Ulrica Olsson
v e r b tt E guld av
Ett brev av guld Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2023 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Ulrica Olsson Omslag och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-7634-847-5
Ulrica Olsson
v e r b tt E guld av
Kapitel 1 Vad skulle du göra om du plötsligt fick ett hemligt meddelande från en främling? Skulle du lita på att främlingen vill dig väl? Jag tror att de allra flesta skulle svara nej på den frågan. Och det är bra. Man ska inte lita på vem som helst. Däremot vet jag att det finns människor därute som vill dela med sig av sina skatter med dig, som vill belöna dig för att du använder skatten till något bra. Det kanske låter magiskt, som en saga. Men det är alldeles sant. Nu ska jag berätta för er om hur jag och min bästa kompis Leffe fick vara med om ett helt otroligt äventyr. Ett äventyr som våra föräldrar skulle bli skräckslagna om de visste att vi varit på. Så snälla! Säg inget till dem, för de vet såklart ingenting och jag är inte särskilt taggad på att få en utskällning. Som sagt, du kanske inte litar på främlingar, men jag är en schysst sådan. Jag lovar! Jag heter Agnes är tio år och går på en liten skola i en lagom stor 5
stad någonstans i mitten av Sverige. Så. Nu är vi inte främlingar längre. Leffe, eller Leif som han egentligen heter, och jag har varit bästa kompisar ända sedan förskoleklass. Jag minns precis när vi blev bästa kompisar. Det var en pysseldag på skolan och Leffe hade lyckats fastna med tungan i ett limstift. (Jo, han gör sådana konstiga grejer mest hela tiden.) Jag var schysst och hjälpte honom att komma loss och efter det har vi nästan suttit ihop (OBS, inte med lim) och gör nästan allt tillsammans. Vi är som ler och långhalm. Jag vet egentligen inte riktigt vad det betyder, men min mamma säger alltid att vi är som det. Det låter i alla fall som nåt bra. Många tror att vi är syskon, vilket kanske inte är så konstigt då vi båda har brunt hår och blå-grå ögon. Vi klär oss däremot inte särskilt lika. Jag älskar T-shirts med superhjältetryck. Jag älskar superhjältar över allt annat. Det är inte bara på mina T-shirtar som de syns. Jag har deras ansikten på allt från sängkläder till skolväska till mobilskal. Min absoluta favorit är Iron Man, men alla är bra tycker jag. Jag har en liten Iron Man-figur på min nyckelring. Den har blivit så sliten att figurens armar har fallit av. Leffe tycker att jag ska slänga den. Men jag vägrar, jag lovar att Iron Man skulle kunna rädda världen 6
hur många gånger som helst även utan armar. Leffe, han har nog ingen riktig stil. Oftast känns det som att han bara plockar något helt random från sin garderob. Ett par gröna manchesterbyxor här, och en gulrutig lite för stor skjorta där. Han har på sig det som han tycker är bekvämt. Kläder är ingen stor grej för honom, men hans frisyr kan han hålla på med i timmar. Ligger inte ALLA hårstrån helt perfekt så är dagen förstörd. Det ska vara ett lekfullt, men väl organiserat, rufs och rakade sidor. Tänk er Martinus från Markus och Martinus. Ibland brukar Leffe reta mig för att jag knappt borstar mitt hår. När jag vaknar på morgonen så går jag bara upp och klär på mig, äter frukost och borstar tänderna och sedan drar jag till skolan. Min mamma brukar alltid ropa till mig på typiskt mammasätt: ”Du har väl borstat håret?” Och då ljuger jag alltid och svarar: ”Det är klart jag har”. Jag vet att man inte ska ljuga, men jag gillar att mitt bruna, långa och raka hår bara ligger på huvudet som när jag vaknade. Visst kan det vara i vägen ibland när jag leker och spelar fotboll, men då tar jag bara mitt Marvel-hårband och sätter upp det i en slarvig tofs. I vilket fall, jag har något att berätta för er. En historia som är alldeles supersann. Och så får vi se om du är lika dundersmarta som jag och Leffe är. 7
Det var mest min förtjänst att vi lyckades med alla kluringar som vi stötte på längs vägen, men det behöver du inte tala om för Leffe, okej? Hur som helst, allt började med en helt vanlig skoldag, en fredag, då jag, Leffe och resten av klassen lekte kurragömma på en idrottslektion. Det var typ sista utelektionen innan vi skulle börja vara inomhus igen. Min idrottslärare hade gått igenom om vilka regler som gäller innan vi startade leken. Det fanns bara en regel, men en ganska viktig sådan: man får gömma sig var som helst, men man får inte gömma sig inomhus. Det var min tur att leta. Jag hade efter ett par minuter hittat alla klasskamrater, utom Leffe. Han var helt omöjlig att hitta. Då slog det mig att han antagligen inte lyssnat på den enda instruktion som vi fått. Leffe är lite sådan, glömmer att lyssna under genomgångar. Det är alltid jag som får återberätta allt som vår lärare sagt till oss. Han har bergis gömt sig någonstans i skolbyggnaden. Så jag bestämde mig för att bryta mot den enda regeln och gick in och letade. Det var tyst och folktomt i korridorerna. Nästan så att ljudet från mina steg ekade i den stora hallen. Jag kikade in i klassrummen och på elevtoaletterna, men jag hittade ingen Leffe. Plötsligt hörde jag en hög smäll från 8
