DEL I JAGAD
Vinden.
Träden.
Om jag blundar
… kan jag nästan förstå dem.
De låter som röster.
Fåglarna.
Det kommer en till .
En Simon till har gått in i vå r s k o g .
E n Simon till vill veta våra hemlighete r.
Göm er! Göm er!
Flämt!
KRA!
Mamma kommer att undra var jag är. Bäst jag skyndar mig.
Puh!
Hej igen, trädet.
Och din dimma av oändligt liv.
Labbet gjorde rätt som kallade dig för Yggdrasil.
Hur mår du idag?
Läcker fortfarande dimma.
Mer än vanligt.
Bra.
Jag låg där, insvept i Yggdrasils dimma, och jag minns att jag tänkte: Idag kanske är dagen.
Dagen då jag äntligen får träffa spökkvinnan.
Jag var åtta år när jag såg henne första gången.
Min pappa var chef för ett forskningslaboratorium på ett ställe som hette PSPR –Pike State Park Research.
PSPR forskade bara på en enda sak – dimman som läckte ut från Yggdrasil.
Det sas att dimman kunde ge evigt liv.
Den höll djuren vid liv. Istället för att dö fortsatte de att åldras.
Jag lekte i närheten av pappas labb när jag hörde hans röst.
Men jag visste sanningen.
Pappas labb var fullt av burkar med skogsdjur; ekorrar som mer såg ut som mumier än som djur.
Men dimman hade ingen effekt på människor. I alla fall inte förrän spöket dök upp.
Han pratade med någon.
Eller något.
En vecka senare dog han.
Obduktionen visade att hans hjärna hade dött vid tiden för dödsfallet, men att hans kropp hade åldrats tvåhundra år.
Labbet tvingades stänga. Platsen ansågs vara för farlig.
Mamma förbjöd mig att gå ut i skogen igen.
Jag hittade hans kropp där vi alltid brukade ses – under Yggdrasil.
Han var det första och enda offret för Yggdrasils dimma.
Staden suddade ut PSPR och det som hade hänt ur sitt minne.
Men jag rymde.
TILLTRÄDE FÖRBJUDET
Ingen vågade längre sätta sin fot i skogen, så den blev min fristad.
En plats där jag kunde vara mig själv.
För när man växer upp med femögda kråkor och odöda ekorrar kan man behöva en fristad.
Och jag antar att en del av mig insåg att det inte var skogen som hade dödat pappa. Eller dimman.
Det var spöket.
Mamma sa att spöket inte fanns på riktigt, men jag visste att det inte stämde.
Jag såg henne med egna ögon, och pappa hade gömt teckningar av henne i sitt labb.
Massor av teckningar.
Hon tog pappa ifrån mig. Jag behövde få veta varför.
Jag brukade lägga mig på platsen där jag hade hittat pappas kropp …
Men en kylig höstdag, strax efter att jag hade fyllt femton år, tog spöket med mig därifrån.
Varje dag efter skolan gick jag till Yggdrasil och letade efter henne.
… i hopp om att träffa spöket.
I sju år gick jag dit, utan att hon dök upp.
… när jag hörde ljudet av fotsteg.
PRASSEL
AAAH!
Det är någon här!
Jag låg som vanligt och väntade på henne under Yggdrasil …
PRASSEL
PRASSEL
Ingen brukar ju komma hit!
hanVadhar kläder?för
BlåttAsiatisk?hår…
Blåögon (glödande!) svärd?!
KratsKrats
Ovanligtsnygg
Eller om Pike State Park Research?
Vem är han? Vet han något om Yggdrasil?
Kände han pappa?
EN VÄRLD AV SKÖNHET OCH MAGI …
När Tabby Simons pappa hittas död under ett gammalt träd som ger ifrån sig en mystisk dimma bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt. Dimman leder henne till en portal och innan hon vet ordet av befinner hon sig i en avlägsen värld full av magi – planeten Rema. Medan Tabby letar efter sanningen om sin pappa försöker den blåhåriga remanen Philip hjälpa henne att ta sig hem igen. Men snart upptäcker hon att Philip bär på egna hemligheter, och det ska visa sig att Tabbys öde är knutet till den märkliga värld hon har hamnat i.
Böckerna om Tabbys äventyr i Rema skrivs och tecknas av den amerikanska serieskaparen Amy Kim.
