ÅSA EKSTRÖM
Jag förälskade
mig som liten i manga och anime och blev intresserad av Japan. 2011 flyttade jag till Tokyo för att jag ville bli mangatecknare.
Jag heter Åsa och är en svensk mangatecknare!
Hej!
Det temat är
Sverige och Japan skiljer sig nämligen kanske allra mest åt när det kommer till kärlek!
Men det finns ett tema som jag inte har haft möjlighet att rita serier om förrän nu.
Min specialitet är korta strippserier där jag berättar ur mitt svenska perspektiv om alla japanska mysterier som jag ofta stöter på i min vardag.
jag pluggade först japanska och därefter grafisk formgivning på en yrkeshögskola i Tokyo. 2015 gjorde jag äntligen debut som mangatecknare.
JAGHARGETTUT ÅTTABÖCKERPÅ JAPANSKA!
När det hände mig för tredje gången lyckades jag gråtande dra med mig tafsaren till tågpersonalen.
ÄVEN DE MÖRKARESIDORNA…
Men ingen av de som såg det hända försökte hjälpa mig!
En japansk tjejkompis
Jag har blivit antastad tre gånger!
Aha! Så kärleksförklaringar kan ske i verkligheten, men däremot inte klichén att slå handen i väggen!
Är det inte lite väl överdrivet med ”ultrapliktchoklad” ?!
Har du någon partner just nu, Åsa?
Jag är fortfarande singel!
Det fanns ju inga potentiella bröllopspartners i mitt liv.
… okidoki.
Yamazaki, min dåvarande redaktör
SÅNTJAG HAR LÄRT MIG AVATT LÄSA MANGA!
Det finns hur mycket som helst att skriva om!
VALENTINE’SDAY-TRADITIONER
Visst är det bra skrivet, men … jag tycker att du borde vänta med det här temat tills du även kan berätta om ditt eget bröllop.
… Okej, varför inte?
Du kan väl göra ett försök?
Nu kör vi!
Sju år senare fick jag en ny redaktör.
Satou, min nuvarande redaktör
JAPANSKA
Första kapitlet
Ung nörd i Sverige
Jag är så glad för den här boken, för jag har längtat efter att få rita manga om kärlek!
Av olika skäl har jag knappt skrivit något på det här temat förut. Just kärlek och relationer är en av de största kulturkrockarna i Japan, och jag har mängder av material! Men mitt japanska förlag ville höra om min ungdom först, så jag fick börja från början och berätta om min uppväxt som nörd i Sverige.
Låt mig ta det hela från början.
Nörd med glasögon
Ingen känsla för mode
inte populär!
Hur … gick det med kärleken när jag växte upp i Sverige?
Rufsigt hår
Jag i högstadiet.
Japansk anime
Japansk manga
Men det struntade jag i!
Det sägs ju att den allra första kärleken är den mest passionerade!
Så sant, så sant …
Djupt förälskad i en mangafigur som inte existerar i verkligheten
Det var inte så att jag inte var intresserad av kärlek, men
Jjag är kär i dig
föremålet för min kärlek var lite annorlunda. … och önskar att jag kunde träffa dig!
Föremålen för mina obesvarade förälskelser var Maskerade Rosen i Sailor Moon, Inuyasha i mangan med samma namn, Tamahome i Fushigi Yugi, med flera … Bara en massa mangahjältar, alltså. Jag vet inte varför jag inte blev kär i några verkliga personer. Men jag tror ändå på något sätt att japaner och nördar i allmänhet fattar själva grejen med fiktiva förälskelser.
Så förälskad att tårarna rann!
Jag hade kompisar i skolan.
Jag borde ha fötts i Japan…
Jag och mina tre nördkompisar befann oss längst ner.
Men oroa er inte.
Det fanns olika anledningar till att vissa elever befann sig längst ner i högstadiets rangordning. Vissa hade töntiga kläder, några hade glasögon eller tandställning och så vidare. Jag tycker att det är fånigt med den sortens utseendefixering, men barn säger ju precis vad de tycker och kan ibland vara ganska elaka.
Jag vill ha en kompis som också gillar manga!
Populära elever
Vanliga elever Nördarna
Det fanns en rangordning i klassen.
Jag
Jag hade ingen direkt längtan efter att vara kompis med de mest populära eleverna
Poesinörd
Djurnörd
Datornörd
men det fanns ett problem.
