9789176810255

Förord Maximalt 2 500 tecken. Nyhetstext plus case. Faktaruta, bild, puff. Format och terminologi på en nyhetsredaktion är hårt mallade. På en arbetsplats där produktionstempot är högt måste mycket fungera som ett självspelande piano, även om arbetet utförs av människor. När en minister avgår ska nyheten ut blixtsnabbt på nätet. Planeringen för morgondagens papperstidning behöver ske utan friktion, särskilt om det är nära till lämning. Är nyhetsfabrikens logik ofrånkomlig? Ja, men bara till en del.

Björn af Kleen började på Dagens Nyheter hösten 2013.

Han rekryterades närmast från Expressens kultursida, innan dess hade han frilansat och skrivit två böcker. Han hade aldrig tidigare arbetat på en nyhetsredaktion.

Det var en stor fördel. När jag började som chefredaktör på Dagens Nyheter tyckte jag att tidningen var för stramt formaterad. Alltför många texter maldes i samma redaktörskvarn. Fabrikens tänkande hade gått ut över det unika tilltalet och berättandet.

5

Björn af Kleen visste inte hur man förväntades skriva en nyhetsartikel eller ett berättande reportage. Han sa att han ville lära sig. Mitt svar var att han inte skulle göra om sin personliga stil, den var ju skälet till att så många börjat följa honom som skribent.

Han skulle kunna skriva att Gustav Fridolin var »en tolvårig statsman som fyllt 31«, eller att internatskolan Lundsberg ligger glest utplacerad »mellan civilisationens utposter i sydöstra Värmland« eller att en sverigedemokrat som hycklar i sin kamp för kvinnors rättigheter har ett »oregelbundet« förhållande till feminismen.

Enda uppmaningen var att gå utanför kultursidans bevakningsområden och rapportera om samhällsfrågor i stort, gärna med en koppling till aktuella händelser.

En skicklig journalist måste inte vara expert i olika ämnen.

Utmaningen är att snabbt kunna sätta sig in i en ny miljö eller en ny fråga – och sedan gestalta den.

Det tar tid, i alla fall om man har ambitioner att göra något mer än den raka nyhetstexten.

Om skickliga reportrar brukar sägas att de har lätt för sig.

Det är en halv sanning. Bakom all god journalistik, som förefaller så enkel, ligger ett omfattande detaljarbete. Eleganta formuleringar snyts inte ur näsan, de skrivs ofta om många gånger i jakten på den exakta tonträffen.

När Björn af Kleen tog steget från kultursidan till nyhetsredaktionen var övergången inte självklar. Branschtidningen Resumé kallade, lätt nedsättande, en av hans första artiklar för ett »bautareportage«.

6

I dag är den berättande journalistiken mer på modet. Tidningar som vill leva på sina läsare kan inte bara producera det som erbjuds gratis i överflöd digitalt, de måste ge sin publik något mer.

Detta »mer« är, inte minst, ett språk som vill berätta.

Peter Wolodarski, chefredaktör dn

ZLATAN IBRAHIMOVIC Fotbollsspelare

Zlatan Ibrahimovic vill korrigera bilden av sin barndom.

– Disciplin har det varit hela tiden, säger han. Pappa krävde disciplin. Sa han hemma klockan nio! var jag hemma klockan nio! Så var det faktiskt. Från allra första början, det är så jag är uppväxt. Det skulle vara bättre än alla andra. Det skulle hela tiden vara mer än bra. Det skulle vara perfekt. I allt jag gjorde, även i skolan.

En delvis annan bild än den han gav i självbiografin »Jag är Zlatan Ibrahimovic« från 2011, som präglat medieberättelsen om hans uppväxt.

En typisk mening i boken lyder: »Jag var en vilde, en galning, och jag fick verkligen ingen ordning på mitt humör.« Det var »high chaparral, som jag brukar säga. Det var full cirkus.« Nu säger han: – Jag har inte varit den som varit ute och high chaparralat.

Vi sitter i Paris, i ett trivsamt rum nära Triumfbågen med platsbyggd bokhylla och krukväxter.

Han minns sina skolår.

– Bra. Mycket bra. Jag gick samhälle med ekonomisk på 9

gymnasiet. Det är inte många som tror det! Jag försökte kombinera det i början, men sen, nej, den tog för mycket tid, fotbollen. Och jag hörde att man på samhälle ekonomisk var tvungen att fortsätta efter gymnasiet. Nej, det pallade jag inte.

