BEGYNNELSEN
DEL 1 — BEGYNNELSEN
Baserad på bokverket La quête d’Ewilan « le pacte des Marchombres – Ellana » av Pierre BOTTERO Text och manus: LYLIAN Teckningar: Montse MARTIN Färgläggning: Loïc CHEVALLIER Översättning: Fabian GÖRANSON
Tack till alla författare som för några ögonblick låter oss ta del av deras dyrbara föreställningsvärldar. M. M.
Till Montse M. för detta nya äventyr. Till Loïc C. för hans envishet. Till Pierre Bottero, mer närvarande än någonsin i våra hjärtan. Lylian
Tack till Lylian och Montse för deras talang och entusiasm. Särskilt tack till Johnny Riot och Philippe de la Fuente för deras ovärderliga hjälp. Loïc
Ellana, del 1 – Begynnelsen Utgiven av Story House Egmont, 2023. Originalets titel: Ellana – Tome 01 : Enfance © Editions Glénat 2016 by Lylian, Martin & Chevallier – ALL RIGHTS RESERVED Based on the original work by Pierre Bottero Text och manus: Lylian Teckningar: Montse Martin Färgläggning: Loïc Chevallier I redaktionen: Mattias Mattsson och Germund von Wowern Översättning: Fabian Göranson Grafisk bearbetning av omslag och redaktionella sidor: Mattias Mattsson Textning och produktion av seriesidor: Mattias Ankrah Tryck: Edica, Polen 2022 Första upplagan, första tryckningen. ISBN 978-91-7621-958-4 WWW.EGMONTCOMICS.SE
Pappa, varför rör sig molnen åt ena hållet och vi åt det andra?
Ha ha ha!
Det är för att vi inte är moln, min lilla groda!
Mamma! Varför rör sig molnen åt ena hållet och vi åt det andra?
3
Det finns två svar på den frågan, precis som på alla frågor. Vilket vill du höra?
Båda!
Vilket ska jag börja med? Det vetenskapliga!
Vi reser norrut för att vi vill hitta en plats där vi kan slå oss ner och bygga ett vackert hus.
Molnen har däremot inget val. När vinden blåser söderut måste de göra detsamma. Molnen väger för lite för att kunna göra motstånd.
Och det poetiska svaret?
Människor är som moln. De knuffas framåt av en mystisk och osynlig vind som de inte kan stå emot. De tror att de styr över sina steg men deras vind är tusen gånger starkare än den som blåser där uppe.
Den här gången tyckte jag bättre om det vetenskapliga svaret.
Jag tycker inte om att någon knuffar mig i smyg.
Och varför det?
4
Det var tolv vagnar och tolv familjer som bestämt sig för att slå sig ner i ett av kejsardömets mer osäkra områden.
De hade gett sig av från staden Al-far sju dagar tidigare. På tre dagar hade de inte stött på en levande själ, vilket var ett tecken på att de närmade sig orörd mark utan minsta spår av människor.
De förenades av en längtan efter frihet och under resans gång hade de knutits närmare varandra. Resan hade lagt grunden för en gemenskap där var och ens överlevnad hängde på allas förmåga att samarbeta.
De hade länge drömt om sin framtida tillvaro och under sina många och långa samtal hade drömmen om en by tagit form. En by där livet präglas av sammanhållning, harmoni, rättvisa, glädje och givmildhet.
De kände alla en stark längtan efter att få sätta igång.
5
De är så nära.
Man kunde tro att de skulle komma ner till oss.
Tror du att det är möjligt?
Stjärnorna kommer aldrig ner till människorna, det vet du. Utom de allra vackraste.
Pappa!
Som till exempel du, min älskade.
Vad är då det vetenskapliga svaret?
6
Nästa morgon.
Forma en mur, de modigaste männen längst fram, övriga bakom dem! Skynda på!
Raierna! Till vapen!
7
Vilka monster! Det är ute med oss!
Mod, mina vänner!
Kryp in här och håll dig tyst!
Du måste gömma dig här.
Lyssna på mig nu, min prinsessa. Lyssna noggrannare än du någonsin gjort.
Varför det?
Nej, jag är alldeles för stor.
Monstren som kommer nu är väldigt elaka.
Du gömmer dig och när jag stänger luckan gör du inte minsta lilla ljud.
Ska du gömma dig med mig?
8
Rör dig inte förrän det varit tyst en väldigt lång stund. Så länge som en hel natt!
Du vet ju att det finns två svar på den frågan, precis som på alla frågor. Vilket ska jag börja med?
Det vetenskapliga.
Det är väldigt länge. När kommer du tillbaka?
Jag kommer kanske aldrig tillbaka, min prinsessa.
Det var ett dumt svar. Säg det poetiska.
Jag kommer alltid att vara hos dig. Var du än är, vad du än gör, så kommer jag alltid att vara där.
Tystnad och tålamod.
Okej, men mamma …
I mitt hjärta?
Ja.
Kommer du ihåg, min prinsessa?
9
?
!!
HAAAA
10
11
Du fick en svamp av mig när du fyllde år!
Odjur! Tjuv! Det där var mitt vin, din vingliga lymmel!
Jag är ledsen, Pil. Jag trodde det var en present från dig! En röd med vita prickar och jag blev sjuk som en hund! Du ville göra dig av med mig!
Inte alls. Hjälp mig att flytta på den här lådan. Det verkar vara en lucka här under.
Ser jag ut som någon som ger presenter? Brukar du ge mig presenter?
En lucka? Om det finns en skatt där så är den min!
Ska vi öppna?
Vi öppnar.
Vad är det här för en liten fael?
Så blek och utan spetsiga öron? Omöjligt!
En raibebis kanske?
Nej, den är alldeles för söt.
12
ELLANA. Namnet svävade ovanför henne utan att hon riktigt fick tag i det. Men det försvann inte heller. Vad hette hon tidigare? Varför kändes den tiden så främmande? Och vem hade hon blivit nu? ELLANA. Hon var tretton år. Hade tusen saker att berätta. Och tusen gånger fler att uppleva. Hon somnade utan att hon märkte det. ELLANA. Namnet la sig mjukt på insidan av hennes ögonlock, följde hennes lugna andetag, flöt genom hennes hjärta, hennes själ och varje cell i hennes kropp. Det blev henne. Hon blev det. ELLANA.
ISBN: 978-9 1-7621-958-4
WWW.EGMONTCOMICS.SE