Bränd vänskap
PERNILLA ULVBLOM Bränd vänskap
Läs mer om författaren och utgivningen på www.formbarabyran.se
© Pernilla Ulvblom 2018 Omslag/inlaga: Pernilla Ulvblom Andra utgåvan, 2018 Foto: Jannika Ulvblom & Hans G Brandt Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland 2018 ISBN: 978-91-7699-991-2
Kapitel 1 en mindre skogsdunge på en liten grusplan en bit från vägen någon kilometer från Drottningholms slottsområde, på andra sidan Ekerövägen mot Lovö kyrka står en mörkblå Volkswagen Caddy Maxi parkerad. På sidan av bilen syns en guldgul logotype. Skolgården som ligger några hundra meter bort, på andra sidan skogsområdet är tyst och öde. Byggnaderna har tömts för länge sedan och barnen har sommarlov. Bilen rör sig i en jämn takt, fram och tillbaka. De mörktonande rutorna hindrar nyfikna ögon från att med säkerhet se vad som händer inuti bilen. Enda sättet att säkert veta är att titta in genom de sänkta främre sidorutorna. Det är sista fredagen i juli 2015 och solen står som högst på himlen. Mannen utanför bilen behöver inte se in, han vet vad som försiggår där inne och han vet vilka som gör det. Han häller ett par liter bensin ur en femliters plastdunk genom den öppna sidorutan. Sedan kastar han in hela dunken som hamnar upp och ner i sätet. Han släpper en brinnande tygtrasa på sätet. Bensinen sugs upp av de torra sätenas stoppning och förvandlas till lågor när den brinnande trasan träffar den. Stora eldslågor kastar sig upp mot taket som snabbt sprider lågorna längs med insidan av bilen. De skrämda skriken inifrån bilen blir höga och korta. Branden har snabbt fått fäste i bilens inredning. i skydd bakom
5
En bensindunk är placerad under bilens tank. Locket är bortskruvat och en trasa är delvis nedstucken i den. Zippotändaren kastas in med precision på trasans torra ände som genast fattar eld. Elden följer fogligt trasan in i dunken och blandas med bensinångorna som söker sig ut ur dunken. Mannen som tänt på, vänder sig hastigt om och springer fort från platsen. Han springer in i skogen. Bilen är inom några sekunder helt övertänd. Ljudet av en enduromotorcykel som avlägsnar sig från platsen kvävs av det kraftiga ljudet från bilhjulen som exploderar. Vinden tar tag i de höga orangegula lågorna och kastar dem mot träden bredvid. De låter sig inte omedelbart antändas. De senaste dagarnas regn har fuktat stammar och grenar, men till slut tvingas de ge vika för eldens hetta som envist slingrar sig runt dem. En ny explosion sker när bilens tank exploderar och ger brasan ny fart. I trädkronorna sprakar det och likt facklor sträcker sig lågorna mot skyn. Rättsläkare Monica Åkerman har i ett års tid sett fram emot första veckan i augusti och sin kommande semester. Det är hennes årliga resa till USA som lockar. Där besöker hon bekanta från tiden då hon bodde och arbetade där. Efter sin utbildning till polis under mitten av nittiotalet gick Monica Statens Kriminaltekniska laboratoriums ettåriga grundkurs, 1999. Sedan reste hon direkt till USA för att vidareutbilda sig. Fast besluten att bli den absolut bästa kriminalteknikern Sverige haft. Hon ansåg att det fanns fler brottsplatser att välja bland i USA och grövre brottslighet, så hon valde att börja sin tid där för att sedan komma tillbaka till Sverige när hon kände sig redo – vilket var för tre år sedan. Under den första veckan i augusti pågår Annual IAI 6
