fjädern
DEN SVARTA
Ewa Christina Johansson
Tidigare böcker på Idus förlag av Ewa Christina Johansson: Den blå dörren, 2017 Häxvrålet, 2019
DEN SVARTA FJÄDERN Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2022 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Ewa Christina Johansson | ewa@ewachristina.se Omslag och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2022 ISBN: 978-91-7634-691-4
fjädern
DEN SVARTA
1. Om knektarna hittar dig
Han smög tyst som en mus. Vad som än hände fick han inte bli upptäckt och kungens knektar fanns överallt. Vide höll budkavlen hårt i handen. Det var den förbjudna budkavlen, den som manade till uppror mot kung Gustav Vasa. Folket hade fått nog! Kungen tömde kyrkorna på silver och han sa att bönderna skulle betala höga skatter. Han struntade i att de inte hade något att betala med. Men det fanns de som kämpade emot. Budkavlen går. Det finns inte någon tid att förlora. Kungen jagade de bönder som ville göra uppror och hade skickat ut mängder med knektar för att hitta dem. Upprorsmakarna skulle straffas! Men Vide var en av dem som inte var rädd. Han
5
ville protestera mot den orättvisa kungen och när budkavlen kom till honom tänkte han föra den vidare. Bönderna red med kavlen från gård till gård och alla som fick den i sin hand visste vad den betydde: Det kommer att bli ett uppror mot kungen. Är du på kung Gustavs sida eller på vår? Vide tog små, smygande steg framåt … och klev på en kvist! Den gick av med ett högt knakande som spred sig i den tysta natten. Avslöjad. Vide höll andan. Han tryckte budkavlen tätt mot sig. Alla som fanns i närheten hade säkert hört ljudet och nu visste de var han var! De skulle hitta honom! De skulle … – Vide! Vad håller du på med? Du ska hjälpa till hemma, inte springa omkring här i skogen. Vide snurrade häftigt runt. Det var inte kungens knektar som fanns bakom honom. I stället var det Vides far, Måns, som stod där. Vide kände sig plötsligt lite dum. Kinderna hettade röda. Det var varken mörkt eller natt ute. Det var inte knektarna han hade gömt sig för. Och budkavlen … ja, det var bara en vanlig pinne
6
som han hade hittat, inte en hemlig budkavle med ett meddelande om uppror. – Vad har du där? Vide såg ner. Hans bara fötter var sotsvarta av smuts. – Ingenting, muttrade Vide och försökte gömma grenen bakom ryggen. Det är bara en … en trädgren som vi kan elda med. – Får jag se på den? Motvilligt visade Vide fram grenen och Måns suckade. – Ibland undrar jag vad du tänker med, Vide, sa han klagande. Du är för gammal för att springa omkring och låtsas saker. Måns hade rätt. Vide borde hjälpa till mer på gården än vad han gjorde. Han skulle fylla tolv år till hösten och det fanns inte någon tid för honom att leka. Men ibland kunde han bara inte låta bli. – Du ska inte smyga omkring här ensam i skogen när det är oroliga tider, fortsatte Måns. Det sägs att … Han avbröt sig tvärt och sparkade till en liten sten som låg på marken. – Vad är det som sägs? frågade Vide och spetsade öronen.
