9789174634907 by Smakprov Media AB

Obygd, östmarksskojare, östmarksfinnar och allsköns mord och ohyggligheter? 500 år bland skogsfinnar, fryksdalingar och andra

En släktkrönika byggd på släktforskning gjord av Birgitta och Sten Ollars och andra av Jan Ollars

Tack, Birgittta och Sten Ollars, för er släktforskning. Tack, Torbjörn Näs, för att de fick ta del av din släktforskning. Tack, Sven-Ove Svensson, för dina förslag till förbättringar av manuset. Tack, alla andra, vilkas forskning nämns i källförteckningen.

Bokens titel är hämtad från I Fryksdalens finnsocknar av Linus ”Fryksdalspojken” Brodin, Hela stycket lyder: Få sockennamn ha ägt och äger ännu så dålig klang som namnet Östmark, och så snart det ordet uttalas därute på de stora vägarna komma tankarna i gång och röra sig runt om ”obygd, östmarksskojare, östmarksfinnar” och allsköns mord och ohyggligheter. Och ändock är denna socken en av de vackraste i Värmland, en underbar bygd, full av skönhet och mystik. Där finnes ett vaket, intelligent folk, en svenskbygd med gästfria, goda människor och en finnbygd, där man möter vänner och präktigt folk i rökstugor och små hybblen i de stora skogarna. (Östra Värmlands boktryckeri, 1923, sidan 101) Omslag: författaren. Framsidans bild, Skogshuggaren, är målad av Ferdinand Hödler. Baksidans foton är tagna av Nils Keyland och av en okänd. Se sidorna 413f om upphovsrätt till bilder och kartor.

Innehåll Tre frågor och Det korta svaret ......................................................................................... s

Tavla 1: Nyodling, uppror och krig i Finland 1470 – 1663 ...... . s

Tavla 2: Nyodlare, norska plundrare och Guds lag i norra Fryksdalen 1490 – 1663 ….......................................................... s 27 Tavla 3: Skogsfinska nybyggare i Finland, Sverige och Norge 1504 – 1716 . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . …........................................ .. . . . . s 49 Tavla 4: Trolldom, hungersnöd och dåliga vägar i och kring Vadje 1570 – 1749 ................................................................................................... s 67 Tavla 5: Från Österbotten, Idensalmi, Karelen, Graninge, Torp, Orsa och Gräsmark till Lekvattnet 1535 – 1740 ….................................................…......................................................... s 81 Tavla 6: Krig, nyodling och tvister; sent 1500-tal – 1773 …......... s 97 Tavla 7: En ofattbar svältkatastrof, nävgröt och utvandring till Nordamerika 1540 – 1752 …............................................................. s 121 Tavla 8: Heikki Häkkinen, försäljning av näver samt en avrättning 1570 – 1773 …..........…........................................................ s 143 Tavla 9: Svält, plundring och brännvin 1610 – 1769 ….................... s 155 Tavla 10: En ovälkommen skräddare, bergsmän och slaktardans 1540 – 1744 …........................................................................... s 171 Tavla 11: Undertinget Sampo, finngården Løvhaugen och ett arvsskifte med många inblandade 1570 – 1713 .................. s 201

Tavla 12: Bondfångeri, folkräkning och äktenskap över språkgränsen 1590 – 1801 …......................................................................s 211 Tavla 13: Bostäder, kläder och svedjande på finnskogen 1646 – 1757 …............................................................................................................... s 229 Tavla 14: Epidemier år 1773, konfirmation och stålvatten 1693 – 1812 …................................................................................................................ s 243 Tavla 15: De, som byggde Östmark Sågen, och hon, som flyttade till en drinkare 1696 – 1883 …...........................................s 251 Tavla 16: Skogsfinska och norska föregångare till Maja-Stinas pappa 1544 – 1705 …....................................................... s 269 Tavla 17: Förnorskade trysilfinnar, en kung med två fruar och ett nybygge i Lima 1643 – 1903 .............................................. s 293 Tavla 18: Från Östmark, Trysil och Långviken till Stockholm och slutligen åter till Värmland, 1845 – 2017..................... s 325 Lite om ursprung och platsangivelser ...................................... s 340 Kalendarium …............................................................................. s 342 Litteratur …................................................................................... s 346 Källhänvisningar ............................................................................................................................. s 353 Bilagor: texter på modern svenska ............................................................................ s 374 Personregister …................................................................................................................................. s 381 Platsregister ….................................................................................................................................... s 398 Sakregister …….................................................................................................................................... s 407 Bildrättigheter …................................................................................................................................. s 413

