mysteriet med den hemska sanningen
Torsten Bengtsson
Mysteriet med den hemska sanningen av Torsten Bengtsson Illustrerad av Katarina StrĂśmgĂĽrd
Vad är det som har hänt? – Slut för idag! Tack för idag! ropar vår idrottslärare Karin. Dagens sista lektion. Idrott med hinderbana. Nästan hela klassen stormar svettiga mot omklädningsrummet. Jag och min bästa kompis Jamal tar det lugnt. Vi tar följe med Ester och Lollo. Vi fyra brukar vara tillsammans. Ofta ses vi i en stuga utanför stan. Den tillhörde min mormor. Men hon dog för ett tag sedan. Nu står den tom, men vi får vara där. I ett av rummen har vi vår studio. Vi har hängt vita lakan för alla väggar. Vi har också en fin kamera. Med den spelar vi in program till vår YouTube-kanal. Sedan lägger vi ut det på nätet. Då kan vem som helst se våra
11
program. Vi kallar oss för SPLEJ. Det är namnet på vår kanal. S står för Studio, P för Peo, L för Lollo, E för Ester och J för Jamal. – Ska vi spela in nya program idag? undrar Ester. – Bra idé, tycker jag. Lollo ser lite surt på mig och säger: – Måste du alltid hålla med Ester? Jag vet inte vad jag ska svara. Det är lite känsligt. Jag och Ester gillar varandra. Vi är ihop även om inte någon annan vet om det. – Lugna er nu! Jag tycker också att det är en bra idé, säger Jamal. – Då ses vi i stugan om en timme, säger Ester. Jag och Jamal går in till killarnas omklädningsrum. Tjejerna går till sitt en bit bort. Nu är vi sist och måste vänta på
12
att få duscha. Dessutom är där två killar som går på högstadiet. De heter Karl och Oskar. Ingen vågar bråka med dem. Nu ser vi att de har tuschpennor i händerna. På väggarna har de ritat hakkors och skrivit ”Heil Hitler”. När de lämnar omklädningsrummet skrattar de. En stund senare är jag och Jamal ombytta. Jag måste bara fixa håret och behöver en spegel, men det är upptaget på toa. Det har det varit sedan vi kom in i omklädningsrummet. Så jag knackar på dörren och ropar: – Är det någon där? När jag inte får något svar bankar jag med knuten näve. – Tänk om det har hänt något, säger jag. – Ska jag prova att öppna med den här? Jamal håller en smal nyckel i handen. Jag
13
14
nickar till svar. Nu känns det olustigt. Vem är bakom den låsta dörren? Det klickar till och låset skiftar från rött till grönt. – Öppna, viskar Jamal. Jag får ont i magen av oro och svarar: – Jag törs inte. Jamal trycker ner handtaget, drar dörren till sig och vi kikar in. På det smutsiga golvet sitter en kille i kalsonger och t-shirt. Han är blöt i håret och hans ögon är rödgråtna. Han fryser så han skakar. Vi känner igen honom. Han heter David och går på högstadiet. – Vad är det som har hänt? frågar jag. David torkar några tårar med baksidan av handen. Sedan svarar han med rösten full av gråt: – Skit du i det.
15
Jag och Jamal vet inte vad vi ska göra. Vi kan inte lämna honom här. Vi har heller aldrig sett någon vara så ledsen. – Du kan ju inte sitta här, säger Jamal. Han hjälper David upp från golvet. – Var har du dina kläder? undrar jag. – De svinen har väl gömt mina saker, säger David. – Vilka då? frågar Jamal. – Karl och Oskar i min klass. De hotar med stryk om jag berättar, snyftar David. Vi kollar runt i omklädningsrummet. I papperskorgen hittar jag ett par skor och Jamal hittar resten av Davids kläder under en bänk och ovanpå ett plåtskåp. Medan David tar på sig sina kläder frågar Jamal: – Varför är de taskiga mot dig? – För att jag kommer från en judisk familj, svarar David.
16
– Jag kommer från en muslimsk familj. Ingen ska behöva mobbas, säger Jamal. – Men du fattar inte. Det är inte mobbning. Det är något ännu värre… Nu börja David gråta igen. Det tar ett tag innan han kan fortsätta prata. Han tar ett par djupa andetag. Sedan berättar han vad Karl och Oskar har gjort: – De skrek att juden ska dö. Han ska gasas ihjäl. Så tog de tag om mina armar och släpande in mig i duschen. De låtsades att vattnet var gas precis som om det var ett koncentrationsläger under andra världskriget. – Vad är ett koncentrationsläger? undrar jag. Nu blir David nästan lite arg när han svarar: – Har ni inte läst om andra världskriget,
17
om nazismen och Förintelsen? – Inte så mycket, svarar jag. – Ta då reda på det. Min gammelmormor är snart 100 år. Hon har varit med om det. Hon kan fortfarande berätta, fortsätter David. En stund senare är han påklädd och vi lämnar rummet tillsammans. Där ute i kylan väntar Ester och Lollo på oss. – Vilken tid ni tog, tycker Lollo. Vi svarar inte. Vi tänker på David som står bredvid oss. Han vänder sig mot oss och säger: – Tack för att ni brydde er. Det uppskattar jag. Men läs på om Förintelsen så ni vet vad det handlar om. När David har försvunnit måste vi berätta för Ester och Lollo vad vi sett och hört. – Så taskigt av de där killarna Karl och
18
Oskar, säger Lollo. – Vi borde göra något. Anmäla det till rektorn, säger Ester. Jag känner till Karl och Oskar. De tränar på gym. Jag vill helst inte hamna i bråk med dem. – Men de går inte i vår klass, säger jag. – Det spelar väl ingen roll, säger Lollo. – David kan väl själv gå till rektorn, tycker jag. – Det kanske han inte vågar, säger Ester. Hennes röst låter arg och jag blir rädd att hon ska sluta gilla mig. Nu måste jag säga något smart. Därför säger jag: – Vi kanske kan ta redan på mer om Förintelsen. Sen kan vi göra ett program om det. – Bra idé, tycker Jamal. – Men först går vi till rektorn, säger Ester.
19
Peo och Jamal är sist in i duschen efter idrotten. Från toaletten hörs snyftningar. På det smutsiga toagolvet sitter en kille och gråter. Det är David. Han berättar hur två killar i hans klass hotar honom till livet – för att han är jude. Kompisarna i SPLEJ vill hjälpa David. Samtidigt måste de läsa på i historieboken – vad var det egentligen som hände under andra världskriget? Inget kan stoppa SPLEJ från att ta reda på den hemska sanningen.
Art nr 438702 I S B N 978-91-7543-870-2
9
789175 438702
www.hegas.se