__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1


En önskan, nio liv Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2021 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Maria Strömberg Omslag: Mattias Norén Sättning: Erik Lundquister Udd Första upplagan Tryckt i Viljandi 2021 ISBN: 978-91-7634-159-9


EN ÖNSKAN NIO LIV Maria Strömberg


Kapitel ett Katter och kastanjer

Snart var det höstlov och Tess längtade efter spänning. Efter att få åka på semester, fika inne i stan, gå på fest … Äh, vad som helst egentligen. Men hittills tydde allt på att både lovet och livet i Bergforsa skulle bli precis lika trist som vanligt. För allt kul verkade bara hända andra. Tess sparkade i de gula löven framför sig. Det prasslade och frasade. Eftermiddagsluften kändes varm trots att det var i slutet av oktober. Egentligen var det perfekt väder för att hitta på något ute med kompisar. För den som hade några, vill säga. Tess suckade. 5


Ryggen klibbade av svett under den tunga ryggsäcken som var fylld med böcker. Flera av dem hade hon läst tusen gånger förut. Säkra val, så att hon skulle slippa bli besviken. Efter skolan hade hon gått till biblioteket nere i centrum för att kolla om Samir hade några lästips inför höstlovet. Det var bara två skoldagar kvar nu. I vanliga fall brukade han alltid vara pratsugen och skina upp när hon kom, men inte idag. Han verkade superstressad och såg så sur ut att hon hade plockat åt sig en trave böcker på egen hand istället. Ryggsäckens remmar skar in i axlarna och hon ångrade nästan att hon lånat så många böcker, men bara nästan, eftersom lovet skulle bli astråkigt annars. För att komma hem från biblioteket behövde Tess gå vägen tillbaka upp förbi skolan. Hon tittade mot den tomma skolgården som bara för någon timme sedan varit full av skrik och stoj. Den såg annorlunda ut nu när ingen var där. Snällare, enklare på något vis. Hon sparkade till en sten och satte in händerna som stöd under ryggsäcken. 6


Uppförsbacken förbi skolan var lång och brant, men det var bara en kort bit kvar nu. Först vägen mellan fårhagarna, sedan ner förbi stora klätterträdet, ett gammalt kastanjeträd som passade perfekt att öva klättring i eller spana från. Tess kom att tänka på när Melinda, Yasmin och Lilly lekte vid ett av skolans kastanjeträd på lunchrasten och samlade kastanjer i flera olika högar. Själv hade hon hittat jättestora kastanjer längre bort och tänkt att de skulle bli imponerade och kanske till och med låta henne vara med och sortera. Hon hade varit så ivrig att få visa upp kastanjerna att hon glömde snubbelroten som låg dold under lövtäcket. Byxorna hade blivit helt bruna på knäna. Hur kunde jag glömma snubbelroten? Den som funnits där typ jämt. Eller i alla fall sedan förra året när några killar på högstadiet grävde fram den och tvingade folk att gå där med förbundna ögon. 7


En liten kille i tvåan slog upp överläppen så mycket att han fick åka till akuten och sy. Efter det skällde rektorn ut högstadiekillarna och sedan dess var det ingen som lekte den leken mer, men roten fanns ändå kvar. Och den här lunchrasten hade hon alltså lyckats snubbla på den. I smyg hade hon borstat bort det mesta av leran och hoppats att det inte skulle synas på de mörka byxorna. Sedan hade hon plockat upp kastanjerna igen och gått fram till Melinda, Yasmin och Lilly. Hon hade hållit fram den allra största kastanjen och väntat på deras reaktion. De hade viskat saker till varandra. Sneglat på hennes byxor. Sedan fnissat och gått därifrån. Melinda hade vänt sig om och sagt: Förresten gills inte kastanjer från det trädet. Bara så du vet. Tess kände hur öronen blev varmare och varmare när hon tänkte tillbaka på alltsammans. ”Jag fattar inte att allt måste vara så här. Så här dåligt. Sämst. Tråkigt. Skit!” muttrade hon och sparkade till ännu en sten. En vit katt spratt till av ren förskräckelse och klättrade upp i ett 8


