N
är barnet väl har kommit är funderingarna över. Allt är som det ska vara. Mitt barn är det bästa som har hänt världen och mig. Vårt hem är två små rum och ett ännu mindre kök och en extra förvaringshylla under taket. Som om det vore skapat just för oss. En röd pelargon slår ut och barnet verkar få ont i magen av kikärter, hur får jag honom att må bra? Livet fylls av att få någon att må bra; att mätta och söva och hålla kläder rena. Att smeka, leka, packa, förmana, bejaka, lirka och älska. Livet är alldeles uppenbart fyllt. Jag är tagen i an språk och det är en härlig känsla, en känsla som ger mening och mål. Det var så här det skulle bli. Jag existerar för mitt barn. Det är jag och mitt barn och hela storfamiljen som ligger som en trygg livboj omkring oss när det skvalpar i vår skyd dade pöl. Så går tiden och världen pockar på. Kanske finns det mer att ägna sig åt än den här lilla människan? Kan det vara så att jag har plats inom mig för kultur, arbete, politik och den all männa världsligheten också. Kan det vara så? Det kan det. 9