UPPDRAG DJURRÄDDNING
HOTEN
Mari1 Bister
Hoten
Fler böcker av Mari Bister utgivna på Idus förlag: Djurdeckarna – Katthemsäventyret, 2017
Djurdeckarna – Gräsandsäventyret, 2018 Djurdeckarna – Hundäventyret, 2020
Uppdrag djurräddning – Förgiftningen, 2020
Hoten Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mari Bister Grafisk form och sättning: Mattias Norén & Märta Elf, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2020 ISBN: 978-91-7634-018-9
UPPDRAG DJURRÄDDNING
HOTEN Mari Bister
KAPITEL 1 PÅ VÄG
– Tycker du inte att det är lite konstigt? frågar Lisa. Förra veckan ville Sofia absolut att vi skulle följa med på lägret. Hon tjatade på oss i flera dagar. Och sedan plötsligt i måndags så ville hon inte alls att vi skulle följa med. Hon sa att vi säkert skulle ha jättetråkigt där och att det är bättre att vi går på innebandyträningen. Och verkade hon inte lite nervös? Lisa tittar på sin bror Axel medan de lämnar Ekeby bakom sig och cyklar mot lägerplatsen. Det är deras första läger vid Almbackasjön och de ska träffa sin kusin Sofia där. – Jo, precis. Hon har packat om väskan till lägret fem gånger. Hon som aldrig bryr sig om vad hon har med sig eller på sig. Och som packar skolväskan i sista sekund. Plötsligt packar hon väskan fem gånger och flera dagar innan. Det är inte alls likt henne, säger Axel. – Skumt, säger Lisa fundersamt. Vi får väl se vad som händer när vi kommer dit. 7
De ökar farten på cyklarna och far fram längs vägen. Lisa och Axel cyklar förbi några bondgårdar och närmar sig sjön. Precis före Almbacka svänger de vänster in på grusvägen mot badplatsen. När de kommer fram ställer de sina cyklar under en stor ek. De bär sina sovsäckar och ryggsäckar till lägerplatsen och ser sig omkring. Sjön ligger precis utanför byn, inbäddad i lite skog. Men Almbackasjön har en mindre sandstrand än Ekebys sjö har. I stället har den klippor och sten längs ena sidan och vid den andra hänger de gamla träden ut över vattnet och speglar sig i vattenytan. Mellan stranden och skogen finns en liten stuga med grillplats som föreningar och skolklasser kan använda. Lisa och Axel sätter sig på en bänk. Några barn från Almbacka sparkar fotboll en bit bort medan de väntar. När Sofias pappa lämnar av henne vid stugan en stund senare tittar Sofia osäkert på dem. Hon ser Emilia hela tiden titta bort mot grusvägen innan hon skjuter in bollen mellan två pinnar som får vara mål och hör Freddy säga att så kan han faktiskt också göra. Sofia spanar ut över lägerplatsen och går sedan fram mot Lisa och Axel. Lisa flyttar lite på sig så att Sofia får plats bredvid dem. Efter en stund kommer lägrets ledare Henrik gående längs stigen från Almbacka med en stor ryggsäck slängd över ena axeln. Genast springer Freddy 8
fram till honom för att berätta om en ovanlig fjäril han har sett. Några barn pratar om sina katter. Lisa och Axel lyssnar inte så mycket på något av det. De sneglar undrande på Sofia som nervöst ser sig omkring. Borta på grusvägen dyker Melvin upp på sin gröna cykel. Han ställer den bredvid de andra cyklarna och sätter sig bredvid Sofia. Genast lämnar Emilia fotbollen och kommer och sätter sig på andra sidan om Melvin. Henrik samlar alla barnen vid bänkarna och de får säga sina namn. Några har träffats innan men inte alla. Lisa och Axel känner ingen av Almbackabarnen utom Sofia. Melvin har de träffat en gång på Sofias födelsedag. Han och Sofia har varit bästisar sedan de började i ettan. Henrik berättar om olika saker de ska göra under lägret. De ska gräva upp en skräpgömma, håva insekter i sjön och grilla. Det finns spel, böcker, pussel och bollar. I natt ska alla sova över på lägerplatsen och de har sovsäckar med sig. Sofia viskar med Melvin, men plötsligt ser Axel och Lisa hur hon stelnar till och tystnar. På stigen från Almbacka kommer två barn till. – Och här kommer Danny och Mia, säger Henrik. Vi höll just på att gå igenom vad som ska hända här i helgen. Kom och sätt er här med oss! Lisa och Axel tittar nyfiket på Danny och Mia som de 9
aldrig har träffat innan. Danny och Mia tittar pü Sofia. Sofia ser inget av det. Hon sitter med blicken i marken.