träd vid sidan av vägen. Det var Melindas katt Mazarin. Tess blängde på den och gick vidare hemåt. Hon hade äntligen nått toppen av backen och såg ut över fårhagarna. På ena sidan hagarna låg bostadsområdet. På andra sidan låg skogen med forsen, och i utkanten precis mellan skogen och den bortersta hagen, lite i skymundan, låg ett läskigt ödehus som det gick rykten om. Ingen hade bott där på flera år, men alla barn i Bergforsa kände till det. Ryktena sa att en galning med massor av katter hade bott där och att barn som lockats dit för att leka med katterna hade försvunnit i huset och aldrig mer synts till. Tydligen kunde man höra ljudet av spökbarn om man gick tillräckligt nära. Tess kunde skymta huset genom träden. Hon ryste till fast det fortfarande var ljust ute och sprang sitt fortaste ända fram till klätterträdet. Först där, när hon kunde se sitt eget hus, saktade hon ner farten. Hon andades ut vid brevlådan och lyfte på 9


locket. Posten låg kvar. Det betydde att mamma inte hade varit ute på någon promenad. Tess tog med sig breven och gick in. Hon stängde dörren försiktigt efter sig, hängde upp jackan och lade posten på köksbordet. Huset var precis sådär tyst som när mamma låg och vilade. Tess smög in till soffan i vardagsrummet och viskade: ”Mamma, jag är hemma.” ”Hej gumman, jag har inte orkat laga någon mat, du får ta något själv … älskar dig.” ”Älskar dig med.” Mamma var trött som vanligt, men åtminstone mottaglig för en kram. Tess passade på att snusa lite extra mot mammas hals. Hon älskade den doften. Den påminde om när allt var som vanligt. När deras lilla hus ibland fylldes av skratt, doften av nybakat bröd och ljudet av dammsugaren. Nu för tiden märkte mamma inte ens om filten trillat ner från soffan. Som nu. Tess lyfte upp den från golvet och lade den över armstödet. Sedan gick hon in på sitt rum, stängde dörren och slängde ryggsäcken på sängen. Hon satte sig vid skrivbordet framför fönstret 10


och stirrade ut. Det började skymma nu. Hon plockade fram sin hemliga dagbok ur skrivbordslådan och strök med handen över bokens framsida. Det var blommor i olika färger mot en svart bakgrund och några av blommorna var glittriga. Om man blundade och strök försiktigt med fingrarna gick det att känna vilka blommor som var vilka. Tess öppnade boken och tog fram sina färgpennor. Hon bläddrade fram en tom sida och började skriva.

H…E…L…V…E…T…E…S… Orden hon inte fick säga men som brände i kroppen, i hjärnan, i munnen och bara krävde att få komma ut. Med stora fylliga bokstäver, nästan som ramar fyllda med blommor, skrev hon vidare.

J … Ä … V … L … A … S … K … I … T … P … I … S … S! Fula ord med fina blommor. Det brände och sved i ögonen. Hon gnuggade hårt med handen för att det skulle sluta. Sedan letade hon bland pennorna 11


efter den lila för det fanns mer att skriva. Plötsligt öppnades dörren till hennes rum. ”Pappa! Du måste knacka har jag sagt!” Tess lade snabbt händerna över boken. ”Visst ja, förlåt gumman. Knack, knack. Får jag komma in?” ”Sluta fåna dig. Vad vill du?” Hon smugglade försiktigt ner dagboken i skrivbordslådan utan att pappa märkte något. ”Höra efter hur det var i skolan idag till exempel”, sa pappa och gav henne en kram. ”Bra.” ”Du ser ledsen ut. Har det hänt något?” ”Nej.” ”Nähä, nej, vad bra då. Men ska du bara sitta hemma? Kan du inte se om det är någon som vill hitta på något?” ”Mmm”, sa Tess irriterat. ”Jag vet inte, men du kanske behöver ta lite mer initiativ. Liksom bli din egen lyckas smed och fånga dagen – carpe diem, du vet?” ”Vadå?” ”Jo, men … att försöka se möjligheterna. Du 12