teknikförrådet. Min första tanke var att det kanske var det mycket omtalade skolspöket som väsnades, men varför det skulle gömma sig i förrådet och inte typ i matsalen förstod jag inte riktigt. I vilket fall så smög jag dit och slet upp dörren. Där inne låg Leffe på golvet överöst av rosa paljetter och silvrigt glitter. Han hade råkat tippa ett stort skåp fyllt med pysselgrejer. Skåpet stod nu lutat halvt över honom. – Hittad, din klant! utropade jag triumferande. – Stå inte bara där och glo, hjälp mig upp! gnällde Leffe irriterat. Jag skrattade ett tag åt Leffe som satt helt täckt av allt julavslutningspyssel. Men sedan kom jag på att om jag fick med mig honom ut igen så hade jag vunnit kurragömmaleken, så jag gick fram för att mota bort skåpet. Jag tystnade när jag såg något stort, blankt och guldigt, sticka fram bakom skåpet. Jag böjde mig fram allt jag kunde för att nå det guldiga. Det var ett stort kuvert i guldfärgat papper. På ena sidan av kuvertet stod det med stora svarta bokstäver: Hitta skatten om du kan. – En skatt! ropade Leffe och blåste bort rött glitter från händerna innan han tog spjärn upp från golvet. Öppna och läs vad som står. – Ja, jag ska, sa jag och rev upp kuvertet snabbt och lite slarvigt. 9
Men vänta nu, får man ens öppna brev som inte är till en själv, hann jag tänka för mig själv medan jag tummande på de slitna kuvertkanterna. – Men du, är det inte bättre att vi väntar med att läsa brevet när skoldagen är slut? Jag lovar att alla letar efter oss just nu, sa jag med oro i rösten, och tänkte bara lite på vinsten och ganska mycket på idrottslärarens surblick när man kom för sent. Jag la brevet i min supersnygga superhjälteryggsäck och sedan sprang vi ut till de andra, som verkligen hade undrat vart vi hållit hus. – Han låg i buskarna, men jag hittade honom, sa jag och borstade diskret bort ett gäng paljetter från Leffes annars så perfekta frisyr. Vi tittade på varandra och log lurigt. När skolan var slut satte vi oss i en tyst del av elevhallen för att läsa vad som stod i kuvertet. Det guldfärgade och glänsande papperet kändes lyxigt på något sätt. Det bara måste innehålla något spännande, tänkte jag medan min fantasi gick på högvarv. Det visade sig att min magkänsla var riktig. Kuvertet innehöll något riktigt spännande. I början av brevet fick man veta att det är skrivet av en förmögen person som verkade vara enormt uttråkad. Därför passar det särskilt bra att du nu läser brevet som en riktigt uttråkad rik snubbe. 10
Grattis till DIG som hittade detta brev. Nu har DU chansen att bli riktigt rik. Jag tänker nämligen ge bort en del av min förmögenhet till den som hittat brevet. MEN för att kunna hitta den måste du lösa ett gäng kluriga ledtrådar som till slut leder till den gömda skatten. För att kunna följa ledtrådarna som jag placerat ute i landet så behöver du en del pengar. Om du tittat i kuvertet så finns ett bankkort. På kortet finns det insatt den summa som du behöver. Men om du ska kunna använda dig av kortet, behöver du dess fyrsiffriga kod. Du kommer att kunna lista ut vad koden är med hjälp av dessa ledtrådar: Sveriges landskap och en fullkomlig kortlek. Som du förstår är det detta som är din första kluriga ledtråd. Om du kan lista ut den så får du reda på vart du hittar nästa. Lycka till! Med kluriga hälsningar Mr. X
. dm ågt e G e l v ä tj kÅ illt gsmusee ä v n r ä s illt a. åG edan ne nslagstavla sf ne appl f s ärd inn n n i a gstavlan dtrådl a l s n P å an e edm äst
En dag hittar kompisarna Agnes och Leffe ett brev, ett guldbrev. Meddelandet är skrivet av en hemlig Mr. X. Men det är bara en av många konstigheter … Guldbrevet leder dem ut på äventyr och en mycket märklig skattjakt. För att nå skatten måste Agnes och Leffe lösa flera kluriga gåtor. Frågorna är nu många. Vem är egentligen Mr. X? Vad består skatten av och kommer Agnes och Leffe att klara av att lösa de kluriga uppgifter som kommer i deras väg mot
t
skatten?
Kapitlen avslutas med olika kluringar och ledtrådar som läsaren måste lista ut för att hjälpa karaktärerna att ta sig vidare. Lite som ett spel, fast i en bok. Skulle DU klara av att hitta skatten?
www.idusforlag.se