Vi var nördiga på helt olika sätt!
i Japan anses det snarare vara väldigt fint att ha en hög näsa!
Hade aldrig hörtliknandenågot
Anledningen till att jag inte ritar mig själv med en näsa är kanske för att chocken jag upplevde var så stor. På den tiden var det populärt med små och raka näsor i Sverige. Det är så klart inget fel med en stor näsa, men jag hade alltid trott att jag hade en liten, så jag var helt enkelt inte förberedd mentalt.
Inte ens utan glasögon
Kanske kommer jag att ses som en snygging när jag slänger glasögonen, som i mangans värld?!
OCH INTE SOM EN GULLIG JAPANSK MANGAHÄXA!
Min position som en av klassens minst populära elever höll i sig i några år till.
När jag fyllde tretton bytte jag till kontaktlinser.
Plötsligt blev det som tidigare hade dolts av glasögonen synligt Varför är min näsa så krokig ?!! Jag ser ju ut som en häxa!
Vilken chock …!
Nej!
SLÄNGER
Även om själva skoluniformen är samma för alla kan eleverna ha märkesstrumpor eller dyra väskor för att få hög status.
Men det är faktiskt precis likadant här i Japan!
En av anledningarna till att jag drömde om japanska skoluniformer var just att många elever på min högstadieskola såg ner på alla som inte hade märkeskläder. Men det innebär inte att alla gick omkring i Prada eller andra svindyra märken. På den tiden hade nämligen även vissa billiga märken hög status och sågs som något som bara rika personer hade på sig.
Min kärlek till skoluniformer
Nej. De söta?
Njae.
Nej. De snälla?
Nix! Nix! Nix!
Vilka elever är populära i svenska skolor? De coola eleverna?
gällde att ha rätt märkeskläder!
Svaret är att det
DET ULTIMATA 90-TALSIDEALET!
Tröja från Fruit of the Loom Buffaloskor
Sjömansskoluniform
Minikjol som slutade ovanför låren
Jacka från Canada Goose Levisjeans
Men mitt ideal var … Silkeslent långt hår
Marinblå knästrumpor
Verkligheten såg alltså helt annorlunda ut …
Allt jag visste om Japan hade jag lärt mig genom att titta på anime och läsa manga.
Om jag hade vuxit upp i Japan skulle jag absolut ha sökt in till en skola med skoluniform, men tydligen har det blivit allt vanligare att skolorna tillåter att eleverna får välja hur de klär sig. En orsak till denna förändring är att det var lättare att tvätta vanliga kläder än skoluniformer under coronapandemin. Jag tänker att det resonemanget är typiskt för japanerna, som är så måna om renlighet!
Mitt intryck av skoluniformer
Med uniform behöver man inte grubbla över hur man ska klä sig!
Vem som helst kan bli populär! Alla får samma status!
Åh, så sött!
VA?! Är det sant?!
Va?! Jag vägrar tro på det! Hade aldrig hört det förut
Jag var oerhört fascinerad av skoluniformer.
Men Åsa … man har faktiskt inte skoluniform i alla japanska skolor.
Cirka 90 % av alla högstadieskolor har skoluniform, men … på gymnasienivå har de flesta skolor valfri klädsel.
Ja, skoluniformen döljer definitivt vilka som helt saknar klädsmak.
Det största minuset med en skoluniform är att den inte ger utrymme för din egentliga identitet.
Hon såg oerhört elegant ut i skoluniform
En japansk bekant som jobbar med kläddesign
Eftersom jag älskar skoluniformer tänkte jag att alla gör det ...
men fick höra från olika håll att så inte alls var fallet.
Ta till exempel när jag i gymnasiet blev kär i en klasskompis.
Det är säkert rätt så vanligt att folk blir besvikna när de ser hur den de beundrar klär sig privat
Jag är fortfarande fascinerad av skoluniformer, men håller med om att det kan vara svårt att ge uttryck för vem man är som person när alla klär sig likadant. Det var även en chock att få höra att eleverna kan välja märkesstrumpor och väskor. Det innebär alltså att Japan har precis samma problem med klädsel och diskriminering i skolan som när jag växte upp i Sverige.
Extremt töntiga kläder
Det här kommer aldrig att funka!
Tvärt emot vad jag hade föreställt mig
Men när vi träffades utanför skolan
Skoluniform kan alltså förhindra romantik
Gymnasietiden
Men så hände det!
