9789177370468

Johan Boucht är professor i straffrätt vid Det juridiske fakultet, Universitetet i Oslo och professor II i politi- og påtalerett vid Det juridiske fakultet, Universitetet i Bergen. Han disputerade 2011 vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, på en avhandling om polisens våldsanvändning. Han har sedan 2003 också regelbundet undervisat i straffrätt och maktmedelsrätt vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors, Finland.

ISBN: 978-91-7737-046-8

POLISENS ANVÄNDNING AV VÅLD

polisens användning av våld enligt svensk rätt. Vid sidan av att analysera de rättsliga regler som gäller är bokens övergripande ambition tudelad. För det första framhålls de konstitutionella rättsstatsdimensioner som polisens användning av våld har, och då särskilt i förhållande till de mänskliga rättigheterna. För det andra tydliggörs förhållandet mellan ett ingripande som sker, å ena sidan, i laga befogenhet enligt polislagen, och, å andra sidan, i nödvärn eller i nöd enligt brottsbalken. I tillägg framförs vissa rättspolitiska synpunkter de lege ferenda.

Polisens användning av våld är avsedd att användas i första hand som lärobok i polisutbildningen, men kan också vara av intresse för åklagare, domare eller andra som är intresserade av frågan. Verket är tänkt att kunna användas på alla nivåer i utbildningen och innehållet är därför stundtals mer detaljerat än vad en grundläggande lärobok normalt skulle göra anspråk på. Boken förutsätter kunskaper i straffrätt.

Johan Boucht

DETTA ÄR EN LÄROBOK om den rättsliga grunden för

Johan Boucht

POLISENS ANVÄNDNING AV VÅLD En juridisk lärobok

POLISENS ANVÄNDNING AV VÅLD En juridisk lärobok johan boucht

Innehåll

Innehåll Förord 11 Förkortningar m.m. 13 1 Inledning 15 2 De centrala rättskällorna 19 3 Våldsanvändningens konstitutionella och principiella utgångspunkter 22 3.1 Mänskliga rättigheter (i RF och EKMR) och polisens våldsanvändning 22 3.2 Andra internationella rättsinstrument och polisens laga befogenhet 28 3.3 Legalitetsprincipen i polisrätten 30 3.3.1 Utgångspunkter 30 3.3.2 Närmare om legalitetsprincipens innehåll på den rättsstatliga polisrättens område 33 3.4 Kort om den straffrättsliga legalitetsprincipen 36 4 Våldsanvändning i laga befogenhet enligt PL 10 § och BrB 24:2 39 4.1 Kort om befogenhetsbegreppet 39 4.2 Våldsanvändningens innebörd 42 4.2.1 Om det polisiära våldsbegreppet 42 4.2.2 Våldsanvändningens innehåll 45 4.3 Laga befogenhet enligt PL 10 §/BrB 24:2 55 4.3.1 Utgångspunkter 55 4.3.2 Rättsliga villkor enligt PL 10 §/BrB 24:2 59 4.3.3 Våld och hot om våld i PL 10 § 1 st. 1 p. och motstånd i PL 10 § st. 2 61 4.3.4 PL 10 § 1 st. 2 p.: Laga frihetsberövande 68 4.3.5 Förhindrande av rymning och hållande av lagligen frihetsberövad till ordningen enligt BrB 24:2 70