är ju så himla fin och trevlig, låt andra märka det. Melinda bor nära. Du kan väl höra av dig till henne?” ”Visst, visst”, muttrade Tess och låtsades trycka på mobilen. Som om Melinda skulle bry sig, tänkte hon, men sa inget. ”Jamen vad bra. Jag ska snart iväg på mitt nästa jobbpass. Det finns rester i kylen som du kan värma när du blir hungrig”, sa pappa och gick tillbaka ut i köket. Tess låtsades svajpa på telefonen. Hon drog med fingret över den minimala skärmen och de bulliga knapparna. Mimade som om hon pratade med någon, slängde med håret, lade huvudet på sned och låtsades skratta. Precis som Melinda, Yasmin och Lilly brukade göra. Sedan plockade hon upp boken ur lådan, tände skrivbordslampan och skrev vidare. Fyllde bok­ stäverna med blomma efter blomma. Efter en stund blev orden suddiga. Dropparna föll. En mörkgrön blomma flöt ut och blev ljusgrön. Med huvudet lutat tungt i handen stirrade Tess ut genom fönstret. Det var nästan helt 13


mörkt ute nu. Hon kunde se sin egen spegelbild i rutan och gjorde en grimas. Spärrade upp ögonen, räckte ut tungan. Då knackade det på rutan. Förskräckt torkade hon bort tårarna och stirrade ut i mörkret bortom sin spegelbild. Där på fönsterblecket satt en svart katt med tassen mot rutan. Hon hade aldrig sett den förut. Ögonen var alldeles blå och den svarta pälsen skimrade nästan också i en slags blå nyans. Katten blinkade pillemariskt och tryckte nosen mot rutan så att det bildades en rund fläck av kondens. Fokuserat pressade den sin lilla tass mot fläcken så att det blev ett avtryck. Sedan tittade den upp mot Tess och viftade med tassen. Det såg ut som att den vinkade.

14


Kapitel två Planer och pinsamheter

Sista rasten gick Tess runt och räknade sina steg. Klätterställningen var upptagen, jaga­leken ville hon inte vara med på och fotbollen var för vild. Bara de som tränade fotboll på riktigt var med, alla andra som försökte hänga på blev nertacklade eller kallade för mesar. Tess visste, för hon provade flera gånger i fyran och det såg precis likadant ut nu. På sitt niohundratrettioandra steg passerade hon Melinda, Yasmin och Lilly som diskuterade vad de skulle göra på lovet. De såg ut som trillingar. Alla hade sina ljusa jeans, slitna på 15


precis rätt sätt, rosa luvtröjor och svarta jackor. Långt blankt hår och en sådan där tjock glittrig hårsnodd som de oftare hade runt handleden än i håret. Det enda som skiljde tjejerna åt var hårfärgen. Melinda var blond, Yasmin korpsvart och Lilly kopparröd. Själv hade Tess inget av det där. Vare sig det gällde dyra kläder, frisyr eller planer för lovet. Hennes hår var ljusbrunt, lockigt och räckte precis till axlarna. Byxorna var lagade på knäna, till det hade hon en grå träningströja och grön jacka. När Tess stegade förbi dem var det som att alla tre stannade upp i samtalet. Tess tappade räkningen och bestämde sig snabbt för att klättra upp i kastanjeträdet istället. Hon tog sats och hoppade för att få tag med händerna om den nedersta grenen. Sedan slängde hon över ena benet och hävde sig upp med överkroppen. Grenen satt ganska högt upp så det gällde att ha tillräckligt med fart annars gick det inte. Den här gången klarade hon det på första försöket. 16


Uppe i trädkronan fanns flera perfekta gren­ klykor om man ville sitta bekvämt. Melinda gick fram till trädet och vinkade åt Yasmin och Lilly att följa efter. Hon rörde pyttelite på handen för att det inte skulle synas, men det gjorde det. De ställde sig rakt under kastanjeträdet och började babbla. ”Vad ska du göra på lovet Lilly?” sa Melinda. ”Vi ska till Spanien”, svarade Lilly onormalt högt. Tess låtsades som ingenting, plockade loss en kastanj och lutade sig bakåt mot stammen. ”Åh, det ska ju vi också”, sa Melinda lite högre. ”Fast ni ska väl till Barcelona? Vi ska till Málaga den här gången”, sa Lilly. ”Ja, men ändå. Tänk att vi ska till Spanien på lovet båda två. Hur länge ska ni vara där?” Tess började pilla på kastanjens stickiga skal. ”Vi ska vara där hela lovet. Kommer hem först på söndag kväll.” ”Sjukt trött du kommer vara på måndag morgon i skolan då”, sa Yasmin och himlade med ögonen. 17