International Educational Conference, den andra till åttonde augusti, i Sacramento i Kalifornien. Monica har varit med en gång tidigare, första gången som konferensen anordnades, och har tänkt göra det till en årlig tradition. Konferensen är den största i världen för kriminaltekniker och rättsläkare. En hel vecka fylld med vetenskapliga, tekniska och operativa föreläsningar, samt praktiska workshops inriktade på en mängd olika ämnen som till exempel brottsplatsundersökning och bearbetning av insamlat material, fotografering, insamling och undersökning av fingeravtryck, skoavtryck och däckspår, blodprovsmönster, biometri och många andra identitetsbevis. Hon är fast besluten att åka. De kraftiga smällarna och röktornet som sprider sig upp över trädtopparna avbryter all aktivitet på slottsområdet, all utom bevakningspersonalens som går från normal till hög aktivitet. En grupp ur slottets säkerhetspersonal beordras att åka till platsen. På Försvarets radioanstalt som befinner sig inom en kilometers avstånd, skärps säkerhetsläget och personalen beordras att inte lämna området. Det är inte så mycket folk i slottets närområde denna fredag vid lunchtid innan sista helgen i juli. De flesta stockholmarna har samlats i Stockholms city där Pridefestivalveckan går mot sitt slut. De som trots Pridefestligheterna och det halvklara vädret tagit sig ut till Drottningholms slottsområde är turister och andra semesterfirare som inte verkar bry sig så mycket om smällarna från däckexplosionerna. De upplevs inte så höga i slottets direkta närhet. Möjligen tror de att det är fyrverkeripjäser, men på Hundön som är en av öarna i utkanten av Engelska parken och som tillåter lösa hundar får smällarna en annan uppmärksamhet. Inte minst bland 7
de lösa hundarna. Ön ligger mindre än en kilometer från brandplatsen och den öppna terrängen tillåter ljudet att transporteras fritt i luften. För de mest skotträdda hundarna triggar smällarna deras flyktbeteende vilket gör att de börjar springa och söka skydd. De är helt okontaktbara, matte och husse har ingen chans att få kontroll på någon av hundarna. Ett hundslagsmål bryter ut mellan två frustrerade större hundar. En annan hund har råkat hamna i vattnet och simmar runt i cirklar. Larmet går till Ekerö brandförsvar som genast bemannar två brandbilar som står redo på brandstationen vid Ekerö centrum samt insatsledarens bil och ambulansen. Med ljudliga sirener och blåljus stannar de tvärt i korsningen ut på Ekerövägen, mindre än hundra meter från brandstationen. Broöppningen vid Tappström har nått sitt epicentrum, toppen av masten på en segelbåt vippar långsamt förbi på väg genom kanalen längs med centrumkajen. Insatsledaren småspringer irriterad fram till kanten vid brofästet för att få en uppfattning om hur långt båten kommit och hur det ser ut på andra sidan kanalen, vid det andra brofästet. Båda filerna in mot Stockholm är relativt glesa på bilar, men på Ekerösidan sträcker sig kön förbi Bryggavägen och ett tiotal meter till. Förarna av de stillastående bilarna som väntar på att bron ska stängas, reagerar direkt när de hör blåljusbilarna. De startar sina motorer. De bilar som står framför korsningen gör U-svängar och kör tillbaka på Ekerövägen bort från bron för att lämna fri väg åt utryckningsfordonen. När segelbåten guppat förbi och bron sänkts så är vägen fri för utryckningsfordonen som kan fortsätta sin resa mot brandplatsen. De bilar som befinner sig på Ekerövägen mot Drottningholm lägger sig direkt i 8
högerfilen när blåljusen blir synliga i deras backspeglar. I hög fart närmar sig utryckningsfordonen Lovö kyrkallé och svänger av upp mot Lovö kyrka. Gråsvart rök stiger mot skyn. Eldens intensitet och lekfullhet slickar plåten och slukar inredningen. Bilen är bortom all räddning. Brandmännen fokuserar i stället på att hindra elden från att spridas. Det lilla skogsområdet bredvid det nästan utbrända bilvraket gränsar till Lovö golfbana och har färgats svart. Elden sprider sig fort i vinden mot bebyggelse. Brandstationer från närområdena har underrättats och fler utryckningsfordon är på väg. Bilvägen från Nockebybron till Kanton har spärrats av för motortrafik för att göra fri väg. En fullt utvecklad skogsbrand är det sista någon vill ha. Bostadsområdet i närheten evakueras och skolbyggnaderna i samma område genomsöks så att inga människor befinner sig i dem. Insatsledaren går med skumsläckare fram mot bilen. Han tvekar, men ju närmare han kommer den desto mer säker blir han. ”Det är kroppar i bilen”, ropar han till sina kollegor. ”Människokroppar.”