7

Innehåll 4.3.6 PL 10 § 1 st. 3 p.: Avvärjande av straffbelagd handling eller annan fara 72 4.3.6.1 Första ledet: Avvärjande av en straffbelagd handling 72 4.3.6.2 Andra ledet: Avvärjande av fara 74 4.3.7 PL 10 § 1 st. 4 p.: Tvångsåtgärder 76 4.3.7.1 Inledning 76 4.3.7.2 Avvisande och avlägsnande 77 4.3.7.3 Verkställande eller biträdande vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd 79 4.3.7.4 Verkställande eller biträdande vid beslag eller annat omhändertagande av egendom 81 4.3.7.5 Husrannsakan enligt RB 82 4.3.8 PL 10 § 1 st. 5 p.: Stoppande av fordon 82 4.3.8.1 PL 22 § om stoppande av fordon m.m. 82 4.3.8.2 Användning av våld enligt PL 10 § 1 st. 5 p. 86 4.3.9 PL 10 § 1 st. 6 p.: Laga tillträden m.m. 94 4.3.9.1 Inledning 94 4.3.9.2 Beredande av tillträde m.m. 94 4.3.9.3 Biträdande vid ovan nämnd åtgärd 97 4.3.9.4 Biträdande vid exekutiv åtgärd 97 4.3.10 PL 10 § 1 st. 7 p.: Våld är uppenbart nödvändigt 98 4.3.11 Utomståendes rätt att bistå polisman i våldsutövning enligt PL 10 §/BrB 24:2 100 4.4 Polisiär skjutvapenanvändning enligt SKunG 2 § 102 4.4.1 Allmänt om polisens skjutvapenbruk 102 4.4.2 SKunG 2 § 108 4.4.2.1 Allmänt 108 4.4.2.2 Gripande 110 4.4.2.3 Hindrande av rymning m.m. 113 4.4.2.4 Omhändertagande m.m. 115 4.4.3 Användning av skjutvapen i andra fall än PL 10 § 1 st. 2 p. och BrB 24:2 117 4.4.4 Några synpunkter de lege ferenda 118 4.4.5 Om tilldelande och användande av förstärkningsvapen 119 4.4.6 Skjutvapenanvändning i vissa andra situationer 120 4.4.6.1 Skjutvapenanvändning för att förhindra självmord 121 4.4.6.2 Får skjutvapen användas för att stoppa fordon? 124 4.4.6.3 Har svensk polis offentligrättslig befogenhet till s.k. riktade dödsskott? 127 8

Innehåll 5 Befogenhetsbegränsande normer i PL: De yttre gränserna för polisens våldsanvändning 130 5.1 Inledning 130 5.2 Objektivitetskravet 133 5.3 Nödvändighetskravet (behovskravet) 134 5.3.1 Inledning 134 5.3.2 Krav på minsta möjliga effektiva ingripande 134 5.3.3 Nödvändighetskravets temporära dimension 141 5.3.4 Nödvändighetskravets kognitiva dimension 142 5.4 Försvarlighetsbedömningen 143 5.5 Kort om s.k. åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning 150 6 Våldsanvändning med stöd av reglerna om nödvärn och nöd i BrB 24 kap. 153 6.1 Inledning 153 6.2 Nödvärn 154 6.2.1 Inledning 154 6.2.2 Nödvärnssituationen 155 6.2.2.1 Påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom 155 6.2.2.3 Hindrande med våld eller hot om våld eller på annat sätt att egendom återtas på bar gärning 160 6.2.2.4 Någon tränger olovligen in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg 162 6.2.2.5 Någon vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse 163 6.2.3 Särskilt om nödvärn mot myndighetsåtgärder 163 6.2.4 Kunskap om nödvärnssituationen 165 6.2.5 Nödvärnsgärningens tillåtlighet 166 6.2.5.1 Allmänt 166 6.2.5.2 Krav på att inte avvika från vad som är behövligt 166 6.2.5.3 Krav på proportionalitet 168 6.2.6 Särskilt om polismäns nödvärnsrätt 172 6.2.6.1 Allmänt 172 6.2.6.2 Agerar en polisman i nödvärn i egenskap av myndighets- eller privatperson? 172 6.2.6.3 Försvarlighetsbedömningen för polismän enligt BrB 24:1 174 6.2.7 Polisens rätt till s.k. nödvärnshjälp 177 6.2.8 Användande av skjutvapen enligt SKunG 1 § 177 9

