9789175690940 by Smakprov Media AB

Dan Andersson BERÃ&#x201E;TTELSER

Berättelser hämtade från Dan Anderssons: Kolarhistorier (1914), Kolvaktarens visor (1915), Det kallas vidskepelse (1916), De tre hemlösa (1918), David Ramms arv (1919) och Chi-mo-ka-ma (1920). Arbetet att sammanställa denna bok har gjorts inom Ludvika kommuns arbetsmarknadsenhets verksamhet ”Administrativagruppen – Text och Bild” av: Magnus Gustafsson, Helena Lindström, Per-Ragnar Fredriksson, Ingela Johansson och Annelie Öberg. Omslag © 2019 Ingela Johansson Kolskisser © 2019 Per-Ragnar Fredriksson ISBN: 978-91-7569-094-0 2

Dan Andersson Kolarhistorier (1914) Kolvaktarens visor del II (1915) Det kallas vidskepelse (1916) De tre hemlรถsa (1918) David Ramms arv (1919) Ci-mo-ka-ma (1920)

Verba volant, littera scripta manetâ&#x20AC;Ś

Innehållsförteckning Dan Andersson............................................................................................................... 1 Dan Andersson............................................................................................................... 3 En kort biografi om Daniel Andersson ....................................................................... 9 Kolarhistorier (1914).................................................................................................... 13 Förord ...................................................................................................................... 14 På väg till Storskogen............................................................................................... 15 En gammal finnes anteckningar............................................................................... 20 Stormnatt................................................................................................................. 25 Sagan om Vagnberget............................................................................................. 31 ”Utrivning” ............................................................................................................... 35 Mats berättar om underliga människor och underliga ting..................................... 40 Spökhistorier............................................................................................................ 48 Trollkarlar................................................................................................................. 53 Drömmar.................................................................................................................. 58 Finnmarksoriginal och andra ................................................................................... 61 Milan brinner... ........................................................................................................ 66 Ett dystert julminne ................................................................................................. 71 Snön smälter ............................................................................................................ 74 Kolvaktarens visor del II (1915).................................................................................... 77 5

Slagsmål....................................................................................................................78 En anklagare .............................................................................................................83 Den vanskapte..........................................................................................................88 Björn-Larssons bragd................................................................................................92 1............................................................................................................................92 2............................................................................................................................96 3..........................................................................................................................100 4..........................................................................................................................103 "Din broders blod..." ..............................................................................................107 1..........................................................................................................................107 2..........................................................................................................................110 Själasörjaren...........................................................................................................114 Det kallas vidskepelse (1916) ....................................................................................121 När djävulen for ner i Vessman..............................................................................122 Karigos underverk ..................................................................................................127 Den röda marschen................................................................................................137 Midnatt vid varma källorna....................................................................................142 Lasse Udd berättar .................................................................................................148 Sällskapsliv..............................................................................................................152 Vita höns! ...............................................................................................................156 I ödestugan vid Blyberg..........................................................................................161 6

Historien om en fredlös ......................................................................................... 165 Bekymmer.............................................................................................................. 171 Bönemötet på Kavelås ........................................................................................... 176 Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke ......................... 182 De tre hemlösa (1918) ............................................................................................... 191 Förord .................................................................................................................... 192 De tre hemlösa....................................................................................................... 193 David Ramms arv (1919)............................................................................................ 275 En kort inledning samt historien om en hammare ................................................ 276 Första delen - Vännerna......................................................................................... 281 I. På hemväg....................................................................................................... 281 II. Alexander Nilenius och en fridfull vrå i skogen.............................................. 292 III. Diakonen ....................................................................................................... 301 Andra delen - Din broders hustru .......................................................................... 310 IV. Hos de sorglösa............................................................................................. 310 V. Den oändlige .................................................................................................. 319 VI. Ziri. ................................................................................................................ 324 VII. En förstående vän........................................................................................ 334 VIII. I Haschishland ............................................................................................. 341 IX. De lyckliga och deras olyckor........................................................................ 355 X. Mannen med glasögonen .............................................................................. 364 7

XI. Monna Lisa och historien om de små snörena .............................................372 Tredje delen - Mot skymningen .............................................................................380 XII. Hos far och mor............................................................................................380 XIII. Nilenius sista timmar och testamente ........................................................384 XIV. Det bästa huset förmår ...............................................................................388 XV. Ur David Ramms skrivbok ...........................................................................393 XVI. SPÖKGUDEN................................................................................................403 XVII. LOVSÅNGEN. ..............................................................................................409 Chi-mo-ka-ma (1920) .................................................................................................411 I...............................................................................................................................412 II..............................................................................................................................419 III.............................................................................................................................424 IV. ...........................................................................................................................432 V. ............................................................................................................................436 VI. ...........................................................................................................................449 VII. ..........................................................................................................................453 VIII. .........................................................................................................................457 IX.............................................................................................................................463 X..............................................................................................................................466 SVENSK-AMERIKANSKAN TELMA JOHANSSON. .....................................................473

En kort biografi om Daniel Andersson Daniel ”Dan” Andersson föddes 6 april 1888 i Skattlösberg, Grangärde socken (i nuvarande Ludvika kommun) och avled 16 september 1920 i Stockholm. Dan var en svensk författare och poet, som även tonsatte några av sina egna dikter. Den 19 juni 1918 gifte han sig med småskolelärarinnan Olga Turesson. Dan Andersson räknas till proletärförfattarna, men hans diktning var inte begränsad till denna genre. Han skrev även under pseudonymen Black Jim och då främst i Göteborgstidningen Ny Tid. Dan föddes 1888 i skolhuset i Skattlösberg och döptes måndagen den 16 april i samband med examen i skolhuset. Han hade tre bröder, Gustaf, Anders och Simon. En syster Anna föddes 1892, men dog ett halvt år senare. Nästa syster som föddes 1899 fick också namnet Anna och var den som tillägnades dikten ”Till min syster” vid sin 18-års dag. Andersson växte upp under knappa förhållanden i byn Skattlösberg, där fadern, folkskolläraren Adolf Andersson och hans fru Augusta Scherp, tidigare lärarinna, arbetade i skolhuset. Byn ligger i de så kallade finnmarkerna i södra Dalarna, dit svedjefinnar flyttade för att bryta bygd. Dan Andersson hade på faderns sida anor från dessa finska nybyggare. Modern härstammade från valloner. År 1893, som femåring, lärde han sig att läsa. 1896, vid åtta års ålder, slog han på beting vid en gård i Lövberget, fick en fiol, lärde sig spela själv, och lärde sig också engelska. 1901 blev han blåbandist och medlem i logen Skogsblomman, senare i godtemplarlogen i byn Flen i Floda socken. I början av 1902, vid 14 års ålder, tog Dan på egen hand tåget till Göteborg, båten till Grimsby, tåget till Liverpool, båten till New York och slutligen tåget till Minnesota. Det var till faster Sara och Carl Petter Anderssons farm i Forest Lake, norr om Minneapolis i Amerika han åkte och bodde och arbetade på deras jordbruk. I början av sommaren åkte han till Sandy Lake, 15 km norr om Tamarack i Aitkin County i norra Minnesota, där farbrodern Simon 9