Tre frågor ”Obygd, östmarksskojare, östmarksfinnar och allsköns mord och ohyggligheter”, så tänkte många värmlänningar i början av 1900talet om socknen Östmark, längst uppe i norra Fryksdalen. Varför tänkte de så? Hur fick socknen ett sådant rykte? Hur påverkade fördomarna dem som bodde där? Varför bryr jag mig om detta? Jo, min morfars mormor föddes i Östmark. Som barn bodde hon i en jordkoja och visste vad det innebär att tvingas tigga för att överleva. Min bror och svägerska hade börjat släktforska och jag fick ta del av deras resultat. Jag sökte fler fakta för att kunna svara på frågorna om Varför? och Hur? I den här boken möter läsaren alla förmödrar och förfäder som vi har hittat till morfars mamma Maja-Stina Andersdotter, nummer

272

i boken. I fortsättningen skriver jag föregångare i

stället för ”förmödrar och förfäder” när jag berättar om deras liv, boplatser, flyttar och händelser i samhället som de levde i. Detta blir mitt svar på de tre frågorna. Jag börjar med de tidigaste kända föregångarna och betar av deras barn och efterkommande släktled för släktled. Slumpen har styrt vilka olika slags fakta som jag har hittat om varje person. Någon hamnade på tinget, en annan höll på med nyodling och en tredje födde elva barn. Upphittade fakta om flera hundra personer ger en bred bild, hoppas jag. Boken inleds med ett tre sidor kort svar på de tre frågorna innan vi möter de första föregångarna i Juva i Finland år 1485. De är Olof Liikanen och hans fru; hennes namn finns inte bevarat. 5

Det korta svaret På 1500-talet var Sverige och Finland ett och samma land. I öster hade karelare och östfinnar lärt sig en ny teknik för svedjebruk i granskogar som ingen hade odlat upp tidigare. Svedjeråg gav mycket stora skördar under goda år. Organiserade arbetslag röjde gård efter gård, allt längre norrut. Det var lönsamt och Finlands befolkning växte. Med tiden blev det ont om lämplig ödemark i Finland, och östfinnar sökte sig till till östra Sverige. Från Dalarna och södra Norrland fortsatte nybyggare till Värmland och Norge där de svedjade och tog upp gårdar i byarnas utskogar. Envåldshärskarna Gustav Vasa och Karl IX uppmuntrade dem för att få in mer skatt. Norra Fryksdalen i Värmland var glest befolkad vid denna tid. År 1546 betalade 18 bönder tionde till kyrkan jämfört med 170 i Klarälvdalen. Svenskbönderna i de här områdena anlade sina nybyggen på gammal havsbotten. Hundra år senare, alldeles innan finnarna började ta upp gårdar, fanns dubbelt så många bönder i Ekshärads socken i Klarälvdalen som i det lika stora Fryksände i Fryksdalen. Det fanns två orsaker till skillnaden. Klarälvdalens jordar var sandiga och lätta att bearbeta med den tidens redskap medan Fryksdalsbönderna hade att kämpa med tunga lerjordar. Dessutom drabbades Fryksdalen mer av krig mellan Norge och Sverige. Tolv av sjutton gårdar skövlades under Nordiska sjuårskriget på 1560-talet.

Maja-Stina Andersdotters föregångare kom från platserna på kartan. Karlskoga i Sverige och Satakunda i Finland har utelämnats, då det är mycket osäkert om någon av dem bodde där. ”Fryksdalen + östra Norge” innefattar socknarna: Östmark, Fryksände, Lekvattnet, Vitsand, Grue, Vinger, Våler, Hof finnskog, Brandval, Sunne, Nyskoga, Elverum, Ringsaker samt Boda och Frykerud. Ljusnarsberg innefattar även områden som kallades Grangärde finnmark längre tillbaka i tiden.

I Östmarks socken utvecklades antalet invånare så här: ◦ 1500

10 invånare

◦ 1600

60 invånare

◦ 1700

minst 500 invånare

◦ 1866

5 970 invånare; härifrån minskar antalet invånare

◦ 2015

913 invånare

I Östmark och grannsocknen Nyskoga levde finska språket kvar allra längst. Fattigdomen blev allt djupare när det inte gick att föda en stor befolkning med den tidens tekniska, sociala och ekonomiska förutsättningar. Några förlamades av hopplös-

het. Storsvensk nedvärdering av finnar och resande förstärkte känslor av utanförskap. Mycket kort skolgång för dem som växte upp i finsktalande byar ledde ibland till dåliga kunskaper i svenska. Flytt till andra, mindre fattiga platser, innebar att också lämna tryggheten i den finska hembygden., där rasismen var långt mindre spridd än i rent svenska socknar. Alla föregångare som Sten och Birgitta Ollars och jag hade hittat till Maja-Stina Andersdotter fram till och med juni 2017 har fått ett nummer och textutrymme.

