1
Seattle, Washington Alltihop började med en andra martini. ”Seså”, sa Meghann, ”ta ett glas till.” ”Aldrig i livet.” Elizabeth tålde inte alkohol särskilt bra; gudarna skulle veta att det hade bevisats på ett avgörande sätt år 1976 när hon hade legat vid University of Washington. ”Du kan inte vägra dricka när vi firar min fyrtiotvåårsdag. Minns du hur full jag blev i våras när du fyllde fyrtiofem?” Vilket debacle det hade varit. Meghann uppfattade hennes tvekan, och som den skickliga advokat hon var utnyttjade hon den. ”Jag ordnar så att Johnny kommer och hämtar oss.” ”Är du säker på att Johnny är gammal nog att köra bil?” ”Hördu, det där sårar mig. Alla mina pojkvänner har körkort.” ”Och jag som trodde att du inte hade några som helst kriterier.” ”Jag försöker ha så få som möjligt.” Meghann höjde handen och vinkade till sig servitrisen, som kom framskyndande. ”Vi tar två martinis till. Och en tallrik nachos – med rejält med bönröra.” Elizabeth kunde inte låta bli att le. ”Det här kommer att bli riktigt pinsamt.” Servitrisen återvände, placerade två eleganta glas på bordet och tog bort de tomma. ”Skål för mig”, sa Meghann och klingade med glaset mot Elizabeths. 9