VAD SOM ÄN STÅR
Kartago
VAD SOM ÄN STÅR
För tio, femton år sedan läste jag en avhandling om läktarvåldet på trettiotalet i Sverige. Jag måste erkänna att jag blev ganska ställd. På den tiden var det värre än idag. Det hände att publiken stormade in på planen för att misshandla domaren. Ibland lyckades man slå honom medvetslös innan de två ridande poliserna med sablar fick stopp på det. I sådana fall blev hela staden kollektivt bestraffad. Under ett års tid låg allting nere. Inga danstillställningar, ingen bio, ingen teater. Vad jag vet hände det aldrig i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men orter av storleksgraden Eskilstuna och Borlänge. För övrigt var det regel att två ridande poliser följde domaren till tåget. Och de hade alltså inte batonger. De hade sablar. Så det här med fotboll och våld är, om inte en gammal god historia, så i alla fall en gammal historia. Alla mina tjejer har stått helt frågande inför mitt fotbollsintresse. Tjugotvå män som sparkar på en boll i nästan två timmar. Och ibland blir det inte ens mål! Det låter säkert sexistiskt, men jag tror helt enkelt att det beror på att de är kvinnor. Det är just det där att det är så fruktansvärt svårt att göra mål som är grejen. Och sedan att målet på något vis är ett hål. Att någon får bollen att gå över mållinjen. Att målet är en vagina – och en som man inte lite hur som helst får penetrera. En tjej med elva synnerligen argsinta bröder. Bröder, ja. Brödraskap. Att hela tiden vara beroende av dina medspelare. Det är klart att det skapar känslan av att du inte är ensam. You never walk alone, som de sjunger i Liverpool. Och egentligen måste känslan av samvaro bli ännu starkare då det handlar om våld. Jag har sett youtubeklipp från ett tiotal box. Organiserade slagsmål. Det som Hellman och Bergting skildrar i Vad som än står. Plötsligt står de där, kanske femtio meter från varann. Killar i svart mot killar i orange. Pang, så rusar de mot varann. Handlöst. På några andlösa sekunder. Så fajten. Som häpnadsväckande snabbt är över. Ja… På bara några minuter. De klipp som jag sett har gått rent till. När det hela är över hjälps motståndarna upp på benen. Man förhör sig om de vill ha revansch. För även om du har åkt i backen får du adrenalinskjutsen. Och du bär med dig känslan av att du har stått upp. För dina kompisar. För ditt lag. STIG LARSSON
7
8
9
8 10
11
12
11 13