Senare funna föregångare

nämns bara vid namn. Vi möter även några ättlingar till MajaStina och några som inte var släkt. Fakta kommer från källor av olika slag. Släktforskare har sammanställt fakta från kyrkböcker och domböcker. Kan man lita på alla släktforskarsajter på nätet? Nej, det krävs dubbla kontroller för att sila bort önskedrömmar och slarv från seriös forskning, och jag har säkert gjort misstag, trots ansträngningar att undvika dem. En annan fara nämns av Hanna Bergholm som i en forskningsutvädering skriver att det ”kan medföra en risk att äldre forskning om skogsfinnar är stereotyp och kategoriserande” då 1800-talets folklivsforskare var påverkade av tidens nationalromantik och sökte nationella identiteter. Det blir missvisande eftersom begreppet etnicitet inte fanns på 1600-talet. Ändå sökte nationalromantikerna olikheter mellan skogsfinnar och svenskar. Synsättet blev ofta ”vi” och ”de”. Det mesta av boken är upplagd så här: personfakta

hittepå om person 1

släktskap

hittepå om person 2

diverse fakta platser jämnt sidnummer

udda sidnummer 8

Tavla 1 1490 – 1663

Nyodling, uppror och krig i Finland • Svedjebrukare i inre Finland och Karelen tog upp nya gårdar. • Bondeupproret ”Klubbekriget” slutade i fullständigt nederlag för bönderna år 1597. • Paavo Suhoinen och Elina Mänkiläinen flyttade från Joroinen till nordöstra hörnet av Sunne socken i Värmland någon gång efter 1630 och tog upp gården Lövåsen.

Nedanstående personer nämns i Tavla 1. Diagrammet visar släktskap. Föräldrar står till höger om sitt barn. 13

9 och 10

15 (Tavla 11) 166

11 och 12

1 och 2

föddes före 1470 och levde in på 1500-talet. Hon bodde i Savuniemi i Juva, men har inte fått sitt namn eller sina levnadsår bevarade. Det är mycket troligt att hon var gift med Olli

och arbetade med sådant som en bondmora i

mor ?? far ?? | NN 1 | son Hannu 3

trakten brukade utföra. På så sätt vet vi en hel del om hennes levnadsvillkor, men inte om henne som person. Hon måste ha fötts före 1470 för att matematiken ska gå ihop. Juva var en av tre ”provinser” i Savolax i Finland. Den instiftades 1442 på grund av den stora inflyttningen av nybyggare från Karelen och Savolax. Numera finns socknen Juva. Olof Liikanen (Olli)

föddes före 1470 och levde in på 1500-talet. Han skattade för en gård i Savuniemi. Frågetecknet efter faderns namn betyder att namnet är osäkert. NN och Olof kan ha upplevt pest och andra epidemier i början av 1500-talet, missväxten 1527 – 1528 och kanske

far Hannu? Liikanen mor ?? | Olli 2 | son Hannu 3

även 1544, men knappast hungersnöden 1551.

Haplogrupp visar släktskap

… – farfar – far – son –

sonson De karelska och savolaxiska nybyggarna var östfinnar och har annat ursprung än västfinnarna. Män ärver sin haplogrupp efter fadern, och östfinnarnas haplogrupp N1c1 har vandrat in från öster enligt dna-test. Ju mörkare, desto större andel män Savolax · Juva · Savu niemi

med haplogrupp N1c1, mer än 60 procent i Finland.

Savuniemi i Juva

1485

Jag har överlevt den första barns-

Så har man en unge. En son. En

börden. Hur många fler ska de

som tar över. En som tar hand om

bli?

en när åldern kommer. Om åldern hinner komma innan man blir

Hannu ska den lille heta, så har

hämtad.

Olli bestämt. Och det må vara hänt, men inte tycker jag att

Han ska heta Hannu. Det ska han.

svärfar var av samma virke som

Som far min. Min far som han

Olli. Men Olli vet inte allt om sin

aldrig får träffa i detta livet.

far, och vad tjänar det till att berätta?

till

Han är så liten, så det går inte att

längre, när prästen har sjungit

Inget

tjänar

det

fatta hur han ska kunna bli en karl

själamässa över honom och mask-

som försörjer en familj och tar

arna har börjat sitt arbete.

hand om gamla föräldrar. Jag kunde hålla honom i en hand den

Vilaiifrid, frid,gubbtjyv. gubbtjuv! Vila

första veckan. Det gjorde jag inte, förstås, men hans fingrar var så små att man inte kan förstå det. Vi har läst över honom. Så att han ska få leva. Det dröjer väl inte länge innan pesten drar fram igen. Men Hannu kommer att överleva, det har vi fått löfte om av mannen som läste över honom.

Samma glädje över ett nyfött barn, då som nu? Eller mer oro förr i tiden?

Ihannus Olsson Liikanen (Hannu, Johannes)

föddes i slutet av 1400-talet och skattade för gården SuurJuva år 1541. NN

levde i Juva till in på 1500-talet. Hon var mor till ytterligare fem söner. Om döttrar finns inga uppgifter.

NN 1 Olli 2 | Hannu 3 | Olli 5 …..... ?? och ?? | NN 4 | Olli 5

Ny teknik öppnade ödemarker för jordbruk Östfinnarna hade lärt sig en ny metod för jordbruk: att svedja i barrskogar, helst gamla granskogar. Tekniken – huuhta – gjorde det möjligt att odla upp inre Finlands ödemarker. Savolaxare, karelare och tavaster tog upp nybyggen allt längre norrut. Svedjebrukarna odlade helst på sydsluttningar. Nybyggartiden började redan på 1200talet. Man svedjade marker på gårdens ärjemark, områden som användes bara för fiske på våren och jakt på hösten. År 1 såg man ut lämplig mark och ringbarkade och fällde inför svedjande nästa år eller året därefter. År 2 svedjade man, beredde marken och sådde rågen. År 3 skördade man rågen. Den gav rik avkastning tack Kvinnor, barn och män – alla hjälptes med att svedja.

vare näringen i askan, och risken för frost var måttlig på de svedjade södersluttningarna. År 4 odlades rovor, ärter eller havre. Därefter blev svedjan betesmark eller ängsmark där man skördade hö. Eller så lät man skogen ta tillbaka marken, det normala så länge det fanns stora ödeskogar. Östfinnarna nyodlade storskaligt i arbetslag. Gårdens

Savolax · Juva · Savu niemi · SuurJuva

ägare och vuxna söner arbetade tillsammans med andra män, som vi kan kalla husfolk eftersom de bodde tillsammans med gårdens ägare. Men de var inte drängar. Så kallade lösfinnar fick betalt för att arbeta tillfälligt när behovet av arbetskraft var som störst.

Suur-Juva i Savuniemi 1520 Hon: Jag vevar så gott jag kan. Han: Men du vevar inte jämnt. Jag har ju visat hur du ska göra. Med pojkarna var det inga problem. Det är inte fruntimmersgöra att slipa knivar och saxar, men nog kan du väl anstränga dig att veva lite jämnare. Hon: Först tvingar du mig ut att veva slipstenen, fast jag säger att jag inte är van. Sedan skäller du på mig. För tvinga och skälla, det är karlgöra, tycker du? Han: Vass i käften som vanligt. Den behöver inte slipas mer. Och veva långsammare! Hon: Men saxen behöver slipas om du ska få mat och kläder. Och det är jag som är här just nu och ingen annan. ... Är det långsamt nog nu? Han: Det får duga. Hon: Eller så får du bita ihop fast du lider av mitt usla vevande. Eller vill du att jag sköter hushållet med kniv? Han: Då finge de något att skvallra om här i trakten. Ja jävlar, det är nästan så att vi skulle pröva. Hon: Nå, nå, så törs du säga bara för att jag aldrig skulle skämma ut mig på det sättet. Låt mig känna på saxen nu. ... Ja, den duger. Och duger det att jag fortsätter veva medan du slipar kniven också? Eller ska det vara karlar till det?

Ohl Hansson Liikanen (Olli, Olof, Ihannusson)

föddes runt 1510 och stod i mantal i i Juva till efter 1564. NN

föddes runt sekelskiftet 1500 och levde i Juva till efter 1549. Hon och Olli hade ytterligare två söner. Om döttrar finns inga uppgifter. De var inte nybyggare för egen del, men kanske hjälpte de barnen att röja ny gård; nybyggartiden tog fart runt 1540. De kan ha upplevt missväxterna 1527 – 1528 och 1544, hungersnöden 1551 och något av de många

Hannu 3 NN 4 | Olli 5 | Reko 8 …..... ?? och ?? | NN 6 | Reko 8

utbrotten av pest i Norden. Katoliker och rysk-ortodoxa Karelen kristnades med början på 1100-talet från Novgorod. Därför antog karelarna rysk-ortodox tro, naturligtvis kompletterad med traditionell finsk tro. Sydöstra Finland kristnades ungefär samtidigt som Karelen av katolska missionärer. Ett första kristet centrum Rysk-ortodoxt kors

uppstod runt S:t Michel. Utgrävningar av gravar från 1100talet fram till slutet av 1200-talet visar detta eftersom gravskicken var olika i de två kristna kyrkorna. Det finns också personer som fått en hednisk begravning. Gravskicket i delar av S:t Michel har dock karelska influenser och analyser av broscher och utsmyckningar av kvinnodräkter gör det troligt att karelska kvinnor flyttat till Savolax i samband med giftermål.

