En idiotsäker plan
En idiotsäker plan Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2021 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Åsa Sandell Formgivning & sättning: Tova Rane, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2021 ISBN: 978-91-7634-269-5
1. ”Men jag är ju allergisk. Hur många gånger ska jag behöva säga det?” Mamma suckar tungt. Sådär tungt som bara hon kan sucka. Det är som om hon andas in all luft som finns i rummet och släpper ut den igen. Mamma sitter på den limegröna ryamattan i Alices rum. Hon hjälper Alice att städa. Mamma brukar säga att Alice bara sopar allt under mattan när hon städar själv. Men det gör hon inte. Hon travar det mesta i olika högar på skrivbordet och resten lägger hon i byrålådorna. Mamma har lovat att aldrig slänga någonting utan att fråga först. Nu håller hon fram blanka godispapper och små stenar som Alice plockat på grannens garageuppfart. ”Det där ska jag pyssla med”, säger Alice. Då suckar mamma sådär tungt igen. Alice har börjat tjata om en valp. Det är så mamma säger. Att hon tjatar. Först tjatade 7
Alice om ett syskon. Då sa mamma att hon är alldeles för gammal och äggen för skruttiga. Men det var först när mamma blev gråhårig som Alice förstod hur gammal mamma är. Det var i julas. Varje år smyger mamma iväg för att ”köpa tidningen”. Alice har alltid fattat att det är mamma som stoppar en kudde under rocken och säger ”finns det några snälla barn här” med sin mörkaste röst. ”Din första jul drog vi lott om tomte-uppdraget. Och jag vann”, sa mamma glatt när Alice undrade varför inte pappa var tomte. I julas föll mammas långa hår fram under tomteluvan och Alice såg plötsligt att det hade samma färg som skägget i tomtemasken. Människor med grått hår är väldigt gamla. Nästan döda faktiskt. Fast mamma har lovat att hon ska leva jättelänge till. ”Grått hår är ingen sjukdom, hjärtat”, tröstade mamma när Alice började gråta på självaste julafton. Alice ska inte vänta så länge med barn som mamma och pappa. De gjorde något som heter 8
provrörsbefruktning. Pappas spermie mixades med mammas ägg i en skål och så petade en läkare in mixen i mammas mage. Mammas ägg var skruttiga redan då, men på sjunde försöket blev det barn. Alice. ”Vi längtade så. Du är ett mirakel”, brukar pappa säga. Då känns det skönt i hela kroppen, men Alice himlar ändå med ögonen. Ingen i klassen har så gamla föräldrar som hon. Alice ska ha en bebis snart, innan hon blir för gammal. Kanske om tio år eller så. När hon är stor nog att flytta hemifrån. Det är en evighet till dess. Alice tycker att mamma kan stå ut med nysningar och lite kli i halsen. Alice var ju snorig i flera år när hon gick i förskolan. Förkylningen gick runt, runt och ville aldrig lämna. Hon fick sår under näsan av allt snytande. ”Du behöver ju inte gosa med valpen!” skriker Alice och slänger sig på sängen. Hon slår med knutna nävar på kudden. ”Men det går ju inte. Det förstår du väl. Kan du inte leka med Fido?” 9
Mamma menar robothunden Alice fick när hon fyllde åtta år förra veckan. En robothund stod i och för sig som nummer två på önskelistan, efter valp. Men Alice blev så besviken när hon såg att den inte hade någon päls. Den var blank, kall och hård och nu låg den gömd i lådan under sängen. ”Nä, jag tror jag är allergisk mot Fido faktiskt”, svarar Alice syrligt. Alice vill en gosig valp. Varm och alldeles levande. Ett lurvigt småsyskon minus skrik och blöjor. Fast egentligen blir ju Alice inte storasyster utan mamma, eller matte som det egentligen heter. Hon ska döpa den till Avis eftersom alla kommer bli så avundsjuka på att Alice har en hund. Alice och Avis låter så snyggt ihop dessutom. Alice och Avis ska bli BFF, precis som Janne och Maggan. Maggan är en gammal rynkig basset med ledsna ögon som bor tre hus bort. Janne är också gammal och har rynkor i hela ansiktet. Han är pensionär och det enda han gör på dagarna är att gå ut med Maggan. Hon 10
