Ett Enligt legenden hade Steve McQueen en gång simmat spritt språngande naken bland kaveldunen och näckrosbladen i den lilla gårdens damm. Om det var sant – och det ville Cilla gärna tro – hade världens coolaste filmstjärna strippat och dykt i efter Sju vågade livet och före Den stora flykten. Enligt vissa versioner av legenden hade Steve gjort mer än svalkat av sig den där kvava sommarnatten i Virginia – och han hade gjort det tillsammans med Cillas mormor. Trots att båda två vid den tiden hade varit gifta på var sitt håll lutade den allmänna meningen mer åt uppmuntran än förakt. Och eftersom båda personerna sedan länge var döda fanns det ingen som kunde vare sig bekräfta eller förneka. Fast å andra sidan, tänkte Cilla där hon stod och betraktade det mörka vattnet i den näckrosfyllda dammen, hade ingen av dem – såvitt hon visste – brytt sig om att bekräfta eller förneka det så länge de hade haft chansen. Antingen det var sant eller ej föreställde hon sig att Janet Hardy – glamorös, tragisk, lysande, olycklig – hade njutit av uppståndelsen. Till och med ikoner måste få sina kickar någonstans ifrån. Där Cilla stod i det gassande solskenet med den kyliga marsluften bitande i kinderna kunde hon tydligt se alltsammans framför sig. Den heta, fuktiga sommarnatten, det blåaktiga skenet från fullmånen. Trädgården måste ha varit som allra vackrast och fyllt luften med sin väldoft. Vattnet måste ha känts härligt svalt och lent mot huden, med en färg som kamomillte och med skära och vita blommor strödda över ytan likt glittrande pärlor. Janet måste också ha varit som allra vackrast, tänkte Cilla. Med det guldgula håret fritt hängande ner över de vita axlarna … Nej, 9
Roberts_Begravt_i_glomska_REV.indd 9
09-08-21 09.50.09