Innehåll 6.3 Nöd 180 6.3.1 Inledning 180 6.3.2 Nödsituationen 181 6.3.3 Nödgärningens tillåtlighet 184 6.3.4 Kunskap om nödsituationen 186 6.3.5 Om polismäns nödrätt 186 6.4 Det rättsliga förhållandet mellan PL 10 §/BrB 24:2 och BrB 24:1/4 som lagstöd för polisens våldsanvändning 187 6.4.1 Inledning 187 6.4.2 Om det rättsliga förhållandet mellan PL 10 §/BrB 24:2 och BrB 24:1 188 6.4.3 Läran om polismäns nödvärnsrätt i ett kritiskt perspektiv 193 6.4.4 Om det rättsliga förhållandet mellan PL 10 §/BrB 24:2 och BrB 24:4 197 7 Villfarelse och polisiär våldsanvändning 198 7.1 Inledning 198 7.2 Villfarelse om gärningsmoment (faktisk villfarelse) 199 7.3 Straffrättsvillfarelse (BrB 24:9) 203 7.4 Villfarelse om befogenhetens omfattning 204 8 Om det rättsliga ansvaret för polisens våldsanvändning utanför den rättsliga grunden 208 8.1 Inledning 208 8.2 Straffrättsligt ansvar för otillåten våldsanvändning 209 8.2.1 Straffbelagda handlingar 209 8.2.2 Särskilt om straffrättsligt tjänsteansvar (BrB 20:1) 210 8.2.3 Särskilt om det rättsliga ansvaret vid handlande i nödvärn 215 8.2.4 Handlande i excess (BrB 24:6) 219 8.3 Disciplinärt tjänsteansvar (LOA 14 §) 223 Åberopad litteratur 227 Rättsfall 231 Sakregister 235

10

1 Inledning

1 Inledning Polisväsendets uppgift är, som Sjöholm skriver, att ”upprätthålla det allmänna välstånd av lugn, ordning och säkerhet som bör råda i inom ett välordnat samhälle och att avvärja de faror som hotar detta trygghetstillstånd, antingen dessa härrör från människor eller från yttre omständigheter.”1 För att kunna utföra dessa uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt har polisen tilldelats relativt omfattande befogenheter att vid behov gripa in i enskildas skyddade rättighetssfär (individualsfär), alltså i det område som omfattas av en persons fysiska och psykiska integritet.

Sådana befogenheter kan innefatta t.ex. rätten att frihetsberöva personer i vissa situationer eller att under visa förhållanden få tillträde till ett utrymme som omfattas av hemfriden för att företa en genomsökning.

Den typ av befogenheter som här är föremål för granskning är polismannens befogenhet att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd.2 Att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd innebär att påtvingat ingripa med medel som innebär fysisk kraftanvändning för att påverka en persons förhållningssätt eller för att förhindra hans gärning, eller att ingripa i ett skeende som har sitt upphov i någon annan orsak. Polisens våldsanvändning utgör en konkret manifestation av det statliga maktmonopolet, som lätt kommer i ett spänningsförhållande till

1

Sjöholm 1978, s. 11.

Läran om polisens rätt att använda våld är en del av polisrätten. Här uppfattas polisrätten som ett samlingsbegrepp för de rättsnormer som har med den polisiära verksamheten att göra, dock utan att göra anspråk på egna allmänna läror m.m. Om polisrätten betraktas på detta sätt kan man säga att den består av normer från olika rättsområden, t.ex. offentlig rätt, straffrätt, processrätt, civilrätt, socialrätt osv. och att den förenande länken är normernas relevans för den polisiära verksamheten. Samtidigt bör man vara uppmärksam på att tillämpligheten av normer från olika rättsområden kan resultera i olika normspänningar när de får polisrättslig relevans. Senare i denna bok diskuteras t.ex. spänningen mellan straffrättslig och offentligrättslig reglering på den polisiära maktmedelssanvändningens område.

2

15

1 Inledning

de grundläggande fri- och rättigheterna. Det bör därför ställas särskilda krav på denna verksamhet.