9
Kapitel 2 monica åkerman tar besviket emot beskedet om att det påträffats rester av två människor i en utbränd bil. Hon vet av erfarenhet och utbildning inom ämnet att brända kroppar inte kommer att ge några snabba svar på hennes frågor. Det brukar bli en utdragen process eftersom de flesta ledtrådarna bokstavligen gått upp i rök. Hon sitter vid sitt skrivbord. Längtan till semestern hade gjort henne upprymd och glad, men dessa känslor försvann samtidigt som hon tog emot beskedet om den uppbrända bilen. De brända kropparna som kommer att placeras på hennes bord ska inte få förstöra årets event för henne, tänker hon och tittar tomt framför sig medan hon avslutar mobilsamtalet. Besvikelse – det är det enda hon känner. Hennes första prioritet blir att boka om flygresan på lördagen från ett morgonflyg till ett nattflyg. Då kan hon arbeta med kropparna, bilen och brottsplatsen hela fredagskvällen – långt in på natten. Sova några timmar och sedan fortsätta hela lördagen till dess att hon måste åka till Arlanda. Därefter kan hon sova gott under hela den elva timmar långa flygresan, resonerar hon. Monica inser att med den korta tid hon kommer att ha med de brända kropparna och brottsplatsen, så måste hon fokusera på sådant som teknikerna inte är kvalificerade till. Nyfikenheten börjar ta över hennes besvikelse. Kanske klarar hon av att skjuta resan åt sidan så pass att hon kan
10
njuta av det mysterium som hon strax ska ställas inför, tänker hon. När Monica och kriminalteknikerna kommer till platsen med den brända bilen är området närmast bilen helt tom på människor, förutom tre uniformerade poliser som bevakar det område som hägnats in av polisens avspärrningsband. Journalisterna har ännu inte nåtts av informationen att det finns döda människor i bilen och ju senare de får reda på det desto bättre, tänker Monica. De är som hökar på jakt efter villebråd, tycker hon. En stark lukt av bränt gummi blandat med plast, möter Monicas luktorgan. Hon trycker baksidan av handen mot sin näsa och tar korta grunda andetag. Bilvraket är för varmt för att hon ska kunna börja samla bevismaterial och ledtrådar från det, men Monica samlar in så många intryck hon kan. En uniformerad polis som går runt utanför det inhägnade området och fotograferar nyfikna åskådare som samlats kring platsen, fångar Monicas intresse. De är inte många åskådare, men det är vanligt att gärningsmannen till mordbränder dyker upp bland åskådarna för att betrakta sitt verk. Hon tittar en aning diskret på de som samlats och försöker skaffa sig en uppfattning. Kanske har de tur den här gången och lyckas fånga mordbrännaren på bild, tänker hon. En tekniker fotograferar brottsplatsen. Han jobbar lugnt och systematiskt. När han är klar börjar Monica och teknikerna att samla in så mycket bevismaterial och ledtrådar som det bara går runt den heta bilen och det omkringliggande området. Monica låter intrycken sjunka in. Hon undrar hur och var elden startat. Vid en första anblick tyder allt på mordbrand, men kan hon utesluta självmord undrar hon. Att de bestämt sig för att göra det tillsammans. Det 11
som sedan drar till sig Monicas intresse när hon närmar sig bilen är den svarta klumpen som ligger under bilen mellan bakhjulen. Hon gissar av lukten och formen att döma att det är en klump bränd plast. Genom sin tidigare erfarenhet av bilbränder så blir hennes gissning istället att branden är anlagd och att bensin varit brandstiftaren. Den svarta klumpen kan ha varit en fylld bensindunk och startpunkten på elden, gissar hon. Det skulle i så fall vara osannolikt att det rör sig om självmord eftersom personerna inte skulle ha hunnit in i bilen innan bensinångorna fattat eld, tror hon. Den urbrända bilen med de två kropparna i, får rättsläkare Monica att söka sig ner till de allra djupast lagrade kunskaper och erfarenheter som bevarats i hennes hjärna. Synintryck, lukter, placeringar, omgivningen – allt synas och registreras i hennes sinnen och minnen. Hon vet att allt som tillhör de vanliga bevismaterialen när det gäller teknisk bevisning är bortbränt. Fingeravtryck och säkra DNA-spår är borta. Monica sätter sig på huk och synar marken kring den smälta klumpen. ”Maria! Kan du få med jorden närmast kring den smälta klumpen. Jag vill analysera den och se om det finns rester kvar av bensinen. Jag tror att klumpen är en smält bensindunk. Det kanske går att få fram från vilket bensinbolag bensinen kommer ifrån. De har ju sina egna specifika specialmedel i bensinen. Ta prover med den teorin i åtanke. Sök även i kringområdet efter fläckar som kan komma från bensin och ta med för analys och jämförelse.” En yngre kvinna som tar gipsavgjutningar av fotspår nedanför bilens passagerardörr, ser på Monica och nickar. Monicas blick söker än en gång av området. Hon försöker komma på var gärningsmannen kan ha parkerat 12
sin bil. Hon antar att han kom med bil eftersom hon tycker att sannolikheten att han skulle burit med sig en fylld bensindunk på bussen är liten. Monica tror inte att gärningsmannen skulle ha velat dra till sig onödig uppmärksamhet om han var ute efter att bränna upp någon. Hur visste gärningsmannen att det var här han skulle finna bilen? Var det överlagt eller en spontan handling? Monica ställer sig frågorna för hon undrar om det finns fler ställen i området som de ska undersöka. Efter att synat grusplanen närmast bilen, promenerar Monica längs den smala grusvägen som leder ut mot Lovö kyrkallé. Det blir lättare och lättare för henne att andas ju längre från den utbrända bilen hon kommer. Lukten av bränt gummi blandas upp med den ljumna sommargrönskans dofter. Där vägen delar sig som ett y, följer hon vägen till vänster som går parallellt med den vägen hon just gått på. En backe leder upp på golfbanan. Monica tror att gärningsmannen parkerat sin bil nedanför backen och sedan kört ut på Lovö kyrkallé och därefter följt den vägen bort från platsen. Hon kan inte med blotta ögat se om det stått någon bil parkerad på vägen och hon ser inga spår vid sidan av den. Skulle bilen inte vara parkerad med ett hjulpar utanför vägen, så skulle det inte gå att köra förbi, konstaterar hon. Monica står stilla en stund och funderar, sedan börjar hon långsamt gå. Hennes blick letar efter färska bilspår. Med attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris och attacken vid kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn, där konstnären Lars Vilks medverkade i ett debattmöte tidigare i år, i minnet så sprider medierna nyheten om ett misstänkt misslyckat terrordåd som varit riktat mot kungafamiljen. Fler bomber ska ha placerats ut i området, 13
men polisen har lyckats lokaliserat dem och oskadliggjort dem. Hela Drottningholm håller enligt flera medier på att avspärras på grund av detta. Drottningholmsvägen är enligt medierna avspärrad och inga fordon får åka ut på eller lämna Lovö. Uppgifterna motsägs av befintliga facebookare och instagrammare på Drottningholm som rapporterar att allt är lugnt förutom en bilbrand. Blåljusbilarna håller på att lämna området och avspärrningarna på vägen utanför slottet har avlägsnats för länge sedan. Det är inte förrän ganska sent på fredagskvällen som kriminalkommissarie Gunnar Öst hör nyheten om det misstänkta terrordådet som inträffat i hans hemkommun. Han sitter i en Baden Baden-stol på altanen i Hemse på Gotland och dricker sval äppelmust och hör vagt genom altandörrens öppning, nyheten förmedlas ut från teven i vardagsrummet. Han befinner sig miltals från händelsen på Drottningholm. De senaste veckorna har han inte gjort annat än badat, latat sig, druckit äppelmust och ätit rökt flundra med sin familj och svärföräldrar. Det är första sommaren som svärföräldrarna äger huset i Hemse. Gunnars fru Julia och hennes föräldrar brukade tillbringa somrarna på Gotland när hon var liten och föräldrarna har nyligen bestämt sig för att det är dags att återuppta traditionen. Skillnaden är att de denna gång äger sitt boende och behövde inte hyra stuga som de gjorde tidigare. Gunnar ringer sin yngsta bror som precis som han bor på Ekerö. Han vill försäkra sig om att brodern och hans familj inte befunnit sig i närheten av händelsen som av medierna klassats som ett terrordåd. ”Vi var i Kungsan och åt glass – på säkert avstånd från händelsen.” 14