Andersson bodde. Tanken var att undersöka om hela familjen skulle följa efter, men han skrev i ett brev hem till Sverige att det inte var mycket bättre förutsättningar för familjen i Amerika än hemma, varpå fadern skrev tillbaka att han skulle åka hem. Han återvände till Sverige och var tillbaka i Skattlösberg i slutet av året. Dans första publikation, vid 14 års ålder, blev ”Brefkort från Grangärde finnmark”. Den trycktes den 24 januari 1903 i ”Bärgslagsposten”. Det skulle sedan bli många fler ”brefkort” i vilka han beskrev finnmarkens befolkning och storslagna natur. 1905 lämnade den redan åldrade Adolf den trygga lärartjänsten i Skattlösberg för att leva närmare jorden och flyttade med familjen till det avsides belägna kolartorpet Mårtenstorp. Åren 1911-1915 bodde Dan med föräldrar och syskon åter i Skattlösberg, i Luossastugan. Han skrev en hel del berättelser och dikter under denna tid. Under åren 1912 – 1913 reste Dan omkring i Sverige som ombudsman för Templarorden och därefter gjorde han en seriös satsning på att bli författare. Han bodde då tidvis hos föräldrarna i Loussastugan, annars annorstädes och då bl.a. i den fastighet i Ludvika som huserar ”Dan Andersson museum”. Under åren 1914-1915 läste Dan på Brunnsviks folkhögskola. Efter Luossastugan flyttade familjen till en stuga i byn Gräsberg strax norr om Ludvika. Sommaren 1915 var Dan med sin far och reste denna stuga. På vinden till stugan gjordes det en kammare åt Dan där han kunde skriva. Dan Andersson var under åren 1917-18 anställd på Göteborgstidningen Ny Tid. Han bodde på Linnégatan och efter arbetets slut satt han ofta på ölstugan Tullen. I dikten om Broder Joachim skriver han om sin hemlängtan och gör en kolarkoja av "Tullens svarta krog". Enligt ett brev till systern lade han dikten på redaktionsbordet en kväll "för att skrämma redaktören att jag rymt". I juni 1918 gifter sig Dan med lärarinnan Olga Turesson som han träffat före journalisttiden.

I en liten stuga på Gonäsheden utanför Ludvika var det meningen att Dan Andersson skulle bo med sin hustru Olga och deras då ofödda barn. Olga Andersson, född Turesson, var lärarinna i Gonäs, där paret hade blivit uppsagda från en lägenhet nära skolan eftersom posten behövde en lokal. Lösningen blev en flytt till Gonäsheden. Flytten förbereddes. Dan ska ha hunnit utföra en del tapetsering, målning och isoleringsarbeten i det nya hemmet. Men Dan hann aldrig flytta in. 16 september 1920 avled han av vätecyanidförgiftning på Hotell Hellman, i Klarakvarteren, i Stockholm. Hans rum hade behandlats mot vägglöss och inte vädrats ut enligt föreskrifterna. Vid Dans död var hans hustru Olga gravid i sjätte månaden. Änkan Olga Andersson flyttade i alla fall in i huset och parets barn Monika kom att bo där sina första tre och ett halvt år, innan den lilla familjen fick en lärarbostad i Blötberget. Källa: www.litteraturberget. se sv.wikipedia.org dansallskapet.hemsida24.se www.gp.se (artikel: Järntorget 6, 30 aug 2002)

Kolarhistorier (1914)

Musik vid mila

Förord Det följande är delvis skrivet i en jordkoja, många gånger vid det skumma skenet från en sotig lykta, hängande från det nedrökta taket. Dessa anteckningar har jag brukat läsa upp för Mats, kamraten, därefter de blivit skrivna, och han har gett mig sitt goda vitsord på, att sämre kunde de ha skrivits. Men Mats är bara skogsman och så är jag. Vad vi skriva och tala får bedömas med hänsyn härtill. När jag ibland läst upp några rader har Mats somnat på sin granrisbädd. Jag vet ej om att så skett förr än han börjar snarka, men då förråder han sig genast, ty han för ett förfärligt oväsen under sömnen. Om jag går ut för att titta på stjärnorna eller plocka in mera ved i kojan vaknar han och frågar varför jag slutat läsa. ”Det blir nog en bra bok, det där”, säger han förtröstansfullt, och så frågar han hur jag ska bära mig åt för att få den tryckt. Det är en kvistigfråga – jag vet inte själv sättet, men när han föreslår att vi ska skaffa oss ett eget litet tryckeri, då förstår jag att han är på fel spår. I alla fall är han en fin man och en bra kamrat, svart i ansiktet som en neger och försäkrande mig att jag är likadan. Och om jag jämrar mig över sotet har han bara invändningar mot mitt skönhetssinne. ”Sot är inte lort!” säger han, och så makar han in en väldig sats Ljunglövens etta, spottar på de heta stenarna vid elden så att det fräser, och vänder sig om på granriset för att snarka inom fem minuter. Finnskogen i april månad 1913 Författaren.