följer honom vart han än går och behöver inte ens ha koppel. Och så får hon godis hela tiden. Janne har kavajfickorna fulla med små bruna godisbitar. Avis ska också få mycket godis. Och så ska Alice köpa fina leksaker och lära valpen att sitta fint. När Alice kommer hem från skolan ska den bli jätteglad och vifta på svansen och Alice ska lägga sig på golvet och få blöta pussar. Hennes näsa mot Avis rosa nos. Eller har alla hundar svarta nosar? Alice har ritat minst hundra bilder av hundar som ligger utspridda på golvet i rummet. Nosarna är rosa eller guldfärgade. Mamma plockar upp med arga händer och det ser ut som om hon vill skrynkla ihop och kasta papperena. Mamma vill alltid slänga allt som är viktigt, tänker Alice. Och så tänker hon att det är så himla orättvist att just hon ska ha en mamma som är både gammal och allergisk. Pappa tycker att hundar är tråkiga. Och att hundmänniskor är fåniga. Alice vet att en 11
”hundmänniska” är en person som gillar hundar jättemycket. Men Alice ser någonting annat framför sig när pappa säger så. Någon som är hälften människa och hälften hund. Långa nakna människoben och ett hårigt hundhuvud. En rosa tunga som hänger ut genom munnen och en lurvig svans mellan skinkorna. Hon blir full i skratt när hon tänker på det. Egentligen är alla människor konstiga, tycker Alice. Eller är det bara Alice som är konstig? Ronja i klassen säger det ibland, när hon tror att Alice inte hör. Med en hund skulle allt lösa sig. Alice skulle ha en bästis forever och aldrig vara ensam. ”Gå ut med en byracka i regn och rusk och plocka bajs, vill du det? Och mamma är allergisk, så det är slutdiskuterat.” Det är pappas tråkigaste favoritord. Slutdiskuterat. Då tycker pappa att de ska prata om något annat än det Alice vill prata om. ”Det räcker så bra med den här lilla sötnosen.” Pappa skrattar och ger Alice ett hästbett. Det är 12
läggdags och pappa ska läsa den där sagan om den rädda kaninen. Alice både älskar och hatar när pappa nyper med fingrarna över knät. Allra roligast är det när pappa ger mamma ett hästbett. Då skriker mamma och blir nästan arg på riktigt och slår pappa i magen. Det gör Alice också nu, slår så hårt hon kan i pappas tjocka mage. Pappa stönar och gör grimaser, som om det gör ont. Men det är på låtsas, det vet Alice. Sedan blir hon allvarlig och frågar pappa något hon funderat på länge: ”Varför gifte du dig med en kvinna som är allergisk?” Pappa skrattar igen och säger att han glömde kolla upp det. Att mamma får duga ändå. ”Men kan ni inte skilja er då? Så kan du ha en hund och jag bor hos dig varannan vecka?”
13
Alices högsta önskan är att få en hund. Eller ett syskon eller en kusin eller en kompis, en BFF. Men i en hund får man allt det där. Alice vill att valpen ska heta Avis eftersom alla kommer bli så avundsjuka på att hon har en hund. Alice och Avis låter så snyggt ihop dessutom. Men det närmsta Alice kommer en hundvalp är robothunden Fido hon fick i födelsedagspresent när hon fyllde åtta. För mamma är allergisk och pappa avskyr hundmänniskor eftersom de bara pratar bebisspråk. En dag förändras allt. Alice får en egen hundvalp! Nu kommer alla hennes drömmar gå i uppfyllelse – dumma Ronja kommer bli avundsjuk på henne, Ismael kommer bli snällare och hon kommer aldrig mer känna sig ensam. Eller? En idiotsäker plan är en bok för läsaren som gillar djur och underfundiga kapitelböcker – men den är även en perfekt högläsningsbok som tar upp ämnen som ensamhet, avundsjuka och ansvar.