”Ja, jag vet!” stönade Lilly och slängde med håret. ”Vi kommer tillbaka redan på fredag. Men det är för att jag också ska hinna ha min födelsedagsfest på Äventyrslandet på söndagen. Himla synd att du inte kan vara med”, sa Melinda och gav Lilly en kram. ”Men jag kommer!” sa Yasmin. Hon hop­pade på stället och klappade händerna. ”Jag kommer ju hem från London redan på tisdag kväll, så jag hinner vara med.” Yasmin tvinnade med snörena på sin luvtröja och skrattade. Tess plockade sönder kastanjeskalet i bitar. ”Så himla kul!” sa Melinda och sneglade upp mot trädkronan och slängde med håret hon också. Tess höll de stickiga bitarna av kastanjeskalet varsamt i sina kupade händer. Sedan släppte hon dem. Rätt ner i Melindas, Yasmins och Lillys hår. På mindre än en sekund förvandlades tjejerna till skållade troll som for runt och skrek i munnen på varandra. 18


”Rakt i håret … Lägg av!” ”Fy, vad äckligt!” ”Du ska få igen för det här!” Då ringde det in. Klassrummet var tyst så när som på krafsande ljud från blyertspennor mot papper. Korta matteuppgifter på tid krävde djup koncentration. När de var färdiga skulle de vända papperet upp och ner på bänken och sitta tysta tills alla var klara. Tess var redan färdig och ritade blommor runt kanten på hela papperet medan hon väntade. I ögonvrån såg hon att Melinda, Yasmin och Lilly slängde sura blickar mot henne. Hon försökte att inte bry sig, men det var svårt att låta bli. Till sist när hela klassen var färdig samlade Esma in papperna och lade dem i en bunt på katedern. Sedan slog hon ihop händerna och tittade ut över sin klass och sa: ”Hörni, nu är det bara en halv lektion kvar innan det blir lov så jag tänkte gå och kopiera några roliga kluringar som ni ska få jobba med den sista stunden.” 19


Spridda suckar hördes i klassrummet, men Tess sken upp. Kluringar var det bästa hon visste på matten. ”Ni kan få rita medan ni väntar. Strax tillbaka!” sa Esma och gick ut ur klassrummet. Så fort hon stängde dörren flög suddgummin genom luften och de flesta pratade högljutt med varandra istället för att rita. Viktor sprang fram till tavlan och ritade upp streck efter streck. ”Hallå! Vi kör Hänga gubbe, vem är med?” Tess brydde sig inte utan tog ett nytt papper och fortsatte måla blommor. ”Nej, vi gör något annat istället!” sa Melinda. ”Vi kör Alla som!” Klassen tystnade, som den nästan alltid gjorde när Melinda sa något. Hon satte sig självsäkert uppe på bänken med handen mot hakan i en dramatisk pose och funderade högt: ”Hm …” Tess fyllde sitt papper med fler blommor. Tryckte hårdare med pennan. ”Ja, nu vet jag vad jag ska fråga”, sa Melinda. ”Alla som har ett husdjur räcker upp handen.” Tess såg sig omkring. Det vimlade av händer 20


i luften. Klart att Melinda valde den frågan. Hon var sjukligt stolt över sin katt Mazarin. Tess önskade verkligen att hon också hade ett eget husdjur, men hon fick nöja sig med att gå ut med Samirs hund ibland. Bengan, en gammal blodhund som visserligen var världens snäl�laste, men inte hennes. Borta i hörnet började Nader genast berätta om sin nya hundvalp. Men Melinda styrde vidare med järnhand. ”Sch! Nu fortsätter vi. Alla som har varit utomlands räcker upp en hand.” Alla utom Tess räckte upp handen. Hon fick genast en klump i magen. Melinda vände sig mot Tess, lade huvudet på sned och harklade sig som för att alla skulle lyssna. ”Va? Har du aldrig varit utomlands?” sa hon förvånat fast hon mycket väl visste att det var så. ”Alla som varit på Äventyrslandet då?” Hela klassen räckte upp handen nu också. Alla utom Tess. Vilken idiotlek det här var. Kunde inte Esma komma tillbaka snart? Melinda hade rest sig och gick nu fram och tillbaka i klassrummet som om hon vore klas21