10
KAPITEL 2
INTE HELT SANT Efter samlingen är det fria aktiviteter. Axel och Lisa diskuterar om de ska bada först eller utmana Sofia och Melvin på det memoryspel som Henrik har gjort med bilder på olika sorters skräp. Danny och Mia lägger pussel med vilda djur på. – Jag vill bada, säger Sofia och går före dem mot vattnet utan att vänta på svar. Lisa rycker på axlarna och tittar på Axel. – Jaha, då var det bestämt, verkar det som. – Det kvittar mig, säger Axel. Vi kan spela sedan. Vi förlorar säkert ändå. Sofia är världsbäst på memory. De följer efter Sofia ner till sjön, drar av sig kläderna och lägger dem på en sten. Några gräsänder simmar snabbt iväg när Axel och Lisa skrattande springer ut i vattnet. Lisa doppar huvudet under vattnet och Axel flyter omkring på rygg och tittar på de fluffiga små molnen på den annars klarblå himlen. Sofia simmar iväg en bit, kommer tillbaka, 11
tittar mot stugan och simmar iväg igen. När hon kommer tillbaka den andra gånger tittar Lisa på henne och säger försiktigt: – Du verkar lite nervös. Har det hänt något? – Är jag väl inte alls, säger Sofia snabbt och dyker ner under vattenytan. Lisa tittar skeptiskt på Axel. – Jo, faktiskt, fortsätter hon när Sofia kommer upp igen. Först ville du att vi tvunget skulle komma och sedan att vi inte alls skulle komma. Och nu när vi är här så verkar du lite konstig. Spänd. Som om någon skulle hoppa på dig bakifrån vilken sekund som helst och du måste se dig för. Är det det? – Är det vadå? frågar Sofia. – Någon som hoppar på dig. Sofia tystnar ett par sekunder. – Nej, säger hon sedan och dyker ner under vattnet igen för att stå på händer. Lisa och Axel tittar på varandra och Axel rycker på axlarna. – Jag har badat klart, säger Sofia bestämt när hon kommer upp igen. Lisa och Axel ser henne simma mot land, gå upp ur vattnet och hämta sin handduk som hänger på en trädgren. – Jag tror inte på det där, säger Lisa. Det är något 12
skumt med alltihop. Men jag förstår inte varför hon inte bara berättar vad det är. Plötsligt hör de Sofia förskräckt skrika till. De rusar upp ur vattnet. När de kommer nära visar Sofia att de ska vara tysta. På marken ser de blodspår. Små röda droppar på rad in under en buske. De smyger fram den sista biten. Medan Sofia försiktigt lyfter undan några grenar böjer Lisa sig fram för att kunna se vad det är. Där längst in under busken ser hon något grårandigt som ligger på sidan med en blodig tass. En katt! – Hej lilla kissen! Lisa pratar lugnande med den och sträcker försiktigt fram handen så att den kan lukta på henne. – Akta så att den inte bits, säger Axel. Titta på öronen! Lisa drar till sig handen och tittar på kattens öron. Hon ser att de inte längre står rakt upp utan är lite böjda nedåt. Då visar katten att den vill vara i fred. Om man lyfter eller klappar katten då kan den rivas eller bitas. Lisa sitter kvar och pratar med den men rör den inte. – Jag ringer till Jessika, säger Axel och reser sig upp. – På katthemmet? frågar Sofia. – Precis, säger Axel. Katten behöver hjälp och hon vet säkert vad vi ska göra. 13
– Bra idé! säger Lisa. Säg till henne att hon ska ta med sig en bur och att hon ska skynda sig. Axel springer upp till stugan för att hämta sin mobil. Lisa och Sofia sitter kvar hos katten. De fortsätter att prata lugnande med den. – Den är nog van vid människor för den springer inte iväg, säger Sofia. – Den har kanske för ont för att kunna springa iväg, säger Lisa fundersamt. Efter en stund kommer Axel springande med Jessika efter sig. Hon håller en bur i ena handen och handskar och en påse kattgodis i den andra. – Axel berättade vad som har