n e r a k c Kna och and ra rysliga berättelser
Tobias Gard
Knackaren och andra rysliga berättelser av Tobias Gard
Knackaren – Har du hört om Knackaren? Yosef såg på Abdi som cyklade bredvid honom. – Klart jag har. Vem kan ha missat? svarade Abdi. Killarna var på väg mot badet i centrum. Solen sken och himlen var blå. – Jag tror allt är fejk, fortsatte Abdi. Någon som knackar på barns fönster om nätterna och när de öppnar blir de kidnappade? Det låter ju som världens sämsta film. Yosef suckade. – Det är knappast fejk. Jag svär på att det
11
är sant. Det är överallt på nätet. De hade kommit fram till badet. Vid ingången stod Simon och väntade på dem. Snabbt parkerade de cyklarna – Hur sega är ni egentligen? hälsade Simon. Jag har väntat i en halvtimme. – Äh, chilla! Vi är ju här nu. Yosef knuffade till Simon på skoj. Sedan lade han armen över hans axel. – Kom så badar vi. Simon och Yosef satte fart. Abdi fick springa för att hänga med. – Kan du fatta? sa Yosef. Abdi tror inte på Knackaren. – Skojar du? Simon tittade på Abdi. Hur tänker du? Har du inte sett nyheterna? – Jo, men det är fejk, mumlade Abdi. – Fejk? Inte en chans. Och vet ni vad
12
jag hörde? Simon sänkte rösten. Jag hörde något om de där barnen som försvunnit. De hade något gemensamt. – Vadå? svarade Abdi. Att de var dumma i huvudet? Alla öppnade ju glatt för den där galningen som stod utanför och knackade. – Okej, kanske det också då. Men alla de där barnen hade sina lampor tända, trots att de sov. – Mörkrädda! fnös Abdi. Vilka mesar! – Vågar du? Simon och Yosef tittade intresserat på Abdi. – Vågar vadå? svarade Abdi. – Ha ljuset tänt och locka till dig Knackaren! sa Simon. – Skojar du? Klart att jag gör. – Bra, sa Yosef. Då lyser det hos dig i natt. – Och glöm inte att öppna fönstret också,
13
fyllde Simon i. Du måste ju vara lite schyst mot Knackaren. – Visst! skrattade Abdi. Det blir kul! Och om jag vågar tre nätter i rad så betalar ni badet under resten av sommaren. – Deal! Om du hoppar från femman utan badbyxor ifall du inte vågar, skrattade Yosef. – Visst! Lugnt! Jag vågar så det kommer aldrig att hända, svarade Abdi. Solen var på väg ner när Abdi och Yosef cyklade hemåt igen. De hade sagt hejdå till Simon. Abdi som brukade prata hela tiden var tystare än vanligt. – Ska inte du också göra det? – Göra vadå? frågade Yosef. – Ha lampan tänd i natt!
14
– Du skojar! Det skulle Hussein aldrig gå med på. Hussein var Yosefs bror och de delade rum. Själv hade Abdi inga syskon. Pappa hade lämnat mamma redan innan Abdi föddes. Varför hade han aldrig vågat fråga. Men han tänkte ofta på det och på det där med syskon. Det hade varit roligare med fler barn i familjen. Inte så ensamt. De sa hejdå vid torget. Yosef cyklade mot radhusen och Abdi svängde uppför backen mot det stora höghuset. Det stod där ensamt på kullen. Som ett vakttorn. Abdi bodde på fjärde våningen. När han parkerade cykeln hade det börjat mörkna. Han såg upp mot sitt fönster. Kanske skulle någon stå just här i natt. Någon som ville ta sig in till honom. Han
15
rös och skyndade sig mot porten. – Hallå! ropade han när han kom innanför dörren. Mamma mötte honom i hallen och gav honom en kram. – Det blir hamburgare till kvällsmat, sa hon. Din favorit! Abdi åt under tystnad. Han hade ingen lust att prata. Tänkte bara på hur natten skulle bli. – Maten smakar bra ser jag, sa hans mamma med ett leende och Abdi nickade. Det är bra! Du behöver växa och bli stark. Efter maten gick Abdi på trötta fötter in på sitt rum. Nu ville han egentligen bara sova. Men han hade några saker som han måste göra för att inte förlora vadet. Snabbt tände han lampan och öppnade fönstret en glipa.
16
Sedan lade han sig på sängen och somnade, trots att klockan bara var halv tio. Knack, knack, knack Abdi vaknade med ett ryck. Han tittade på sin telefon. Klockan var 01.55, mitt i natten. Mamma hade gått och lagt sig. Det var mörkt i dörrspringan ut till hallen. Knack, knack, knack Han hade inte undrat över knackningarna först. Men nu blev han livrädd. Tänk om det var Knackaren? Snabbt var han uppe på benen. Han smög fram till fönstret och tittade försiktigt ut. Det var något där utanför. Något som rörde
17
sig men som sedan försvann. Vad kunde det vara? En fågel kanske. En trädgren ... eller en hand? Nä, en hand kunde det omöjligt ha varit. Det var ju långt ner till marken. Abdi såg ut över gården. Tomt. Men nere vid vägen stod någon. Vid gatlyktan. En man, ganska smal. Skäggig och smutsig. Ett fyllo kanske? Fyllon var Abdi van vid. Det brukade alltid sitta ett gäng nere på torget och sjunga sånger på något konstigt språk. Plötsligt stelnade Abdi till. Mannen därnere hade vänt sig om. Hans ögon såg alldeles vilda ut och han tittade upp mot Abdis hus. Kunde han se Abdi? Han var ju så långt bort. Dessutom hukade Abdi bakom en blomkruka. Men mannen fortsatte att glo. Och började gå. Rakt mot
18
Abdi. Samtidigt pratade han. Ganska högt. Märkliga ord. – Var är han? Tala om det för mig. Var? Berätta! Abdi rös. Mannen var läskig. Vem var det han letade efter? Kanske en pojke som hade lampan tänd? En pojke som lockade på Knackaren? Rädslan spred sig i Abdis kropp. Han glömde nästan bort att andas. Mannen fortsatte att prata medan han såg upp mot huset. – Och dig ditt monster. Dig ska jag ... En skugga gled över Abdis fönster. Som om något rörde sig uppifrån och ner. Något stort. Mannen på gården stannade upp. Ryggade tillbaka. Sedan vände han sig om och sprang därifrån. Nerför backen. Mot torget.
19
Abdi och hans vänner börjar höra rykten om Knackaren, en mystisk figur som tar sig in hos sovande barn. Flera har försvunnit och det sägs att det är för att de har lockat på Knackaren. Abdi är inte rädd och slår vad med sina kompisar om att han ska våga sova med lampan tänd och fönstret öppet, precis som de försvunna barnen. Men när det är natt och han ligger i sin säng är han inte lika tuff. Speciellt inte när det börja höras konstiga knackningar från fönstret ... Knackaren och andra rysliga berättelser innehåller fyra riktigt läskiga berättelser för de allra modigaste läsarna.
Art nr 438108 I S B N 978-91-7543-810-8
9
789175 438108
www.hegas.se