sens lärare. Lilly sprang fram och viskade något i hennes öra. Melinda nickade belåtet mot Lilly som sprang tillbaka och satte sig på sin plats. ”Okej … Alla som har en smartphone räcker upp sin hand.” Alla viftade med händerna i luften och diskussionerna var snabbt igång om olika spel och nya appar. Tess blossade om kinderna och bestämde sig på en bråkdels sekund för att också räcka upp handen. Inte så högt, men tillräckligt för att det skulle räknas. Pulsen bultade så hårt att hon undrade om det syntes. ”Jaså? Har du fått en smartphone Tess?” Melindas ögon var smala som streck. Allas blickar vändes mot Tess. Klassen tystnade. ”Mmm …”, mumlade Tess till svar. ”Jaha? Kan du inte visa upp den för oss?” ”Ehm, näej … Jag har glömt den hemma …”, sa Tess och tittade ner i bänken. Hur lång tid kunde det ta att kopiera några papper egentligen? ”Vad är det du har i fickan då?” sa Melinda och tog några steg närmare Tess. 22


”Inget.” ”Fast det syns ju att det är din mobil. Ta fram den nu så vi får se på din nya smarta telefon …” ”Ja, kom igen”, sa Lilly och fnissade. Yasmin kunde inte heller hålla sig för skratt längre. ”Det är inte den …”, sa Tess och ångrade att hon alls hade räckt upp handen. ”Tänkte väl det. Hur skulle du ha råd med en smartphone?” ”Hurså?” Tess kände hur det började koka inuti. ”Ja, din pappa städar toaletter och din mamma har blivit knäpp. Pappa säger att hon får jättelite pengar från … eh … sjukringskassan eller vad det heter.” Tess ville sjunka genom golvet. Så himla pinsamt. Om inte alla redan visste, så gjorde de det nu. Hon tänkte på sin mamma. Världens finaste mamma, som jobbat som lärare. Tills hon blev sjuk. Jättesjuk. Tess svalde hårt. Sedan skrek hon så att rösten skar sig: ”Min mamma har inte blivit knäpp – hon blev utbränd. Och det kan faktiskt hända vem som helst!” 23


Det blev det knäpptyst i klassrummet. Sekunden efter öppnades dörren och Esma klev in. ”Oj, vad här var tyst. Vilken skötsam klass jag har! Som ni kanske har märkt tog ju det här en väldans tid. Kopiatorn krånglade så vi struntar i kluringarna och slutar nu istället tycker jag. Ha det riktigt skönt så ses vi efter lovet!”

24


”Du måste anta en utmaning och klara den. Annars är du en loser. Och losers får inte hänga med.” Vad skulle du göra om du aldrig hade haft en enda kompis i hela ditt liv och du plötsligt ställdes inför en möjlighet som kunde förändra allt? Hur långt skulle du vara villig att gå för att få vara med?

Kapitel tre Höstlov och hemligheter

Elvaåriga Tess är smart, modig, grym på att klättra och har hjärtat på rätt plats. Men hon är ensam. Det närmsta hon har i vänskapsväg är den snälla bibliotekarien Samir och hans hund Bengan som hon får rasta ibland. Inför höstlovet har hon bara en önskan – att för en gångs skull få vara med av klassen firade det tidiga lovet genom om Resten något spännande.

att försvinna i raketfart från skolgården, men NärTess klassens innegäng plötsligt oväntat intresse för stannade kvar. Honvisar hade inte bråttom Tessnågonstans ser hennes önskning ut att kunna besannas. och kände inte för att gåSamtidigt hem. börjar märkliga hända vid ökända ödehuset Hem till densaker lilla stugan somdetegentligen var ett i utkanten av byn. Därtill dyker det upp en mystisk, framfusig fritidshus. Med en hall, två rum, ett litet kök och katt som visar sig ha åsikter om det mesta, allt från vad som badrum. Det enda huset i hela kvarteret som är coola kattnamn till att Bengan borde träna kampsport. blivit och uppgraderat en Tess stor,ha Ochinte så var det renoverat den där utmaningen. Kanske till borde Melinda boddesigett varitmodern försiktigvilla. med vad hon önskade … kvarter bort från Tess, i det största huset på hela området. Tess slängde ifrån sig jackan och ryggsäcken nedanför klätterställningen på skolans lekplats

www.idusforlag.

Profile for Smakprov Media AB

9789176341599  

9789176341599  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded