2
sallie lundh
d
ett litet rum a g sti
de em er
Š allie Lundh 2 Ürlag ryck
oD oD 978 9 7
9
ooks on Demand, tockholm, verige ooks on Demand, 22 7
orderstedt,
yskland
förord a Jag var
år och hade knappt hunnit på örja mitt första år på
gymnasiet när livet tog tag om min hals, lyfte mig från marken och skakade om mig gör något
ör något N
å en natt låg jag på mage i min säng och klickade mig fram på internet med datorn på kudden, sida efter sida, i hopp om att någonting skulle dämpa den e istentiella ångest som ringlade sig som feta maskar i min kropp. Jag kom in på en sida för utlandsstudier, kli k kli k kli k och plötsligt linkade orden framför mig, orden som gratulerade mig till mitt första steg mot ett år i tor ritannien. var det
ara att
ästa dag
erätta för mamma vad jag hade gjort. Jag
minns inte hennes e akta reaktion, men det var något i stil med Jaha ch så lev det så. väg till
ngland.
ngefär ett år senare var jag, nu 7 år, på u är det ju såhär att ångest inte är något
man kan fly landet från för att undkomma. Men det var precis det jag gjorde. Jag ångrar a solut inte att jag åkte till
ngland, jag hade
verkligen jätteroligt, tack vare de under ara människor jag lärde känna där. Det är stort tack till dem som dessa fyra månader inte lev en ortkastad del av mitt liv.
Jag vill verkligen förtydliga det ade min anledning att åka till jag ville åka till
ngland var
nder art.
ngland simpelt varit för att
ngland, då hade jag utan tvekan klarat av
hela året. Men nu var det inte så. Jag åkte till
ngland för att
jag ville fly ifrån det där som tuggade inuti mig, undkomma den där klaustrofo iska o en av framtids ångest. Jag åkte till ngland för att jag så desperat ville känna att jag gjorde något med mitt liv. Jag är inte säker på vad syftet är med den här oken.
m den
överhuvudtaget kan hjälpa någon med någonting. Men kanske kan mina nattliga små dag oksanteckningar från den här tiden sätta ord på känslor åt någon annan, någon som kanske inte är säker på hur hen ska uttrycka sig. Jag antar att jag hoppas att jag på något vis kan göra någon nytta, att det kanske fanns någon slags mening med att jag trots allt inte rände den här dag oken, utan gömde den långt ner i en låda och glömde ort den i fyra år. å, till mitt överdramatiska, 7 åriga jags förskräckelse här kommer dem. rden från ett litet rum.
7
8
ett litet rum
9