Om högstadietiden på Stenkulaskolan i Malmö: Jag såg mina betyg förra veckan. Jag hade höga betyg, bra betyg! Jag hade en del femmor, en del fyror, en del tvåor. Inga ettor i alla fall. Hur jag fick dom, det spelar ingen roll. Nej då, jag hade höga betyg! Det var viktigt!

Det stämmer, i sak. Zlatans slutbetyg från Stenkulaskolan visar femmor i bild och idrott, fyror i engelska, kemi och teknik, treor i bland annat svenska, fysik och historia. Det nya är berättelsen om hur han fixade betygen. Minnen av ambition, disciplin, ordning och reda. Tidigare, i en intervju i tidningen Offside (1/2001), har Zlatan sagt: »Fast jag pluggade ingenting på Stenkula. Jag gick i en så utflippad klass att det räckte med att man satt tyst på lektio­nen så fick man en trea.« I samma reportage, om sin mellanstadietid: »Jag vet inte varför, men jag var stökig. Jag gillade att prata. Jag sket i läraren och blev utslängd från klassen. Jag kastade papper och jag provocerade dom andra i klassen. Sa dumma grejer så att dom blev ledsna och gick hem till sina föräldrar. Men jag sabbade inget. Jo, jag tog kanske sönder ett fönster en gång, det händer ju olyckshändelser ibland.« Zlatan Ibrahimovics självbiografi, som sålts i 810 000 svenska exem­plar, är berättelsen om pappan som dricker och mamman som slår. Zlatan är pojken som hamnar i kläm. Som 10

går hungrig, som stjäl cyklar, som sätter skräck i både klassoch klubbkamrater. Som lyckas mot alla odds.

Nu presenterar Zlatan en annan version av sin uppväxt.

– Jag skulle vara tio gånger bättre än alla andra, säger han.

Det är något jag haft i mig. Det är så föräldrarna har uppfostrat mig. Det är vad jag sagt till journalister hela tiden. Folk tror att pressen kommer från medier. Eller klubben. Absolut inte. Pressen kommer från mig själv. Så fort jag inte lyckats är jag den första att döma mig och bli besviken. Tro mig, det är hög press. Det måste vara perfekt i allt jag gör.

Du var både stökig och disciplinerad, det var både high chaparral och inte high chaparral. Det kan ju låta motsägelsefullt.

– Det är så många som tycker och tänker om min barndom.

Det var stökigt och high chaparral ibland men också hård disciplin, annars hade jag inte nått dit jag är i dag.

När vi pratat i en halvtimme ringer alarmet på hans iPhone två gånger: om 20 minuter måste han hämta sina två söner på skolan.

– Det får jag inte missa, tro mig.

Den disciplin som präglade barndomen ska nu överföras på nästa generation: Vincent, 7, och Maximilian, 9.

– Jag kräver mycket mer än vad mina föräldrar gjorde, säger Zlatan. Och det är viktigt för mig. Dom ska inte känna att det är för lätt. Det är en helt annorlunda situation för mina barn än det var för mig när jag var liten. Även om min mamma och pappa gjorde det bästa dom kunde för mig är det kanske lättare för mina barn. Men dom ska ha motgångar, det är så dom kommer att lära sig. En dag ska dom klara sig på egen 11

hand. Men det är ändå jag som är big boss. Tills dom är arton.

Sen! Vad händer om dina barn vill hoppa av gymnasiet för att satsa på fotboll i stället?

– En svår fråga. Jag försöker balansera det. Dom ska vara bra i skolan. Sköta sig där. När det gäller sporten: jag vill att dom ska träna och hålla i gång. Men jag kräver inte att dom ska bli proffs, det där är något som ska ske naturligt. Har du en förälder som pressar ett barn att bli något kan det bli tvärtom.

Det är en läxa som han har lärt sig. Tidigare kunde han driva på sönerna för hårt.

– I början när jag la in dom på olika idrotter, då kunde man stå vid sidan om och vara krävande. Men då tänkte jag sam­ tidigt: det är ett litet barn. Jag kan inte tvinga honom att göra något om han inte gillar det. Jag kan presentera det för honom men han måste hitta glädjen själv. Gör han inte det blir det helt fel. Men han ska vara engagerad och ha disciplin. Det kräver jag. Har du inte det kommer du inte att lyckas. Även i livet vid sidan om plan. Det handlar om respekt, disciplin.

