panträtt i surrogat 359 16.9.4 Kvittning med en redovisningsskuld 359 17 Pant och andra säkerheter 361 17.1 Real- och personalsäkerhet 361 17.2 Panträtt 361 17.2.1 Allmänt om panträtt 361 17.2.2 Förhållandet mellan pantsättaren och panthavaren 362 17.2.3 Förhållandet till tredje man 363 17.2.4 Andrahandspantsättning med mera 365 17.3 Andra realsäkerheter 366 17.3.1 Säkerhetsöverlåtelse och äganderättsförbehåll 366 17.3.2 Retentionsrätt 367 17.3.3 Företagshypotek 368 17.4 Borgen och tredjemanspant 370 17.4.1 Borgen 370 17.4.2 Tredjemanspant 371 18 Exekution 372 18.1 Olika exekutionsformer 372 18.2 Utmätning 372 18.3 Konkurs 373 18.4 Förmånsrättsordningen 375 18.5 Företagsrekonstruktion och ackord 375 18.6 Skuldsanering 377 18.7 Betalningsföreläggande och handräckning 378 19 Immaterialrätt 379 19.1 Allmänt om immaterialrätt 379 19.2 Upphovsrätt 380 19.2.1 Allmänt om upphovsrätt 380 19.2.2 Litterära och konstnärliga verk 381 19.2.3 Upphovsmannens förfoganderätt och intrång i upphovsrätten 383

Innehåll 17

19.3 Patenträtt 385 19.3.1 Patenträtten och dess funktion 385 19.3.2 Patenterbara uppfinningar 385 19.3.3 Patenthavarens ensamrätt och patentintrång 387 19.4 Mönsterskydd 388 19.4.1 Mönsterrätt och skyddsförutsättningar 388 19.4.2 Mönsterhavarens ensamrätt och mönsterintrång 389 19.5 Känneteckensrätt – varumärken och företagsnamn 389 19.5.1 Allmänt om känneteckensrätt 389 19.5.2 Varumärkesrätt – skyddsobjekt och kvalifikationskrav 390 19.5.3 Företagsnamnsrätt – skyddsobjekt och kvalifikationskrav 392 20 Bolag, föreningar och stiftelser 394 20.1 Allmänt om associationer 394 20.1.1 De olika associationstyperna 394 20.1.2 De associationsrättsliga grundrekvisiten 395 20.1.3 Skillnad mellan bolag och föreningar 396 20.1.4 Viktiga särdrag för de olika associationerna 396 20.1.5 Skyddsregler för associationens medlemmar 397 20.2 Aktiebolag 398 20.2.1 Aktiebolaget – kännetecken, syfte och funktion 398 20.2.2 Bildande av aktiebolag 400 20.2.3 Bolagsordningen 400 20.2.4 Aktierna och aktiekapitalet 400 20.2.5 Organisation och styrning av bolaget 402 20.2.6 Ställföreträdares behörighet och ansvar 403 20.2.7 Aktiebolagets upplösning 404 20.3 Handelsbolag 405 20.3.1 Handelsbolagets karaktäristika 405 20.3.2 Bildande av handelsbolag 405 20.3.3 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 406 20.3.4 Förhållandet till tredje man 407 20.3.5 Bolagets upplösning 408 20.4 Kommanditbolag 409

