Innan månen går upp
CECILIA SUNDH ILLUSTRATÖR LISA MEDIN
Innan mĂĽnen gĂĽr upp av Cecilia Sundh Illustrationer Lisa Medin
1 Vind har hört berättelsen många gånger. Ändå kan han inte låta bli att fråga när de kryper ner i bädden på kvällen. – Muna, berätta om älgen! – Vilken älg? – Snälla … – Du tröttnar visst aldrig du, säger Muna och skrattar. Hon rufsar Vind i håret. Så tar hostan över och hon måste sätta sig upp igen. Muna är röd om kinderna och hennes ögon glänser. Hon låter andfådd när hon pratar. – En gång … jag tror det var för tio somrar sedan.
9
– Nio. Du brukar säga nio, rättar Vind. – Brukar jag? Jag börjar visst bli gammal, säger Muna. I alla fall … för nio eller tio somrar sedan var du ute med din mor och samlade torra pinnar. Du hade precis lärt dig gå. Och Ina, den tokan, satte ner dig i en glänta full med blåbär. Hon trodde du skulle sitta still medan hon gick en bit bort. Men du var borta i ett nafs! Hela byn letade efter dig, men du ... – Var helt försvunnen, fyller Vind i. – Jo minsann, det var du allt. Muna får en hostattack till. Det skräller i hennes bröst. Hostan har kommit och gått under det senaste månvarvet. Vind hatar hosta! Det var den som tog Ina ifrån dem. Det var för en vinter sedan.
10
11
– Fortsätt! säger Vind. Hur hittade ni mig? – Ja du, det är nog det konstigaste av allt. Jag hade lagt mig och vilat en stund, innan jag skulle ge mig ut och leta igen. Då hörde jag hur det krafsade vid ingången. Jag trodde det var en räv som nosade efter mat. När jag tittade ut satt du utanför. Vind blundar och ler. Nu kommer det bästa i hela historien. Muna fortsätter berätta. – Du vinkade mot skogsbrynet, så jag tittade dit. Och där stod den största älg jag någonsin sett! Den bockade med huvudet, som om den hälsade. Jag lyfte upp dig och kramade dig. När jag tittade upp igen var älgen borta. Nu känns alltihop som en konstig dröm, men du kom i alla fall tillbaka.
12
Vind vill gärna tro att älgen räddade honom. Det känns tryggt på något sätt. Och ibland när han har varit ute och gått i skogen har det känts som om någon har tittat på honom. Men inte på ett otäckt sätt, utan mer som ett vakande öga. Han har aldrig berättat det för någon, fast han har varit nära att säga det till Muna flera gånger. Men varje gång har han ångrat sig. Tänk om hon blir orolig och hindrar honom att gå ensam i skogen. Det skulle han inte stå ut med.
13
2 Han lirkar fram den lilla skinnpåsen som hänger runt hans hals och tar fram det som ligger inuti. Det är ett litet älghuvud som Ina har knackat fram ur en sten. En röd, vacker sten. Det är de stenarna som de använder när de tillverkar de flesta av sina knivar, yxor och pilspetsar. Ina var en av de bästa sten-smidarna i byn. Vind lärde sig av henne. Han har redan gjort flera djurhuvuden i trä. Dessa är han ganska nöjd med. Men stenen. Den är svårare att forma. – Ha tålamod, Vind, sa alltid Ina.
14
Han stryker stenen lätt över sin kind som han alltid gör när han ska sova. Fast ikväll har han svårt att somna. De andra barnen retades ovanligt mycket idag. De har retat honom så länge han kan minnas. Att han är liten och tunn för sin ålder gör inte saken bättre. Pratat med någon älg på sistone? Vilken bula du har i pannan … är det hornen som håller på att växa ut? Ha, ha, ha! Muna säger att han inte ska bry sig om dem. Att de bara är avundsjuka. Att de också vill vara speciella. För kvinnorna och männen viskar om honom, när de tror att ingen hör. Inget barn överlever ensam i
15
skogen – ändå kom Vind tillbaka oskadd. Några av de äldsta tror till och med att det hör ihop med Inas stenälg. Att en perfekt avbild kan få den stora älg-anden att visa sig. Vind vet inte vad han ska tro. Ina gjorde stenen när han låg i hennes mage. Han fick den i gåva när han föddes. Sedan dess har han burit den på sig. Natt och dag. Några av de andra vuxna har försökt att göra egna små älghuvuden. Men inget är lika fint som Inas.
16
3 Nästa dag yr snön utanför hyddan. På bara några dagar har vädret slagit om. De äldsta i byn är oroliga. De säger att vintern är ovanligt tidig. Till och med isen har börjat lägga sig på sjön. Ändå var det inte länge sedan Vind var och badade. Det var första dagen de kom tillbaka till byn. Här bor de på hösten och vintern. Det är den bästa tiden att jaga älg på, och det finns det gott om här. På våren och sommaren bor de vid havet vid den stora viken. Där fiskar de lax och jagar säl. Sälens skinn är det bästa att göra varma kläder av till vintern. Det är tur att Vind
17
Vinds mormor Muna är sjuk. Hon bara hostar och hostar. Det enda som hjälper är några blad som kallas läkblad. För att skaffa fler blad ger sig Vind ut på en farlig vandring över isen. Han hoppas att folket på andra sidan sjön ska vilja ha stenarna som han har i säcken. Vind vill byta stenarna mot läkblad. Han vill inte tänka på vad som kan hända med Muna annars. Det bara måste fungera!
Älgpojken är en ny spännande serie som handlar om pojken Vind. Han lever på yngre stenåldern någonstans i norra Sverige.
Art nr 438733 I S B N 978-91-7543-873-3
9
789175 438733
www.hegas.se