Ön, 22 december 2014
Vi satt i köket och åt frukost. Jag sa att det var för exakt tjugofem år sedan som det rumänska folket gjorde uppror mot Ceauşescu. Just den 22 december flydde diktatorn i panik från Bukarest. Och den stora tystnaden i stan fylldes med musik. Man spelade överallt julmusik som hade varit förbjuden i alla år. Kanske nynnade Bruno Stilla natt medan han stod på en tunnelbaneperrong och väntade på sitt tåg. »Du ger inte upp«, sa Lech. »Nej«, sa jag. »Jag tänker hitta Bruno även om jag inte vet hur.« »Du har inga spår«, sa han. »Om inte Monsieur Bartier Jeannots annons är ett spår«, svarade jag. »Kanske fick din mor idén att annonsera själv«, sa Lech. Jag såg på honom. Han höll just på att hugga av toppen på ett ägg med en kniv. Jag har inte mött någon annan som gör det så elegant som han. Och få som tänker så skarpt. »Du kan ha rätt«, sa jag. Han svarade att det i alla fall var en rimlig hypotes.
23