18 Innehåll

20.5 Enkla bolag 410 20.5.1 När föreligger ett enkelt bolag 410 20.5.2 Rättsverkningar 411 20.6 Ekonomiska föreningar 413 20.6.1 Den ekonomiska föreningens karaktäristiska 413 20.6.2 Bildandet av ekonomisk förening. Ansvar för skulder 414 20.6.3 Medlemskap – regler om inträde, utträde och uteslutning 414 20.6.4 Övriga bestämmelser i föreningslagen 416 20.7 Ideella föreningar 416 20.7.1 Den ideella föreningens karaktäristika 416 20.7.2 Bildande av ideell förening 417 20.7.3 Föreningens organisation, förvaltning och firmateckning 418 20.7.4 Regler om medlemskap och dess upphörande 418 20.7.5 Den ideella föreningens upphörande 420 20.8 Stiftelser 420 20.8.1 Stiftelsens karaktäristika 420 20.8.2 Tillskapande av en stiftelse 421 20.8.3 Förvaltning av stiftelsen och teckning av firman 422 20.8.4 Ändring av en stiftelses föreskrifter 423 21 Äktenskaps- och samborätt 424 21.1 Familjerätt 424 21.2 Äktenskap och samboende – allmänna utgångspunkter 424 21.3 Äktenskaps ingående och upplösning 426 21.3.1 Ingående av äktenskap 426 21.3.2 Upplösning av äktenskap 427 21.4 Vem är sambo 429 21.4.1 Förutsättningar för att ett par ska vara sambor 429 21.4.2 Upplösning av samboförhållande 429 21.5 Egendomsförhållanden under ett äktenskap 430 21.5.1 Giftorättsgods och enskild egendom 430 21.5.2 Äganderätt till egendom 432 21.5.3 Inskränkningar i makes förfoganderätt 435 21.5.4 Makes ansvar för skulder 436

Innehåll 19

21.6 Egendomsförhållanden under ett samboförhållande 438 21.6.1 Samboegendom och annan egendom 438 21.6.2 Äganderätt, förfoganderättsinskränkningar och skuldansvar 440 21.7 Bodelning mellan makar 440 21.7.1 Allmänt om bodelning 440 21.7.2 Andelsberäkning 441 21.7.3 Jämkning 445 21.7.4 Lottläggning 447 21.7.5 Bodelningsavtal 448 21.7.6 Bodelningsförrättare 449 21.8 Bodelning mellan sambor 450 21.9 Underhåll efter äktenskapsskillnad 451 22 Barnrätt 453 22.1 Allmänt om barnrätt och om barnkonventionen 453 22.2 Barnets föräldrar 454 22.2.1 Allmänt om föräldraskap 454 22.2.2 Moderskap 454 22.2.3 Faderskap 455 22.2.4 Rättsligt föräldraskap vid assisterad befruktning 456 22.2.5 Föräldrar med ändrad könsidentitet 458 22.2.6 Adoption 458 22.3 Hävande av föräldraskap 459 22.4 Föräldrars ansvar 461 22.4.1 Vårdnadsansvar 461 22.4.2 Umgängesrätt 464 22.4.3 Underhåll till barn 465 23 Arvsrätt 467 23.1 Utgångspunkter för arv 467 23.2 Arvingar 467 23.2.1 Allmänt om arvingar och arvsklasser 467 23.2.2 Förskott på arv 469 23.2.3 Arvsrätt för efterlevande make 470 23.2.4 Efterarv 471 23.2.5 Allmänna arvsfonden 472 23.3 Allmänna förutsättningar för arv 472 23.4 Arvsavståenden 473

20 Innehåll

23.5 Testamente 475 23.5.1 Allmänt om testamente 475 23.5.2 Testationshabilitet 475 23.5.3 Testamentes form 476 23.5.4 Olika typer av testamentsförordnanden 477 23.5.5 Ogiltighet och klander av testamente 478 23.5.6 Inskränkning i testationsrätten 480 23.5.7 Gåvor som jämställs med testamente 482 23.5.8 Testamentstolkning 484 23.6 Förverkad arvs- och testamentsrätt 486 23.7 Förmånstagarförordnande till livförsäkring 487 23.8 Avvecklingen av ett dödsbo 489 23.8.1 Förvaltning av dödsbo 489 23.8.2 Bouppteckning 490 23.8.3 Dödsboets skulder 491 23.8.4 Arvskifte 491 Sakregister 493

