9789176341124

När allt som handlar om en själv tas ifrån en och man inte ens tillåts hälla upp ett glas mjölk händer det såklart något med en som människa och individ. En gång hällde Alma upp själv och då kom en sjuksköterska med ett nytt glas som hon hällde upp i så att det rann över kanten, för att markera hur fel Alma hade gjort. Det som också var hemskt var att ungdomarna inte blev behandlade som individer. Alla skulle äta exakt samma mat. Personalen tog till exempel inte hänsyn till att Alma aldrig ätit smör, inte ens när hon var liten åt hon mackor med smör. På vårdavdelningen skulle alla ta varsitt portionspaket smör varje gång och det tillhörde de största fighterna vi hade. Tänk om de istället frågat henne vad hon tyckte om och vad hon åt hon innan hon blev sjuk. Inte ens vi hade fått tycka till och jag måste säga att maten inte var bra.

Behandlarna sa hela tiden till oss föräldrar att vi måste vara starka. Om vi visade att vi inte mådde bra skulle det kännas ännu värre för våra barn, hävdade de. En inställning jag inte kunde förstå. Vi föräldrar var slitna och inte mer än människor. Jag kunde i alla fall inte gå runt och låtsas att jag var glad men det kändes som om jag ständigt blev analyserad och orättvist bedömd. Sjuksköterskorna på avdelningen var dessutom snabba med att poängtera att anorexi splittrar familjer. De sa det så många gånger att jag nästan var säker på att det skulle bli på det viset även för oss. Känslan att vara maktlös samtidigt som man förväntas lösa något som är fruktansvärt komplicerat, är extremt svår att hantera.

När läget blivit mer stabilt kunde Alma ibland få tillåtelse att gå en liten promenad på några minuter, utanför sjukhuset. Vid ett sådant tillfälle var hon jättearg på mig och helt inne i sin ångest.

Plötsligt sprang hon iväg och jag hann tänka att hon skulle kasta sig framför en bil. Jag klarade inte av att springa ikapp henne utan ringde till avdelningen och det visade sig att hon kommit tillbaka dit. Det var förstås mig hon ville straffa på detta vis.

Redan från början i Almas sjukdom kämpade jag för att hålla ihop familjen och blev ledsen om någon av småsyskonen var iväg längre perioder. Vår mellandotter tenderade att alltid vara hos sin kompis för att hon kände sig tryggare där än hemma och det var 12