hänt, säger hon. Hon tar på sig handskarna för att skydda händerna i fall katten rivs eller bits. Den vet ju inte att den ska få hjälp och försöker bara att skydda sig. Jessika sträcker sig vant fram och lyfter upp katten, med en hand under bröstkorgen och en under baken på katten. Innan hon stoppar in katten i buren tittar hon snabbt på tassen. – Den har skurit sig på något, säger hon. Och det ser ut som om det sitter glasbitar i tassen. Vet ni vems katt det är? Alla skakar på huvudet. Jessika sätter in katten i buren på en mjuk filt och stänger snabbt luckan. 14
– Kan man hitta ägaren? frågar Sofia. Om den har någon alltså. – Man kan se om katten har ett nummer tatuerat i örat, svarar Jessika, men det har inte denna. Man kan också kolla om katten har ett chip under huden. – Vadå chip? frågar Sofia. – En veterinär sätter in ett mikrochip på djuret, förklarar Jessika. Chipet har ett nummer och det och ägarens namn och adress registreras på internet. – Då kan man hitta djurets ägare även om djuret har kommit långt bort. Eller till Almbackasjön, säger Axel. – Precis, säger Jessika. Annars kan man till exempel fråga i området, kolla lappar i affären eller sätta upp en egen lapp om att man har hittat en katt. Eller skriva om det på Instagram eller Facebook. – Hur hittar man chipet? frågar Sofia. – Det finns en speciell apparat som man kan se chip med. Polisen och veterinärer har en sån och vissa katthem också. – Apparat? säger Sofia. Det måste vara knepigt att få in djuren i apparaten! – De ska inte in i någon apparat! säger Jessika med ett skratt. Den ser ut ungefär som en sån man scannar varor med i mataffären. Man drar den bara över djurets rygg och om det finns ett chip så ser man numret på den. 15
– Vilken tur! – Håller med! säger Jessika med ett leende. Nu åker jag. Jag hör av mig och berättar hur det går. – Låter bra, säger Lisa. När Jessika har gått iväg börjar Sofia och Axel söka i området efter det som katten skar sig på. Kanske finns det mer kvar, förutom de små glasbitar som katten hade fått i tassen. Då är det viktigt att snabbt hitta det och ta bort det så att inte fler djur drabbas. Lisa springer upp till stugan för att kalla på fler som kan komma och hjälpa till.
16
KAPITEL 3
KONKURRENS Hela eftermiddagen har barnen letat skräp vid sjön. När Lisa berättade om katten ville alla vara med och se till att det inte händer igen. Nu har Henrik samlat ihop alla vid stugans grillplats för att prata om allt de hittade. Han radar upp påsarna med olika sorters skräp framför barnen. Påsarna med pappersförpackningar, glas, tidningar, plastpåsar och så den allra största med läskburkar och ölburkar. Det finns också en påse med olika snören och linor, cigarettfimpar och snus. – Vad gör vi med de här, tycker ni? frågar Henrik och pekar på påsarna. – Pappersförpackningarna och tidningarna kan lämnas i återvinningen vid affären, säger Sofia. – Fast inte i samma. De ska vara i olika faktiskt, säger Freddy. Och plastpåsarna ska också lämnas på återvinningen där det står att man ska slänga plast. Jag har varit där ofta och lämnat plast. – Det är bra, säger Henrik. Och glaset då? 17
Syskonen Lisa och Axel följer med sin kusin Sofia på läger om nedskräpning. Det dröjer inte länge innan de inser att något är fel. Sofia beter sig konstigt, drar sig undan och verkar ha gömt något i väskan. Men vem är det egentligen som hotar Sofia med de otäcka lapparna? Den mysiga lägerhelgen blir inte riktigt som Lisa och Axel har tänkt. Lyckas de avslöja den skyldige och rädda Sofia och hunden Sam innan det är för sent?
ISBN 978-91-7634-018-9
www.idusforlag.se
9 789176 340189