300 Kapitel 15. Skadeståndsrätt

15 Skadeståndsrätt 15.1 Allmänt om skadeståndsrätt När en person har drabbats av skada på grund av en annan persons handlingar uppkommer frågan om den som har orsakat skadan ska betala skadestånd till den skadelidande. Finns det ett avtalsförhållande mellan parterna, beror svaret i många fall på vad det är för typ av avtal och hur avtalsinnehållet ser ut. En näthandelsbutik kan ha drabbats av förlust på grund av att en anlitad transportfirma inte i tid har levererat butikens varor till dess kunder, och ett företag i tillverkningsindustrin kan ha lidit skada på grund av att köpta maskiner inte fungerar som de ska. Rätten till ersättning avgörs i så fall i första hand av parternas avtal och i andra hand av utfyllande rätt för den aktuella kontraktstypen, såsom i anförda fall lagen om inrikes vägtransport respektive köplagen. Regler om sådant inomkontraktuellt ansvar har beskrivits i kapitel 6–14. I detta kapitel är det inte skadeståndsansvar som har sin grund i ett avtal mellan parterna som ska behandlas utan i stället skadeståndsansvar som är oberoende av avtal mellan skadeorsakaren och skadelidanden. Sådant skadeståndsansvar brukar kallas utomobligatoriskt eller ibland utomkontraktuellt. Det kan handla om en pubbesökare som har orsakat tandskada genom ett knytnävslag mot en annan pubbesökare eller om en företagare som har orsakat skogsbrand genom brandfarlig verksamhet i närheten av en skog tillhörig ett skogsbolag. Frågan är under vilka förutsättningar en skyldighet att betala skadestånd för orsakad skada uppstår oberoende av koppling till ett avtalsförhållande mellan den som orsakar och den som lider skada. Den del av juridiken där detta behandlas brukar gå under benämningen skadeståndsrätt. Den centrala regleringen på området finns i skadeståndslagen (1972:207, SkadestL). I viss utsträckning gäller olika regler för olika slags skador. En första typ av skada är personeller sakskada, det vill säga skada som orsakas på en person eller på fysisk egendom (en sak). Som sakskada räknas inte bara skada på egendom som finns i behåll utan även skada som innebär att viss egen-

Kapitel 15. Skadeståndsrätt 301

dom har blivit stulen eller av någon annan anledning inte kan återfås. En annan typ av skada är sådan som drabbar en persons förmögenhet utan att personeller sakskada inträffar. Sådan skada kallas ren förmögenhetsskada och kan till exempel uppkomma genom att någon genom bedrägeri frånlurar en annan person pengar. Slutligen är en särskild form av skada sådan som uppkommer genom att någon kränker en annan människa genom ett angrepp mot person, frihet, frid eller ära. Även för denna typ av skada kan ersättning under vissa förhållanden utgå. Vad som ska ersättas är i så fall en skada som inte kan omedelbart värderas i pengar, en ideell skada. Det institut som skadeståndet utgör har flera olika funktioner. En funktion innebär reparation av den skada som har tillfogats den skadelidande. Genom skadeståndet ges den skadelidande ett belopp i pengar som helt eller delvis ersätter den uppkomna skadan. En annan funktion hos skadeståndet är att avhålla människor från att företa vissa typer av handlingar, så kallad prevention. Framför allt kan risken för skadeståndsansvar ha en viss allmänpreventiv effekt. Denna effekt består i att människor i allmänhet undviker risker och handlingar som kan orsaka skadeståndsskyldighet. Härtill kommer en viss individualpreventiv effekt, liknande den individualpreventiva effekt som eftersträvas inom straffrätten. Det antas i detta sammanhang att den som en gång har blivit ålagd att ersätta en uppkommen skada anstränger sig för att vara mer aktsam i framtiden. I många fall ersätts uppkomna skador genom en försäkring av något slag. Detta gäller särskilt personskador. Socialförsäkringar ger ett ekonomiskt grundskydd för bland annat sjukvårdskostnader, och för flera typer av verksamheter finns det obligatoriska försäkringar som täcker personskador, till exempel arbetsskadeförsäkring, patientförsäkring och trafikförsäkring. Även sakskador ersätts i många fall genom någon form av försäkring, såsom hemförsäkring, brandförsäkring och vagnskadeförsäkring. Visserligen har privata försäkringsgivare i regel rätt till ersättning från den skadeståndsskyldiga personen för försäkringsbelopp som har utgetts till skadelidanden, men i den mån sådan regressrätt saknas eller inte utnyttjas innebär förekomsten av försäkring att skadeståndsrättens betydelse i någon mån minskar. Härtill kommer att det är vanligt att företag och enskilda tecknar försäkring mot skadeståndsskyldighet, så kallad ansvarsförsäkring. Förekomsten av sådan försäkring minskar skadeståndets preventiva effekt men ökar de skadelidandes möjlighet att få ersättning för sina skador. Regler om försäkring har beskrivits i kapitel 13. När vi nu övergår till att behandla förutsättningar för skadeståndsansvar ska till att börja med de ansvarsgrunder som föreskrivs i SkadestL studeras.