Samtidigt som effektiva befogenheter är nödvändiga för att inte polisen ska stå handlingsförlamad i kritiska situationer är det alltså viktigt att denna potentiellt omfattande maktutövning kontrolleras. Detta gäller både med beaktande av de förväntningar på rättssäkerhet och rättsskydd som enskilda bör kunna ställa i en demokratisk rättsstat, och den polisiära verksamhetens legitimitet (som direkt påverkar de polisiära verksamhetsförutsättningarna i samhället).3 Behoven av både effektivitet och kontroll är därför två viktiga utgångspunkter för den rättsliga regleringen av polisens befogenheter.

Viktiga förutsättningar för kontroll är bl.a. att den befogenhetsreglering som maktutövningen bygger på är stadgad i lag (och därmed underställd demokratisk kontroll) och är tillräckligt tydlig och precis till sitt innehåll. Av RF 1 § 3 st. framgår explicit att ”[d]en offentliga makten utövas under lagarna”. En sådan reglering främjar också polismannens möjligheter att hålla sig inom sina befogenheter, och ger honom eller henne större trygghet i tjänsteutövningen. Centrala förutsättningar för effektivitet är att regleringen är praktisk och inte alltför detaljerad och komplicerad.

Polisen är inte den enda myndighet som har offentligrättslig befogenhet att använda våld. Till exempel tulltjänstemän har liknande befogenheter som polis att utöva våld för att genomföra tjänsteuppdrag (se TullL 4:2). Också kustbevakare (se L (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning 8 § och PL 29 § 3 st.) och vissa civila tjänstemän såsom förrättningsmän (UB 2:17) har befogenhet att under vissa förutsättningar utöva våld mot person. Detsamma gäller vissa andra yrkesgrupper som kan möta på motstånd när de utför sina uppgifter, t.ex. ordningsvakter (PL 29 § 3 st.).

Här kan också nämnas den rätt att utöva våld som bestämmelsen i RB 24:7 om var och ens rätt att gripa den som påträffas på bar gärning eller flyende fot samt den som är efterlyst för brott ger. Denna bestämmelse är emel3

Boucht 2011a, s. 19–20. Med rättssäkerhet avses här i första hand en strävan att genom rättsnormer åstadkomma ordning, stadga och säkerhet i den sociala gemenskapen genom att dels skapa tillräckligt klara och informativa handlingsmönster, dels optimera förutsebarhet och motverka godtycke i den statliga maktutövningen. Man kan alltså säga att rättssäkerhet innebär att inte utsättas för godtycke med avseende på rätten.

16

1 Inledning lertid av en annan karaktär än den vertikala maktutövning (i förhållandet stat–individ) som är i fokus i denna framställning.

I det följande begränsas diskussionen till polisens rätt att använda våld, eftersom detta är det mest centrala området för offentligrättslig våldsutövning i praktiken.

I svensk rätt är den rättsliga grunden för polismans befogenhet att använda våld tudelad (dualistisk). Polismannen har, för det första, offentligrättslig befogenhet att utöva våld i de situationer som anges närmare i PL 10 § (s.k. laga befogenhet) och BrB 24:2. För det andra har han eller hon rätt att utöva våld med stöd av den allmänna nödvärnsbestämmelsen i BrB 24:1 för att avvärja en orättmätig kränkning i vissa situationer, eller med stöd av nödbestämmelsen i BrB 24:4 för att avvärja fara mot liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.4 I det följande kommer de rättsliga förutsättningarna som gäller för att en polisman ska få använda våld enligt respektive rättsgrund att diskuteras. Fokus ligger dock på befogenheterna i PL, eftersom denna är, och bör vara, mest central. Framställningens struktur är som följer. Först behandlas, som en sorts yttre ram runt tematiken, vissa konstitutionella och principiella aspekter på polisens maktutövning. Detta innefattar våldsanvändningens relation till de konstitutionellt skyddade grundrättigheterna och mänskliga rättigheterna (kapitel 3.1) och legalitetsprincipens betydelse på området (kapitel 3.3). Efter denna mer teoretiska del, så konkretiseras efter hand framställningen till att dryfta innebörden av befogenhetsbegreppet och våldsanvändningens innebörd (kapitel 4.1 och 4.2). Därefter diskuteras förutsättningarna för laga befogenhet enligt PL 10 och BrB 24:2 (kapitel 4.3). Detta inkluderar bl.a. de situationer där våld får tillgripas, liksom våldsanvändningens yttre gränser i ljuset av kraven på nödvändighet och proportionalitet (kapitel 5). Användning av 4

Att polisens rätt att använda våld står på två ben är en vanlig rättslig konstruktion.