På väg till Storskogen. Vi hade vandrat hela dagen och våra fötter voro ömma av trampet mot den hårda, genomfrusna vägen. Axlarna värkte av det stramande trycket från läderremmarna som uppburo våra kappsäckar, dagern mattade av och råa dimmor började vältra sig upp ur kärren, fyllande dalarna och görande mörkret tätare när den sjunkande solens röda eldar i väster började bytas i grått. Näjden och timmen syntes fattiga på liv, då ej någon djärv ekorre korsade landsvägen eller någon skrämd skogsfågel med dunder räddade sig inåt granskogens hemliga gömmen. Vi voro tre män, två unga och en gammal, och när vi mödosamt bestego backen vid Broby och hörde ångaren »Älvan» tjuta ute i sundet, föreslog den älste av oss att vi borde söka upp en lada över natten. Förslaget godkändes och vi voro nöjda när vi funnit en loge, till hälvten fylld med halm, och vi somnade genast och sovo tills den skarpa morgonkölden väckte oss. Nisse Udd, en man ingen visste varifrån eller varthän, var först på benen, gäspade med ett vrål som från ett ilsket lejon och slog med slokhatten bort halmbosset från sin luggiga dräkt. Han hade stött till oss andra och börjat dela vårt bröd och våra vedermödor dagen förut, men var redan bliven »barn i huset», åt vår mat och snusade vårt snus som om han känt oss sen barndomen. En värdig landsvägstyp av den sort som man aldrig misstager sig på, uppträdde han med en viss nonchalans, bar uppvridna mustascher och ett nedåt ansiktet kammat hår, saknade väst och trotsade kölden med endast en mycket tunn och mycket smut- sig skjorta som skydd åt det breda bröstet. – Mårs, mårs, grabbar! hälsade han glåmigt då han såg oss börja vakna. »Ni kan slafa tess ni får kaffe på sängen, jag går ut och beställer. Eller också kan ni ligga där ni ligger – dom väntar nog med frukosten nere i matsalen. Jag får be om permission att gå ut och spy opp ströorna jag sväljt i natt, jag drömde att jag var en ko i kungens stall.» Med detta hälsningstal försvann han, sedan han först visat oss sin färdighet att slå volt baklänges över logbalken. 15

Mats, kolaren från norra finnmarken, stirrade med nyvakna ögon i stum förvåning omkring sig och kröp med en sväljd svordom upp ur ströet. – Det var fan vad det var kallt! En kunde tro en vore i december. Den där – han gjorde en gest utåt dörren där Nisse försvunnit – tycks vara av sten och järn, fryser inte fast han går nästan naken. Utifrån ljöd en munter melodi; det var Nisse som lät sin färdighet som visselkonstnär komma till heders. – En halv mil kvar till Varghyttan! Undrar just vad klockan är? – Sex! skrek Nisses gälla röst utifrån. Det känner jag på temperaturen. Kom ut får ni se en som vart oppe innan fan fått hättan på! Halvt motvilligt stego vi ut i den frostiga höstmorgonen; vi sågo intet utom Nisse, somfattat posto nere på vägen med knytnävarna nerkörda i byxfickorna, den sovande bondbyn ovanför med sina röda stugor, och den långa landsvägen som gick i rak linie en halv kilometer. – Vad var det du talade om, Nisse? frågade jag en smula nyfiket. Till svar tog han med en sömnig rörelse högra handen ur fickan och pekade utåt vägen. Vi tittade och kunde urskilja något svart och människoliknande, krälande fram längst borta i dimman i riktning mot oss. – Det där är inte en haj, profeterade Nisse överlägset, »han ser ut som en gammal kolare. Figuren borta i dimman kom närmare och vann i tydlighet; den liknade mest ett stort klädbylte med ben under. Då det kom närmare kunde vi urskilja ett ansikte, ett mycket gammalt och mycket fårat ansikte, till hälvten gömt under en urblekt skärmmössa. Vänstra handen höll en grov käpp till stöd, och den högra kramade med ett hårt och benigt grepp om remmen, som uppbar en trasig nattsäck. Den gamle mannen stannade mitt framför oss, satte ned sin börda och lät höra en trött hälsning. Jag kände gubben, en av de älsta arbetarna vid Varghyttans bruk, nu säkert sina sjuttiofem år gammal.