302 Kapitel 15. Skadeståndsrätt

Därefter följer en beskrivning av särskilda regler om så kallat rent strikt ansvar, det vill säga ansvar som gäller oberoende av vårdslöshet eller uppsåt på den skadeorsakandes sida. Sist sägs något om skadeståndets storlek.

15.2 Ansvarsgrunder enligt skadeståndslagen 15.2.1 Allmänna ansvarsgrunder vid personeller sakskada Enligt SkadestL 2 kap. 1 § ska den som uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar personeller sakskada ersätta skadan. Principen kallas culparegeln efter den latinska termen för vårdslöshet/skuld (culpa). Motsatsvis innebär culparegeln att skador som uppkommer genom en ren olyckshändelse (casus) inte medför skadeståndsskyldighet. En gemensam term för uppsåt och oaktsamhet är i skadeståndsrättsliga sammanhang ”vållande”. Med skadevållare avses någon som orsakar skada uppsåtligen eller av oaktsamhet. Frågan om skuld föreligger avgörs genom en så kallad culpabedömning (eller vållandebedömning). Det är ofta svårt att avgöra om en person har varit vårdslös (culpös). I allmänna ordalag kan sägas att förekomsten av culpa förutsätter att skadeorsakaren har uppträtt på ett sätt som inte uppfyller de förväntningar man kan ha på en förnuftig och hänsynsfull person. Ledning för culpabedömningen kan ibland fås i lagar, förordningar eller andra författningar. Det finns till exempel föreskrifter i trafikförordningen om hur trafikanter bör uppträda. Dessa föreskrifter kan bli avgörande för frågan om en bilist eller annan trafikant ska anses ha varit vårdslös vid en kollision. Den som anlägger en pool måste på motsvarande sätt beakta att det i ordningslagen och i Boverkets byggregler finns bestämmelser om säkerhetsskydd för bassänger, med särskilda krav på hänsyn till risken för barnolycksfall. Vårdslöshet kan anses föreligga om dessa föreskrifter inte har följts. I andra situationer kan regler för aktuell sport eller dylikt ha betydelse vid culpabedömningen. Det förutsätts generellt att regleringen syftar till att förebygga det slags omständigheter som har orsakat skadan. Att en motorcyklist har saknat föreskriven hjälm kan inte åberopas till stöd för att han eller hon har varit vårdslös vid en skadebringande kollision med en gångtrafikant. Många gånger saknas ledning i författningar och annan reglering. Då får en fri culpabedömning göras. Av betydelse vid denna bedömning är bland annat den risk för skada på omgivningen som den påstått culpösas uppträdande har medfört. Ju större den förorsakade risken för skada är,