Samma struktur återfinns t.ex. i dansk, finsk och norsk rätt. Det kan noteras att ”våld” inte är helt oproblematisk som term i detta sammanhang, främst för att den inte åtskiljer mellan legitimt och illegitimt våld; konnotationen av ”våld” är närmast att fråga är om ett otillåtet och våldsamt beteende. Det finns skäl att mena att den term som betecknar polisiär användning av fysisk kraft borde signalera att det handlar om något annat än otillåtet (brottsligt) våld. Ett plausibelt alternativ vore därför att istället använda termen ”maktmedel” för detta ändamål (denna term används också i dansk, finsk och norsk rätt).

17

1 Inledning

skjutvapen (kapitel 4.4) behandlas separat. I anslutning till genomgången av PL 10 § redovisas av närmast pedagogiska grunder i indragen text de mest centrala primära befogenheter, vid vilkas utövande våld kan komma att behöva användas.

Efter att polisens laga befogenhet har diskuterats, så dryftas polismäns nödvärnsrätt och nödrätt i ett eget kapitel. Först ges en översikt av de generella reglerna om nödvärn och nöd (kapitel 6.2 och 6.3). Därefter dryftas vissa specifika polisrättsliga aspekter av reglerna (kapitel 6.2.6, 6.2.8 och 6.3.5). Förhållandet mellan PL 10 §/BrB 24:2 och BrB 24:1/24:4 behandlas i kapitel 6.4.

Misstag (villfarelse) avseende den faktiska situationen diskuteras i kapitel 7. Till sist behandlas de konsekvenser som kan uppstå som en följd av att polismannen handlar utanför befogenheten eller utanför reglerna om nödvärn och nödtillstånd (kapitel 8).

18

Johan Boucht är professor i straffrätt vid Det juridiske fakultet, Universitetet i Oslo och professor II i politi- og påtalerett vid Det juridiske fakultet, Universitetet i Bergen. Han disputerade 2011 vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, på en avhandling om polisens våldsanvändning. Han har sedan 2003 också regelbundet undervisat i straffrätt och maktmedelsrätt vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors, Finland.

ISBN: 978-91-7737-046-8

POLISENS ANVÄNDNING AV VÅLD

polisens användning av våld enligt svensk rätt. Vid sidan av att analysera de rättsliga regler som gäller är bokens övergripande ambition tudelad. För det första framhålls de konstitutionella rättsstatsdimensioner som polisens användning av våld har, och då särskilt i förhållande till de mänskliga rättigheterna. För det andra tydliggörs förhållandet mellan ett ingripande som sker, å ena sidan, i laga befogenhet enligt polislagen, och, å andra sidan, i nödvärn eller i nöd enligt brottsbalken. I tillägg framförs vissa rättspolitiska synpunkter de lege ferenda.

Polisens användning av våld är avsedd att användas i första hand som lärobok i polisutbildningen, men kan också vara av intresse för åklagare, domare eller andra som är intresserade av frågan. Verket är tänkt att kunna användas på alla nivåer i utbildningen och innehållet är därför stundtals mer detaljerat än vad en grundläggande lärobok normalt skulle göra anspråk på. Boken förutsätter kunskaper i straffrätt.

Johan Boucht

DETTA ÄR EN LÄROBOK om den rättsliga grunden för

Johan Boucht

POLISENS ANVÄNDNING AV VÅLD En juridisk lärobok