Moa Vennergrund
Dansa Liselott! Utgiven av Idus förlag, 2021 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text och Illustration: Moa Vennergrund Sättning: Erik Lundquister Udd Första upplagan
Tryckt i Riga, 2021
ISBN: 978-91-7634-147-6
Printed matter 3041 0971
BEL
NOR DI
N SWA ECO
LA
C
Moa Vennergrund
”Allt känns bara fel!” suckade Liselott och stora tårar rann ner för hennes kinder. Liselott hade gömt sig på sitt rum efter förskolan. Gömt sig så att mamma inte skulle se att hon grät. Nu satt hon i sängen med katten Oliven. Hon kunde höra mammas stökande ute i köket. Hon lagade pannkakor. Mamma som sett att Liselott var ledsen och hurtfriskt utropat: ”När humöret är blått, då ska man äta nåt gott!” Men det var bara det att Liselott inte var sugen på något gott, hon var inte sugen på pannkakor, hon var inte sugen på någonting. Allt Liselott ville var att bara vara själv.
”Pannkakor!” ropade mamma och nu måste Liselott gå ut till köket. Försiktigt smög hon sig på tå och satte sig vid köksbordet utan att titta på mamma. Satte sig bara på sin plats i kökssoffan med Oliven. ”Men Liselott, har det hänt nåt?” frågade mamma och Liselott kunde höra att hon lät orolig på rösten. ”Du måste säga om det är nåt som är fel …”, fortsatte mamma och ställde ner pannkakorna på bordet.
Men vad skulle hon säga, tänkte Liselott, problemet var ju att hon inte visste vad som var fel. Allt kändes fel. Som om det var fel på Liselott. Hur skulle hon förklara det för mamma? Mamma som jämt sa att Liselott var bra, duktig och snäll. Nej, tänkte hon, mamma skulle inte förstå. ”Inget är fel! Inget har hänt!” ljög Liselott. ”Jag har bara sparkat fotboll med kompisarna idag.”
Nästa dag ville Liselott inte gå upp. Hon drog täcket högt upp över huvudet och hoppades att mamma inte skulle se henne. Hon önskade att hon kunde vara hemma själv med Oliven istället för att gå till förskolan. Men mamma lyfte på täcket och kikade in. Mamma som tjatade. ”Liselott! Gå upp nu …” ”Liselott! Sätt på dig kläderna …” ”Liselott! Skynda dig att äta …” ”Liselott! Vi kommer försent!”
När mamma frågade om Liselott skulle sparka fotboll med sina kompisar igen ville hon bara skrika nej, Nej, NEJ! Men hon sa ingenting, gjorde bara som mamma sa. Berättade inte att allt var en lögn, att hon inte spelat fotboll med sina kompisar, att hon inte spelat fotboll med någon, att Liselott bara spelat fotboll själv!
Nästan alla på förskolan dansar. Alla utom Liselott. För Liselott vill inte dansa, hon tycker inte om att dansa. Tur att Abby finns. Abby som inte heller gillar dans, hon gillar sniglar. Tillsammans letar de upp sniglar och snäckor som de kan rädda. Och vem vet, kanske blir det en dans tillslut. En helt ny dans? Kanske till och med en snigeldans …
www.idusforlag.