Kapitel 15. Skadeståndsrätt 303

och ju större den riskerade skadan är, desto mer omfattande försiktighetsåtgärder måste ha vidtagits för att vederbörande inte ska anses ha varit culpös. Normalt uppställs strängare krav på försiktighet om ett handlande medför risk för personskada än om ett handlande bara medför risk för sakskada. Hänsyn tas till den samlade risken för skada av det aktuella slaget, inte bara till risken för just den skada som sedermera har inträffat. Den skadeorsakandes möjlighet att inse skaderisken är också av betydelse. Åtgärder som måste vidtas för att ett handlande inte ska anses culpöst kan vara fysiska försiktighetsåtgärder eller varningar. Ett illustrativt exempel finns i rättsfallet NJA 1979 s. 129. Där ansågs en person som hade dykt på grunt vatten från en brygga på en kommunal badplats och skadat sig ha rätt till skadestånd av kommunen för de skador som han hade ådragit sig. HD framhöll att kommunen hade haft att räkna med att badplatsen skulle besökas av många människor med olika förutsättningar att bedöma de risker som var förenade med att dyka från bryggorna. Badplatsen borde enligt HD ha försetts med varningsskyltar.

Under vissa särskilda förhållanden kan skadeståndsskyldighet grundas på ren passivitet, det vill säga en underlåtelse att handla som saknar samband med en risk för skada som den passiva personen själv har genererat genom aktivt agerande. Förutom uppsåt eller oaktsamhet på den passiva personens sida förutsätter denna skadeståndsskyldighet att det har funnits en handlingsplikt för vederbörande, vilken inte har uppfyllts, och att denna handlingsplikt har haft till syfte att förebygga sådana omständigheter som har orsakat skadan. En handlingsplikt av relevant slag kan vara påbjuden i lag eller på annat sätt. Som exempel kan nämnas att den som innehar en fastighet är skyldig att vid halka sanda trottoaren framför huset. Är det fråga om en fastighet dit allmänheten bereds tillträde, är fastighetsägaren även i andra avseenden skyldig att se till att det inte finns några yttre förhållanden på fastigheten som innebär faror för besökare. En mer tillfällig handlingsplikt kan uppkomma när någon har råkat ut för en trafikolycka på en motorväg. Då måste den olycksdrabbade, om det är möjligt, se till att minska risken för kollisioner genom att sätta upp en varningsskylt. Den som är ansvarig för säkerheten på en viss plats, till exempel en byggarbetsplats, kan bli skadeståndsansvarig inte bara mot dem som har rätt att komma dit utan även mot obehöriga besökare. I förhållande till kvalificerat obehöriga, såsom inbrottstjuvar, finns däremot i princip inget ansvar för säkerheten. Att gillra fällor för tjuvar och andra obehöriga besökare är dock inte tillåtet. Ett sådant agerande kan leda till skadeståndsansvar.

304 Kapitel 15. Skadeståndsrätt I rättsfallet NJA 1973 s. 141 hade en obehörig person i mörker begett sig in på en byggarbetsplats för att uträtta sina behov, ramlat ner i ett hisschakt och skadats. Entreprenören ålades skadeståndsansvar mot skadelidanden på grund av att de anordningar som avskilde byggarbetsplatsen från gatan var otillräckliga och att hisschaktet hade lämnats öppet. Jfr rättsfallet NJA 1934 s. 227. Där hade en brandman under ett eldsläckningsarbete störtat ner genom trumman i en varuhiss. Enligt HD hade olycksfallet orsakats av brister i säkerhetsanordningarna för hissen. Både fastighetsägaren och den person som hyrde och brukade fastigheten ansågs ansvariga för att faran för olycksfall inte hade förebyggts. Det förhållandet att lokalen utgjorde en enskild arbetsplats ansågs inte frita dem från ansvar i förhållande till brandmannen, som befann sig där ”i rätta ärenden stadd”.

I viss utsträckning kan även handlingar som i och för sig är att betrakta som farliga anses godtagbara, och därmed icke culpösa. Det kan bero på att handlingen är nyttig för samhället. En ambulans får hålla högre fart än en vanlig bil om ambulansen är på väg till en olycksplats eller är ute i något annat akut ärende.