Det är så du kommer att klara dig i livet. När du är femton kan det vara för sent.

Zlatan Ibrahimovic har samma mogna inställning till sin förmögenhet, försäkrar han. Förvaltad i form av aktier, fonder och fastigheter i bland annat Stockholm och New York.

I Stockholm renoverar han gamla Elimkyrkan på Östermalm till en bostad i tre plan (köpt för 42 miljoner genom Pestolla Holding AB, där Zlatans mamma Jurka Gravic är enda styrelse­ledamot, enligt Veckans Affärer).

12

I New York har han enligt pressuppgifter tillgång till en tvåa i en fastighet på Femte avenyn ägd av Donald Trump (köpt för 16 miljoner kronor 2008, enligt Aftonbladet). I juni 2014 hade Zlatan totalt tjänat 1,2 miljarder kronor, reklamoch sponsorintäkter inräknade, enligt Veckans Affärers uppskattning.

Han har sett många unga fotbollsproffs tappa fotfästet, säger han i Paris.

– Hur många som helst. När man signar sitt första kontrakt och får bonusar hit och dit, man hanterar det inte på ett bra sätt. Det blir inte lika mycket fokus på fotbollen, det blir fokus på något annat. Det är då det gäller att hålla huvudet rätt och inte tänka på det där. Det är lätt att det går åt andra hållet. Jag har sett många exempel. Många exempel.

Hur tänker du kring vad som är rimligt att unna sig?

– Jag tänker inte för nuläget, utan framåt, för mina barn.

Det är klart du har dina intressen, men det kan vara kul i dag och tråkigt i morgon.

Hur har du lärt dig att sätta gränser trots att du har så mycket pengar?

– Jag tror att jag är så som människa. Jag har bott med pappa hela livet. Han jobbade mycket. Jag fick klara mig mycket på egen hand. Jag har alltid hängt på gården. Det var där mitt ställe var.

Vad har hänt med Zlatan Ibrahimovic? I oktober fyller han 34. Är han trött på bilden av sig själv som vilde? Som tv-spelsfixerad sportbilsfanatiker? Vill han framstå som vuxen? Han 13

berättar, med inlevelse, om första gången han träffade bokförläggare Albert Bonnier.

– Ja ja, jag kommer ihåg när jag pratade med Abbe. Han kom in med sina gympadojor. Han hade knutit dom så hårt att jag sa till honom: Får du in något blod i dom där fötterna eller? Då sa jag: Är det du som är den där Abbe? Han kom in som en helt normal, men det gillar jag. För folk förväntar sig att man ska ha kostym och det. Men då, när vi träffade honom på Scandic, var han hur cool och enkel som helst. Och då är det ändå Abbe Bonnier.

Abbe är bokförläggare på Albert Bonniers förlag. Han delar namn med originalet, förlagsgrundaren Albert Bonnier, Abbes farfars farfar. Albert Bonniers förlag ligger på Svea­ vägen 56. Representationsrummet på andra våningen är ett mindre museum med målningar av familjen Bonnier signe­ rade av bland andra Isaac Grünewald.

– När jag kom i det där rummet och såg alla dom här tavlorna: Vilka är det här? Då var det typ familjen, pappan och det. Det kändes wow. Man kom in i något som … Det kändes viktigt på något sätt. Så att få äran att göra boken med Bonnierförlaget, för mig, det kändes wow.

Zlatan förhörde sig om förlagets storsäljare.

– Jag frågade han: Vilken bok är det som har sålt mest? Då nämnde han kungen … eller Göran Persson …

Nu avbryter Mika Lepistö, Zlatans varumärkesagent, som sitter med under intervjun, mestadels tyst i ett hörn.

– Nej, vad var det han sa? Han snackade om …

– … Kungen? Det var någon annan … Jag kommer inte 14

ihåg vilken det var riktigt, säger Lepistö.

– Då sa jag att min bok ska ta den med dubbelt så mer, säger Zlatan. Då skrattade han. Då sa jag: Jo, det kommer den göra.

Zlatan frågade Abbe vilket som är det finaste pris man kan vinna i bokvärlden.

Abbe svarade Augustpriset. Men försökte samtidigt mildra Zlatans förväntningar. Spökskrivna sportbiografier vinner sällan Augustpris.

När »Jag är Zlatan Ibrahimovic« ändå nominerades i fackboks­klassen hösten 2012 sms:ade Zlatan Ibrahimovic till Abbe Bonnier: »Inget pris, sa du?« Abbe Bonnier berättar anekdoten, Zlatan bekräftar den, och spelar samtidigt sårad.

– Abbe snackar mycket, säger han. Jag som hjälpt han så med det där bokförlaget.

En stund senare, säger Zlatan, mer försonligt: Jag är glad för Abbes skull. Jag har hört att jag har räddat honom.

Det var Albert Bonniers idé att anlita David Lagercrantz som författare. Enligt Abbe Bonnier hade Zlatan bara en fråga: Känner du David? Jo, hade Abbe svarat. Nej, nej, känner ni varandra på riktigt? Abbe hade försäkrat Zlatan att så var fallet och Zlatan gav då grönt ljus.

David är son till Olof Lagercrantz, en känd författare och chefredaktör. Zlatan imponerades av Davids familjehistoria.

– Abbe frågade han Lagercrantz. Han höll på med någon cyklist … Mika Lepistö bryter in: Göran Kropp. Han hade skrivit boken om honom.

15

– Just det, säger Zlatan. Och höll på med ett annat projekt men Abbe flyttade han till min bok. Men det var coolt att träffa honom också för han kom från en konstnärsfamilj. Han berättade om sin pappa och hela den biten.

David och Zlatan pratade under långa kvällar i Milano.

Lagercrantz är en smal medelålders författare som klär sig i pastellfärgade lammullströjor och diskret rutiga kostymer.

– Så kommer jag, säger Zlatan. Och så sitter vi och snackar och så kommer mina barn och kastar en boll i huvudet på mig och liksom fram och tillbaka.

– Han är ju van att alla sitter så här ju liksom, säger Zlatan och sätter sig rakryggad upp i soffan i Paris; hans idé om etiketten i familjen Lagercrantz.

– Han kom till en helt annan värld, säger Zlatan.

Hans pappa var chefredaktör för Dagens Nyheter.

– Okej … , säger Zlatan förstrött. Nej, han är bra, David.

Bonnier, Lagercrantz, varför gillar du såna familjer?

– Dom har gjort något, och det märks när dom har gjort något. Dom har gjort historia, helt enkelt. Det tilltalar mig på något sätt.

Satt avtryck?

– Dom är inte en i mängden utan dom är one and only.

Nye Zlatan – en ekonomiskt måttfull tvåbarnsfar som hämtar på dagis och sms:ar med Albert Bonnier – påminner om den Zlatan som Tony Flygare vill berätta om.

Tony Flygare är barndomsvän till Zlatan. De spelade fotboll tillsammans på Vitemöllagatan i Malmö. Flygares mamma 16

är från Sarajevo. Tony och Zlatan pratade på serbokratiska, delade hemspråkslärare och excellerade i tv-spel. I fjol släppte Flygare självbiografin »En gång var jag större än Zlatan«, skriven av journalisten Daniel Nilsson-Padilla. Boken skildrar hur Zlatan firar jul och åker på Spaniensemester med familjen Flygare.

Zlatans självbiografi är överdriven, tycker Tony Flygare.

– Han beskriver sig själv som en vilding i sin bok. Och skriver att Flygare var en vilding också. I själva verket var jag vildingen. När Zlatan stal cyklar stal jag bilar. Och han vägrade åka med när jag satt i en stulen bil. Han var smart redan då. Han var jätteförsiktig, visste hur man gör val här i livet.

Så kan man förstå Tony Flygares kritik av Zlatans uppväxtskildring: utsattheten som David Lagercrantz skildrar är äkta. Tony och Zlatan hade bara fotbollen. Antingen blev de bäst på fotboll eller så väntade städjobb. Det var det kusliga, säger Tony Flygare. Att de insåg detta redan som små barn.

Samtidigt har denna utsatthet »överdrivits« i David Lager­ crantz berättelse, tycker Tony Flygare. Fått en missvisande gestaltning. Det hävdas att Zlatan var 20 första gången han såg en svensk film, hade noll koll på svenska idrottsstjärnor, aldrig hade besökt Malmö centrum innan han var 17 och kände sig bortkommen på Gustav Adolfs torg.

– Vi var där hela tiden, säger Tony Flygare. Vi var där på Malmöfestival, på diskotek eller bara för att äta någonting. Det är ju tramsigt. Vi var bollkallar åt Thomas Ravelli och hade honom lite som småidol. Zlatan kastade bollen till Mikael Nilsson som gjort 300 allsvenska matcher. Klart han visste vem han var.

17