7
– Ingenting, sa Måns och skakade på huvudet. Ingenting som du behöver bry dig om. – Men jag vet redan allt som viskas om Dacke, protesterade Vide högljutt. Jag har hört att han är här i närheten. Nära oss, far! Nu vill han starta en ny budkavle. Han vill ha uppror! Vide hörde själv hur ivrig han lät. Nils Dacke, upprorsmannen från Småland, hade samlat många av bönderna omkring sig och tillsammans hade de kämpat mot kungens påbud. Hela vintern hade de stridit mot knektarna och skulle man tro ryktena som gick mellan gårdarna var kungen rädd för Dacke och bönderna. Eller åtminstone hade han varit det innan slaget vid sjön Hjorten. Där hade Dacke och alla hans män förlorat striden och tvingats fly. Dacke hade blivit sårad, men nu var han frisk igen, sas det. Så här, på våren år 1543, var det nog fortfarande många som ville sätta sig upp mot kungen, men det var kanske färre som vågade. De som försökte blev hårt straffade. Ofta med avrättning. Men Dacke vågade! – Jag förstår inte varför du pratar om den där mannen hela tiden. Han är inte någon att se upp till, sa Måns tvärt. Men det var han för Vide. Dacke var den som
8
vågade utmana de som var starkare, precis som Vide tyckte att man måste göra när man blev orättvist behandlad. Precis som han själv hade vågat sätta sig emot pojken som knuffat Cecilia så att hon hade tappat äggkorgen och äggen hade rullat ut på marken. Måns hade sagt att bråk sällan löste något, men pojken hade fått plocka upp äggen igen. Måns visste hur Vide kände, trots det verkade han inte förstå. – Dacke är … Måns satte fingret för munnen och såg sig om som om han var rädd för att det stod någon gömd bakom ett träd någonstans och lyssnade på dem. – Det är farligt att prata högt om Dacke, sa han lågt. Om upprorsmakaren är i trakten får vi hoppas att han ger sig i väg igen. – Men om han skickar en budkavle måste vi följa den, sa Vide ivrigt. Vi måste visa vad vi tycker om kungen och hans idéer. Jag vet att du inte vill leva som Vasa bestämmer. Det har du sagt förut. Ska vi inte få bestämma över oss själva? Det är inte rättvist. Måns axlar sjönk ner, blicken gick mot marken. – Vi kan inte vinna mot kungen, Vide. Låt oss hoppas att det inte kommer någon budkavle till vårt hus. Jag tänker inte gå med i något uppror. Du
9
tror att det är något spännande och hjältemodigt, men det är bara farligt. För farligt. – Men … Måns röst var bestämd och när han såg på Vide var ansiktet allvarligt. – Glöm allt det där om Dacke! Det är bara dumma tankar. Gå och hämta din syster nu. Hon är nere vid sjön och sedan går ni hem med en gång. Jag vill inte att ni ska vara för långt bort från gården. Vide ville protestera, men samtidigt vågade han inte riktigt säga emot sin far heller. Det kunde sluta med en örfil när han sa emot. På senare tid hade han och Måns allt oftare haft olika åsikter om saker och ting, men det här var värre och Vide hade svårt att sluta tänka på det. Vide ville inte ha uppror, egentligen, han ville bara att allt skulle vara mindre orättvist. Det var han själv som skulle ta över gården någon gång. Han visste hur mycket de kämpade varje dag och ändå var det aldrig tillräckligt. Måns hade aldrig tid att skratta. Vide undrade om hans far någonsin hade varit glad. – Tänk inte mer på uppror, Vide! sa Måns med ett hårt tonfall. Gör nu som jag sa i stället! Måns vände och försvann mellan träden. Vide såg efter honom när han lufsade bort, ryggen i den tjocka västen var böjd.
10
En plötslig, kall vind svepte fram och Vide huttrade till. – Vide! Måns röst hördes mellan träden. Jag sa att du skulle hämta Cecilia nu! – Jag ska gå! Vide såg sig om, lät blicken försvinna in i mellan träd och snår. Allt var lugnt, inget ovanligt märktes, men egentligen kunde vem som helst lura bland träden. För där ute hade skogen ögon.
11
Budkavlen går och det är tid att göra uppror! Året är 1543 och bönderna är arga. De vill inte göra som kung Gustav Vasa har bestämt. I stället gör de uppror mot kungen och hans knektar. Vide vill vara med och kämpa mot Vasa. Men hans far säger nej. Han vill inte bli indragen i striden. Det stoppar inte Vide. Han är nyfiken och upptäcker snart att det finns både upprorsmän och knektar i skogen. Frågan är bara vem som är vem? Det är inte lätt att veta. De som borde vara hans vänner kanske inte är det? Vides syster Cecilia försvinner och Vide tror att han vet var hon finns. Plötsligt är det Vide som inte bara måste hjälpa Cecilia, utan även föra upproret vidare …
www.idusforlag.se