15.2.2 Ansvarsfrihet på grund av nödvärn, nöd eller samtycke En skadevållare kan ibland undkomma ansvar för orsakad personeller sakskada genom att åberopa nödvärn, nöd eller samtycke. Till utgångspunkt för den skadeståndsrättsliga bedömningen tas i detta sammanhang den straffrättsliga bedömningen enligt brottsbalken (BrB) 24 kap., där allmänna ansvarsfrihetsgrunder regleras. En handling i nödvärn är en försvarsåtgärd som riktar sig mot en angripare eller mot en angripares egendom. Det är tillåtet att vidta en sådan åtgärd för att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, såsom en våldtäkt eller ett skadegörelsebrott, se BrB 24 kap. 1 § 2 st. En nödvärnsgärning får även företas mot personer som olovligen har trängt in i eller försöker tränga in i ett rum eller hus och mot personer som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Situationen medför ansvarsfrihet oavsett om det är den angripna personen själv eller någon annan som utför nödvärnsgärningen och därigenom orsakar skada, se BrB 24 kap. 5 §. I NJA 1971 s. 442 hade en objuden person nattetid trängt sig in i ett hem för att besöka en person i huset, utövat våld mot en annan person i huset och hotat att döda den sistnämnda personen. Under det slagsmål som följt

Kapitel 15. Skadeståndsrätt 305 hade inkräktaren orsakats allvarliga skador. Skadevållaren ansågs fri från skadeståndsansvar på grund av sin rätt att försvara sig mot angreppet.

Rätten till nödvärn är inte gränslös. Om en handling som utförs i nödvärn är uppenbart oförsvarlig föreligger nödvärnsexcess. Skadevållaren blir då ansvarig för den skada som orsakas, se BrB 24 kap. 1 § 1 st. och jfr 6 §. En hämndaktion som företas efter det att ett angrepp har avslutats är inte en sådan nödvärnshandling som berättigar till frihet från skadeståndsansvar. För ansvarsfrihet på grund av nöd förutsätts att den skadevållande handlingen företas i ett nödläge där fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat av rättsordningen skyddad viktigt intresse, se BrB 24 kap. 4 § 2 st. Till skillnad mot vad som gäller vid nödvärn förutsätts inte att nödsituationen har uppkommit genom ett brottsligt angrepp. I stället kan det till exempel vara fråga om en brandolycka, en översvämning eller ett angrepp från ett djur. Ansvarsfrihet på grund av nöd kan inträda om någon för att rädda liv eller egendom skadar något som tillhör den person vars liv eller egendom är i fara. Om räddningsaktionen i stället innebär att egendom som tillhör en utomstående tredje man skadas, kan den person vars liv eller egendom ska räddas bli skyldig att ersätta skadelidanden (tredje man) för skadan. Den person som orsakar skadan, ”negotiorum gestor”, går däremot troligen fri från ansvar även i denna situation, se ovan 3.12. Generellt förutsätter ansvarsfrihet på grund av nöd att räddningsaktionen är försvarlig under de rådande omständigheterna, se BrB 24 kap. 4 § 1 st. och 6 §. Till skillnad från vad som gäller vid nödvärn är det vid nöd bara tillåtet att offra klart mindre ekonomiska värden än dem som ska räddas. Dock förutsätter ansvarsfriheten inte att räddningsaktionen är framgångsrik. Frihet från ansvar kan även följa av att den skadelidande får anses ha samtyckt till den skadegörande handlingen eller till de risker som den skadegörande handlingen inneburit, förutsatt att gärningen inte trots samtycket framstår som oförsvarlig, se BrB 24 kap. 7 §. Ett samtycke kan ibland vara underförstått, såsom när någon deltar i en boxningsmatch. Har motståndaren hållit sig till sportens regler kan ersättning för uppkommen skada inte utkrävas. Måttliga regelöverträdelser kan också anses täckta av samtycket.