RETRO EN BOK OM HEMDATORER & TV-SPEL, DESS UTVECKLING & HISTORIA
RETRO
EN BOK OM HEMDATORER & TV-SPEL, DESS UTVECKLING & HISTORIA Av
Martin Tobias Lithner
Andra böcker av Martin Tobias Lithner Reflections of Insanity (2011) Ljus ur Intet (2012) Trappsteg (2012) The Illuminated Bile (2014) Transparent Sfär & Grön Kvadrat (2014) Avart (2015) Lithner: Utvalda Svenska Dikter (2015) Retro (2015, 2019) Vishetens Käkben (2017) Mästaren av Flux: Högt Spel i Aberdon (2018) Super Retro:Id (2019) Ej längre existerande logotyper samt alla aktuella är självklart © det nämnda företaget. Alla spelomslag samt bilder på spel, konsoler är bilder av Public Domain ursprung eller från författarens egna privata samling. All information om spel och hårdvara är ur en ”objektiv” framtoning. Kapitelbilderna är © Martin Tobias Lithner om inget annat anges och kräver författarens tillstånd om de ska användas i kommersiellt syfte. © Martin Tobias Lithner 2015, 2019 Omslag & Design: © Martin Tobias Lithner Omslagsgrafik: ”Mario Minecraft Pixel Art” © Kira Millark Kapitelbilder: © Martin Tobias Lithner & David K. Eilola Fotografi: ”Jay Miner” © Michael C. Battilana & Cloanto Italia srl ”Amiga 500” © Bill Bertram Övriga foton är © Evan Amos om inget annat anges Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland 2:a Upplagan (2019) ISBN: 978-91-756901-3-1
FÖRORD
Jag har till och från samlat TV-spel sedan det inte ansågs att en grå 8bit kassett var retro. Jag har liksom många andra sålt iväg allt när man själv ansåg sig vara för ”vuxen” för att sitta och spela TV-spel. Denna ångest över vad man en gång haft, är oftast det som man först skaffar sig åter (när förnuftet väl återbesöker en). Nostalgi för de som inte har varit i kontakt med spelen sedan barnsben, för en annan ersatte det kvävda behovet av en runda SMB genom det förskräckliga ordet ”emulering”. Efter att jag övervunnit resonemanget med mig själv om varför man bör inskaffa sig fysiska kopior av dessa numera ”retro-spel” (epitetet smakar faktiskt illa, har blivit mer av en hipster grej om ni förstår vad jag menar) till ett svidande pris mot vad det en gång kostade på en loppis runt hörnet,så ville jag nu även skriva en del om ämnet. Resultatet kan ni bläddra i, en fysisk informationskälla som verkar vara på tapeten nu när vi 80-talister har lugnat ner oss. För mig började allt när jag fyllde 7 år, jag fick en NES som present, detta var ett halvår efter att maskinen haft sin stora release i Sverige (1:a September 1986). Jag minns det som om det vore igår, jag och min äldre syster turades om att spela SMB med Mario, fast vi hade två handkontroller. Denna första NES har jag fortfarande kvar, det är såklart den som har telefonnumret till Bergsala fastklistrad under.Julafton 1992 fick jag en SNES och jag kunde knappt tro mina ögon när 16-bit grafiken kom upp på tjock TV:n i vardagsrummet. De första spelen jag köpte för en hiskelig summa var Final Fight, Street Fighter II, Best of the Best (gillade verkligen Beat’em ups, vad ska man säga, barn av 80-talet, och allt som hade minsta
innehåll av kampsport när jag var yngre). Jag böt till mig SimCity av min tremänning och förstod att spektrumet var väldigt brett, Super Mario World hade jag redan varvat inom den första veckan (mycket bra jullov vill jag minnas). Jag spelade flitigt på min SNES framtill 1993-94
SimCity (1992)
då jag snöade in helt på Amiga. Jag sålde min SNES för 1200:- med 7-8 spel (med tanke på dagens värde kontra dåtidens penningvärde så var det en fruktansvärd dålig affär, den första av många). Jag hade redan före jag fick en NES suttit en del med en Commodore 64 men jag var nog för ung för att fatta hela konceptet av en hemdator. Som ung tonåring var Amigan med sin grafik och främst ljud som att öppna en dörr till en helt annan värld, och no pun intended så var det Another World (1991) jag fastnade först med, sedan Syndicate (1993), vem lirade inte Syndicate på sin Amiga när det begav sig? Man kan säga att jag var med när Nintendo slog som hårdast i vårt land, samt när hemdatorscenen var på väg mot sin oförnekliga långsamma död.
Amiga 500
Jag sålde såklart även bort min Amiga någon gång i mitten av 90-talet, men jag köpte mig aldrig en Nintendo 64:a, Sega Saturn, inte ens en PS1 hamnade i min ägo, jag gick över helt och hållet till PC. Några år senare, detta var 2001 så köpte jag mig en Sega Dreamcast med en stor samling spel. I och med detta köp kan jag nu i efterhand påpeka att det var detta konsolköp som fick mig att åter köpa spelen jag haft som barn. Hoppas ni finner denna bok läsvärd, den var rolig att skriva.
Martin Tobias Lithner
“The art of simplicity is a puzzle of complexity.” - Douglas Horton
Kapitel 1.
GENERATIONER
En informell ”lättsam” resa från Brown Box till Sega Dreamcast…