”Vad skönt att höra. Så allt är bra med er?” ”Ja. Jag har varit inne och tittat på våra lokaltidningars facebooksidor och det verkar som att de båda har avfärdat ryktet om terrordåd. Tydligen någon stulen bil som någon tuttat på bara, men kvällstidningarna har inte helt släppt terrorvinkeln”, avslutar brodern ironiskt. ”Jag får ringa Nordmark och höra”, säger Gunnar, ”Nej!” säger brodern barskt. ”Det är ingen bra idé. Du har semester, en jävligt välbehövd sådan. Jag håller dig uppdaterad. Har du kvar Facebookkontot?” ”Nej, jag har ingen användning av det”, svarar Gunnar. ”Jag hann aldrig läsa alla inlägg, så jag har gett upp det. Det räcker med att Julia har ett.” ”Då håller jag dig uppdaterad via sms och röksignaler”, skämtar brodern. Gunnar har inget sug efter att ta itu med något mordfall för tillfället. Han vill bara njuta av semestern och lugnet på Gotland. Han blundar en kort stund, öppnar ögonen och slår numret till Peter Nordmark som är chef för Riksmordsgruppen – Gunnars chef. Det har redan gått några timmar in på kvällen. Monica försöker att inte tänka på att enligt hennes plan så skulle kropparna legat på obduceringsborden vid det här laget. Plåten på den utbrända bilen har kallnat. Hon öppnar bilens baklucka. Med sig har hon en brandutredare som tar foton och granskar platsen utifrån sina erfarenheter och kunskaper. Hans sinnen registrerar lukter, synintryck, former och mönster på förkolnade material. En del material har brunnit upp och helt försvunnit. Sotavlagringar ska analyseras och andra förändringar ska härledas. Slutsatser dras utifrån mönster som blivit efter värmen och brandgaserna. ”Vad säger brandskuggorna dej?” frågar Monica och 15
använder det uttryck som hon vet att brandutredarna använder när de talar om ledtrådar som visar hur branden spridit sig och var den börjat. Monica har för några år sedan gått treveckorskursen i brandutredning på SKL i Revinge som brandutredaren gått, men hon har långt ifrån den erfarenhet i ämnet som brandutredaren har. Det har därför varit självklart för henne att låta en rutinerad brandutredare vara med vid den tekniska undersökningen. Hon hyser inte mycket hopp om att hitta så mycket bevis eller ledtrådar, men ju fler som letar desto större är chansen anser hon. Hålen efter glasrutorna som sprängts av värmen avslöjar att det funnits två människor i bilen under branden. Iklädd skyddskläder och munskydd, kikar Monica in genom hålen och tittar granskande på de förkolnade människorna. Tillsynes en man och en kvinna. De ligger bredvid varandra, hopslingrade med armarna uppdragna som om de låg och boxades. De i förhållande till sträckmusklerna, kraftiga böjmusklerna har dragits ihop. Överarmarna är utsträckta och böjda. Armbågarna samt hand- och fingerlederna är böjda. Knälederna har böjt sig och fötterna är vinklade med tårna nedåt. En vanlig ställning för brandoffer, konstaterar Monica. Det ser nästan ut som om de intagit en försvarsställning, tänker hon, men i själva verket är det tvärt om. Det nedfällda baksätets ryggstöd har gjort plats för älskog. Av kropparnas ställning kan Monica fastställa att branden snabbt måste ha tagit fart och inom några få sekunder eskalerat, eftersom de båda fortfarande befinner sig i, som det ser ut, samlagsställning. Två helt brända kroppar. Inget mer än kol och ben. ”Med tanke på hur brända kropparna är, så är det uppenbart att elden måste ha blossat upp snabbt”, säger brandutredaren. 16