… Fast i ärlighetens
namn var jag mer förväntansfull när jag skulle gå och köpa manga, än när jag skulle gå på fest.
Låg- och mellanstadiet Högstadiet
Jag kom upp mig i hierarkin!
sminkaJagbörjade mig mangashoppingen,införsom om jag skulle träffa min älskade!
Gymnasiet
Även innan skolvalet infördes var det vanligt att byta skola inför gymnasiet.
Hej! Jag heter Åsa!
GRUNDSKOLAN
Jag började på en helt ny skola på gymnasiet.
BLOCKAR
Populära elever
Vanliga elever Nördarna
På den nya skolan visste ingen att jag var en nörd.
På gymnasiet fick jag fler kompisar och började festa, men en gång nörd, alltid nörd. Eftersom jag fortfarande älskade manga lade jag betydligt mer tid och energi på att åka in till stan för att köpa serier. Ibland kändes det nästan som om jag levde ett dubbelliv …
Vill du följa med på fest i helgen? F-fest ?!! En ny värld uppenbarade sig.
Det här är Malin.
Bytt till kontaktlinser
Jag fick också nya kompisar via gamla klasskompisar som hade hamnat på andra gymnasieskolor.
Åhhh!
Det finns till och med en traditionell bågskytteklubb på skolan!!
Jag blev alldeles upprymd när jag besökte gymnasieskolan med filmteamet, eftersom allt såg ut precis som det gör i manga och anime. Visst har våra svenska skolor också skåp och svarta tavlor, men stämningen är helt annorlunda. Genom att ha tittat på anime visste jag också att eleverna själva städar i klassrummen.
Drömmen om en gymnasieromans
Jag visste inget om verkligheten.
TYP SÅ HÄR:
Framstår som en stalker
Vem är den därtanten?!skumma
idag gör vi studiebesök i en gymnasieskola. Y
Min uppfattning av hur det är att växa upp i Japan bygger på sånt jag har sett i manga och anime.
Hur gammal är hon egentligen?
Visst hjälps eleverna åt att städa i klassrummen!
Regissör för ett tv-program
Jag kunde ju inte bara smita in och kolla.
så jag blev hemskt glad
när jag fick besöka en japansk skola via jobbet!
Åh! Så här ser alltså skåpen ut i verkligheten!
Jag var helt hänförd trots att jag nästan hade fyllt 40
Titta! Klassrummens nummerskyltar!
Andra kapitlet
Andra kapitlet
Ung nörd i Japan
Perfekt! Det går nästan bara japaner på min nya skola! Nu har jag min chans!
Jag hade besökt Japan tidigare samma år, vilket innebar att jag var där under jordbävningen i Tohoku som inträffade den 11 mars 2011. Efter det återvände jag till Sverige ett tag, men flyttade till Japan på allvar i oktober samma år. Så här i efterhand var det definitivt rätt beslut att inte ge upp min dröm!
Mina (romantiska) drömmars land
Låt oss vrida tillbaka klockan till 2011… när jag just hade flyttat till Japan.
GLITTER GLITTER GLITTER
Tokyo är en storstad!
Som har manga!
Och
anime!
DUDUNK
DUDUNK
DUDUNK DUDUNK
DUDUNK
DUDUNK
Japan är mina drömmars land!
Spoiler !!! Det fick jag inte!
KNUFF
DUDUNK
Och kanske är det här min chans att få uppleva en romans som i en shoujomanga!
DUDUNK
DUDUNK
Kär i Japan
nörd i Japan – vara ihop
Kärlek i Sverige och Japan – bli ihop
Åsa Ekström flyttade till Japan för att försöka etablera sig som serieskapare i mangans hemland. Efter att ha nått sitt mål och publicerat sina första böcker är Åsa redo att försöka hitta kärleken på allvar. Men hur beter man sig på den första dejten i Japan? Brukar man gå på karaoke tillsammans eller träffas man kanske för en romantisk shoppingrunda? Vad menas med att en del killar är gräsätare, vad är en goukon-gruppdejt och varför visar folk bara en del av ansiktet på bilderna de lägger upp i dejtingapparna?
Åsa skildrar sina erfarenheter som västerlänning i Japan med både humor och insikt. Boken är den fjärde Mitt liv i Japan-samlingen med Åsa Ekströms dagboksserier och innehåller ett antal helt nya sidor som tecknats speciellt för den svenska utgåvan.