Li na Ja ko bs son
on lss i aN r Sa : d Bil
G
Mira och Herr G Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Lina Jakobsson © Illustratör: Sara Nilsson Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2021 ISBN: 978-91-7634-097-4
Printed matter 3041 0971
BEL
NOR DI
N SWA ECO
LA
C
G Lina Jakobsson
Bild: Sara Nilsson
Mira I det röda huset på Solbackavägen 3 bor Mira. Hon bor med sin mamma Frida och sin pappa Salim. Mira sitter vid köksbordet. Framför sig har hon sin skrivbok. I den skriver hon fina saker och samlar på bilder som hon tycker om. Alla bilder föreställer hundar.
7
8
Hundar är det bästa Mira vet. Mest av allt önskar hon sig en egen hund. Mamma och pappa har sagt att hon måste vänta tills hon blir äldre. Mira tycker att hon är stor. Hon är sju år och har precis slutat ettan. Om mindre än två veckor fyller hon åtta. Idag skriver Mira hundnamn i sin bok. Hon har skrivit NALA och MOLLE. – Mamma, hur skriver man Magne? – Vilket fint namn. Det stavas M-A-G-N-E, säger mamma.
9
Mira skriver först M och sedan A. Efter det ska hon skriva G men det blir inte som hon vill. Det blir fult. Mira suddar och försöker igen. Det blir konstigt och ser inte alls ut som ett G. Hon suddar igen men nu blir pappret knöligt och fult. Mira börjar gråta och springer in till sitt rum. Hela boken är förstörd. Den ska ju vara fin men nu är den inte det längre. Dumma G! 10
Mamma kommer efter Mira. – Vad hände, Mira? Varför blev du ledsen? – För det går inte, säger Mira medan tårarna rinner. Det blev fult i min bok. Jag vill att den ska vara fin. – Får jag se? Mamma tar upp boken och tittar på det som Mira har skrivit. – Det är jättefint, Mira, säger hon. – GÅ! Jag vill inte prata med dig, skriker Mira.
11
Mira blir ensam kvar. Hon gråter så kudden i sängen blir alldeles våt. Mamma förstår inte. Hon tycker alltid att allt Mira gör är fint, fast Mira vet att det inte är det. Det är ingen som förstår. Mira känner sig ensammast i hela världen. Om hon ändå hade en hund, då skulle hon aldrig behöva vara ensam. När Mira har gråtit en stund kikar hon i boken igen. Det känns jobbigt i magen när hon ser den knöliga sidan. Hon bläddrar och tittar på bilderna i stället. Valparna är busiga. Mira skrattar åt dem och det känns genast lite bättre. Just då kommer mamma tillbaka.
12
– Jag tänkte gå ut och gå. Vill du följa med? Vi kan ta en sväng förbi Rolf och hälsa på valparna. – Ja! ropar Mira ivrigt.
13
Mira önskar sig mest av allt en egen hund, en vän som alltid finns där. Mamma och pappa säger att hon måste vänta tills hon blir äldre. Medan hon väntar samlar Mira på gulliga hundbilder och fina hundnamn i sin skrivbok. Men ett av hundnamnen ställer till problem. Bokstaven G går inte att skriva. Det blir bara fult, tycker Mira. Kan man inte bara låta bli att använda G? Hos Miras granne Rolf föds det valpar som sedan ska säljas. En dag är en av dem försvunnen. Kan Mira hjälpa till att rädda valpen?
www.idusforlag.se