Katolskt kors. Krigshandlingar mellan Sverige och Novgorod/ Ryssland motiverades med religiösa skäl.

Politiska beslut öppnade ödemarker för jordbruk År 1542 deklarerade kungen Gustav Vasa att all jaktmark och alla fiskevatten i mellersta Finland hörde till Gud, kungen och staten. Tack vare detta kunde nybyggarna ta upp gårdar

med tillstånd från myndigheterna. Gustav

ville dels få in mer skatt, dels befolka gränstrakterna mot Ryssland. Nybyggartiden innebar att skördarna och

Savolax · Juva

befolkningen ökade. Nybyggarna kunde överleva år med missväxt.

Juva

oktober 1560

Kung Kustaa är död, sade prästen

Mycket ska man höra … Olli är

vid gudstjänsten. Äldste sonen

som självaste kungen, minsann.

blir ny härskare. ”Han heter

Blygsam är han inte, vår Olli. Och

Erkki,” sade prästen. Och Erkkis

vår Reko är bättre än en prins,

bröder får bli hertigar.

lägger han till.

Det är som för oss bönder: alla

Men drottningen i familjen, hen-

sönerna ska få gård, inte bara han

ne har han glömt bort att nämna.

som tar över efter husbonden. Det är ofta som han glömmer att När jag är död, då kommer präst-

nämna henne. Ändå blir det hon

en att berätta om det i kyrkan

som får slita hårdast om en

också. Inför Gud är vi alla lika –

elvaåring ska föreställa vara hus-

bönder så väl som kungar.

bonde.

Min äldste är elva nu. Han klarar sig om jag dör i morgon, även om han får slita onödigt hårt. På så sätt är han mer vuxen än en prins på elva. Inte skulle en sådan kunna styra landet!

Kustaa till vänster och Erkki till höger. Vi som lever nu, snart ett halvt årtusende efter dem, kan enkelt hitta bilder av dem. I skolan har vi lärt oss om deras politik. Vanligt folk, som levde samtidigt med dem hade ingen aning om allt detta. Hur okunnniga är vi om vår samtid bortom propagandan?

Ibba Kautoinn (Kautonen)

föddes runt 1550, troligen i Suholansaari och levde till efter 1612, på slutet i Savuniemi. Hon blev mer än 60 år. Ibba lämnade maken Reko Suhoinen. Sonen Olli

och blev sambo med Pekka

tog hans släknamn. Savolaxarna

? Kautoinn ?? | Ibba 7 | Olli 14

hade släktnamn och det var inte nödvändigt att ta pappans släktnamn, utan det gick att välja mammans eller något annat lämpligt namn. Sambon Pekka hade gård i Savuniemi. Grels Olsson Liikainen (Reko, Greger)

Olli 5 NN 6 | Reko 8 | Olli 14

föddes cirka 1549 och levde till efter 1621, först i Savuniemi, sedan i Tavinsalmi och slutligen i Riihilahti. Han angavs som ”fattig” 1609 – 1611, och 1612 skrev prästen i kyrkboken: “hustrun är slagen”. Tidigare hade han odlat råg på kyrkans mark. I dokumenten nämns fler barn: Lauri, Paavo, Reko och Matti. Ibba och Reko kan ha upplevt hungersnöden 1551, de smittsamma sjukdomarna som härjade i de

svenska

trupperna 1555, olika mindre utbrott av pest, klubbekriget vintern 1596 – 1597 och hungersnöd 1596 – 1598

Joroinens kommunvapen en svart tjur. Ögon, tunga och horn är röda.

och 1601 – 1603.

Inte grannar, men inte heller långväga främlingar Personerna i första tavlan kom från platser på kontaktSavolax · Suholansaari · Juva · Savu niemi · Tavin salmi · Riihilahti · Jäppilä

avstånd.

•

Tavinsalmi och Jäppilä ligger fyra mil norr om Joroinen.

• • •

Savuniemi ligger en mil väster om Joroinen. Juva ligger två mil söder om Joroinen. Det finns ett Riihilahti två mil norr om Joroinen.

Från Joroinen var det alltså mindre än en dag på skidor till alla platserna.